Hur hjärnan kan luras eller bli lurad var ett ämne i morgonens Vetenskapsradio. Någonstans ska man tydligen studera hur trollkonstnärer fånga uppmärksamheten och får oss att fokusera på något speciellt och därmed inte varsebli hur tricket genomförs.
På nätet finns platser som roar genom att visa upp liknande fenomen. Allt om vetenskap har några exempel. Synvillor kan man också hitta många exempel på. Hjärnan uppfattar flera saker efter varandra. Det är bara att flytta in i synvillan.
23 juli 2008
Vattnet blir kallare
Ju äldre man blir desto kallare blir vattnet, slog han fast under samtalet om varför antalet bad i det fria tycktes avta med stigande ålder.
22 juli 2008
Det vidriga blir underhållning
Medias närgångna referat från förhör och rättegång med en mord- och våldtäktsåtalad förgiftar hela dagen, exploaterar det vidriga och förvandlar det till en skräckblandad undehållning. En gräns har överträtts. Varför?
21 juli 2008
Prästgårdar tll salu
Att prästgårdar säljs i rasande takt är en av dagens nyheter i Sveriges Radio. Man förstår att vi befinner oss mitt i sommaren. Folk har tid att passera prästgårdar och fundera över varför ingen präst syns till. Men utförsäljningen har varit känd länge. Se Aftonbladet från 2003. Eller varför inte läsa stillsam?
Utvecklingen borde hejdas innan hela det kulturella prästgårdsarvet sålts ut. Om inte för annat så därför att dessa historiska viktiga miljöer aldrig kan återskapas. Var skulle till exempel Linné ha bott om inga prästgårdar funnits?
Utvecklingen borde hejdas innan hela det kulturella prästgårdsarvet sålts ut. Om inte för annat så därför att dessa historiska viktiga miljöer aldrig kan återskapas. Var skulle till exempel Linné ha bott om inga prästgårdar funnits?
Av gammal vana stirrar jag in i tapeten
Albert Engströms berömda affisch: Kräftor kräva dessa drycker blev i ett slag aktuell. YLE i Finland meddelade nämligen idag att kräftsäsongen börjar: Årets kräftsäsong inleds i dag klockan 12. Fångsten väntas bli rekordstor i år. Enligt vilt- och fiskerivårdsinstitutet kan fångsten till och med bli den största på hundra år.
I Sverige har kräftsäsongen, när den fanns, infallit i augusti. Den vanan sitter kvar hos många som helt enkelt vägrar att äta kräftor någon annan tid på året. Tidigare fick man endast fiska och sälja kräftor under en viss tidsperiod under hösten, den s.k. kräftsäsongen, som varade från den andra onsdagen i augusti till den 1:a november. Nuförtiden är det fritt fram året om, men begreppet kräftsäsong lever kvar som en tid där vi i Sverige traditionellt förlägger våra kräftskivor (kräftkalas). (Citat från bloggen Svenska kräftor)
Nyheten och affischen ledde till att jag erinrade mig vilka vanedjur vi människor är. Vanligt vatten går också bra till kräftor bara dryckesvanorna kunde ändras något. Och Systembolaget i Sverige säger ibland att även öl fungerar utmärkt till dessa salt och dilldränkta godbitar, ja till och med ett halvtorrt vin går bra. Men visst gör sig lyktor i bersåer bäst i augustimörkret. Man vill VANligtvis inte gärna ha det på något annat sätt.
De av oss som frenetiskt vägrar att erkänna ritualers värde sitter i alla fall fast i bestämda mönster. Kaffet i koppen, smörgåsen på fatet till vänster med samma gamla pålägg och morgontidningen till höger. I tur och ordning och med ständig upprepning blir måltiden lyckad. Utan morgontidning rubbas frukostens rytm och en hel dag förändrad.
Än en gång lyssnar jag till Tankar inför dagen och hör nu Magnus Sjögren berätta om hur han övar sig att sitta på golvet för att äta. Han inmutar också platser åt sig i det offentliga rummet dit han regelbundet återvänder. Samma plats för intagande av lunch, samma bord på caféet... En utpräglad vanemänniska men med egna och originella idéer.
Hemma har en spegel flyttats från ett rum till ett annat. Jag vet det i huvudet, men resten av kroppen har inte vant sig än. Gång på gång går jag och stället mig på samma gamla ställe för att nu stirra in i väggen. Tapeten avslöjar inte om solkrämen fortfarande ligger i drivor som snö över pannan. Mustaschen går inte att trimma framför mönstrad grön tapetvåd. Spegel spegel på väggen där, säg mig vem som vanor i landet har eller påminn mig åtminstone om var du hänger nu för tiden.
I Sverige har kräftsäsongen, när den fanns, infallit i augusti. Den vanan sitter kvar hos många som helt enkelt vägrar att äta kräftor någon annan tid på året. Tidigare fick man endast fiska och sälja kräftor under en viss tidsperiod under hösten, den s.k. kräftsäsongen, som varade från den andra onsdagen i augusti till den 1:a november. Nuförtiden är det fritt fram året om, men begreppet kräftsäsong lever kvar som en tid där vi i Sverige traditionellt förlägger våra kräftskivor (kräftkalas). (Citat från bloggen Svenska kräftor)
Nyheten och affischen ledde till att jag erinrade mig vilka vanedjur vi människor är. Vanligt vatten går också bra till kräftor bara dryckesvanorna kunde ändras något. Och Systembolaget i Sverige säger ibland att även öl fungerar utmärkt till dessa salt och dilldränkta godbitar, ja till och med ett halvtorrt vin går bra. Men visst gör sig lyktor i bersåer bäst i augustimörkret. Man vill VANligtvis inte gärna ha det på något annat sätt.
De av oss som frenetiskt vägrar att erkänna ritualers värde sitter i alla fall fast i bestämda mönster. Kaffet i koppen, smörgåsen på fatet till vänster med samma gamla pålägg och morgontidningen till höger. I tur och ordning och med ständig upprepning blir måltiden lyckad. Utan morgontidning rubbas frukostens rytm och en hel dag förändrad.
Än en gång lyssnar jag till Tankar inför dagen och hör nu Magnus Sjögren berätta om hur han övar sig att sitta på golvet för att äta. Han inmutar också platser åt sig i det offentliga rummet dit han regelbundet återvänder. Samma plats för intagande av lunch, samma bord på caféet... En utpräglad vanemänniska men med egna och originella idéer.
Hemma har en spegel flyttats från ett rum till ett annat. Jag vet det i huvudet, men resten av kroppen har inte vant sig än. Gång på gång går jag och stället mig på samma gamla ställe för att nu stirra in i väggen. Tapeten avslöjar inte om solkrämen fortfarande ligger i drivor som snö över pannan. Mustaschen går inte att trimma framför mönstrad grön tapetvåd. Spegel spegel på väggen där, säg mig vem som vanor i landet har eller påminn mig åtminstone om var du hänger nu för tiden.
20 juli 2008
Den radikalt krävande Jesus
Citat ur ny predikan på ordrik:
Jesus är inte den kravlösa snällhetens budbärare. Hans radikala tydlighet ger alternativ att välja mellan. Hans krav bär släktskap med sådant vi normalt upplever som fundamentalism och bokstavstro. Ibland till och med skärper Jesus lagen. Läs bara Bergspredikan och kom sedan och säg att Jesus tycker att man skall göra som man vill med bokstaven.
Det Dubbla kärleksbudet i Matteus 22 är ingen enkel regel. Du skall älska Herren din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd...och du skall älska din nästa som dig själv. Skulle detta vara kravlöst? Något vi kan göra som vi vill med?
Jesus är inte den kravlösa snällhetens budbärare. Hans radikala tydlighet ger alternativ att välja mellan. Hans krav bär släktskap med sådant vi normalt upplever som fundamentalism och bokstavstro. Ibland till och med skärper Jesus lagen. Läs bara Bergspredikan och kom sedan och säg att Jesus tycker att man skall göra som man vill med bokstaven.
Det Dubbla kärleksbudet i Matteus 22 är ingen enkel regel. Du skall älska Herren din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd...och du skall älska din nästa som dig själv. Skulle detta vara kravlöst? Något vi kan göra som vi vill med?
19 juli 2008
Tingstäde fästning under jord
Bland landets minnesvärda byggnadsverk finns flera mestadels under jord. Och just som Tingstäde fästning på Gotland, en gördelfästing, kan byggnadskonstruktionen spänna över stora områden och vara osynlig för den oinitierade förbipasserande besökaren. Men för flera år sedan fick jag ett tips av en släkting. Åk dit!
Tingstäde fästning visas ibland under sommaren. Och när man inte har visningar kan den som önskar ändå boka för egna grupper och sällskap. Tingstäde Skans 1, som man får besöka, innehåller logement och kanoner, förrådsutrymmen och kök. Dessutom finns numera modellen av Bulverket i Tingstäde träsk i detta lokala försvarsmuseum. Också det ett byggnadshistoriskt storverk. Ett besök på fästningen rekommenderas.
Tingstäde fästning visas ibland under sommaren. Och när man inte har visningar kan den som önskar ändå boka för egna grupper och sällskap. Tingstäde Skans 1, som man får besöka, innehåller logement och kanoner, förrådsutrymmen och kök. Dessutom finns numera modellen av Bulverket i Tingstäde träsk i detta lokala försvarsmuseum. Också det ett byggnadshistoriskt storverk. Ett besök på fästningen rekommenderas.
Help! The Beatles bön får flera adressater
Litteraturens poesihörna är fylld av lyriska texter som lika väl som att förstås som sekulära kärlekssånger skulle kunna vara djupt religiösa och riktade till Gud. En sång av the Beatles har en sådan flertydighet. Den är hämtad från albumet Help! och blev titelmelodi. Sångarna ropar på hjälp på ett sätt som verkligen för tankarna till Psaltarens innerliga rop till den Högste om stöd och bistånd. Hjälp mig, ropar den bedjande och utsatta människan. Den nödställde som förlorat fotfästet ber om hjälp på samma sätt i sången:
Även om lyriken från början inte var tänkt som en bön i trons mening bär den omisskännliga drag av innerlig bön, eller hur? Hänvisningen till ungdomns självtillräcklighet och självtillit kontrasteras mot en ny situation där en dörr mot omvärld, medmänniska eller Gud har öppnats. Självsäkerheten har nu förbytts i ett behov av stöd och hjälp från denne andre. Ett jag-du förhållande där jaget förutsätter eller kräver den andre för att bli sig själv.
And now my life has changed in oh so many ways
My independence seems to vanish in the haze
But every now and then I feel so insecure
I know that I just need you like I've never done before
Här är lyriken till Beatles Help hämtad.
Var och en får göra sin egen värdering av om detta skulle kunna vara en bön. Så kunde jag ha bett många gånger, och har nog också gjort så, om än inte med samma schvung* i orden. Den vädjan från djupet som texten ger uttryck åt förstärks av tempot i sång och musik. Ett häftigt anslag där desperationen går på djupet...
*om ordet schvung citerat från saol: allmännare: fart l. kraft l. liv (se d. o. I 9 a, b) l. livfullhet l. livlighet l. kläm l. fläkt (se FLÄKT, sbst.¹ 2 a) l. flykt o. d.; särsk. dels om (elegant) livfullhet l. flykt o. d. i muntlig l. skriftlig framställning l. i bildande konst, dels om spänstig rytm l. kläm i (dans)musik; stundom äv. övergående i bet.: patos l. hänförelse l. entusiasm.
Denna enkla reflektion tog sin början som en kommentar till en kommentar hos Kyrkpressen i Finland...
Help! I need somebody
Help! Not just anybody
Help! You know I need someone, help!
When I was younger, so much younger than today
I never needed anybody's help in any way
But now these days are gone, I'm not so self-assured
Now I find I've changed my mind, I've opened up the door
Help me if you can, I'm feeling down
And I do appreciate you being 'round
Help me get my feet back on the ground
Won't you please, please, help me?
Även om lyriken från början inte var tänkt som en bön i trons mening bär den omisskännliga drag av innerlig bön, eller hur? Hänvisningen till ungdomns självtillräcklighet och självtillit kontrasteras mot en ny situation där en dörr mot omvärld, medmänniska eller Gud har öppnats. Självsäkerheten har nu förbytts i ett behov av stöd och hjälp från denne andre. Ett jag-du förhållande där jaget förutsätter eller kräver den andre för att bli sig själv.
And now my life has changed in oh so many ways
My independence seems to vanish in the haze
But every now and then I feel so insecure
I know that I just need you like I've never done before
Här är lyriken till Beatles Help hämtad.
Var och en får göra sin egen värdering av om detta skulle kunna vara en bön. Så kunde jag ha bett många gånger, och har nog också gjort så, om än inte med samma schvung* i orden. Den vädjan från djupet som texten ger uttryck åt förstärks av tempot i sång och musik. Ett häftigt anslag där desperationen går på djupet...
*om ordet schvung citerat från saol: allmännare: fart l. kraft l. liv (se d. o. I 9 a, b) l. livfullhet l. livlighet l. kläm l. fläkt (se FLÄKT, sbst.¹ 2 a) l. flykt o. d.; särsk. dels om (elegant) livfullhet l. flykt o. d. i muntlig l. skriftlig framställning l. i bildande konst, dels om spänstig rytm l. kläm i (dans)musik; stundom äv. övergående i bet.: patos l. hänförelse l. entusiasm.
Denna enkla reflektion tog sin början som en kommentar till en kommentar hos Kyrkpressen i Finland...
18 juli 2008
Tillägnan som lovsång och bön
Vilken musik kan man spela i en kyrka? Så gott som all musik. Inget är främmande för vår Herre. Men gränserna där är inte vår Herres utan människornas, församlingens. Och vår tolerans kan se annorlunda ut. Vårt behov av något som är avskilt och heligt är stort. Det behövs rum som erbjuder något mer, något annat. Därför bör kyrkorummets sakrala karaktär värnas.
Men en text som Tillägnan, den Lars Forssell skrev, kan den fungera i kyrkan? Och med musik? Monica Dominique som gjort musiken har fångat något speciellt. Där finns verkligen längtan och tillbedjan. Verket är nog tänkt som kärleksdikt men fungerar också som Gudshyllning.
Vi får här ett exempel på text och musik som kan förstås på olika sätt och fungera i skilda meningssammanhang, ja även som en trons bekännelse. Den mångtydighet ger dikten en lyftning. Vi som läser kan göra texten till vår på fler än ett sätt.
eldsken på stranden, molndrakar sju
Du som är lust och lek
hägrande kust och svek, det är du!
Spår i sanden, vilken bild. Nog andas den av Jesus som tecknar på marken eller som kommer vandrande en morgon på stranden. En annan poet som fångat samma stämning med naturbilder från Fårö är Elisabet Hermodsson. Hennes bildvärd bär samma naturnärhet som Forssell. Och är likaså mångbottnad.
Men sveket, hur får man in det i en lovsång till Gud? Att förstöring och rovdrift finns? Att människans själv måste ta ansvar och förhindra exploateringen? Att Gud inte lever upp till våra förväntningar eftsrsom Gud inte är vår egen skapelse, inte våra drömmars och förhoppningars spegelbild. Ja, det kunde nog uttryckas och upplevas som ett svek. Gud som ställer krav och vars logik per definition övergår vår fattning. Svek? Så skulle det kunna sägas. Och Jesus som lämnade lärjungarna, som inte kastade ut ockupanterna, som inte...
Här några länkar till texter om Lars Forssell: Svd,
Peter Englunds blogg
Carl Otto Werkelid i SvD
Men en text som Tillägnan, den Lars Forssell skrev, kan den fungera i kyrkan? Och med musik? Monica Dominique som gjort musiken har fångat något speciellt. Där finns verkligen längtan och tillbedjan. Verket är nog tänkt som kärleksdikt men fungerar också som Gudshyllning.
Vi får här ett exempel på text och musik som kan förstås på olika sätt och fungera i skilda meningssammanhang, ja även som en trons bekännelse. Den mångtydighet ger dikten en lyftning. Vi som läser kan göra texten till vår på fler än ett sätt.
Till dig, du som är fjärd och spegel
bidande segel, stiltje och vind
Du som är ebb och flod
eldströmmen i mitt blod, jag är din!
Så skulle varje kristen kunna be till den Gud som uppfyller och uppehåller universum. Och vars närvaro kommer till synes i precis allt. Eldströmmen i mitt blod är ett uttryck man kan koppla till brinnande hjärtan i berättelsen om vandringen till Emmaus. När lärjungarna hörde Jesus tala, visst brann deras hjärtan.
eldsken på stranden, molndrakar sju
Du som är lust och lek
hägrande kust och svek, det är du!
Spår i sanden, vilken bild. Nog andas den av Jesus som tecknar på marken eller som kommer vandrande en morgon på stranden. En annan poet som fångat samma stämning med naturbilder från Fårö är Elisabet Hermodsson. Hennes bildvärd bär samma naturnärhet som Forssell. Och är likaså mångbottnad.
Men sveket, hur får man in det i en lovsång till Gud? Att förstöring och rovdrift finns? Att människans själv måste ta ansvar och förhindra exploateringen? Att Gud inte lever upp till våra förväntningar eftsrsom Gud inte är vår egen skapelse, inte våra drömmars och förhoppningars spegelbild. Ja, det kunde nog uttryckas och upplevas som ett svek. Gud som ställer krav och vars logik per definition övergår vår fattning. Svek? Så skulle det kunna sägas. Och Jesus som lämnade lärjungarna, som inte kastade ut ockupanterna, som inte...
Till dig, måsarnas vita flykt, ja till dig
sommarljus varmt och tryggt
Ja, till dig, till dig, till dig
Till dig, Du är långt bort och nära
vågor ska bära dig till min strand
Du som är böljesång, dyningens mjuka gång
intill land
Tilll dig
Så skaldade Lars Forssell. En text värd att bära med sig under sommarens strandvandringar och utfärder. En text vars lovsång spränger ramarna och blir till bön, som öppnar för ny förståelse av andakt och tro.Här några länkar till texter om Lars Forssell: Svd,
Peter Englunds blogg
Carl Otto Werkelid i SvD
17 juli 2008
Förslag till nya sommarpratare
Hela världen är full av sommarpratare. Inte tiger vi under denna ljuvliga årstid? Den är som gjord för samtal. Många finns som hamnar i Sveriges Radio, tar över P 1 som påannonsen ibland lyder. Ändå kan man sakna vissa röster. Sådana som har något att säga utan att ha lyckats bli just ett sådant namn som hamnar på listan för tala och spela musik i radio, i Sommar.
Utan att nämna namn kunde jag önska mig någon ur följande yrkesgrupp eller sammanhang som jag vill höra. En av serietecknarna (som alla läser i SvD), en kyrkomusiker, en ungdomsgårdsarbetare (från Örebro), en rockskolegrundare (från Polen), en pensionerad tv-producent från livsåksådningsredaktionen, en fd chefredaktör för Kyrkans Tidning, en eritrean bosatt i Sverige, en kustbevakare, en gösfiskare i Hjälmaren, en konstnär som gör stora skulpturer i brons, ett tidningsbud, en tidningstryckare, en trubadur som kommit fram från frikyrkan, en SKUT-präst, en imam, en imamutbildningsutredare, en kulturchef på en storstadstidning, någon skådespelare i en lokal ensemble, en kyrkogårdschef, en operadirigent, en radarkunnig, en kyrkomusiker till, en sotare och varför inte den som är ansvarig för den mycket kritiserade sophämtningen på Gotland, en jingelmakare, en pensionerad biskop, en domkapitelsledamot, just det, en riktig domkapitelsledamot och en ortodox munk från Vallamo.
En stadsmissionsansvarig, en bloggare, gärna en ganska stillsam sådan, en storstadsdiakon, en omslagstecknare, en kyrkoarkitekt, en arkeolog, en litteraturvetare som är expert på existensialismen, naturligtvis en förpackningsuppfinnare, en sedeltryckare och en skatteexpert från finansdepartementet. Sedan får det räcka. För dagen, alltså.
Utan att nämna namn kunde jag önska mig någon ur följande yrkesgrupp eller sammanhang som jag vill höra. En av serietecknarna (som alla läser i SvD), en kyrkomusiker, en ungdomsgårdsarbetare (från Örebro), en rockskolegrundare (från Polen), en pensionerad tv-producent från livsåksådningsredaktionen, en fd chefredaktör för Kyrkans Tidning, en eritrean bosatt i Sverige, en kustbevakare, en gösfiskare i Hjälmaren, en konstnär som gör stora skulpturer i brons, ett tidningsbud, en tidningstryckare, en trubadur som kommit fram från frikyrkan, en SKUT-präst, en imam, en imamutbildningsutredare, en kulturchef på en storstadstidning, någon skådespelare i en lokal ensemble, en kyrkogårdschef, en operadirigent, en radarkunnig, en kyrkomusiker till, en sotare och varför inte den som är ansvarig för den mycket kritiserade sophämtningen på Gotland, en jingelmakare, en pensionerad biskop, en domkapitelsledamot, just det, en riktig domkapitelsledamot och en ortodox munk från Vallamo.
En stadsmissionsansvarig, en bloggare, gärna en ganska stillsam sådan, en storstadsdiakon, en omslagstecknare, en kyrkoarkitekt, en arkeolog, en litteraturvetare som är expert på existensialismen, naturligtvis en förpackningsuppfinnare, en sedeltryckare och en skatteexpert från finansdepartementet. Sedan får det räcka. För dagen, alltså.
Vi tänker på slutet genom att inte tänka
Likheterna mellan semestern och livet är uppenbara. Vi vet att det ska ta slut. Knappt har semesterdagarna börjat ticka så räknar vi dysterkvistar ner mot dagen Då vi måste återvända till arbete, skola eller vad det kan vara.
Vi har svårt att bara vara glada. Men vi övar oss genom förträngning och flykt. Gläd dig idag, imorgon ska du dö, sjöng vi med de gamla orden inför studentskrivningar och tentamina i en avlägsen tid. Vi rörde vid hotet och lämnade otäckheterna sedan, åtminstone för en liten stund. Glädje och sorg. Idag mot imorgon. Nu mot ett hotande: men sedan. Så är då drömmen att fånga dagen också ett stycke förnekelse av det som måste komma. Evigheten nu!
Olika strategier kommer till användning. Många av oss tänker på semesterns slut genom att undvika tänka på den. Så fort tanken gör sig påmind att detta snart är slut så gör vi processen kort. Risken för tungsint grubbleri vänder vi ryggen genom att byta ut den uppstickande insikten mot någon annan tanke. Idag skall jag i alla fall... bada, läsa, snickra, måla, fotvandra eller bara vila mig lite.
Febrilt famlar någon efter boken där flykt från allt som pockar på erbjuds. In i fiktionen. Simma ryggsim i fakta. När den volymen är utläst och slut ligger en annan redan och väntar. Som ett slags extra semester. Som ett nytt liv. Men det hoppar vi över och funderar inte på just då.
Förresten, nu ska jag faktiskt...
Vi har svårt att bara vara glada. Men vi övar oss genom förträngning och flykt. Gläd dig idag, imorgon ska du dö, sjöng vi med de gamla orden inför studentskrivningar och tentamina i en avlägsen tid. Vi rörde vid hotet och lämnade otäckheterna sedan, åtminstone för en liten stund. Glädje och sorg. Idag mot imorgon. Nu mot ett hotande: men sedan. Så är då drömmen att fånga dagen också ett stycke förnekelse av det som måste komma. Evigheten nu!
Olika strategier kommer till användning. Många av oss tänker på semesterns slut genom att undvika tänka på den. Så fort tanken gör sig påmind att detta snart är slut så gör vi processen kort. Risken för tungsint grubbleri vänder vi ryggen genom att byta ut den uppstickande insikten mot någon annan tanke. Idag skall jag i alla fall... bada, läsa, snickra, måla, fotvandra eller bara vila mig lite.
Febrilt famlar någon efter boken där flykt från allt som pockar på erbjuds. In i fiktionen. Simma ryggsim i fakta. När den volymen är utläst och slut ligger en annan redan och väntar. Som ett slags extra semester. Som ett nytt liv. Men det hoppar vi över och funderar inte på just då.
Förresten, nu ska jag faktiskt...
16 juli 2008
Religionsfobi hos bloggare
Den som tror att han eller hon sett allt har inte gjort det förrän Blogge bloggelitos blogg tillhör läsupplevelserna. Senaste bragden inleds som följer:
Kristna präster, pastorer och andra religiösa figurer har under årtusenden mördat, torterat, förföljt och övervakat avfällingar, otrogna och andra som inte behagat rätta sig efter en kristen världsbild. Bland annat är nazisternas judeutrotning bara en fullföljning av tvåtusen år av kristet förtryck mot judar (Von den Juden und ihren Lügen är ett bekant exempel från den protestantiska faderns skrifter). Men det stannar naturligtvis inte där – de kristna har förutom att bränna häxor och andra otrogna på bål även missionerat den fattiga världen sönder och samman; dit svärdet har gått har korset alltid följt, hand i hand.
Vad Luther skrivit kan man ju inte trolla bort. Inte heller att det förekommit fruktansvärda övergrepp genom århundraden i religionens namn och av religiösa företrädare. Men... att ge religionen ansvaret för nazismens övergrepp är över måttan generöst.
Här ett litet citat till:Men vi behöver inte begränsa oss till kristendomen. Samma slags terrorism som kristna idkat under de senaste två tusen åren praktiseras idag med framgång av dess monoteistiska syskon islam. Faktum är att det religionskrig som de två religionerna utkämpat sedan över tusen år tillbaka i dag har en naturlig fortsättning i det så kallade kriget mot terrorismen – av George W. Bush lämpligt nog kallat ett korståg. Det är ”one nation under God” mot de andras gud (samma eller inte), och vi är indragna i eländet, mot vår vilja.
Penseldragen är så grova att tavelduken inte räckt till. Här målas utanför alla rimlighetens ramar. USA:s vilja till kontroll och skydd handlar knappast om religion utan om det egna ekonomiska övertagets och systemets fortlevnad. Dollar, olja och makt. Religion finns mer som en hotbild än en verklig bas för ingripanden.
Så kommer en obalanserad släng mot Ekman där han först karaktäriseras som en "galning" och att självklart skall sådana som han ständigt befinna: sig under övervakning – i utlandet av FRA, inrikes av Säpo. Sådana tomtar kan inte släppas fria att verka hur som helst, utan måste hållas under sträng uppsikt.
Läs Blogge bloggelito och frustreras. Med sådana bloggkommentarer som den här citerade kan alla märka hur stark religionsfobin i samtiden är på sina håll. Men med en sådan universalförklaring (det är religionens fel) får man väl snart höra att FRA:s avlyssning också är en religiösa konspiration och skattetrycket en luthersk uppfinning. Att SJ:s tåg inte alltid går i tid och att biljetter säljs på en svart marknad beror förmodligen på kristendomens kulturförstörande inflytande på 800-talet. Så var det sagt!
Kristna präster, pastorer och andra religiösa figurer har under årtusenden mördat, torterat, förföljt och övervakat avfällingar, otrogna och andra som inte behagat rätta sig efter en kristen världsbild. Bland annat är nazisternas judeutrotning bara en fullföljning av tvåtusen år av kristet förtryck mot judar (Von den Juden und ihren Lügen är ett bekant exempel från den protestantiska faderns skrifter). Men det stannar naturligtvis inte där – de kristna har förutom att bränna häxor och andra otrogna på bål även missionerat den fattiga världen sönder och samman; dit svärdet har gått har korset alltid följt, hand i hand.
Vad Luther skrivit kan man ju inte trolla bort. Inte heller att det förekommit fruktansvärda övergrepp genom århundraden i religionens namn och av religiösa företrädare. Men... att ge religionen ansvaret för nazismens övergrepp är över måttan generöst.
Här ett litet citat till:Men vi behöver inte begränsa oss till kristendomen. Samma slags terrorism som kristna idkat under de senaste två tusen åren praktiseras idag med framgång av dess monoteistiska syskon islam. Faktum är att det religionskrig som de två religionerna utkämpat sedan över tusen år tillbaka i dag har en naturlig fortsättning i det så kallade kriget mot terrorismen – av George W. Bush lämpligt nog kallat ett korståg. Det är ”one nation under God” mot de andras gud (samma eller inte), och vi är indragna i eländet, mot vår vilja.
Penseldragen är så grova att tavelduken inte räckt till. Här målas utanför alla rimlighetens ramar. USA:s vilja till kontroll och skydd handlar knappast om religion utan om det egna ekonomiska övertagets och systemets fortlevnad. Dollar, olja och makt. Religion finns mer som en hotbild än en verklig bas för ingripanden.
Så kommer en obalanserad släng mot Ekman där han först karaktäriseras som en "galning" och att självklart skall sådana som han ständigt befinna: sig under övervakning – i utlandet av FRA, inrikes av Säpo. Sådana tomtar kan inte släppas fria att verka hur som helst, utan måste hållas under sträng uppsikt.
Läs Blogge bloggelito och frustreras. Med sådana bloggkommentarer som den här citerade kan alla märka hur stark religionsfobin i samtiden är på sina håll. Men med en sådan universalförklaring (det är religionens fel) får man väl snart höra att FRA:s avlyssning också är en religiösa konspiration och skattetrycket en luthersk uppfinning. Att SJ:s tåg inte alltid går i tid och att biljetter säljs på en svart marknad beror förmodligen på kristendomens kulturförstörande inflytande på 800-talet. Så var det sagt!
15 juli 2008
FRA-fiasko när Ulf Ekman avlyssnas
Stämmer det att FRA spanat på och avlyssnat Ulf Ekman är det en sensation. Men välkommen därför att man slår spik i den lag man ville ha fint slipad och oproblematiskt genomförd. Nu blir det undersökningar och mediauppmärksamhet. Snart börjar också alla de populära lekarna som "ett skepp med skuld kommer lastad", "ryska björnen sover inte" och "Fredrik ska gå i ringen".
Ekumeniskt intressant är att just Evangeliska Frikyrkans ledare Stefan Swärd är den som får kännedom om hemlig spaning. Och att han skriver en initierad artikel om frågan. Men hans frågor är viktiga och vi är många fler som med honom och hans frågor i SvD undrar:
1. Varför tillämpades hemlig avlyssning (signalspaning) i fallet Ekman? Vilken myndighet beställde avlyssningen?
2. Finns det fler exempel på att kristna eller andra religiösa ledare har blivit hemligt avlyssnade utan att det har funnits brottsmisstankar eller säkerhetspolitiska intressen med i bilden? Varför har de i så fall blivit avlyssnade och på vems uppdrag?
3. När nu lagstiftningen ska vidgas – och inte bara ”yttre militära hot” utan det vagare ”yttre hot” ska ligga till grund för lagstiftningen – hur avser statsmakten garantera att integritetskränkande avlyssning mot religiösa ledare inte genomförs nu och i framtiden?
FRA-lagen blir allt svårare att försvara, det måste de som så trosvisst ställt sig bakom inse nu. Detta är oerhört genant och pinsamt!
Värna pastorers och prästers tystnadsplikt! Slå vakt om den personliga integriteten och om själavården!
Ekumeniskt intressant är att just Evangeliska Frikyrkans ledare Stefan Swärd är den som får kännedom om hemlig spaning. Och att han skriver en initierad artikel om frågan. Men hans frågor är viktiga och vi är många fler som med honom och hans frågor i SvD undrar:
1. Varför tillämpades hemlig avlyssning (signalspaning) i fallet Ekman? Vilken myndighet beställde avlyssningen?
2. Finns det fler exempel på att kristna eller andra religiösa ledare har blivit hemligt avlyssnade utan att det har funnits brottsmisstankar eller säkerhetspolitiska intressen med i bilden? Varför har de i så fall blivit avlyssnade och på vems uppdrag?
3. När nu lagstiftningen ska vidgas – och inte bara ”yttre militära hot” utan det vagare ”yttre hot” ska ligga till grund för lagstiftningen – hur avser statsmakten garantera att integritetskränkande avlyssning mot religiösa ledare inte genomförs nu och i framtiden?
FRA-lagen blir allt svårare att försvara, det måste de som så trosvisst ställt sig bakom inse nu. Detta är oerhört genant och pinsamt!
Värna pastorers och prästers tystnadsplikt! Slå vakt om den personliga integriteten och om själavården!
Partistyrelsens (s) teologi - hur ser den ut!?
Mona Sahlin leder det största av riksdagspartierna. Hennes parti (s) står i ledningen för Svenska kyrkan. Hur kommer det sig då att Mona Sahlin slipper att redovisa vilken teologi hon och partistyrelsen har? Utan teologi skall ingen kyrka ledas. Inte heller utan tro och credo. Står hennes parti bakom den kristna tron? Stämmer de in i den Apostoliska, den Nicaenska och den Athanasianska trosbekännelen?
Her ser det ut för Maud Olofsson och Centerpartiets ledning? Vad står Moderaternas styrelse och Fredrik Reinfeldt för? Och vi skall inte glömma Kristdemokraterna och Göran Hägglund...
Om de inte omfattar och står upp för kyrkans tro och bekännelse är det dags för en förändring!
Her ser det ut för Maud Olofsson och Centerpartiets ledning? Vad står Moderaternas styrelse och Fredrik Reinfeldt för? Och vi skall inte glömma Kristdemokraterna och Göran Hägglund...
Om de inte omfattar och står upp för kyrkans tro och bekännelse är det dags för en förändring!
14 juli 2008
En Östersjöunion för små flundror
En Medelhavsunion ska bli ett medel för att ordna upp förhållandena i regionen och relationerna mellan nationerna. Ett område att gå vidare med vore Östersjön. En Östersjöunion med höga ambitioner behövs för att en gång för alla ordna upp detta känsliga innanhavs ekobalans. Så mycket behöver göras: reglera oljetransporter och tilltänkta gasledningar, hindra utsläpp från färjor och kryssningsfartyg och sätta stopp för jordbrukets bidrag till ett övergött och döende vattenlandskap.
Hur ska vi annars framöver kunna längta till kusten och havsutsikten? Vem vill bada om havsbotten utanför kusten är död, om alger och utsläpp är det sällskap man får istället för torskyngel och små flundror...
Hur ska vi annars framöver kunna längta till kusten och havsutsikten? Vem vill bada om havsbotten utanför kusten är död, om alger och utsläpp är det sällskap man får istället för torskyngel och små flundror...
13 juli 2008
Dörren med ett antingen eller
Affischkonsten lever ännu trots alla nya kommunikativa medier. På affischer avbildar man tåg, båtar, fasader ja allt mellan himmel och jord. Och jag tror att Ni också någon gång har sett affischer med dörrar. Fotografier av verkliga dörrar, enkla och utsirade, målade och snidade, med järnbeslag och ornament. Dörr vid dörr vid dörr...
Förmodligen finns det människor som samlar på dörrar. Ja kanske inte så många på verkliga dörrar, men på dörrars utseenden. Det är ju en intressant och nog så viktig arkitektonisk detalj. Dörrarna ger tillgång till ett hus, en gård. Och dörrarna tillåter oss att lämna platsen vi besökt.
Kyrkodörrar är ofta imponerande, stora och tunga. På Gotland kan en och annan dörr illustrera dagens text. Trots övermäktigt majestätiska dörrar finns där, nästan dold, i den stora portalen, en liten ganska smal och öppningsbar dörr.
Vid och bred, trång och smal. Fördärv eller liv. Så ser alternativen ut. Och bilderna Jesus använder är port och väg. På dörren står idag antingen eller. De religiösa metaforerna är tydliga så till vida att det smala och trånga visar att här står man inför livets verkliga val. Det vida och breda ger vid handen en lätthet, något bekvämt och framkomligt. Det smala mer av kamp och ansträngning.
Ny predikan på ordrik.
Förmodligen finns det människor som samlar på dörrar. Ja kanske inte så många på verkliga dörrar, men på dörrars utseenden. Det är ju en intressant och nog så viktig arkitektonisk detalj. Dörrarna ger tillgång till ett hus, en gård. Och dörrarna tillåter oss att lämna platsen vi besökt.
Kyrkodörrar är ofta imponerande, stora och tunga. På Gotland kan en och annan dörr illustrera dagens text. Trots övermäktigt majestätiska dörrar finns där, nästan dold, i den stora portalen, en liten ganska smal och öppningsbar dörr.
Vid och bred, trång och smal. Fördärv eller liv. Så ser alternativen ut. Och bilderna Jesus använder är port och väg. På dörren står idag antingen eller. De religiösa metaforerna är tydliga så till vida att det smala och trånga visar att här står man inför livets verkliga val. Det vida och breda ger vid handen en lätthet, något bekvämt och framkomligt. Det smala mer av kamp och ansträngning.
Ny predikan på ordrik.
11 juli 2008
Ställ kravet: skilj Svenska kyrkan från partipolitiken
Är det partilojalitet som förhindrar ledarredaktionerna på Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgsposten, Nerikes Allehanda (och många fler) att på allvar ta upp frågan om kyrkans partistyrning? Frågan de borde kunna ställa lyder: är det i 2000-talets Sverige rimligt att livåskådningsmässigt och religiöst neutrala partier styr ett trossamfund, att de bestämmer över och leder Svenska kyrkan? Om ledarsidorna och andra opinionsbildare moltiger då kommer denna orimliga otidsenlighet förmodligen att bestå längre än nödvändigt. Min övertygelse är att de som tänker ideologiskt inser att det är galet att religiöst neutrala politiska partier leder och företräder kyrkan.
Alla undrar nog med mig: den tro och bekännelse partierna där står bakom, var finns den i andra sammanhang? Jag tror att det finns många i partierna som i själva verket anser att det är galet med partistyrning av ett trossamfund, oaktat att det här handlar om landets största. Nu behöver rösterna höras. Säg ifrån om partipolitiken i Svenska kyrkan
Parti- och systemförsvararna invänder oftast genom att säga att det inte finns något annat sätt, ingen annan modell. Och ändå är det så att i kyrkoordningen för Svenska kyrkan är inte det politiska inflytandet nämnt. Valen ska skötas genom nomineringsgrupper som ställer upp till val. Och så har de sekulära politiska partierna tagit chansen och klivit in på arenan. Det var ju enkelt eftersom de hade uppbyggda och välfungerande apparater för, och mest erfarenheter av, riksomfattande nomineringar, val och politisk styrning.
Om de världsliga partierna drog sig tillbaka skapades ju utrymme för andra att bilda nomineringsgrupper. Ville man kunde några utredningar utan större problem till och med hitta en ny modell för den representativa demokratin i kyrkan. Andra folkrörelser klarar det ju och bland dem mängder av trossamfund!
Så alla opinionsbildare och ledarskribenter, alla bloggare och nätverksmänniskor - ta tag i frågan. Ställ kravet: skilj Svenska kyrkan från de politiska partierna. Kyrka och tro är för viktig i enskilda människors liv för att partierna ska styra. Vem vill att partier ska reglera gudstjänsterna, göra evangeliebokens utdrag ur Bibeln, bestämma vilka psalmer kyrkfolket ska sjunga? Nästa år är det kyrkoval!
Alla undrar nog med mig: den tro och bekännelse partierna där står bakom, var finns den i andra sammanhang? Jag tror att det finns många i partierna som i själva verket anser att det är galet med partistyrning av ett trossamfund, oaktat att det här handlar om landets största. Nu behöver rösterna höras. Säg ifrån om partipolitiken i Svenska kyrkan
Parti- och systemförsvararna invänder oftast genom att säga att det inte finns något annat sätt, ingen annan modell. Och ändå är det så att i kyrkoordningen för Svenska kyrkan är inte det politiska inflytandet nämnt. Valen ska skötas genom nomineringsgrupper som ställer upp till val. Och så har de sekulära politiska partierna tagit chansen och klivit in på arenan. Det var ju enkelt eftersom de hade uppbyggda och välfungerande apparater för, och mest erfarenheter av, riksomfattande nomineringar, val och politisk styrning.
Om de världsliga partierna drog sig tillbaka skapades ju utrymme för andra att bilda nomineringsgrupper. Ville man kunde några utredningar utan större problem till och med hitta en ny modell för den representativa demokratin i kyrkan. Andra folkrörelser klarar det ju och bland dem mängder av trossamfund!
Så alla opinionsbildare och ledarskribenter, alla bloggare och nätverksmänniskor - ta tag i frågan. Ställ kravet: skilj Svenska kyrkan från de politiska partierna. Kyrka och tro är för viktig i enskilda människors liv för att partierna ska styra. Vem vill att partier ska reglera gudstjänsterna, göra evangeliebokens utdrag ur Bibeln, bestämma vilka psalmer kyrkfolket ska sjunga? Nästa år är det kyrkoval!
10 juli 2008
Skilj kyrkan och partipolitiken
Artikel publicerad i tidningen Dagen 10/7 2008
Tidigare kommentarer finns på denna blogg kring samma ämne.
Skilsmässan mellan kyrka och stat kommer inte att förverkligas på allvar förrän kyrka och statsbärande partier också separeras. Kyrkan kan inte bli salt i samhället om kyrkan styrs av samma krafter som styr samhället. Ser ingen det?
Religion och politik hör inte samman. Kristen tro och politik bör inte beblandas. Så kan man tänka med stöd av Martin Luther. Med sin uppdelning i ett andligt och världsligt regemente gav reformatorn gudomlig legitimitet åt de världsliga härskarna. Och man kan förstå nyttan. Om makten låg hos den lokale fursten motverkade det anspråken från ett fjärran Rom. Och ansvaret för samhällets skötsel, som delades av många, blev en kristlig och värdefull uppgift i sig själv.
Biskopar hävdar ibland i polemik med inflytelserika politiker att tro och kyrka hör samman med politik. Men, fortsätter de, absolut inte med partipolitik. Denna sista invändning gör Svenska kyrkans företrädare dock bara till hälften. De menar att kristen tro angår hela livet och att en tillämpad och utövad tro måste få konsekvenser även på områden som politiker gärna ser som sina. Där är de tydliga. Men det vore oerhört kontroversiellt att lyfta fram något partis politik som varande mer kristet eller kyrkligt än andra. Därför understryker de att tron måste få politiska, idépolitiska inte partipolitiska, konsekvenser.
Det märkliga är symbiosen mellan partipolitiken och kyrkan. Riksdagspartierna dominerar och styr kyrkan. Och nu hukar biskoparna i stället för att fortsätta invända mot partipolitiken. Inga andra i kyrkans ledning protesterar heller. Svenska kyrkans kyrkostyrelse består av kyrkopolitiker utsedda och framröstade utifrån en partipolitisk plattform. Och de snarare hyllar bandet mellan religion, kyrka och partipolitik.
Partierna har rent av kommit att stå för det demokratiska i kyrkan. De som antytt att kyrkans beslutande organ borde rekryteras inifrån kyrkan själv har fått höra att de som är aktiva och lever ett kyrkans liv är en elit. Och eliten ska naturligtvis inte få bestämma. Det ska partierna (folket) göra, oavsett kyrkligt engagemang.
Svenska kyrkan är unik i hela världen, bortsett från några nordiska folkkyrkor med liknande drag, att ha en så långtgående politisk styrning. Var man än kommer i internationella ekumeniska sammanhang hisnar människor när de hör om Svenska kyrkans sammanblandning av politik, parti och kyrka. Att det förekommer dagliga politiska partimöten när svenska kyrkan formar sin framtid är uppseendeväckande. Tankarna leds oroväckande nog till helt andra politiska system.
En randanmärkning är svår att undvika. De politiska partierna tappar folkligt stöd, se de vikande medlemssiffrorna. Deras ungdomsförbund är skuggor i jämförelse med storhetstiderna. Eftersom medlemmarna inte längre kan finansiera partierna skaffar man sig andra intäkter, bland annat från Svenska kyrkan. Kyrkomötets partistöd handlar kommande kyrkovalsår om miljoner.
För trossyskon i världens kyrkor är det alltså obegripligt och otänkbart att sekulära organisationer skulle tillåtas att leda och styra en kyrka. Det strider i grunden mot vad en kyrka är - Guds folk av troende och döpta som vill höra Kristus till i liv och handling.Många kyrkopolitiker skulle knappast invända mot en sådan kyrkosyn. Men de sitter inte i kyrkans beslutande organ och ledning som enskilda, som privatpersoner. De företräder sina politiska partier och deras program. Samma partier som gör sak av att vara livåskådningsmässigt och religiöst neutrala.
Partierna har egendomligt nog lyckats äta kakan och ha makten i kyrkan kvar. Hur klarar de politiska partierna sig undan beskyllningar för kappvänderi och ännu värre saker som ohederlighet och hyckleri? Är det för att det handlar om religion, kyrka och tro som valmanskåren inte krävt konsekvens av sina partier? Eller är det av historiska skäl för att kyrka och folk har varit så sammanvuxna?
Skilsmässan mellan kyrka och stat kommer inte att förverkligas på allvar förrän kyrka och statsbärande partier också separeras. Kyrkan kan inte bli salt i samhället om kyrkan styrs av samma krafter som styr samhället. Ser ingen det?
Partierna som formats för att bygga ett sekulärt samhälle är inte gjorda för att leda ett trossamfund. Beslut i Svenska kyrkan ska naturligtvis grundas i teologi och formas utifrån kyrkans och församlingarnas andliga liv och erfarenheter. Där ska trosmässiga överväganden, inte partipolitiska agendor, vara tongivande. Vilken annan rörelse skulle tillåta en sådan styrning? Tänk om Riksidrottsförbundet och delföreningarna tvingades vaska fram sina representanter på partipolitiska listor.
Det är en rimlig förväntan att de politiska partier som leder kyrkan, ett trossamfund med en hög kristen bekännelse, också företräder tron utanför kyrkmurarna. Vilken tilltro förtjänar ett partis politik om det inte konsekvent står för sin övertygelse? Att ha en bekännelse i kyrkan och en annan i alla andra sammanhang kan inte accepteras. Hör inte någon en tupp gala? Och ja till tro och bekännelse skall väl rimligen vara ja och nej betyder väl fortfarande nej?
Kyrka-statreformen skrapade bara på ytan. De som ville ha en fri kyrka måste nu gå vidare. Skilj kyrkan från partipolitiken!
Tidigare kommentarer finns på denna blogg kring samma ämne.
Skilsmässan mellan kyrka och stat kommer inte att förverkligas på allvar förrän kyrka och statsbärande partier också separeras. Kyrkan kan inte bli salt i samhället om kyrkan styrs av samma krafter som styr samhället. Ser ingen det?
Religion och politik hör inte samman. Kristen tro och politik bör inte beblandas. Så kan man tänka med stöd av Martin Luther. Med sin uppdelning i ett andligt och världsligt regemente gav reformatorn gudomlig legitimitet åt de världsliga härskarna. Och man kan förstå nyttan. Om makten låg hos den lokale fursten motverkade det anspråken från ett fjärran Rom. Och ansvaret för samhällets skötsel, som delades av många, blev en kristlig och värdefull uppgift i sig själv.
Biskopar hävdar ibland i polemik med inflytelserika politiker att tro och kyrka hör samman med politik. Men, fortsätter de, absolut inte med partipolitik. Denna sista invändning gör Svenska kyrkans företrädare dock bara till hälften. De menar att kristen tro angår hela livet och att en tillämpad och utövad tro måste få konsekvenser även på områden som politiker gärna ser som sina. Där är de tydliga. Men det vore oerhört kontroversiellt att lyfta fram något partis politik som varande mer kristet eller kyrkligt än andra. Därför understryker de att tron måste få politiska, idépolitiska inte partipolitiska, konsekvenser.
Det märkliga är symbiosen mellan partipolitiken och kyrkan. Riksdagspartierna dominerar och styr kyrkan. Och nu hukar biskoparna i stället för att fortsätta invända mot partipolitiken. Inga andra i kyrkans ledning protesterar heller. Svenska kyrkans kyrkostyrelse består av kyrkopolitiker utsedda och framröstade utifrån en partipolitisk plattform. Och de snarare hyllar bandet mellan religion, kyrka och partipolitik.
Partierna har rent av kommit att stå för det demokratiska i kyrkan. De som antytt att kyrkans beslutande organ borde rekryteras inifrån kyrkan själv har fått höra att de som är aktiva och lever ett kyrkans liv är en elit. Och eliten ska naturligtvis inte få bestämma. Det ska partierna (folket) göra, oavsett kyrkligt engagemang.
Svenska kyrkan är unik i hela världen, bortsett från några nordiska folkkyrkor med liknande drag, att ha en så långtgående politisk styrning. Var man än kommer i internationella ekumeniska sammanhang hisnar människor när de hör om Svenska kyrkans sammanblandning av politik, parti och kyrka. Att det förekommer dagliga politiska partimöten när svenska kyrkan formar sin framtid är uppseendeväckande. Tankarna leds oroväckande nog till helt andra politiska system.
En randanmärkning är svår att undvika. De politiska partierna tappar folkligt stöd, se de vikande medlemssiffrorna. Deras ungdomsförbund är skuggor i jämförelse med storhetstiderna. Eftersom medlemmarna inte längre kan finansiera partierna skaffar man sig andra intäkter, bland annat från Svenska kyrkan. Kyrkomötets partistöd handlar kommande kyrkovalsår om miljoner.
För trossyskon i världens kyrkor är det alltså obegripligt och otänkbart att sekulära organisationer skulle tillåtas att leda och styra en kyrka. Det strider i grunden mot vad en kyrka är - Guds folk av troende och döpta som vill höra Kristus till i liv och handling.Många kyrkopolitiker skulle knappast invända mot en sådan kyrkosyn. Men de sitter inte i kyrkans beslutande organ och ledning som enskilda, som privatpersoner. De företräder sina politiska partier och deras program. Samma partier som gör sak av att vara livåskådningsmässigt och religiöst neutrala.
Partierna har egendomligt nog lyckats äta kakan och ha makten i kyrkan kvar. Hur klarar de politiska partierna sig undan beskyllningar för kappvänderi och ännu värre saker som ohederlighet och hyckleri? Är det för att det handlar om religion, kyrka och tro som valmanskåren inte krävt konsekvens av sina partier? Eller är det av historiska skäl för att kyrka och folk har varit så sammanvuxna?
Skilsmässan mellan kyrka och stat kommer inte att förverkligas på allvar förrän kyrka och statsbärande partier också separeras. Kyrkan kan inte bli salt i samhället om kyrkan styrs av samma krafter som styr samhället. Ser ingen det?
Partierna som formats för att bygga ett sekulärt samhälle är inte gjorda för att leda ett trossamfund. Beslut i Svenska kyrkan ska naturligtvis grundas i teologi och formas utifrån kyrkans och församlingarnas andliga liv och erfarenheter. Där ska trosmässiga överväganden, inte partipolitiska agendor, vara tongivande. Vilken annan rörelse skulle tillåta en sådan styrning? Tänk om Riksidrottsförbundet och delföreningarna tvingades vaska fram sina representanter på partipolitiska listor.
Det är en rimlig förväntan att de politiska partier som leder kyrkan, ett trossamfund med en hög kristen bekännelse, också företräder tron utanför kyrkmurarna. Vilken tilltro förtjänar ett partis politik om det inte konsekvent står för sin övertygelse? Att ha en bekännelse i kyrkan och en annan i alla andra sammanhang kan inte accepteras. Hör inte någon en tupp gala? Och ja till tro och bekännelse skall väl rimligen vara ja och nej betyder väl fortfarande nej?
Kyrka-statreformen skrapade bara på ytan. De som ville ha en fri kyrka måste nu gå vidare. Skilj kyrkan från partipolitiken!
09 juli 2008
Kränka, hota och hata
JK Göran Lambertz säger att man får kränka, men inte hota och hata, när han sammanfattar rättsläget. Det sker i tidningen Dagens program i Visby som man kan återuppleva på Dagens webb-tv!
Diskussionen rörde sig över vida fält men hade som fokus kränkning i Guds namn - eller censurerad. Deltog gjorde Martin Tunström, Smålandsposten, Helle Klein, Aftonbladet och Elisabeth Sandlund från tidningen Dagen.
Samtalet är viktigare och bättre än att lagstifta och hitta nya regler, menade tidningsrepresentanterna i panelen. JK Lambertz hade hänvisat till att han har prövat tankarna på nya internationella regler i en artikel i UNT. Men samtal är vitkigt menade även han. Göran Lambertz har dessutom i fler sammanhang konstaterat att Tryckfrihetsförorningen är hopplöst föråldrad, bland annat beroende på teknikutvecklingen och internet, så något måste göras åt lagar och förordningar.
Samtalet som panelen hyllade har dock tydliga begränsningar eftersom få i själva verket är beredda att tala med dem som de bedömer har åsikter man absolut inte kan acceptera. Då är vi där vi alltid har varit, vi pratar med likasinnade men de som tänker annorlunda hamnar utanför i någon slags isolering. Bättre vore att de hamnade utanför på grund av att man debatterat med dem och sagt emot dumheterna.
Sverigedemokraterna kan man nog inte bara vända ryggen till utan man behöver ibland ta debatten med dem. Priset de andra politiska partierna då måste betala är att man de facto erkänt SD som en faktor värd att diskutera med. Men det är väl vad varje samal går ut på. Du och ditt sammanhang finns men dina åsikter står jag inte alltid ut med.
Man kan sällan bara i princip avslöja varför somliga åsikter inte kan tolereras. Det räcker inte att bara prata om andras åsikter utan de måste konfroteras, det blir nödvändigt. Samtalet och debatten blir enligt min mening avslöjande om vilka värderingar man hyllar och vilka avgrunder som kunskapsmässigt annars lätt döljs. Risken är att antidemokratiska krafter eller andra liknande grupper förr eller senare rider ända in i riksdagen på en ny missnöjesvåg från de många som inte förstår invandringens poänger eller blivit övertygade om integrationens fördelar.
Något panelen inte berörde var hur medierna och det offentliga förhåller sig till det privata. Sker det en vindkantring i debattklimatet hänger det förmodligen samman med att människor i privatlivet, på arbetsplatser etc sett och accepterat att gränserna flyttats och toleransen ändrats.
Göran Lambertz sa att det är viktigt att visa respekt. Han konstaterade: Vi bör mera prata om vad skillnaden mellan vad som är rätt att göra och vad vi har rätt att göra!
Etik hör alltså lika mycket hemma i det privat mellanmänskliga som i det offentliga och institutionella. Och kränkningar, hot och hat har sin verkliga hemvist i vardagslivet och det som dyker upp i trycksvärta på tidningssidor, eller digitalt på nätet, är bara isbergets topp.
Diskussionen rörde sig över vida fält men hade som fokus kränkning i Guds namn - eller censurerad. Deltog gjorde Martin Tunström, Smålandsposten, Helle Klein, Aftonbladet och Elisabeth Sandlund från tidningen Dagen.
Samtalet är viktigare och bättre än att lagstifta och hitta nya regler, menade tidningsrepresentanterna i panelen. JK Lambertz hade hänvisat till att han har prövat tankarna på nya internationella regler i en artikel i UNT. Men samtal är vitkigt menade även han. Göran Lambertz har dessutom i fler sammanhang konstaterat att Tryckfrihetsförorningen är hopplöst föråldrad, bland annat beroende på teknikutvecklingen och internet, så något måste göras åt lagar och förordningar.
Samtalet som panelen hyllade har dock tydliga begränsningar eftersom få i själva verket är beredda att tala med dem som de bedömer har åsikter man absolut inte kan acceptera. Då är vi där vi alltid har varit, vi pratar med likasinnade men de som tänker annorlunda hamnar utanför i någon slags isolering. Bättre vore att de hamnade utanför på grund av att man debatterat med dem och sagt emot dumheterna.
Sverigedemokraterna kan man nog inte bara vända ryggen till utan man behöver ibland ta debatten med dem. Priset de andra politiska partierna då måste betala är att man de facto erkänt SD som en faktor värd att diskutera med. Men det är väl vad varje samal går ut på. Du och ditt sammanhang finns men dina åsikter står jag inte alltid ut med.
Man kan sällan bara i princip avslöja varför somliga åsikter inte kan tolereras. Det räcker inte att bara prata om andras åsikter utan de måste konfroteras, det blir nödvändigt. Samtalet och debatten blir enligt min mening avslöjande om vilka värderingar man hyllar och vilka avgrunder som kunskapsmässigt annars lätt döljs. Risken är att antidemokratiska krafter eller andra liknande grupper förr eller senare rider ända in i riksdagen på en ny missnöjesvåg från de många som inte förstår invandringens poänger eller blivit övertygade om integrationens fördelar.
Något panelen inte berörde var hur medierna och det offentliga förhåller sig till det privata. Sker det en vindkantring i debattklimatet hänger det förmodligen samman med att människor i privatlivet, på arbetsplatser etc sett och accepterat att gränserna flyttats och toleransen ändrats.
Göran Lambertz sa att det är viktigt att visa respekt. Han konstaterade: Vi bör mera prata om vad skillnaden mellan vad som är rätt att göra och vad vi har rätt att göra!
Etik hör alltså lika mycket hemma i det privat mellanmänskliga som i det offentliga och institutionella. Och kränkningar, hot och hat har sin verkliga hemvist i vardagslivet och det som dyker upp i trycksvärta på tidningssidor, eller digitalt på nätet, är bara isbergets topp.
08 juli 2008
Trvlg smmr = trevlig sommar
Frtsttr ndrsk hr br dt gr tt skrva p blggn tn vklr. Mn frtsttr jg fr lng trttnr vrnd lsr ch s fr jg ndrhll nbrt mg sjlv. Hr mrkt att mng v d rktgt lng ch flrstvg rdn tcks bl bst. Trvlg smmr!
(Fortsätter undersöka hur bra det går att skriva på bloggen utan vokaler. Men fortsätter jag för länge tröttnar varenda läsare och så får jag underhålla enbart mig själv. Har märkt att många av de riktig långa och flerstaviga orden tycks bli bäst. Trevlig sommar!)
(Fortsätter undersöka hur bra det går att skriva på bloggen utan vokaler. Men fortsätter jag för länge tröttnar varenda läsare och så får jag underhålla enbart mig själv. Har märkt att många av de riktig långa och flerstaviga orden tycks bli bäst. Trevlig sommar!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)