Gränser eller kontroll och förbud

Finns det verkligen skäl att idag börja dra nya gränser för religionerna i vårt samhälle? Integrationsminister Erik Ullenhag anser tydligen det. I tidningen Dagen diskuterar han behovet att ange sådana gränser.

Ullenhag hävdar där:
- Vi har fått allt större grupper av människor, som dels invandrat och dels fötts och vuxit upp i Sverige, som är mer troende. Där behöver vi ha ett större samtal och diskussion om vad som är religionens gränser. Detta gäller både muslimska och kristna grupper, säger Erik Ullenhag som understryker att detta inte handlar om någon inskränkning i religionsfriheten.
- Nästa fråga som uppstår är vad man som religiös har för rätt att ställa för krav på samhället. Det samtalet är i sin linda, men det kommer att bli vanligare...

Vad kan ha föranlett ministern att börja dra upp gränser för olika övertygelser i vårt samhälle? Är det för att människor som invandrat tar sin religion på sådant allvar att man inte bara kan fösa undan den i ett hörn? Religionen påverkar självfallet livet inom många områden. En muslim t ex har sina bönetimmar och där är observansen av fastan ett mönster man tagit med sig in i det svenska samhället. Sådant väcker inte bara frågor om religionen, som ministern anger, utan handlar än mer om vårt arbetsliv. Nu växer behovet att det ska vara så flexibelt att den som utövar sin religion på allvar får rimliga villkor. Om det behöver vi säkerligen tala mer i framtiden!

Att det kan olika motiv för ministerns uttalande antyder hans betoning av rätten att välja religion - som genast följs av en ny fråga. Ullenhag undrar nämligen om och när ens religiösa övertygelse ska gå före samhälleliga normer. Och då blir det extra intressant. Vad tänker han på? Vilka "samhälleliga normer" kolliderar för närvarande med religionsutövningen? Skulle religionen på något sätt verkligen hota samhälleliga normer?

Risken finns att det som avses är olika övertygelser om hur ett samhälle bör vara beskaffat. Och för en liberal som Ullenhag måste det vara grannlaga att ta upp detta. Vad händer med åsiktsfriheten om det är politiska och etiska övertygelser man oroar sig för? Inte kan en liberal önska en utökad kontroll just av medborgare med religiösa övertygelser eller rent förespråka fler förbud avseende vad man får tänka och tycka? Men, integrationsminister Ullenhag har naturligtvis rätt i att trosutövning och religion inte ska ge fribrev så att man kan kränka sina medmänniskor!

När vi hyllar ett mångkulturellt samhälle öppnar det också för att mångfald måste få komma till uttryck. Och då kommer det alltid att uppstå situationer när olika övertygelser hamnar i strid med varandra. Förmågan att med klokskap och öppenhet hantera dessa situationer kommer bara att öka. Då behövs nya mötesplatser för ett kontinuerligt samtal om skärningspunkterna. Och kanske är det ministern egentligen avser?

Till sist undrar jag vilka Ullenhag tänker det är som ska föra det samtal och delta i den diskussion han vill ha? Kommer mångfalden och det multikulturella verkligen få plats och utrymme? Eller är det som vanligt, mångfalden låter bra men när det bränner till vill ingen egentligen försvara den eller ha den?

Gudar och människor

Gudar och människor har sin örebropremiär den 11 februari. Biograf blir Roxy. Den bör så många som möjligt försöka se. Några gånger kommer filmen att efterföljas av ett panelsamtal.

På sin hemsida skriver man om filmen:
Ett kloster högt uppe i bergen i Maghreb, Algeriet, någon gång i mitten av 90-talet. Åtta franska kristna munkar lever i harmoni med sina muslimska bröder, men våld och terror tar långsamt över regionen. Trots den stadigt växande faran som omger dem blir de allt mer övertygade om att stanna, vad det än må kosta…

"Gudar och människor" är ett hyllat franskt drama regisserat av Xavier Beauvois, och är baserad på en verklig händelse från ett kristet munkkloster i Algeriet 1996. Filmen vann Cannes Grand Prix vid festivalen i Cannes 2010 och är även utnämt till Frankrikes Oscarbidrag i kategorin Bästa utländska film.

I samarbete med Filmtrailer.se

Programförklaringen

Utdrag ur en ny predikan på ordrik:

Kan Ni namnen på några berömda bibelställen?
Kanske skulle då Den barmhärtige samariten
(eller samariern som det heter nu) dyka upp?
Den förlorade sonen? Gyllene regeln
– allt vad ni vill att människor skall…
Lilla Bibeln, Joh 3:16 – Ty så älskade Gud världen…
Bergspredikan, Dubbla kärleksbudet
Saligprisningarna… Många fler välkända texter
bär namn vi kommer ihåg

Den text vi hörde läsas idag (Lukas 4:16-23)
har också fått ett namn, kanske mindra känt,
men minst lika viktigt: Jesu programförklaring
Där i Nasarets synagoga gör Jesus
detta hoppets mönster från
Moseböckerna och Jesaja till sitt:
människan ska räddas från kaos och fördärv
Orättvisor, förtryck, nöd och plåga
kan och ska lyftas bort!

Andlig vård

Andlig vård finns på sjukhus, den allom bekanta sjukhuskyrkan och på fångvårdens häkten och fängelser. Det kunde vara så att bland andra behandlingsformer och terapier så skulle den andliga vården skulle stå högt i kurs.

Det är ingen vanlig vård. Man vårdar inte de andliga värdena. Inte något abstrakt. Man ser till människans inre liv och till hennes aktuella existensiella situation. Erfarna präster, diakoner och assistenter, musiker och ibland även andra yrkesgrupper kan finnas med i de personliga möten det handlar om.

Läs mer om Sjukhuskyrkan och om Nämnden för andlig vård.

Ny lyster på djupet

Att putsa sina skor är ett undervärderat nöje. Slitna skor blir som nya. Skavanker och märken poleras bort. Ny färg sjunker in i skodonen och de får ny lyster. Konsten är att få det att gå på djupet och inte bara bli ytlig fernissa. Inte bara sken och yta.

Märkligt. Jag tycker detta verkar så bekant. Och eftersom det är jag som skriver handlar det väl om det här med gudstjänst och kyrka? Som vanligt...

Tänk på vilodagen

Söndag betyder ett nytt tillfälle att samlas i Guds hus. Samma hus som är församlingens mötesplats. En plats när gränsen mellan det eviga och tiden blir transparent. En stund när den himmelska härskaran firar med oss redan här och nu, eller hur?

Tänk på vilodagen ska det stå skrivet. Jag har redan börjat tänka. Och vilodagen, sabbaten, är Guds dag. En dag vigd för andra ändamål än för slit och släp. En helgad dag. Gott så! Nog så!

Synden igen

Synden diskuteras knappast trots att syndabekännelsen gång på gång debatteras. Och i brist på klar och sund syndateologi förväxlas mestadels känna med att vara. Om människor inte känner sig som syndare så är deras känsla det som gäller. Då kan de/vi inte vara syndare?

Om människor som kommer till Svenska kyrkans gudstjänst förknippar synd-bekännelse-förlåtelse med att inte duga, inte vara älskad, så är det egendomligt. Än mer märkligt är att man tycks anse att problemet med att känna sig mindre värd skapas av att det finns en syndabekännelse i högmässans början!

Denna orimliga överbetoning av syndabekännelsen som risk och fara är svårförståelig mot bakgrund av det gudstjänstens sammanhang den ingår i. Det är som om det inte fanns några beredelseord före syndabekännelsen som kunde peka ut riktningen. Som om där inte fanns en tillsägelse om förlåtelse och nåd direkt efter. Som om evangeliet inte klingar i gudstjänsten, som om predikan inte förmår övervinna eventuella missförstånd om synden och som om nattvardsbordets verkan inte vore på riktigt eller ägde rum!

Olov Hartman är då en lisa:

Än finns det en värld.
Den lever trots makter av död och fördärv.
Ty Ordet blev motsagt, Guds skapelseord,
och redan satt yxan i livsträdets rot,
men räddningen sändes oss ovanifrån:
Guds enfödde Son.

I tjänargestalt
kom Ordet till oss och försonade allt,
steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup
och älskade världen tillbaka till Gud.
Det brustna blev helt i hans kärlek till oss
på Golgata kors.
SvPs 62:1-2

Att kvitta en gudstjänst?

För att det ska vända måste några våga vända sig om. Göra på något annat sätt. Min övertygelse är att det inte handlar om att ta fram hammare och spik för att försöka bygga om högmässan. Och inte handlar det om att poppa upp sig. Inte om att bli häftig, modern, följsam mot trender och opinionskastningar. Så många försök visar att utarmningen på de flesta håll, möjligen med något undantag, bara ökar.

I alla försök att bli något som kan tilltala alla de som ändå inte kommer går något väsentligt förlorat. Nämligen mötet med alla som faktiskt är där, som redan utgör en bärande kärna, de som ÄR kyrkan. En kyrka, en församling, är ju en gemenskap som strålar samman i gudstjänst. Församlingen kan ju inte gärna vara lika med den majoritet som INTE är där, de som sällan eller aldrig firar gudstjänst, de som enbart nominellt tillhör - men inte gör det i tanke, ord och handling.

Ibland säger även anställda och förtroendevalda att allt vad kyrkan gör har samma betydelse och värde. En modell som går ut på tanken "ska vi byta grejer med varann". Så om man deltar i en dagverksamhet med en knappt befintlig andakt så kan den bytas mot församlingens huvudgudstjänst.Som om det kvittade att det är en kristen församling man tillhör, som om högmässan kvittade! Och har man gått på ett sammanträde skulle det på samma sätt kvittas kanske mot en veckomässa och en korsvägsandakt. Och deltar man i något annat möte så kan man slippa det mesta av tro och bekännelse...

När man river bort sitt centrum förlorar helheten sitt fokus. Det handlar inte om att undervärdera viktiga verksamheter som ger människor gemenskap, viktiga nätverk och sammanhang. Utan om att de lever genom förbindelsen med församlingens centrum i huvudgudstjänstens och den gudstjänsfirande församlingens vandring med Kristus!

Förnyelse och omvändelse börjar med oss som är i församlingen, vi som är där. Vi måste själva vara där, gå dit! Och därtill våga göra något nytt - nämligen frimodigt och personligt bjuda in till högmässofesten. Och om alla vi bjuder har förhinder - så får vi enligt bibliskt mönster bjuda andra. Till himmelrikets måltid redan här och nu.

Högmässa i Örebro

Radiohögmässan har just avslutats. Mikrofoner högt och lågt. Och sång från kör och församling som heter duga! Kan avlyssnas i efterhand här!

Körmusik som får det att rysa

Nine Lessons and Carols firas som gudstjänst och uppmärksammar Jesu födelse. Vi fick lyssna till läsningar och körsånger, och alla sjöng vi några psalmer, i kyrkan igår kväll. Kören strålande, stämningen förtätad. En vandring genom frälsningshistorien, den som kyrkan handlar om. Den som samtiden i så liten utsträckning bryr sig om, som så många vänt ryggen.

Men om inte för annat borde man kunna komma en kväll som denna för att ta till sig musiken, denna ljuvliga körmusik, den som förmår sända varma rysningar genom de flesta av oss, förmodligen även genom de mest djupfrusna, trötta, vredgade eller sorgsna människorna.

Kören heter Vocalis och finns i Olaus Petri församling i Örebro. Dirigent var Mats Bertilsson.

God seglats på det nya året!

Så får detta bli min nyårshälsning inför 2011. I bräcklig farkost genom livet? Månen ler i väntan på att bli avlöst av den nya dagens sol. Sedan är det väl bara att pricka av alla goda önskningar?! Blommorna längs vägen, näst intill ett vattenfall med rosor. Skattkistan för överflöd och rikedom. En hel bukett med fyrklöver för lycka och välgång. Det nya året seglar framåt och har vind i seglen. Och inga upprörda vågor utan en fin resa väntar. Vimpeln vinkar glatt.

Kortet är poststämplat på julafton 1942.

Ett Gott Nytt ÅR!

Lyckans attribut

Här kommer det nya året farande på en gyllene släde. Ett nyårskort med lyckotillbehör: en säck med en enorm förmögenhet (10.000), fyrklöver och en hästsko!

Det är klart att med sådana attribut kan det inte bli annat än ett Godt Nytt År.

Vad brukar finnas med på Nyårskorten?

En gammal man - för det gångna året

Ett barn - för det kommande året

Pengar - rikedom som kommer

Almanacksblad - tiden går och nya året är här

Hästsko - lyckan kommer

Fyrklöver - lyckoklöver, som ger tur och lycka

Blommor - framtiden som blommar

Förgätmigej - närheten till släkt och vänner

Fordon - man åker in i en föränderlig framtid
Timglas - tidens gång, ett år har gått

Klockor med timvisare "fem i tolv" - snart är årsskiftet här
Kyrkklockor - det nya året rings in
Kyrkor - ett nytt år läggs i Guds hand
och många andra små saker och ting som ljus, kransar, flaggor, drycker, girlanger och soluppgångar etc

Godt Nytt År

Snart är det ett nytt år. En nyårsönskan innehåller gärna symboler för lycka. På detta mer än 100 år gamla kort handlar det om en hästsko, och märk väl att man inte alls bekymrar sig om att hästskons öppning är riktad neråt. Ingen lycka försvann förr på det sättet.

Fyrklöver är en annan populär lyckobringare. Här har man fått ihop en hel samling. Därtill ser vi ett verkligt nyårsfirande med festkläder, rosor och champagne! Här skålas det för ett nytt år.

Den handskrivna hälsningen lyder: När du plockar blommor, plocka äfven en åt mig, när du räknar dina vänner, glöm ej då att räkna mig. Och den tryckta har gammalstavning: Godt Nytt År!

Kortet sändes till Almby i Örebro för mycket länge sedan...

Mänsklighetens famn är Marias

Ur en ny predikan på ordrik
Håll med om att det ligger något
djupt rörande och anslående
i denna berättelse om ett barns födelse
ett under som alla kan relatera till

Mot bakgrund av annat Bibeln meddelar
i Gamla Testamentet och i Nya Testamentets evangelier
betyder det nyfödda barnet att Gud
lämnar sin tron, sin upphöjdhet,
sitt annorlundaskap för att bli vår like
och i allt likna oss… mer ändå,
för att bli och vara en av oss!

Tanken svindlar när vi inser vidden
av denna tro – att Gud - människans antites,
motpolen, den väldige som spänt ut
himmelen över oss och skapat allt
genom sitt ord, den oändlige går in
under begränsningen och lägger sig
i Marias famn, bokstavligen
i mänsklighetens opålitliga händer,
i förtröstan på att ondskan
inte är det som lever starkast
i människors hjärtan
I en ofattbar tillit till att människor,
ställda inför det försvarslösa barnets
gränslösa behov,
förmår att älska och leva kärleksfullt

Till och från julens gudstjänster

Sjungande barn på en gammal julottebild. Även denna gång är det psalmen 55 som blir ledtråd till motivet. Den handskrivna hälsningen lyder: God Jul! Kära lilla Robert. Är du med bland barnen som sjunga juldagsmorgonen: "War helsad sköna morgonstund." Jag tror att du får det i cin lilla söndagsskola. Jag önskar dig en riktigt glad jul, lille bror! Det här julkortet har jag använt på min blogg för ett år sedan, men det tål att visas igen. Betrakta bara den eleganta ramen som andas tidigt 1900-tal, de tidstypiska kläderna och ljusskölden som bryter igenom ramen, det är små detaljer som verkligen lyfter bilden.

På juldagens morgon behövde man ju ta sig till kyrkan på något sätt, och på kortet blev på sedvanligt vis bäst, och då fick det bli per släde eller till fots. I det snöiga landskapet ringlar sig kyrkvägen som en liten orm. Till och med tomten är from och dröjer på backen med sin psalmbok under armen. Bara luvan är röd, tomten är för övrigt klädd i brun jacka med en läderrem om livet. På fötterna har han skinnskor av mycket gammal modell, mindre lämpade att pulsa i snön med, kanske är det därför han tvekar en stund?

Önskan gäller en Glad Jul. Och detta kort sändes till julen1906, dvs för mer än 100 år sedan!

Efter gudstjänsten ska man ju ta sig hem igen. Och många äldre julkort skildrar färden till och från kyrkan. Stämningsfyllt och traditionsmättat! Denna hemfärd finns på ett amerikanskt julkort.
På baksidan syns att Andersson i Indiana har tryckt kortet. Den här hälsningen sändes den 13 december 1930 från Seattle i Washington till Grängeshyttan, Jernboås.

Av kortet förstår man att gudstjänsten varit tidigt på morgonen, men att den förmodligen också dragit ut på tiden eftersom gryningen med sin soluppgång redan är på väg...

Var hälsad sköna morgonstund!

Många äldre julkort avbildar gudstjänster - något alldeles ofattbart för 2010-talets människor. Man sände faktiskt julhälsningar till varandra föreställande överfyllda kyrkor, med altare, malmkronor och ljus. Idag skulle många förmodligen tänka att ett sådant kort sändes med en avsikt, en baktanke, att kritisera för bristande kyrkogång eller för att locka till religiöst ställningstagande...?

Bilden i ovalen ovan föreställer en julotta, det kan man veta därför att man kan skymta siffrorna 55 på psalmtavlorna. Var hälsad sköna morgonstund, den välkända julottepsalmen, hade nummer 55 i gamla psalmboken.

Målat har Tycho Ödberg gjort. Ett julkort från 20-talet. Sänt till Hovby, Lidköping.

Jesus har fått lockar

Maria med barnet med stjärnhimlen som fond, och palmer som sidodekorationer. Banderollen som pekar ut Betlehemsstjärnan har lånat orden från änglarna sång i julnatten. Fred och frid utgår från samma ord: shalom! Ett ord med många betydelser som oberoende, integritet, helhet och mycket mera...

Marias huvudduk är konstfullt draperad och faller vackert längs med kroppen och ner över knäet. Jesusbarnet har fått lockar i en ovanligt yvig kalufs, knappast ett spädbarns frisyr.

Julkortet är en konstbilaga för Mors Julbrev av Maj Lindman. Hon var konstnär och författare.

Med detta kort önskas alla vänner och bekanta, alla stillsams läsare en riktigt God Jul!!

Gulligt barn med änglar

Så gullig har man gjort julen att den känns som en idyllisk saga, en overklig dröm. Två änglar tillber med typiska gester vid barnets krubba. Som ljuset från en strålkastare faller ljuset från stjärnan, lyser på barnet i stallets strå...

Änglarnas pastellfärgade dräkter, den ena stjärnbeströdd, men även vingar och gloria, slår fast att hela bilden är avsedd att vara söt, överdrivet söt! Krubban är förgylld och barnets vita dräkt sveper över sidan på krubba, som för att understryka det mjuka, fina. Lammen ligger som hämtade från en pastoral målning.

Bakom änglarna kan man se att stallet på denna bild är snickrat av brädor. Det enda som andas enkelhet. Bilden är förmodligen tysk av den sort som översvämmde den ganska tidiga julkortsmarknaden...

Julberättelsen om Jesu födelse utanför samhället, bland djuren, berättar en helt annan historia än vad denna bild gör.

Detta kort sändes den 18/12 1923 till Lasarettsgatan i Åbo.

Dubbelexponerad flyktingfamilj

En annorlunda bild av Maria, Josef och Jesus har Helge Artelius målat. Eller är det en flyktingfamilj, vilken som helst som med längtan och hopp blickar mot soluppgången?

Josef kommer vandrande som från Bibelns tid i österländska kläder, skäggig och med åsnan. Men man märker att kvinnan med barnet blivit mera samtida. Hennes blåa schal leder tankarna mycket bestämt till Maria och hennes färger: rött, blått och vitt (ibland något gyllene, guldgult). Den blå färgen som Maria bär på ikoner (ibland faktiskt ersatt med grönt) vittnar om det mänskliga, det humana.

Barnet i kvinnans famn bär vantar med röda korsets symbol. Där får vi en påtaglig förbindelse till de många flyktingfamiljerna som var på vandring under och efter det andra världskriget.

Olov Hartman har beskrivit en liknande dubbelexponering i sin bok Tiden är kort (Verbum, Stockholm 1969) när han citerar sig sjäv från hösten 1956: Vid en busshållplats på Kungsgatan, omgiven av skrikande skyltfönster och stämningsfulla juldekorationer, står den heliga Jungfrun och trängs, hon väntar på en buss som har plats för henne och barnet hon har med sig i en vagn. Hon är flykting. Hennes make står i kö hos någon myndighet, han söker arbetstillstånd. Just då grubblar ett hundratal präster i staden på ett tal de skall hålla om barnet som sover där i vagnen. Det står i deras texter att det barnet är Gud. Påståendet är fantastiskt, men ännu mer fantastiskt är ett annat påstående: att det är för den skull vi firar jul, en sådan jul.

Jesusbarnet på kortet, för visst ska bilden också berätta om den heliga familjen, lånar ikonernas fasta blick mot den som står framför bilden. Den seende blir sedd!

Artelius helgkort innehåller också en blinkning mot Solstickan bland annat genom de tre stjärnorna ovanför hälsningen med tillönskan om en Fridfull Helg.

Glorian petar Jesus i ögat

Vilka märkliga hus den heliga familjen tvingas bo i när det är fullt i härbärget. Detta stall liknar mest ett pepparkakshus men med enorma och räjält spröjsade kyrkfönster. Maria och Josef verkar ha hamnat i en lekstuga om man ser till deras storlek i förhållande till stallet.

Taket måste nå skyhögt, ett tecken på att det som händer i stallet har himmelsk räckvidd, eftersom moln och änglar svävar där. Dessutom har ett litet torn med en kyrkklocka hamnat däruppe. Den vänstra av bokmärkesänglarna ringer i klockan samtidigt som den höra blåser fanfar i en ovanligt böjd och krokig trumpet.

Stallets konturer bär också silver, inte helt olikt moderna ljusslingor som kan fästas längs knutar, nockar och stuprännor.

Betlehems stjärna lyser in i stallet, men som om det inte räckte, så har man låtit en duva sväva på strålarna. Lite tidigt kan tyckas eftersom duvan, symbolen för den Helige Ande, inte ska komma förrän 30 år senare, när Jesus döps av Johannes döparen.

Guldet i gloriorna, som står för det eviga ljuset från Gud, har denna gång ersatts av silver. Stjärnan, klockan, trumpeten och staven har också försilvrats. Ser man noga efter har Jesus det inte riktigt bra. Glorian har hamnat på sned och petar honom i ögat. Inte så bekvämt, kan man tro. Kortet tillönskar däremot mottagaren en Fridfull Jul!

Detta kort är slitet och har veck tvärs över. Det kommer sig av att min mor som barn inte hade så många bokmärken utan istället använde sig av sina julkort och vykort. Kortet är poststämplat 1920 och sändes till Kryddgränd i Wisby där 6-åriga Inga-Greta Karlsson bodde.