Tillförsikt inför döden

Har hållit i ett enkelt seminarium om tillförsikt inför döden under församlingens Uppbyggelsehelg. Finner att många texter i Bibelns Nya testamente (NT) lyfter fram frågor om döden och livet därefter. I början av i Johannesevangeliet finns några tankar i samtalet mellan Jesus och Nikodemos. Där dras en parallell till folkets tillvaro i öknen efter fångenskapen i Egypten.

Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Joh 3:14-16)

Det eviga livet är något mer än det man föreställde sig i Gamla testementets (GT) dödsrike (t ex Psalm 88:11-13) där tillvaron efter döden är skugglik, där råder mörker och glömska.

Och referenserna i NT är många till Guds rike, himmelriket, evigt liv, uppståndelse...

Vill man sedan reflektera kring hur psalmförfattarna närmar sig döden är det ett ämne för en större akademisk avhandling. Där finns det hopp församlingarna sjunger om och lever med. Lätt finner man otroligt många belägg för hopp, förväntan och längtan efter himlen. Läser man psalm 172, med Britt G. Hallqvists spänstiga verser, är det ett delvis nytt perspektiv hon anlägger där: häpenheten över en okänd värld, ett annat liv. Där finns glömska (av det onda och svåra), återseende och möte, lek, dans och sång.

Känn ingen oro - Anden Tröstaren

Till helgen blir det Uppbyggelsehelg i Örebro Olaus Petri församling!
Information kan hämtas från hemsidan för Svenska kyrkan i Örebro.

Att få tillfälle att fördjupa sig i tron är viktigt
och i Olaus Petri församling finns många vägar
till fördjupning i tron. Återkommande varje år
är Uppbyggelsehelgen. Under en helg varvas
gudstjänst och bön med föredrag och samtal.
Det kan vara bra att åka bort och låta bruset
stilla men alla har inte möjligheten att åka bort
och med vår uppbyggelsehelg vill vi betona att
ett kristet liv framför allt levs i församlingen
och mitt i vår vardag.

Årets tema kommer att vara den heliga Anden
som vår tröstare, både i det egna livet men
också i det gemensamma livet i kyrkan. Den
heliga Anden skapar och bygger upp mitt liv
och kyrkans. Vi kommer att få höra föredrag
över helgens tema. Det kommer också att ges
tillfälle för reflektion i mindre seminariegrupper.
Allt detta vävs samman med bönen och gudstjänsten
och avslutas med söndagens högmässa



Lördag 17/4
12.30 Mässa i Olaus Petri kyrka
13.30 Föredrag:
”Känn ingen oro - Anden Tröstaren”
Henrik Glamsjö, Komminister i Olaus Petri
14.30 Samtalsgrupper
15.00 Seminarier
Helena Sachs - Praktisk workshop
Lars B Stenström - Känn ingen oro,
om tillförsikt inför döden
Lena-Marie Keber - Tro verksam i tillit
16.00 Grupperna upprepas
Förfriskningar/kaffe
17.15 Vesper i Olaus Petri kyrka
18.15 Enkel kvällsmat
i församlingshemmet
(kräver anmälan)
19.00 Föredrag:
”Känn ingen oro - Anden Tröstaren”
Noomi Tönnäng, Pastor i Betania
20.30 Lovsångs- och förbönsgudstjänst.
Lovsångsklang som omger
möjligheten att gå till olika böneplatser
i rummet. Några stationer
erbjuder personlig förbön, med
handpåläggning och smörjelse.

Söndag 18/4
10.00 Högmässa i Olaus Petri kyrka
predikant och celebrant
Jonas Jonson, Biskop emeritus
Kyrkkaffe
12.00 Avslutande samtal:
Trons tillit i orons tid
Om hur vi arbetar vidare med frågor
om uppbyggelse och andlig mognad.

Den svåra fördragsamheten

Fördragsamhet är svårt. Särskilt med det som vi inte förstår eller som vi inte vill godta. Olika meningar tillhör det vi ofta säger oss gilla, men har ack så svårt att leva med. De som tänker på något annat sätt ska övertygas om att de har fel, att de borde tänka annorlunda. Helst ska de tänka som VI gör. Då blir det bäst och lugnast.

Men om detta att vi ser och tänker olika faktiskt är den tillgång som driver utveckling och gör oss levande och vakna? Att olika mening är en tillgång och inte ett hot? Så tänker jag. Bara nu alla andra fattar att även på denna punkt visar det sig att min mening är den mest förnuftiga och bästa.

Kajor i skorstenen

Solsken och vår. Ett typiskt vårtecken är att kajorna börjar välja skorstenar för sina bon. De diskuterar hela tiden med varandra. Var är det lagom varmt? Var ligger kvistarna rätt? Får vi vara i fred? Sotarmästarna myser (eller svär - beroende på hur roligt de tycker skrymmande fågelbon är) och de får snart bråda dagar att röja pipor och kanaler.

Ute i backarna står blåsippor...

Övergrepp mot barn

Kyrkoordnaren Per Westberg diskuterar tystnadsplikten i förhållande till pedofilhärvorna i den Katolska kyrkan. Han skriver: Mot bakgrund av de omfattande pedofilanklagelserna inom Romerskt-katolska kyrkan ifrågasätter nu det danska Socialistisk folkeparti, tystnadsplikten. Man kräver att det görs ett undantag i den absoluta tystnadsplikten och att prästerna ska omfattas av anmälningsplikten. Till exempel när det gäller sexövergrepp mot barn.

Här skjuter Socialistisk folkeparti över målet. Tystnadsplikten medverkar inte till att pedofiler skyddas. Snarare ger möjligheten till bikt eller själavård offren möjlighet att anmäla övergreppen.

Vad som försvårat och förvärrat problemen är snarare kyrkans syn på jurisdiktion och världslig makt. Den egna organisationens tillsyn och sanktionssystem har inte bara gått före, utan på många håll helt satt staters lagstiftning och rättskipning ur spel. Lägg därtill omsorgen om kyrkan och dess rykte snarare än brottsoffren och man har en plausibel förklaring. Icke försvarbart men något fattbart mitt i det obegripliga. Här måste Katolska kyrkan tänka om. Man kan inte skydda sina egna och låta dem slippa de straff alla andra brottslingar måste underkasta sig. Först då kan man lyckas att återupprätta sin skamfilade heder.

Sveriges katolske biskop Anders Arborelius har skrivit brev till de katolska församlingarna: Det är med stor smärta som vi tar del av informationer från olika håll om de präster, som på det grövsta har försyndat sig mot oskyldiga barn och unga och därigenom också mot Gud själv. Denna vecka fick vi också höra att en biskop i ett grannland gjort sig skyldig till detta.

Vi känner förtvivlan och avsky inför detta och framför allt ett oändligt medlidande med de barn och unga som utsatts för sådana brott. Den helige fadern lider av allt detta, som jag själv kunde konstatera när jag fick träffa honom den 25 mars. Han betonar att Kyrkan måste konfronteras med ”intensiv genomlysning och rättmätig kritik för dessa tragiska illgärningar”. Vi är alla kallade till mer bön och botgöring. Vi har alla ett ansvar för att helighet och renhet, barmhärtighet och empati sprider sig bland alla Kyrkans medlemmar.

Svensk skola och barnomsorg har gång efter annan också upptäckt övergrepp inom sin verksamhet. Och det har skett i de flesta sammanhang där barn och ungdomar samlas. Även i familjerna inträffar övergreppen. Det kan ha handlat om barnpornografi, sexuella handlingar eller våld. Därför leder det fel om man tror att övergrepp mot barn uteslutande har med kyrka och religion att göra. Problemen är för allvarliga och omfattande för sådana tolkningar.

Tvärbromsa, där står en skylt

Ett av fritidsnöjena är att besöka loppmarknader. Jakten gäller gamla vykort, Skansenglas (Ture Berglund), grafik med gotländska motiv och annat nyttigt man kan hitta. Oftast är besöken till föga glädje. Kvarlämnat på hyllor står det sämsta importerade pressglaset tillverkat för en kvart sedan. Där finns spruckna koppar, naggade vaser, gistna träfigurer industriellt tillverkade. Begagnade kläder och snedgångna skor tillåts ofta också ta stor plats. Pjäxor som sedan länge är utgångna, går också bra!

Uppköparna har redan gjort sina razzior och burit bort allt av värde. Kvar finns sådant som ratats av många. Enstaka människor har andrahandsbutiken som sitt förstahandsval. Brist på pengar och andra tillgångar tvingar till dammsugning av dessa butiker. Det är ledsamt att veta.

Trots bristen på fynd för samlare, fortsätter jakten. Som ett spelberoende hoppas jag på vinst nästa gång. Eller nästa.

Igår fann jag ju 13 vykort för 20 kronor som jag råkade behöva i min samling av gamla goda gotländska vykort. Inget superfynd precis, men ett lagom prisvärt köp av vykort som annars inte finns att tillgå. Att jag inte är fri från mitt beroende syns på mitt beteende. Första bästa skylt får mig att tvärbromsa. Se där! En Jätteloppis, Second hand, Prylbod, Gamla ting, Antikbod...

Katolsk teologisk högskola

Newmaninstititet har blivit godkänt som högskola. Det är bara att gratulera Stockholms katolska stift till denna nya tillgång som säkerligen kommer att vitalisera teologisk utbildning i landet och därtill på sikt inspirera till ett mer spänstigt teologiskt samtal. Det är inte så länge sedan myndigheterna mullrade om stora brister...

På Signumbloggen kan man läsa följande: Idag kom det efterlängtade beskedet. Regeringen har idag, torsdagen den 8 april, beslutat att ge Newmaninstitutet i Uppsala rätt att utfärda kandidatexamen i teologi. Regeringen följer därmed Högskoleverkets rekommendation från den 25 augusti. Beslutet gäller med omedelbar verkan. Sverige har därmed idag fått sin första högskola med katolsk huvudman sedan 1500-talet.

Den av regeringen nu godkända utbildningsgången omfattar 180 högskolepoäng, vilket motsvarar tre års heltidsstudier. Studierna ger en grundutbildning i teologi, kompletterad med betydande inslag av filosofi och kulturstudier. En viktig konsekvens av beslutet, vid sidan om att själva utbildningen berättigar till högskolepoäng, är att Newmaninstitutets studenter nu kan få studielån från CSN, precis som andra studenter här i landet.

Vår för medmänniskor

Solsken och värme bådar gott. Årstiderna vänder än en gång blad och våren, en ny, är inne. Små glas lyser på bord i kök av krokus och snödroppar. Nu stundar jakt på blåsippa, tussilago och annat rart.

Svanarna har rastat vid Tysslingen och tranorna vid sina favoritställen. Undrar var medmänniskorna vilar ut, tar rast?

En tro partierna inte delar

I Svenska Dagbladet får jag ofta läsa artiklar jag tycker att jag borde ha skrivit. Jag gläds över insikter och åsikter, de är också mina.

Nu senast kom en kollega med en kopia av en sida från SvD i handen och sa: Detta måste du bara läsa! Här får du vatten på din kvarn! Nyfikenheten växte. Vem vill inte få vatten på sin kvarn? Vad gällde det?

Maria Ludvigsson hade skrivit om Svenska kyrkans omogna beteende. Viljan att locka människor till kyrkan med ovidkommande företeelser, det som så ofta förlett många i kyrkan att lämna sina egna klassiska källsprång för att utnyttja andras.På vägen tappades orienteringen om vad som är viktigt och primärt, vad som är vår tros grund och vad som är adiafora. Ändamålen helgar inte medlen! Barnet (Jesus) ska inte slängas ut med badvattnet! Tron kan inte urvattnas och omstöpas hur som helst. Det vi har är vad världen längtar efter - men i Svenska kyrkan och i dess församlingar tvekar och tvivlar man bortom all gräns...

Maria Ludvigsson formulerar sig rakt på sak så här: I församlingsbladet presenteras den moderna kyrkan mitt i staden, i takt med tiden – identisk med allt annat i tiden. Alla som har någon form av behov av ickereligiös art hälsas välkomna till qigong, filmvisning, kurs i it, massage, författarkvällar, uttryckande konst, friskvårdsgrupp eller modern dans. Kort sagt erbjuder kyrkan allt vi kan finna på alla annat håll, men inget av det som vi kommer till kyrkan för att höra. Det är som att läsa morgontidning för att få nyheter och analyser men i stället erbjudas nyhetsjournalisters personliga åsikter och krönikor med vardagsreflexioner.

Så träffsäkert, så mitt i prick! Man vill klia människor i öronen med det som de redan verkar gilla. Och så glömmer man vem som faktiskt har tillgång till de friska källssprången. Och det är med igenkännade och en slags ilande obehag/smärta jag läser hennes tankar: Vart ska den gå som längtar efter henne och söker henne, som vill höra Guds ord, om hon bara ger precis det som finns i varje vardag och varje kvällstidning?

Många väljer att gå till Rom. Ännu fler väljer att gå ur kyrkan rakt ut på gatan och hoppas finna ett sant budskap någon annanstans. Kvar står en kyrka utan troende och utan självrespekt, som förgäves söker sin identitet och hellre anpassar sig än leder och förkunnar.

Kvar finns en ickereligiös folkkyrka som i bästa fall kompletterar feel good-branschen, i värsta fall blir en politisk talarstol.

När Svenska kyrkan 2000 befriades från staten, blev hon ett bland andra samfund och kunde äntligen odla sin unika trädgård. Så verkar det inte ha blivit. Istället bevarar kyrkan den partipolitiska strukturen och det enda som egentligen har förändrats är medlemsantal och statsbidrag. Ett historiskt misslyckande med tanke på att vår samtid ropar efter andlighet och efter icke relativa sanningar: något som består och inte opinionsanpassar sig.

Detta kommer de politiska partierna aldrig att medge! Inte förrän de tvingas att tala sanning om skälen till att de vill fortsätta att bestämma i en kyrka vars övertygelser och tro partierna definitivt INTE delar! Hur länge ska det dröja innan de medger vilka skälen är? Förr eller senare tvingas de tala ärligt om varför de envist hävdar att partier som är livåskådningsmässigt neutrala (!!!) skall bestämma i Svenska kyrkan.

Caesaropapismens tid är förbi! Den sekulära staten och de neutrala partierna måste släppa greppet! Det anser Maria Ludvigsson! Och det anser jag!

Påskpredikan

Utdrag ur en påskdagspredikan på ordrik.

Ur sorg och förtvivlan, med tårefyllda ögon kommer kvinnorna till graven. Någon de älskade är död. Men stenen är bortrullad, den som förseglade graven. Jesus finns inte längre där. Men de bjuds på änglabesök: två män i skinande kläder. Änglarna frågar: Varför söker ni den levande här bland de döda? En provocerande fråga idag när Jesus verkligen är död för många.

De trodde att Jesus var borta.
De trodde att Jesus var död.
Då kom han på stranden en morgon
som lyste röd. (Ps 156:1)

Den vetgirige Petrus är tvivlarnas vän, han nöjer sig inte med vad andra säger. Han ska se själv och springer till graven. Den nyfikenheten önskar jag alla människor. Att vilja och våga bege sig till graven – vem har inte hört kyrkan beskrivas som tom och innehållslös? Men här ska man möta uppståndelsens faktum och levande tro!

Petrus får inga enkla svar. Men han blir full av undran, ja rent av förundran! En kroppens frånvaro vittnar om en ny slags Jesu närvaro. Osynlig för oss, levande i människors hjärtan, kommer han till oss. I medmänniskors behov, i välgärningar, i under. Och i gemenskapens mitt är han. I brödet och vinet!

Han stod mitt ibland dem som förut.
Bland stenarna brann det en glöd.
Han lät dem få fiskar i näten
och gav dem bröd.

Tro inte att Jesus är borta.
Tro inte att Jesus är död.
Han lever och ger oss att äta
av livets bröd. (Ps 156:2-3)

Lärjungarnas påsk, var den glad?

Någon bergspredikobild är detta inte. Påskhälsningen måste betyda att den uppståndne Jesus visar sig för sina lärjungar och för kvinnorna som varit vid graven. Motivet syftar antingen på Joh 21:15-23 där Petrus får herdeuppdraget eller Matt 28:16-20 där Missionsbefallningen ges.

Här finns många fler samlade än den lilla lärjungakresten runt Jesus. Minerna är allvarliga och en välsignande gest över de bekymrade understryker att här händer något avgörande. Glädjen över uppståndelsen verkar ännu inte ha rått bot på oro och rädsla för vad som nu skall ske och hända. Det rosa molnet är nog en antydan om att morgonen gryr. Framtiden är på väg.

Kläder och stavar har fått glänsade silverfärg. Jesus är placerad i mitten och han höjer sig över alla trots att han sitter. hans väldighet markeras av kullar och berg i bakgrunden. Folk ibkagrunden, stående på bägge sidor om honom, bildar var sitt nedåtgående streck som pekar in emot Jesus.

Betraktar man minspel och uppsyner noga så syns inte att det handlar om en Glad Påsk! Lärjungarna fick väl en chock när Jesus faktiskt uppstod. Trots hans antydningar och påståenden om motsatsen.

Johannespassionen i Olaus Petri

Johannespassionen av Johann Sebastian Bach uppfördes på långfredagens kväll (2/4 2010) i Olaus Petri kyrka. Medverkade gjorde Drottningholms Barockensemble och ett antal strålande solister. Olof Lilja sjöng evangelisten och det med en inlevelse och precision som imponerade. Bo Rosenkulls Kristus och Patrik Sandins Pilatus gav dramat djup och nerv. Anna Wikblom var klockren sopransolist och Mia Fogel uttrycksfull altsolist. Församlingens urskickliga kyrkokör Olaus Petris Cantores sjöng med en klang och variation som storligen imponerade. Sådan körer är det ont om.

Utomordentlig dirigent var församlingens organist Mats Bertilsson som mjukt och med stor nyansrikedom ledde kör, orkester och solister till storverk! Nu väntar vi på att kvällens framförande ska recenseras i Nerikes Allehanda.

Är det vanligt att dessa stora uppsättningar fortfarande förekommer? Ja, det är i alla fall inte helt unikt. Året när passionestexterna hämtades från Johannesevangeliet sattes den upp på 10 platser i Stoxkholm. I Stockholm tror jag att man under Stilla veckan i år kunde finna minst 3 Mattesupassioner och därtill lika många eller fler uppsättningar av Johannespassionen. Att kyrkan håller fast vid att dessa verk ska uppföras i kyrkans rum är utmärkt. De profana miljöerna konserthusen erbjuder har visserligen konstruerats för att gynna musik, men ett kyrkans rum med sin efterklang gör också något med musik och lyssnare.

Särskilt viktigt är att passionsberättelsen, dvs Jesus lidandesvandring till döden på korset, förstärks och öppnas av sitt samspel med det sakrala rummet. Valvens höjd, det delvis övertäckta altarskåpet och ett gyllene triumfkrucifix ger relief åt verket. Den som har Spotify kan här lyssna till Johannespassionen.

Här ett exempel från en annan uppsättning från You Tube. Altarian Es ist vollbracht (Det är fullbordet) sjungs här av en gosse.

Efter framförandet i Olaus Petri blev det en mycket lång tystnad! Därefter ljungande applåder...

Nattvardens instiftelse

Långfredag. Ett norskt vykort som hämtar sitt motiv från instiftelsen av nattvarden. I Svenska kyrkan firas denna dag inga nattvardsgudstjänster. Vid skärtorsdagsmässan dukades altaret av och står nu avklätt och naket. Långfredagen kännetecknas av Jesus korsfästelse och hans död. Därför saknas mycket av det som finns i andra gudstjänster, lovsång och orgelbrus. Det blir en sorgegudstjänst med tillbedjan inför korset.

Vykortet har inramat Jesus med en portal. Och bladen, är det palmblad (?), böjer sig nästan skyddande över Jesus när han välsignar och bryter brödet. Brödsbrytelsen har kommit att bli en term för hela nattvardens måltid.

Bildkompositionen är egendomlig. Det ser ut som om Jesus står bakom en mur med marmorplattor. Och där finns en kalk, en torkduk och ett brödfat (paten). Klädedräkt och gloria, liksom det stereotypiskt långa utslagna håret och skägget, signalerar att bilden skall föreställa Jesus. Men det slår mig, profant nog, att det sätt på vilket Jesus framställs här kanske skulle få sentida betraktare mer att tänka på provsmakning i något varuhus. Några gudstjänstvana människor förknippar naturligtvis motivet med altaret och tillredelsen av gåvorna.

Textrutan hämtar sina ord från Johannesevangeliets 13 kapitel där Judas pekas ut som förrädare. När Judas gått sin väg ger Jesus lärjungarna ett nytt bud. Fortsättningen på texten lyder: Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.

Vykort kan komma till användning vid andra tider på året än dem de ursprungligen var tänkta för. Här saknas ju ett hurtigt Glad Påsk! Kortet är poststämplat i Larvik i dec 1918 och sänt till Asker utanför Odensbacken. Hälsningen lyder: Julen 1918. en god og trevlig og et godt nytt aar onsker jag dig med stor velsignelse av gud. Skriv snart igjen saa skal du faa brev av mig, Hilsen Gully.

Sorgen och glädjen

Skärtorsdag får bjuda på ett vykort med nattvarden. I bakgrunden det bord vid vilket Da Vinci placerade sällskapet. Man ser hur bordsbenen sticker fram under bordsduken, vilket är ett lån direkt från Da Vincis målning. Däremot är det brinnande fyrfatet i höjd med Jesu gloria ingen sådan referens. Det stör motivet och drar blicken bort från det centrala. Andra inslag är ornamentet på duken och amforan som troligen ska ge scenen orientaliska associationer.

I mitten Jesus som i sina utsträckta händer håller bröd och en kalk med vin. Vi minns instiftelseorden: I den natt då han blev förrådd, tog han ett bröd, tackade, bröt det och gav åt lärjungarna...

Lärjungarnas placering är ovanlig, i en ring runt sin mästare och de flesta desssutom knäfallande. Flera av hans unga efterföljare har här fått vördnadsvärd ålder med långa skägg och gammelmansutseende. Lägg märke till kläderna av glansigt tyg och med gulddetaljer, som säkerligen ska locka till köp. Vykort med glitter och glans var populära då som nu.

Påskkort med religionsmotiv var något vanligare förr, men även då dominerade starkt alla kycklingar, ägg och blommor. Kort var ett naturligt sätt att kommunicera när inte alla hade tillgång till telefoni. Det förstår man av baksidans budskap där sorgen och glädjen vandrar tillsammans...

Detta kort är inte poststämplat, men är frankerat med ett 5-öres grönt frimärke, Gustaf V i medaljong. Smått gripande är hälsningen: Käraste XX ett tack för brefvet E W Glad Påsk tillönskas eder af vänner i Nässjö du skall få ett bref efter heljen, ett vill jag dock omtala att Mor har slutat sina dagar hon dog den 6 Februari hon vilar nu från all sin strid i denna verlden. Kära helsningar följer från oss alla...

Påskriset i högsta hugg

Signerade vykort är en egen gren av samlandet. Detta färgranna påskkort har en gång skapats av Sigrid Sundius-Dahlström. Vill man se ett urval av hennes kort kan man titta in hos Leopolds antikvariat.

Med påskriset i högsta hugg balanserar flickan på det enorma påskägget. Påskriset sägs ha sitt ursprung i att Kristus gisslas på långfredagen. För århundraden sedan gisslade man om morgonen för att bli delaktig i Kristi lidande. Sedan har sedan vadnrat och tagit sig olika uttryck, t ex som fastlagsris prytt med fjädrar eller färgade pappersblommor. (Albert Eskeröd: Årets fester)

Påskliljorna blommar och vårbyxorna med tröja antyder att värmen återvänder. Men ännu kan det bita av kyla som pälsmössan signalerar. Men påskhälsningen utdelas med en öppen famn som uttryckligen välkomnnar en Glad Påsk!

Kaniner är utmärkta skådespelare

30-sekunders långfilmer med kaniner i alla roller! Det kan knappast bli bättre för alla filmälskare. Besök Angry Alien och njut t ex av den komprimerade James Bond eller Spiderman. Titta på Die Hard, Hajen, Jurassic Park eller...

Filmspråket är engelska, men i 30 sekunder kan man hänga med även utan att ta till sig varje (välvald och rolig) replik. Vad sägs om Casablanca och Tillbaka till Framtiden (Back to the Future)? Jag har tipsat om denna sida förut, men kan inte låta bli att locka ännu fler filmälskare till sidan. Tänk vad skaparna av dessa filmer kunde göra med Sjunde inseglet, Fanny och Alexander, Tystnaden eller Scener från ett äktenskap. Vi väntar!

Påsken lyfter

I flygande fläng tar tuppen sina kycklingar på en resa mot påsken. Utrustad med videkvistar och tömmar tycker sig barnkusken ha kontroll. Obeservera att klädedräkten kompletteras med granna och blankputsade kängor.

Flygplanets kropp är äggformat, ja möjligen gjord av ett ägg? Flygplanets stjärt sladdar betänkligt med sin sköra last av nyckläckta kycklingar i korg. De två yngsta har ännu inte fått riktiga kläder, så de är verkligen minstingar.

Ett syskon står så tufft lutad mot ägget, iförd jacka och blå byxor (arbetarkläder, om ännu inte riktiga jeans).

Planet lyfter över en äng och en by. Där står den obligatoriska kyrkan som en tyst påminnelse om var påsken helst ska firas (eller hur).

Vykortet är poststämplat 13/4 1914. Snabbt marscherat för hönssläktet med tanke på att bröderna Wrights första motoriserade flygning ägde rum 17/12 1903. Här har man föregripit både luftfrakt och passagerarplan. Flygplanet har bara ett vingepar (monoplane), vilket är en modell man bara några år tidigare börjat använda.

Puss i påsk

Vi närmar oss påsk! Seden att sända påskhälsningar och påskkort är så gott som borttynad och försvunnen. Här ett återges ett vykort från förra seklets första fjärdedel.

Motivet skulle förmodligen kunna vara sydtyskt eller österrikiskt med tanke på klädedräkt. En liten jägare, med ränsel och gevär, är på väg att utdela en "puss i påsk".

Till påskhelsningarna hörde fordom äfven kyssandet. När
tvänne personer möttes på påskdagen, lyckönskade de varandra och kysstes, i det den ene utropade: "Kristus är uppstånden!", hvartill den andre svarade: "ja, han är sannerligen uppstånden!" Inom den grekiska kyrkan äro påskkyssarna, så bland män som qvinnor, ännu allmänt brukliga, och att denna sed en gång funnits äfven bland oss, bevittnas bl a af det ännu gängse uttrycket "en puss i påsk". (Nordisk familjebok, 1800-talsutgåvan)

Någon gång har jag hört påskkyssen utläggas som sammanhörande med den förräderiets kyss som Judas gav Jesus. Men det verkar mycket långsökt eftersom den kyssen handlar om svek och tillhör Jesu lidande. Att människor skulle pussas i påsk inspirerade av den händelsen är otänkbart.

Äggen hör sedan länge samman med vår och påsk. Flickan kånkar på en kont, på våre (våra, på svenska) breddgrader oftast gjord av näver, överfylld med läckert färgade ägg. Ur den flätade korgen stick hirskolvar upp. Och ett lila ägg bär hon väl omknutet i ett band. En gång var vårens ägg användbara som en offergåva, sedemera inom den kristna kyrkan som en uppståndelsesymbol. Låt mig än en gång återvända till Nordisk familjebok: ...en passande sinnebild för uppståndelsen: liksom kycklingen bräcker sitt skal, bröt Kristus på påskmorgonen klippgrafvens hölje.

Man har lyckats få plats med en minimnal påskhare bakom gossens vänstra ben. Haren har också kopplats till påsk, men har nog mer med fruktbarhet och livskraft att göra, den som återvänder under senvåren.

Som en lämplig bakgrund står kyrkan med sitt torn, påminnande om att påsken hör samman med kristendom och är kyrkoårets allra största och viktigaste helg. Även om många nordbor fått för sig att den stora helgen infaller som den 1 söndagen i advent.

Till sist gnolar jag inspirerat: Man borde köpa sig en Tyrolerhatt...

Heja Sluten avdelning

Efter kvällens psykiatriprogram drog jag efter andan. Därtill gnuggade jag mig lite extra i ögonvrån för att få bort fuktigheten. Maud Nycander har gjort ett skakande och rörande reportage. En dokumentär som visar vilka insatser vi normalt bara negligerar eller drar ett streck över. I bild visades människors öden naket och närgånget på Sluten avdelning. Drabbade asylsökande, trasiga flyktingar och engagerad personal!

Tittaren fick en ny och mycket sympatisk bild som skiljer sig från våra stereotypa föreställningar om psykvården. Här fanns medkänsla och medmänsklighet. Och det mitt i utvisningsbeslut och tragiska omständigheter. Heja!

Förlusten av himlen förminskar människan

Utdrag ur en ny predikan på ordrik:

Kirurgen Nisse Simonsson har skrivit en bok
Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra
utifrån alla undersökningars samfällda
resultat att vi är sjuka och mår dåligt
Simonsson konstaterar att vi har världens bästa fysiska
arbetsmiljö, sociala skyddsnät, vi motionerar
mest, äter bäst och lever längst. Enligt statistik
är Sverige ett av världens fem lyckligaste länder.
Så hur kommer det sig då att vi är världens
i särklass sjukaste folk? Ja, här överdriver
Simonsson en smula, men det ligger
i alla fall något i det.
Se er omkring, läs tidningar
och upptäck att allt inte är bra
Vår mentala beredskap och hälsa är inte
vad den borde vara...

Svenska kyrkan och de kristna trossamfunden
kan peka på att det som håller oss samman
i samhälle och värld bryts ner och förstörs
Vi blir kortsiktiga, inomvärldsliga
och saknar alltmer meningsfyllda sammanhang
När tron arkiveras som föråldrad
när dörrarna till det himmelska klappas igen
skulle man kunna tänka att
människans betydelse skulle öka -
men istället förminskas människan!