Stiftsfest kallades stiftsdagen i i dag i Strängnäs. Hoppets platser var temat.
I förhansreklamen talades om att efter en inledande andakt i domkyrkan: talar ärkebiskop emeritus KG Hammar om "Att äga hopp i vår tid".
- Det är omöjligt, nödvändigt, utmanande och kreativt att hoppas, funderar KG Hammar inför sitt besök i Strängnäs. Han deltar under eftermiddagen även i ett samtal med rubriken ”Finns det liv – finns då hopp?”.
- Att mötas ung och gammal, anställd och frivillig, förtroendevald och allmänt intresserad till en dag omkring det som ger hopp är vad stiftsfesten vill ge plats för, säger biskop Hans-Erik Nordin.
All deltagare får boken ”Tänk om – det gör skillnad”, en samtalsbok om hopp som producerats inför stiftsfesten.
Vilka platser bär då hoppet? Kyrkans rum?
Att hoppas är att ha en stark förväntan på något som ska hända. Ordet för hopp hör samma med hoppa. Hoppa kan man göra när man intensivt hoppas. Hoppas genom att hoppa av förväntan.
Lunchen intogs utomhus framför domkyrkan. 400 människor hukar i stormen. Blåsten var så intensiv att den stal halva min portion. Plastförpackningen lyfte och sprejade bordet med potatis och kött. Vi skrattade hysteriskt - för att i nästa minut se hur grannens mat flyger sin väg. Då reser vi oss och går på konditori där bakverken åtminstone kan ligga still och skummet på Cappucinon är hållfast.
22 september 2007
21 september 2007
Ett ännu kortare inlägg
TV-serien Jonas och Musses religion om att starta en ny religion är i gång. Genomslaget i pressen har varit stort. Kommentar till första avsnittet: Suck, stön och pust!
Andra bloggar om: Religion, TV-serie, Jonas och Musses religion
Andra bloggar om: Religion, TV-serie, Jonas och Musses religion
Ett kort inlägg
För långt! Alldeles för långt! Och svårt ibland också. Varför skriver Du så mycket? Man orkar inte läsa alltihop.... sa en av mina vänner. Visst är det trevligt att Du har en blogg, fortsatte han, men...
Detta korta inlägg tillägnas honom och alla andra som inte vill läsa långa texter.
Detta korta inlägg tillägnas honom och alla andra som inte vill läsa långa texter.
20 september 2007
Ska kyrkan avstå vigselrätten?
Just nu diskuteras inom Svenska kyrkan förslag till Äktenskap för par av samma kön – Vigselfrågor (SOU 2007:17). Kyrkostyrelsen ska yttra sig och har därför arrangerat en underremiss som bland annat har gått till stiftsstyrelserna och domkapitlen.
I utredningen reflekterar utredaren över om systemet med valfrihet mellan vigsel inom trossamfund och borgerlig vigsel bör bibehållas: Ett system med enbart borgerlig vigsel ger i och för sig på ett klarare sätt uttryck för äktenskapet som ett rent civilrättsligt förhållande. Även det faktum att Svenska kyrkan numera har skilts från staten samt att den allmänna principen om statens neutralitet i religiösa frågor kan anföras som skäl frö att trossamfunden inte bör ha kvar5 sin behörighet att företräda det allmänna vid ingående av äktenskap. Flera skäl talar emellertid emot en övergång till ett sådant system. Hänsyn bör sålunda tas bl.a. till den allmänna opinionen i frågan. Av en undersökning som Statistiska centralbyrån har utfört på mitt uppdrag framgår att en klar majoritet av allmänheten vill att nuvarande system skall behållas. Det har inte heller framkommit några nackdelar med den ordning vi har i dag. För allmänheten skulle det säkerligen framstå som mycket svårförståeligt om man tog bort valfriheten. Vidare kan en ändring, om den genomförs samtidigt som möjlighet öppnas för par med samma kön att gifta sig, få negativa konsekvenser för den allmänna inställningen till sådana äktenskap och till homosexuella i allmänhet. För många skulle det dessutom bli förenat med både omgång och möjligen kostnader att först ingå äktenskap i civil ordning och därefter få äktenskapet välsignat vid en särskilt religiös ceremoni. Eftersom mer än hälften av alla äktenskap ingås genom vigsel inom trossamfund skulle en övergång till borgerlig vigsel också medföra stora praktiska olägenheter. Det resursbortfall som uppkommer skulle vara svårt att kompensera. Så formuleras en del av utredarens sammanfattning.
I tidningen Dagen berättar man om de olika slutsatser man kommit till i Stiftsstyrelsen i Uppsala och Stiftsstyrelsen i Linköping. Uppsala stift säger för sin del nej till utvidgat äktenskapsbegrepp. Stiftet avvisar därmed äktenskapsutredningen och förordar i stället ett obligatoriskt civiläktenskap för alla. Det var i tisdags som en delad stiftsstyrelse avvisade äktenskapsutredningens förslag om äktenskap för par av samma kön.
I Linköping säger man enhälligt ja till utredarens förslag. Nu ska övriga stift också ge sina synpunkter. Senast den 15 oktober ska remissvaren ha kommit till Kyrkostyrelsen i Uppsala.
Lika intressant är naturligtvis vad övriga kyror och samfund tänker. Idag är Svenska kyrkan en bland många kyrkor om än den överlägset största. Men man kan inte gärna som på statskyrkans tid ta mest hänsyn till Svenska kyrkan när man avgör vilken ordning som kommer att gälla. Grundtipset är nog att kyrkor och samfund avstår från vigselrätten och behåller möjligheten att välsigna ingångna äktenskap.
Ärkebiskop Anders Wejryd skrev i Svenska dagbladet den 1 april bland annat följande: I samtal med andra religioner och med andra kristna traditioner uppfattas lutherska kyrkor, som Svenska kyrkan, ibland som mycket fria i etiska frågor. Det verkligt oföränderliga i kristen tro är, enligt vår mening, Guds evangelium och inbjudan till samhörighet och förtröstan. Inga mänskliga kvalifikationer betyder något. Längtan är nyckelordet. Sedan måste människan utifrån det dubbla kärleksbudet ta ansvar för sitt handlande. Den lutherska traditionen är återhållsam med att lägga lösryckta bibelord som grund för ordningar i samhället och för mellanmänskliga förhållanden. Utgångspunkten blir istället att varje människa – och lagstiftare – ansvarar inför medmänniskorna, Gud och sitt samvete för hur man i varje läge tar ansvar för att buden om kärlek till medmänniskan förverkligas. I samlevnadsfrågor ses kärlek, trohet och ömsesidighet mellan två personer som gåvor från Gud som vi bör understödja med goda samhällsordningar. ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matteus 7:12) Och hos Paulus: ”Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv.” (Galaterbrevet 5:14) Alltså: Tolka, tolka om, ansvara!
Även vi som har det perspektivet vet dock att det inte är några tiotals miljoner lutheraner som har ensamrätt till en möjlig fri tolkning av begreppet äktenskap. Förståelsen sitter för många djupare än så, kulturellt, inter-religiöst och i internationella konventioner. För många är äktenskapet ett rum för kärleken mellan man och kvinna och för barnalstrandet, ett rum som återspeglar samhällsordningar som Gud har fastställt för alla tider. Dessa traditioner är mycket starka också utanför den kristna religionen. I många traditioner, också bland en del medlemmar i Svenska kyrkan, ser man dessutom äktenskapet som något mer, något sakramentalt. I äktenskapet återspeglas kärleken mellan Kristus och församlingen i kärleken mellan kvinna och man. En lagstiftning som ska vara hållbar i en internationaliserad värld bör väga in sådana aspekter.
Företrädare för Svenska kyrkan har därför aktualiserat begreppet samlevnadsbalk, som likabehandlar särkönade och samkönade förhållanden, men där ordet äktenskap lämnas utanför och överlåts till religiösa och kulturella grupper.
I utredningen reflekterar utredaren över om systemet med valfrihet mellan vigsel inom trossamfund och borgerlig vigsel bör bibehållas: Ett system med enbart borgerlig vigsel ger i och för sig på ett klarare sätt uttryck för äktenskapet som ett rent civilrättsligt förhållande. Även det faktum att Svenska kyrkan numera har skilts från staten samt att den allmänna principen om statens neutralitet i religiösa frågor kan anföras som skäl frö att trossamfunden inte bör ha kvar5 sin behörighet att företräda det allmänna vid ingående av äktenskap. Flera skäl talar emellertid emot en övergång till ett sådant system. Hänsyn bör sålunda tas bl.a. till den allmänna opinionen i frågan. Av en undersökning som Statistiska centralbyrån har utfört på mitt uppdrag framgår att en klar majoritet av allmänheten vill att nuvarande system skall behållas. Det har inte heller framkommit några nackdelar med den ordning vi har i dag. För allmänheten skulle det säkerligen framstå som mycket svårförståeligt om man tog bort valfriheten. Vidare kan en ändring, om den genomförs samtidigt som möjlighet öppnas för par med samma kön att gifta sig, få negativa konsekvenser för den allmänna inställningen till sådana äktenskap och till homosexuella i allmänhet. För många skulle det dessutom bli förenat med både omgång och möjligen kostnader att först ingå äktenskap i civil ordning och därefter få äktenskapet välsignat vid en särskilt religiös ceremoni. Eftersom mer än hälften av alla äktenskap ingås genom vigsel inom trossamfund skulle en övergång till borgerlig vigsel också medföra stora praktiska olägenheter. Det resursbortfall som uppkommer skulle vara svårt att kompensera. Så formuleras en del av utredarens sammanfattning.
I tidningen Dagen berättar man om de olika slutsatser man kommit till i Stiftsstyrelsen i Uppsala och Stiftsstyrelsen i Linköping. Uppsala stift säger för sin del nej till utvidgat äktenskapsbegrepp. Stiftet avvisar därmed äktenskapsutredningen och förordar i stället ett obligatoriskt civiläktenskap för alla. Det var i tisdags som en delad stiftsstyrelse avvisade äktenskapsutredningens förslag om äktenskap för par av samma kön.
I Linköping säger man enhälligt ja till utredarens förslag. Nu ska övriga stift också ge sina synpunkter. Senast den 15 oktober ska remissvaren ha kommit till Kyrkostyrelsen i Uppsala.
Lika intressant är naturligtvis vad övriga kyror och samfund tänker. Idag är Svenska kyrkan en bland många kyrkor om än den överlägset största. Men man kan inte gärna som på statskyrkans tid ta mest hänsyn till Svenska kyrkan när man avgör vilken ordning som kommer att gälla. Grundtipset är nog att kyrkor och samfund avstår från vigselrätten och behåller möjligheten att välsigna ingångna äktenskap.
Ärkebiskop Anders Wejryd skrev i Svenska dagbladet den 1 april bland annat följande: I samtal med andra religioner och med andra kristna traditioner uppfattas lutherska kyrkor, som Svenska kyrkan, ibland som mycket fria i etiska frågor. Det verkligt oföränderliga i kristen tro är, enligt vår mening, Guds evangelium och inbjudan till samhörighet och förtröstan. Inga mänskliga kvalifikationer betyder något. Längtan är nyckelordet. Sedan måste människan utifrån det dubbla kärleksbudet ta ansvar för sitt handlande. Den lutherska traditionen är återhållsam med att lägga lösryckta bibelord som grund för ordningar i samhället och för mellanmänskliga förhållanden. Utgångspunkten blir istället att varje människa – och lagstiftare – ansvarar inför medmänniskorna, Gud och sitt samvete för hur man i varje läge tar ansvar för att buden om kärlek till medmänniskan förverkligas. I samlevnadsfrågor ses kärlek, trohet och ömsesidighet mellan två personer som gåvor från Gud som vi bör understödja med goda samhällsordningar. ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matteus 7:12) Och hos Paulus: ”Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv.” (Galaterbrevet 5:14) Alltså: Tolka, tolka om, ansvara!
Även vi som har det perspektivet vet dock att det inte är några tiotals miljoner lutheraner som har ensamrätt till en möjlig fri tolkning av begreppet äktenskap. Förståelsen sitter för många djupare än så, kulturellt, inter-religiöst och i internationella konventioner. För många är äktenskapet ett rum för kärleken mellan man och kvinna och för barnalstrandet, ett rum som återspeglar samhällsordningar som Gud har fastställt för alla tider. Dessa traditioner är mycket starka också utanför den kristna religionen. I många traditioner, också bland en del medlemmar i Svenska kyrkan, ser man dessutom äktenskapet som något mer, något sakramentalt. I äktenskapet återspeglas kärleken mellan Kristus och församlingen i kärleken mellan kvinna och man. En lagstiftning som ska vara hållbar i en internationaliserad värld bör väga in sådana aspekter.
Företrädare för Svenska kyrkan har därför aktualiserat begreppet samlevnadsbalk, som likabehandlar särkönade och samkönade förhållanden, men där ordet äktenskap lämnas utanför och överlåts till religiösa och kulturella grupper.
18 september 2007
Muslimerna tar avstånd från dödshot
Många har synpunkter på att muslimerna inte säger sin mening. Att de inte tillräckligt entydigt säger ifrån mot islamister som i religionens namn vill terrorisera och begå våldshandlingar. Men muslimerna talar nu allt oftare klarspråk även utåt via media.
Det kan finnas goda skäl att följa de muslimska hemsidorna eftersom det tid efter annan kommer upp laddade frågeställningar. Så har man i Norge formulerat en deklaration om rätten att lämna eller att konvertera mellan religioner. Det har kommit enstaka förslag om Sharialagar i Sverige. Och Sveriges Muslimska Förbund ville stämma Nerikes Allehanda för publiceringen av Lars Vilks teckning.
Men vad gäller de framförda dödshoten förenas muslimerna i Sverige och i Europa och de säger ifrån! Tydligt och klart tar de avstånd från mordhot och hot om våld som stridande mot Islam! På Islamiska förbundets hemsida kan man läsa följande från FIOE - Federation of Islamic Organizations in Europe:
Gällande medias rapport om Abu-Omar Al-Baghdadis deklaration om dödshot
Federation of Islamic Organizations in Europé (FIOE) har tagit del av nyheten som svensk massmedia publicerat angående Abu-Omar Al-Baghdadis, deklaration om belöning till den som avrättar den svenske konstnären Lars Vilks samt chefredaktören för Nerikes Allehanda, Ulf Johansson.
Vi i FIOE fördömer dessa uttalanden som strider mot islams lagar och mänsklig logik. Vi betonar att dessa uttalanden, autentiska eller inte, förstör det goda anseendet som muslimer i Europa byggt under en lång tid. Dessa uttalanden ger också ett utmärkt tillfälle för islamofobiska krafter att förvärra muslimernas tillvaro i Europa.
Det kan finnas goda skäl att följa de muslimska hemsidorna eftersom det tid efter annan kommer upp laddade frågeställningar. Så har man i Norge formulerat en deklaration om rätten att lämna eller att konvertera mellan religioner. Det har kommit enstaka förslag om Sharialagar i Sverige. Och Sveriges Muslimska Förbund ville stämma Nerikes Allehanda för publiceringen av Lars Vilks teckning.
Men vad gäller de framförda dödshoten förenas muslimerna i Sverige och i Europa och de säger ifrån! Tydligt och klart tar de avstånd från mordhot och hot om våld som stridande mot Islam! På Islamiska förbundets hemsida kan man läsa följande från FIOE - Federation of Islamic Organizations in Europe:
Gällande medias rapport om Abu-Omar Al-Baghdadis deklaration om dödshot
Federation of Islamic Organizations in Europé (FIOE) har tagit del av nyheten som svensk massmedia publicerat angående Abu-Omar Al-Baghdadis, deklaration om belöning till den som avrättar den svenske konstnären Lars Vilks samt chefredaktören för Nerikes Allehanda, Ulf Johansson.
Vi i FIOE fördömer dessa uttalanden som strider mot islams lagar och mänsklig logik. Vi betonar att dessa uttalanden, autentiska eller inte, förstör det goda anseendet som muslimer i Europa byggt under en lång tid. Dessa uttalanden ger också ett utmärkt tillfälle för islamofobiska krafter att förvärra muslimernas tillvaro i Europa.
Vi kan konstatera att Al-Qaidas uttalanden klart och tydligt strider mot vår islamiska lära som påbjuder att avtal och lagar ska respekteras och förbjuder våld. Denna lära beordrar oss också att verka för allmänhetens gagn.
Och Sveriges Muslimska Råd är också alldeles klart i sitt avståndstagande från hot mot Lars Vilks och NA:s chefredaktör Ulf Johansson. Rådet har lämnat följande pressmeddelande:
PRESSMEDDELANDE 2007/09/15
Angående i media förekomna dödshot mot konstnären Lars Vilks och Nerikes Allehandas chefredaktör Ulf Johansson
Sveriges Muslimska Råd tar bestämt avstånd från och samtidigt fördömer hot mot enskilda individer och svenska institutioner. Vi godtar varken lagbrott eller etiska övertramp på allas rätt till liv i trygghet och till värdigt och respektfullt bemötande.
Vi anser oss ha fått igång en god dialog med både politiker och andra och vi förespråkar detta samtidigt som vi påminner alla muslimer om ramadans fredliga anda.
17 september 2007
Flytta inte på turbanen!
Flytta inte på turbanen eller plastkniven bakom scenen! Rekvisitan måste ligga där man lagt den! En lärdom från teatern som har lång räckvidd. När turbanen ska på i ett hastigt klädbyte och någon har städat undan den…
Söndagens högmässa är ingen teater men inte heller där ska man oplanerat flytta på föremål. I söndags hade jag placerat några böcker (med en liten ordning för mottagande av medarbetare) på den plats där jag skulle sitta. När klockringningen tonade bort dånade musikkåren igång och processionen började röra på sig. Det var mäktigt som vid en av de italienska scenerna ur Gudfadern.
Processionen passerade min plats, så jag hälsade altaret och gick till min stol. Celebranten och predikanten fortsatte till sina platser och uppgifter. När orkestern spelat klart är tanken att jag ska gå fram och hälsa årets nya konfirmander särskilt välkomna samt bjuda fram vår nya volontär så att den månghövdade församlingen får se och välkomna henne. Hon ska hälsas som ny medarbetare. Då upptäcker jag att mina böcker är borta! Där de låg och jag skulle sitta står nu en rullstol med en gudstjänstbesökare. Vi ler mot varandra, men jag försöker tänka på vad som kan ha hänt. Någon har flyttat på böckerna. I dem finns mina böner och mitt lilla tal.
Nu har jag kanske 45 sekunder på mig. Jag ilar ut i sakristian, jag tittar in i klädkammaren – ingenstans finns böcker. Jag hinner skanna av musikkårens instrumentfodral – inga böcker. Nåväl även i Svenska kyrkan är vi duktiga på att improvisera, så jag återvänder till min plats med huvudet fyllt av ord som borde sägas alldeles strax. Då räcker någon mina böcker till mig. De är återfunna nere på golvet bakom rullstolen. Så jag kliver fram som lugnet själv, hälsar och välkomnar och men håller ovanligt hårt i mina böcker. Lite sent kan jag tänka.
Det man flyttar på ställer till det. Predikanten böjer undan den fasta mikrofonen i predikstolen och litar på sitt headset. Just då väljer sändaren att få ålderskrämpor och slutar fungera. Predikan ekar fram uppfångad av en bortvänd mikrofon i maghöjd. Med ljudet på gränsen till rundgång ringer allvarsord om kyrka, politiker och barnfängelser.
En räcka händelser kan göra den enklaste gudstjänst till ett äventyr. Klockringningen i förbönen överraskar förbedjaren, men som finner sig och fortsätter be till klockackompanjemang. Oblatasken som bärs fram är inte oblatasken – den är framställd på annan plats. Möjligen har någon flyttat på den i förväg?
Ändå blir det en fin gudstjänst. Högtidlig med hjälp av musikkåren, innerlig genom mässfirandet och som vanligt fylld av liv. Men vi ska öva lite mer – på att inte flytta på utplacerade böcker, mikrofoner eller oblataskar. Och jag ska nog lära mig ordningen för mottagande av ny medarbetare utantill. Tror jag.
15 september 2007
Gudstjänstspaning - för ovana
Brygubben snappar alltid upp aktuella händelser på nätet och annorstädes. Nu har han på Tro & Tänk (en blogg driven av en ekonomisk förening, av allt att döma kopplad till Credo) hittat en efterlysningen gällande gudstjänstspanare. Deras spaningsinsats syftar till att hjälpa församlingarna att tänka över hur deras gudstjänster upplevs av nytillkomna. Uppgiften är att besöka gudstjänster före den 15 oktober tänker man sig. Hos Tro & Tänk kan man anmäla sig om man är intresserad.
Vilka frågor ska en spanare använda för att recensera gudstjänsten? Ja, man ska ta reda på om många var där och göra en skattning av hur full kyrkan var. Satt man skönt och hur stämningen var innan gudstjänsten ska man bedöma. Hälsade någon på dig, undrar man. Här är några av frågorna:
Vilka frågor ska en spanare använda för att recensera gudstjänsten? Ja, man ska ta reda på om många var där och göra en skattning av hur full kyrkan var. Satt man skönt och hur stämningen var innan gudstjänsten ska man bedöma. Hälsade någon på dig, undrar man. Här är några av frågorna:
Exakt hur lång var gudstjänsten? :
Exakt hur lång var predikan? :
Vad handlade predikan om? :
På en skala från 1-10 hur bra var predikanten?
Vilken del av gudstjänsten var som att vara i himlen? :
Vilken del av gudstjänsten var som att vara på det andra stället? :
Man kunde förstås också ha frågat om hjälpmedel och instruktioner. Fanns det en agenda så att det gick att följa med? Erbjöd församlingen något material om gudstjänstens uppbyggnad och moment. Bortom det som kändes på olika sätt - kunde Du uppleva att dettavar platsen och stunden för ett möte med Gud?
Kanske kan initiativet hjälpa oss vana besökare att fundera över vad en gudstjänst är och hur den öppnar sig för den som är ovan. Får nykomlingen någon hjälp att se den söndagliga mässan som en dialog med Gud? Får man som ny hjälp så man inte fastnar i syndadelen av syndabekännelsen och blir blockerad så hårt att man inte förmår höra och ta emot förlåtelsen?
Andra bloggar om: Gudstjänstspanare, Brygubben, Credo, Tro och Tänk
Att infoga nya insikter
Lars Gyllensten skrev en gång i en liten antologi - Varför inte kristendom, Skeab Förlag 1981 - i och för sig är det rimligt att människor i dagens värld söker sig till kristendomen men att denna religion också bjuder svårigheter, som kräver radikala omprövningar från de kristnas sida om kristendomen verkligen skall kunna bli en på nytt levande religion. Han konstaterar att idétraditionen inte enbart kan bygga på det man för tusentals år sedan accepterade. Religioner är modeller som utvecklas och förändras för att fungera som livsförklarande.
Det krävs nytolkning. Denna ständiga tolkning är inte enbart något för tro och religion. Varje vetenskaplig ansats bygger på att utveckla och utvidga vetande och förståelse. Det som inte håller måttet i mötet med annan ny kunskap kräver bearbetning och omformulering. Så gör man inom medicinen och så gör man i fysiken. Varför inte i religionernas värld.
Frågan är hur långt och på vilka områden ny kunskap utmanar och leder till att något nytt behöver integreras med trons föreställningar? Att göra behovet av tolkning och nyformulering till argument för att överge religion och i vårt fall kristen tro - det är att spela religionsurrogaten i händerna.
Dessa alternativa religioner är , och för den delen i viss mån de alternativa "vetenskaperna", menar Lars Gyllensten: ett slags andligt knark, som skänker eller förväntas skänka känslorus, frigörelse samtidigt som gemenskap med likar, eggelse och utlopp för oklart syftande självhävdelse, förströelse och bedövning med mera sådant. /Vidare leder de aldrig till någon fortsatt utveckling, varken teoretiskt eller praktiskt - så som de riktiga vetenskaperna och religionerna gör; de är sterila och framträder i dag under i stort sätt samma former och fasoner som för ett par tusen år sedan. Rikedomen i den kristna idé-, språk- och symbolvärlden borde ge kristendomen samma övertag gentemot de religiösa charlatanerierna som vetenskapen har gentemot de vetenskapliga charlatanerierna.
Ny religion, alternativ religion, är inget alternativ, med andra ord. Det blir mest klipp och klistra. Så undergräver man i modernismen utifrån jaget och den egna föreställningarna de stora traditionerna...
Andra bloggar om: Lars Gyllensten, Kristendom, Ny religion
Det krävs nytolkning. Denna ständiga tolkning är inte enbart något för tro och religion. Varje vetenskaplig ansats bygger på att utveckla och utvidga vetande och förståelse. Det som inte håller måttet i mötet med annan ny kunskap kräver bearbetning och omformulering. Så gör man inom medicinen och så gör man i fysiken. Varför inte i religionernas värld.
Frågan är hur långt och på vilka områden ny kunskap utmanar och leder till att något nytt behöver integreras med trons föreställningar? Att göra behovet av tolkning och nyformulering till argument för att överge religion och i vårt fall kristen tro - det är att spela religionsurrogaten i händerna.
Dessa alternativa religioner är , och för den delen i viss mån de alternativa "vetenskaperna", menar Lars Gyllensten: ett slags andligt knark, som skänker eller förväntas skänka känslorus, frigörelse samtidigt som gemenskap med likar, eggelse och utlopp för oklart syftande självhävdelse, förströelse och bedövning med mera sådant. /Vidare leder de aldrig till någon fortsatt utveckling, varken teoretiskt eller praktiskt - så som de riktiga vetenskaperna och religionerna gör; de är sterila och framträder i dag under i stort sätt samma former och fasoner som för ett par tusen år sedan. Rikedomen i den kristna idé-, språk- och symbolvärlden borde ge kristendomen samma övertag gentemot de religiösa charlatanerierna som vetenskapen har gentemot de vetenskapliga charlatanerierna.
Ny religion, alternativ religion, är inget alternativ, med andra ord. Det blir mest klipp och klistra. Så undergräver man i modernismen utifrån jaget och den egna föreställningarna de stora traditionerna...
Andra bloggar om: Lars Gyllensten, Kristendom, Ny religion
13 september 2007
Lika lämpade som Jesus, sa Televisionen
Program om religion som går ut på att man startar en ny religion - kan det verkligen vara en hållbar och seriös programidé. Sveriges Television berättar på sin hemsida hur man tagit sig an projektet:Vad händer egentligen om man låter en barn-programledare från Dalarna (Jonas Leksell) och en kampsportslegend från Nacka (Musse Hasselvall) starta en egen religion? Finns det inte en risk att det skiter sig fullständigt? Det enda sättet att trovärdigt besvara den frågan på är att låta dem försöka. Projektet pågick under 60 dagar. Resultatet blev programmet Jonas och Musses religion.
Farhågor fanns om misslyckande (det kunde sk..a sig fullständigt). Nu har man sett resultatet och snart får alla barn närma sig religionerna med utgångspunkt att de som finns inte duger utan ett par programledare ska i stället grunda en egen...
SVT får berätta vidare: - Det var någon som frågade om Jonas och Musse verkligen var lämpade att starta en religion. Finns det någon som kan säga att de är det? Jag skulle säga att de är ungefär lika lämpade som Jesus. Även han måste ju ha ställts inför en del frågetecken i början, säger producenten Martin Persson som tidigare stått bakom program som "High Chaparall", "Rallarsving" och "I en annan del av Köping".
Några mindrevärdeskomplex lider inte producenten Martin Persson eller hans programmakare Jonas Leksell och Musse Hasselvall av. I Expressen berättar de båda om att de är ateister. De är ungefär lika lämpade som Jesus, säger Persson, om deras lämplighet att grunda en ny religion. Men hallå!!! Producenten får naturligtvis tro att hans medarbetare kan jämställas med Jesus. Som yttrande är det mer än korkat och därtill omdömeslöst. Det är ett exempel på den föraktfulla attityd till människors kristna tro som möter på så många håll.
SVT:s hemsida: I Jonas och Musses religion får tittarna se vad som händer när två sköna lirare försöker skapa en modern religion i vår tid. Tänk om dom finner svaren på de stora frågor som så många av oss grubblar på? På bara 60 dagar. Hur skulle det se ut?
Två sköna lirare ska fixa en modern religion i vår tid? Public Service televisionen får allt märkligare framtoning. Tittarna ska följa "sköna lirarare" på väg till en ny religion. Finns det ingen på SVT med omdöme, med auktoritet, som kan säga åt de ständigt experimenterande och jönsiga lirarna att ge sig?!
Andra bloggar om: Sveriges television, Barnprogram, Ny religion, Jonas Leksell, Musse Hasselvall, Public Service, Expressen
Farhågor fanns om misslyckande (det kunde sk..a sig fullständigt). Nu har man sett resultatet och snart får alla barn närma sig religionerna med utgångspunkt att de som finns inte duger utan ett par programledare ska i stället grunda en egen...
SVT får berätta vidare: - Det var någon som frågade om Jonas och Musse verkligen var lämpade att starta en religion. Finns det någon som kan säga att de är det? Jag skulle säga att de är ungefär lika lämpade som Jesus. Även han måste ju ha ställts inför en del frågetecken i början, säger producenten Martin Persson som tidigare stått bakom program som "High Chaparall", "Rallarsving" och "I en annan del av Köping".
Några mindrevärdeskomplex lider inte producenten Martin Persson eller hans programmakare Jonas Leksell och Musse Hasselvall av. I Expressen berättar de båda om att de är ateister. De är ungefär lika lämpade som Jesus, säger Persson, om deras lämplighet att grunda en ny religion. Men hallå!!! Producenten får naturligtvis tro att hans medarbetare kan jämställas med Jesus. Som yttrande är det mer än korkat och därtill omdömeslöst. Det är ett exempel på den föraktfulla attityd till människors kristna tro som möter på så många håll.
SVT:s hemsida: I Jonas och Musses religion får tittarna se vad som händer när två sköna lirare försöker skapa en modern religion i vår tid. Tänk om dom finner svaren på de stora frågor som så många av oss grubblar på? På bara 60 dagar. Hur skulle det se ut?
Två sköna lirare ska fixa en modern religion i vår tid? Public Service televisionen får allt märkligare framtoning. Tittarna ska följa "sköna lirarare" på väg till en ny religion. Finns det ingen på SVT med omdöme, med auktoritet, som kan säga åt de ständigt experimenterande och jönsiga lirarna att ge sig?!
Andra bloggar om: Sveriges television, Barnprogram, Ny religion, Jonas Leksell, Musse Hasselvall, Public Service, Expressen
Stackars människorna - ännu en religion
Sveriges television har fått för sig att det behövs en ny religion. Därför ska två programmakare göra barntv (!!!) med detta anslag: att starta en ny religion.
.....................................................................................................................................................................
Dementi
Så skrev jag för några dagar sedan om barntv - men där hade jag fel! Helt fel! Bara för att det är en barnprogramledare som gör den nya serien blir det inte barnprogram. Så statiskt och felaktigt tänkte jag. Serien riktar sig till åldrarna 15-44. I det åldersspannet ska man kunna förstå det till synes lättsamma anslaget att grunda en ny religion? Och fatta att gammal religion är mossig förstås. Men: Allt på nätet är inte trovärdigt. Dessvärre inte ens i denna stillsamma hörna av bloggossfären...
......................................................................................................................................................................
Jonas Leksell och Musse Hasselvall sällar sig nu till religionsgrundarna - men med ett mera tramsigt anslag, om man får tro dagens Svenska dagbladet. Där hävdar de: Vi tyckte att alla de religioner som finns var så mossiga. Folk gör allt för att de där 2000 år gamla sanningarna ska fungera idag, men det gör de ju inte. Vi tyckte det behövdes något mer "2,0"igt.
Bra anslag när religion ska tas upp för den unga publiken? Utgångspunkten är att de religioner människor omfattar inte fungerar och därför grundar man en ny?!Leksell och Hasselvall lägger till följande: Skulle vi ha gjort ett religionsprogram på gammalt trist SVT-manér skulle inte så många se på det. Enda sättet är att låta två jönsar skoja omkring, men samtidigt diskutera ett allvarligt ämne. Jag hoppas inte de troende blir arga på oss bara.
Skoja omkring? Är det anslaget när SVT gör program om religion och tro?
Hos TV4-bloggar på nätet fanns följande kommentar till programserien: SVT har engagerat programledarna Jonas Leksell och Musse Hasselvall (Yippee Ki-Yay i TV6) till en ny programserie för unga (15-44) där de två ska starta en helt ny religion. För att göra detta måste följaktligen Jonas och Musse undersöka redan befintliga religioner och ta från de bästa och ge till sin egen religion. (Lite fritt översatt av mig själv). Det kan bli höstens bästa tv. Eller läskigaste. Var jag fick reda på denna spännande information? Kyrkans tidning, of course :)
Vi som gillar tro och religion kanske borde hjälpa SVT med nya fräscha idéer: Starta en ny television. Grunda ett politiskt parti. Ett kuligare svenskt försvar. Vi jönsar runt med Operan. Festligare begravningsbransch med serpentiner och fanfarer. Vi uppfinner en ny fotboll.11 september 2007
Statens praktiska ateism är OK
Frågan om tryck- och yttrandefriheten är värd att vrida och vända på. Så har jag gjort i dagens Dagen. På mitt inlägg har kommit en reaktion från Allotetraploid. Märkvärdigt nog utdelas beröm för att jag förstått reciprociteten: det jag vill ska gälla för mig ska rimligen gälla för andra. Inte behöver väl någon påminnas om att den ömsesidigheten finns i kristendomens innersta etiska kärna: Den Gyllene regeln (Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem) som bygger på föreställningen att det man kräver för egen del kräver man samtidigt för andra.
Kritik fanns också med för den naivitet Allotetraploid tyckte sig ha upptäckt i artikeln. En föreställning om att kristna har accepterat den sekulära samhällsordningen/staten. Så ger han exempel där några kristna vill flytta gränser åt olika håll. Mitt svar blir att undantag kommer man inte undan. De exempel som lyfts fram kullkastar inte föreställningen om att i Sverige har de kristna accepterat, och till och med stöder, den sekulära ordningen med dess praktiska ateism.
Idag är det svårt att inte beröra ett aktuellt debattinlägg. När friheterna inskränks för religionerna det är då ömsesidigheten inte finns. Då blir man bekymrad. Marita Ulvskogs utspel om religiösa friskolor som ett slags fängelser för barn och ungdomar förskräcker. Hon kan naturligtvis spekulativt tycka så – men faktastödet för den åsikten är inte stort. Religions värld är långt större och rikare än hemmablinda partiideologer fattar och förstår. En religionsresa i världen för de tvärsäkra religionskritikerna vore spännande att få ordna.
Ulvskog borde tvingas att leda sin tes i bevis. Hur kan hon veta att de som går i skolor eller på linjer där man koncentrerar sig på andra specialintressen inte stänger in barn eller isolerar dem från samhället utanför? Ta alla skolor där skidåkning är det uppslukande glädjeämnet (Mora, Sollefteå eller Åre, Sveg, Gällivare, Vännäs, Torsby, Östersund, Älvsbyn etc). Eller ta alla andra skolor med inriktning på musik, fotboll, ishockey eller vad det kan vara. Jag är övertygad om att omvärldsorienteringen på dessa skolor både färgas och begränsas (!) av specialintresset. Men genom intressets prisma strålar också en viktig bit av världen. Precis så fungerar många religiösa friskolor. Mitt råd till socialdemokraterna är: Inskränk inte friheten i frihetens namn!
Kritik fanns också med för den naivitet Allotetraploid tyckte sig ha upptäckt i artikeln. En föreställning om att kristna har accepterat den sekulära samhällsordningen/staten. Så ger han exempel där några kristna vill flytta gränser åt olika håll. Mitt svar blir att undantag kommer man inte undan. De exempel som lyfts fram kullkastar inte föreställningen om att i Sverige har de kristna accepterat, och till och med stöder, den sekulära ordningen med dess praktiska ateism.
Idag är det svårt att inte beröra ett aktuellt debattinlägg. När friheterna inskränks för religionerna det är då ömsesidigheten inte finns. Då blir man bekymrad. Marita Ulvskogs utspel om religiösa friskolor som ett slags fängelser för barn och ungdomar förskräcker. Hon kan naturligtvis spekulativt tycka så – men faktastödet för den åsikten är inte stort. Religions värld är långt större och rikare än hemmablinda partiideologer fattar och förstår. En religionsresa i världen för de tvärsäkra religionskritikerna vore spännande att få ordna.
Ulvskog borde tvingas att leda sin tes i bevis. Hur kan hon veta att de som går i skolor eller på linjer där man koncentrerar sig på andra specialintressen inte stänger in barn eller isolerar dem från samhället utanför? Ta alla skolor där skidåkning är det uppslukande glädjeämnet (Mora, Sollefteå eller Åre, Sveg, Gällivare, Vännäs, Torsby, Östersund, Älvsbyn etc). Eller ta alla andra skolor med inriktning på musik, fotboll, ishockey eller vad det kan vara. Jag är övertygad om att omvärldsorienteringen på dessa skolor både färgas och begränsas (!) av specialintresset. Men genom intressets prisma strålar också en viktig bit av världen. Precis så fungerar många religiösa friskolor. Mitt råd till socialdemokraterna är: Inskränk inte friheten i frihetens namn!
09 september 2007
Människan är ett hus
Vi använder så många bilder för att beskriva människan. Ingen människa är en ö - No man is an Island. Vi nickar och håller med. Vi är grenar i ett träd. Vad sägs om detta: Varje människa är ett hus!
Vem vill bli kallad ett hus, så stora är vi väl ändå inte? Trots en kall sommar med många varma måltider. Är vi stora som hus? Men vi kan förstås vara hus i andra avseenden… Varje människa är ett hus med kropp, med rum och inre rymd.
Kyrkor är hus, men inte vilka hus som helst.
De är byggda för ett tjäna ett bestämt syfte. De skall vara en plats för församlingens tillbedjan och dess möte med Gud. Det ska fungera för gudstjänsten. Rum och gudstjänst är givna till vår generation som gåva att förvalta och att lämna vidare.
Kyrkor är inte vilka hus som helst. Byggda på många olika sätt – men med teologi i grundplan och väggar. Där finns en teologi huggen i sten, snidad i trä, smidd i järn och ingjuten i och målad på glas. Den teologi som Adolf Kjellström och Axel-Herman Hägg, vår församlingskyrkas arkitekter, lät hugga i sten och förkunna synliggör evangeliet om Jesus Kristus och Kristi kors. De formade med sina många skickliga med-arbetare ett enormt kors med kyrkans murar, de som omger dig. Du sitter mitt i, du omges av korsets tecken. Hur påverkar det Dig? Rummet understryker att Du är en del av Kristi kropp!
I gudstjänstens stora samtal med Gud hör vi: Brödet som vi bryter, är en delaktighet av Kristi kropp och vårt svar blir: så är vi fastän många en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.
Nej, kyrkor är inte vilka hus som helst. När en kyrka är färdigbyggd ”måste hon av biskopen själv eller någon annan i hans ställe, såsom ett Guds hus, helgas Herranom” hette det förr (Svensk kyrkorätt) Kyrkorummet har blivit avskiljt som res sacra, ett helgat rum, med hjälp av de märkliga och stora orden: Och nu vare detta tempel helgat åt Herren, till hans tjänst och dyrkan. Välsignade vare dessa murar, som skola genljuda av Herrens lov. Välsignat vare detta rum varifrån Kristi evangelium här skall bliva predikat. Välsignat vare detta rum där Herren genom dopets bad skall upptaga nya medlemmar i sitt rike. Välsignat vare det altare där bönens offer skola hembäras åt Herren, och nådens bröd och välsignelsens kalk bjudas hans menighet. Välsignat vare detta hus, att världens larm och orenhet må härifrån bliva fjärran, och de heligas församling här finna skygd under Guds vingars skugga. (1942 års Kyrkohandbok)
Högtidliga märkvärdiga stora ord. Ord sagda, inte på låtsas, utan på riktigt, i tro! När de uttalades fick de konsekvenser. Här i kyrkorummet kom himlen närmare, här fanns en plats för möten med Gud och himmelrikets måltid verkade när den firades bryta igenom de gränser som tid och rum, och som liv och död satt upp.
På varje invigt altare finns korsets tecken inhugget. Där har först korset tecknats med olja (krisma). På samma sätt görs med kyrkorummet. På många kyrkors väggar hittar vi kors formade som hjul. Hjulkorsen kallas konsekrationskors, och bildar ett hjul med fyra ekrar. De finns målade på insidan av kyrkans väggar för att inviga och helga den. (Upplysningar från SAOL: Kon- tillsamman(s) (med), tillsamman. –sekrera sacrare, helga, avledn. av sacer, helig) Konsekration är att helgas av Gud, för Gud, till Gud, i gemenskapens mitt.
Samma ord används om förvandlingen i nattvarden, bröd och vin konsekreras så att de blir inte bara bärare av, utan blir Jesus i vår mitt. Vi läser instiftelseorden över bröd och vin, vi tecknar korsets tecken över gåvorna och ber att anden ska förvandla brödet och vinet till Kristi kropp och blod.
Lärjungarna tävlar idag med varandra. Vem blir den störste? Vem blir mäktigast? Som om de var och en ville bli det mest imponerande palatset. Störst och mäktigast vill de alla vara – och de förväxlade makt med att vara god, och storhet med att vara känd och berömd. Lärjungarna behövde förvandlas från sin märkvärdighet, sin längtan efter storhet – förvandlas till tjänst.
Vi kan vara olika hus: bostäder, fabriker, verkstäder, slott och koja. Vad du än upplever dig som – glöm inte att du är avsedd till, är gjord för att vara kyrka. Precis som kyrkans hus behöver människan förvandlas, helgas, konsekreras. Det sker på ett särskilt sätt i gudstjänst och bön. Och det sker i praktisk handling, i livet vi lever. Den som tjänar förvandlas. I gudstjänsten, i liturgin, finns mönstret: ömsesidig förlåtelse, förbön för andra, fridshälsning, gemenskap vid bordet, kollekter som blir kärlekens gärningar. Jesus som ger sig själv, som tjänar.
Kyrkor invigs, bröd och vin konsekreras. Vi då? Vad sker med oss? Människor är inte vilka hus som helst. Vi förvandlas och helgas till större Gudslikhet, till heliga tempel, till hus där Guds Ande bor, till tjänst i världen.
För att vi verkligen skall förstå använder Jesus sig själv som levande pedagogiskt exempel. Vi ska följa Jesus, efterlikna Jesus. Han som säger: Jag är mitt ibland er som tjänare!
Predikan i Olaus Petri kyrka i Örebro, 14:e söndagen e Trefaldighet. Text: Lukas 22:24-27
Andra bloggar om: 14 e Trefaldighet, Predikan, No man is an Island, Konsekration, Hjulkors, Altare, Kyrka, Kristi kropp
07 september 2007
Fiendebilder fröar av sig
Älska din ovän och be honom slänga sig i väggen
- Du din falske mullvad. Jag ska få dig avstängd och avsatt. Detta är inte kristen tro, det är gammal Moskvakommunism. Före freden kommer kriget. Du får säga vad du vill, jag har rätt i alla fall. Så lät en bukett inlägg i de höjda rösternas gäng.
Och det fortsatte blomma: Du din högkyrklige kostymnisse som bara tågar runt och håller på. Sken och yta! Ska du säga din reformerte bokstavspelle! Håller du bägge utgångarna öppna?
På liknande sätt kan ett arbetslag i konflikt ösa vänligheter över varandra. Så kan tillmälena spottas fram i åratal. Ibland med glättig och vänlig yta men fullastade med hullingar och splittring. Bråket eskalerar. Det blir viktigare att markera revir, att utmana och hämnas oförrätter, att förlöjliga och baktala varandra. Fiendebilderna fröar av sig och slår ut med törne och tistel. Jag har hört om fall där man bråkar ända fram till altaret och betygssätter varandras fromhet. Tro inte att jag tar nattvarden med Dig! Se hur de älskar varandra. Jo, det kan världen tro!
Vädjanden om hjälp hos stift och domkapitel kunde förr få till svar att det där är inget att bråka om. Ge er till tåls. Andra har det mycket värre och har haft det längre än ni. Klen tröst. Det spelar inte den minsta roll hur illa det står till i en annan församling. Det värker ju i det egna arbetslaget. Andra får ta ansvar för sin konfliktsmärta.
Tilltron till kyrkan får sig en knäck när man strider i församlingens arbetslag. Men på ett sätt är det bra att församlingarna inte enbart befolkas av helgon. Utan av vanliga människor med fel och brister. Kyrkan demonstrerar att den är en plats för syndare.
Bibeltolkningen är idag utan gräns. Allt verkar möjligt, allt. Den som upplever sig attackerad stuvar om i det dubbla kärleksbudet. Den gyllene regeln verkar inte så bländande klok just då. Allt vad människor gör mot dig ska du göra etter värre! Älska din ovän och be honom slänga sig i väggen. Någon förlåtelse sju gånger sjuttio, eller sjuttiosju, tycker parterna inte är aktuellt. Lägg ner din gåva och ge dig på din broder.
Trots detta så lyckas man i många fall reda ut missförstånd och kolliderande övertygelser. Pris ske Gud! Men ibland går det inte alls. Konflikten utvecklas efter en egen logik. Den har rotsystem som ogräs och sprider sig lika snabbt. Det ena leder till det andra som i sin tur förvärrar det tredje. Till slut måste någon erfaren utifrån komma in i situationen. Då vill det till att de vet något om organisationsteori, gruppprocesser och om idéburna organisationer. Allt oftare får en person flytta på sig, tvingas bort.
Värst är nog att andra än de inblandade blir lidande. Församlingsverksamheten och gudstjänstlivet blöder när oförsonligheten råder. De såren läker långsamt. I åratal efter upplösningen kan församlingen präglas av den strid som böljade i arbetslag, mellan förtroendevalda och kyrkoherden, mellan präst och musiker, mellan gurpper av anställda, i syföreningen... Varför berätta om strider i församling och kyrka? Ska man inte tala väl om den? Jo, men man ska vara sann också. Detta finns. Men dagens sanning är att detta handlar också om politiska partier, folkrörelser, statliga och kommunala arbetsplatser, om försvaret, om privata företag, om sport och idrott, om... Det gäller och angår oss alla!
Konflikter ger ofta långvariga fantomsmärtor. Den som är sjuk söker läkare. Den som har tandvärk går till tandläkaren. Den församling, det arbetslag som fastnar i konflikt gör vad då? Skärper sig? Ropar på hjälp? Omvänder sig?!
Konflikt, Arbetslag, Strider, Mullvad, Kyrka
- Du din falske mullvad. Jag ska få dig avstängd och avsatt. Detta är inte kristen tro, det är gammal Moskvakommunism. Före freden kommer kriget. Du får säga vad du vill, jag har rätt i alla fall. Så lät en bukett inlägg i de höjda rösternas gäng.
Och det fortsatte blomma: Du din högkyrklige kostymnisse som bara tågar runt och håller på. Sken och yta! Ska du säga din reformerte bokstavspelle! Håller du bägge utgångarna öppna?
På liknande sätt kan ett arbetslag i konflikt ösa vänligheter över varandra. Så kan tillmälena spottas fram i åratal. Ibland med glättig och vänlig yta men fullastade med hullingar och splittring. Bråket eskalerar. Det blir viktigare att markera revir, att utmana och hämnas oförrätter, att förlöjliga och baktala varandra. Fiendebilderna fröar av sig och slår ut med törne och tistel. Jag har hört om fall där man bråkar ända fram till altaret och betygssätter varandras fromhet. Tro inte att jag tar nattvarden med Dig! Se hur de älskar varandra. Jo, det kan världen tro!
Vädjanden om hjälp hos stift och domkapitel kunde förr få till svar att det där är inget att bråka om. Ge er till tåls. Andra har det mycket värre och har haft det längre än ni. Klen tröst. Det spelar inte den minsta roll hur illa det står till i en annan församling. Det värker ju i det egna arbetslaget. Andra får ta ansvar för sin konfliktsmärta.
Tilltron till kyrkan får sig en knäck när man strider i församlingens arbetslag. Men på ett sätt är det bra att församlingarna inte enbart befolkas av helgon. Utan av vanliga människor med fel och brister. Kyrkan demonstrerar att den är en plats för syndare.
Bibeltolkningen är idag utan gräns. Allt verkar möjligt, allt. Den som upplever sig attackerad stuvar om i det dubbla kärleksbudet. Den gyllene regeln verkar inte så bländande klok just då. Allt vad människor gör mot dig ska du göra etter värre! Älska din ovän och be honom slänga sig i väggen. Någon förlåtelse sju gånger sjuttio, eller sjuttiosju, tycker parterna inte är aktuellt. Lägg ner din gåva och ge dig på din broder.
Trots detta så lyckas man i många fall reda ut missförstånd och kolliderande övertygelser. Pris ske Gud! Men ibland går det inte alls. Konflikten utvecklas efter en egen logik. Den har rotsystem som ogräs och sprider sig lika snabbt. Det ena leder till det andra som i sin tur förvärrar det tredje. Till slut måste någon erfaren utifrån komma in i situationen. Då vill det till att de vet något om organisationsteori, gruppprocesser och om idéburna organisationer. Allt oftare får en person flytta på sig, tvingas bort.
Värst är nog att andra än de inblandade blir lidande. Församlingsverksamheten och gudstjänstlivet blöder när oförsonligheten råder. De såren läker långsamt. I åratal efter upplösningen kan församlingen präglas av den strid som böljade i arbetslag, mellan förtroendevalda och kyrkoherden, mellan präst och musiker, mellan gurpper av anställda, i syföreningen... Varför berätta om strider i församling och kyrka? Ska man inte tala väl om den? Jo, men man ska vara sann också. Detta finns. Men dagens sanning är att detta handlar också om politiska partier, folkrörelser, statliga och kommunala arbetsplatser, om försvaret, om privata företag, om sport och idrott, om... Det gäller och angår oss alla!
Konflikter ger ofta långvariga fantomsmärtor. Den som är sjuk söker läkare. Den som har tandvärk går till tandläkaren. Den församling, det arbetslag som fastnar i konflikt gör vad då? Skärper sig? Ropar på hjälp? Omvänder sig?!
Konflikt, Arbetslag, Strider, Mullvad, Kyrka
06 september 2007
Aftonbön
Herre, rör vid våra hjärtan.
Låt oss inte be för mycket för oss själva.
Och se till att vi delar allt med dem
som ingenting har. Var Du bröd för de
människor som ingenting har. Var Du
med dem som har allt av detta livets goda.
Var med dem som hungrar och dem som för åt sidan
halva tallrikar med mat. Vi är alla Dina barn.
Vi behöver Dig. Vi behöver din kärlek, så att vi
kan älska varandra inbördes. Välsigna oss
och våra bröder och systrar i hela världen.
(bearb Afrikansk bön)
Herre, rör vid våra hjärtan.
Låt oss inte be för mycket för oss själva.
Och se till att vi delar allt med dem
som ingenting har. Var Du bröd för de
människor som ingenting har. Var Du
med dem som har allt av detta livets goda.
Var med dem som hungrar och dem som för åt sidan
halva tallrikar med mat. Vi är alla Dina barn.
Vi behöver Dig. Vi behöver din kärlek, så att vi
kan älska varandra inbördes. Välsigna oss
och våra bröder och systrar i hela världen.
(bearb Afrikansk bön)
Stoppa Frälsningsarmén?!
Vänsterpartiet i Örebro vill stoppa kommunens samarbete med Frälsningsarmén på grund av åsikter på Frälsningsarmens i Sverige hemsida. Så här skriver Nerikes Allehanda: Örebro kommun förbereder just nu en förlängning av avtalet om härbärge med Frälsningsarmén. Enligt förslaget ska armén få 4,4 miljoner per år under 2008 och 2009 för att driva stödboende och härbärge.Vänsterpartiet motsätter sig avtalet och anser att utsatta människor, till exempel hemlösa, ska skyddas från kommersiellt, politiskt och religiöst utnyttjande...
– När man läser vad Frälsningsarmén står för på deras egen hemsida, tycker jag att det är allvarligt, säger kommunalrådet Murad Artin, v. Han pekar bland annat på att Frälsningsarmén är mot abort samt att man anser att homosexuella handlingar strider mot Guds avsikt med människan.
Vänsterpartiet borde efter detta utspel klargöra i vilka frågor en organisation måste tycka det som lagstiftningen hävdar. Blir Frälsningsarmens insatser bland de hemlösa mindre värda eller lämpliga för att de har åsikter t ex om vid vilken tidpunkt det mänskliga livet börjar?
Vänsterpartiet i Örebro vill stoppa kommunens samarbete med Frälsningsarmén på grund av åsikter på Frälsningsarmens i Sverige hemsida. Så här skriver Nerikes Allehanda: Örebro kommun förbereder just nu en förlängning av avtalet om härbärge med Frälsningsarmén. Enligt förslaget ska armén få 4,4 miljoner per år under 2008 och 2009 för att driva stödboende och härbärge.Vänsterpartiet motsätter sig avtalet och anser att utsatta människor, till exempel hemlösa, ska skyddas från kommersiellt, politiskt och religiöst utnyttjande...
– När man läser vad Frälsningsarmén står för på deras egen hemsida, tycker jag att det är allvarligt, säger kommunalrådet Murad Artin, v. Han pekar bland annat på att Frälsningsarmén är mot abort samt att man anser att homosexuella handlingar strider mot Guds avsikt med människan.
Vänsterpartiet borde efter detta utspel klargöra i vilka frågor en organisation måste tycka det som lagstiftningen hävdar. Blir Frälsningsarmens insatser bland de hemlösa mindre värda eller lämpliga för att de har åsikter t ex om vid vilken tidpunkt det mänskliga livet börjar?
Äldre har ingen talan
Diskriminering av äldre är en hetare potatis än folkpartisten Jan Björklund kanske tänkt sig. Många av dem vi betraktar som äldre lever ett liv i utsatthet. Det är vällovligt att öppna för ett längre arbetsliv för den som så önskar – men svårt för den som upplever sig tvingad att fortsätta arbeta. De vars livsinkomst varit så låg att man inte kan unna sig nästan något.
Diskriminering på grund av ålder kan fungera på många sätt. Även om hemtjänsten har ett gott uppsåt är det ofattbart med den trafik som uppstår i de äldres hem. Horder av personal avlöser varandra i en sådan takt att ett hem kan kännas invaderat av främlingar. De bär inte namnskyltar och de gamla har inga bilder på personalen så de kan identifiera dem när minnet sviker. Det lär ha hänt att främlingar med brottsligt uppsåt lurat sig in i sådana hem under förespegling att komma från hemtjänsten.
_______________________________________________________________
DN skriver: Antalet demenssjuka ökade från 133.000 år 2000 till 142.200 år 2005. Kostnaderna ökade från drygt 38 miljarder till drygt 50 miljarder.
År 2000 bodde 56 procent av de demenssjuka i äldreboenden det vill säga 75.000 personer, fem år senare var andelen 45 procent eller drygt 64.000 personer.
________________________________________________________________
Det är diskriminerande att bli avskuren och isolerad på grund av uttunnat socialt nätverk och minskad rörelsefrihet. Det är diskriminering att människor tvingas bo kvar hemma i bostäder som inte alls är avpassade för den äldre människans behov.
Det är diskriminerande att inte få hjälp med det man behöver – t ex sällskap till en butik av någon som kan läsa på burkar och förpackningar. Däremot kan man få bistånd med att laga maten, vilket den gamla människan hjälpligt kan klara. Det är diskriminering när par som levt samman ett helt liv tvingas isär (ibland med många kilometrar) därför att man inte kan erbjuda gemensamt boende om en av dem blivit vårdkrävande.
Det är diskriminerande att demensvård i Sverige inte är dimensionerad för och står öppen för alla dementa som behöver få plats. Det är sorgligt att demensvården i allt högre grad bygger på familjernas insatser (som vi bor och arbetar idag fungerar detta urdåligt och är oerhört presssande). Att de vårdbehövande äldre bollas runt som objekt bara för att resurserna inte är tillräckliga är generande för ett Sverige där man ordar så om människovärde. Många som färdigbehandlats på sjukhus skrivs ut till en tillvaro de inte kan klara.
Sammantaget är detta eländigt och ovärdigt, integritetskränkande och diskriminerande. Vem och vilka blir hörda i vårt samhälle?
Andra bloggar om: Åldersdiskriminering, Demens, Diskriminering, DN, Jan Björklund
04 september 2007
Äldre hade roligare
Åldersdiskriminering borde förbjudas, säger Jan Björklund. Det är tveksamt om den finns, säger forskaren. Frågar man äldre så uppfattar de inte sig diskriminerade. Och det har inte med begränsade fattningsförmåga att göra.
Ända sedan jag var liten har äldre fått göra fler och roligare saker än yngre. Allt som jag inte fick eller kunde var både tillåtet och högsta nöje för dessa med ett åldersförsprång. Klart att man kämpade för att komma ikapp.
Procentuellt har jag tagit in på dem, men likafullt envisas de med att vara något äldre. Sådant beteende är inte lätt att tackla. Det liknar yngrediskriminering.
Och de som kom efter, de yngre, de tog alltid för sig. De struntade i att jag var äldre. De tog inte hänsyn till min ansenliga ålder utan de körde verkligen om och hade både roligare och gjorde mer än jag någonsin kunnat drömma om.
Nu när jag är moget äldre vill jag bara vara yngre. Och det är väl på ett sätt ganska omoget. Så jag är nog yngre i alla fall.
Åldersdiskriminering, Äldrediskriminering
Åldersdiskriminering borde förbjudas, säger Jan Björklund. Det är tveksamt om den finns, säger forskaren. Frågar man äldre så uppfattar de inte sig diskriminerade. Och det har inte med begränsade fattningsförmåga att göra.
Ända sedan jag var liten har äldre fått göra fler och roligare saker än yngre. Allt som jag inte fick eller kunde var både tillåtet och högsta nöje för dessa med ett åldersförsprång. Klart att man kämpade för att komma ikapp.
Procentuellt har jag tagit in på dem, men likafullt envisas de med att vara något äldre. Sådant beteende är inte lätt att tackla. Det liknar yngrediskriminering.
Och de som kom efter, de yngre, de tog alltid för sig. De struntade i att jag var äldre. De tog inte hänsyn till min ansenliga ålder utan de körde verkligen om och hade både roligare och gjorde mer än jag någonsin kunnat drömma om.
Nu när jag är moget äldre vill jag bara vara yngre. Och det är väl på ett sätt ganska omoget. Så jag är nog yngre i alla fall.
Åldersdiskriminering, Äldrediskriminering
03 september 2007
Ett brev betyder så mycket
Hej!
Det är Din gamla församling som skriver. Är man som jag född på XX-talet så har man hunnit bli lite till åren. Men jag har hållit mig i trim och är piggare än många tonåringar! Hoppas att sommaren blev bra trots allt regnande.
Det var länge sedan vi sågs. Skriver därför några rader så att vi inte alldeles ska tappa kontakten. Om vi inte hör av varandra är det så lätt hänt att vi glider allt längre ifrån varandra.
Fick brev i veckan från en bekant som tyckte att nu var det nog. Vi behövde inte längre ha med varandra att göra. Det var fel på både det ena och det andra hos mig, tyckte personen och bröt kontakten tills vidare.
Ibland vill jag ropa högt att jag har många förtjänster även om det skulle finnas något att anmärka på. Men jag vet ju att om man har hakat upp sig på något så kan det kännas väldigt irriterande. En god idé är att vi pratar lite med varandra. Då kanske det som förargar kan klaras upp.
Idag är det mer nödvändigt än förr att framhålla några av mina förtjänster. Alla vet inte om dem. Det finns de som undrar vilken nytta man kan ha av mig. Du vet väl att jag hälsar på både sjuka och ensamma? Och att jag har ordnat med familjerådgivning och stöd för tonåringar och unga vuxna. Jag har ett väldigt kontaktnät med många fler än vad de politiska partierna och idrottsrörelsen kan skryta med. Av 10 personer Du möter är det i alla fall 7 som hör ihop med mig!
Mitt stora hus står allt som oftast öppet och jag bjuder in alla som vill. Eftersom jag är from firar jag gudstjänst där med så många som möjligt. Där finns kraft att få – både i glädjen över de nyfödda barnen och i sorgen efter någon anhörig. Du har säkert varit med någon gång. Till exempel när jag bjöd på underbart vacker musik?
Jag håller på med mycket annat också bland de gamla, träffar unga familjer och samlar in pengar till världens fattiga. Och har inte Du nytta av allt detta kan det ändå vara fint att du håller kontakten med mig för att andra ska få del av det du inte själv just nu behöver!
Nu måste jag sluta. Har verksamheter att organisera, ett hus att sköta om och gudstjänster och sammankomster att ordna. Vore trevligt att ses! Kanske redan nu på söndag...?
Varma hälsningar,
Din tillgivna församling
Hej!
Det är Din gamla församling som skriver. Är man som jag född på XX-talet så har man hunnit bli lite till åren. Men jag har hållit mig i trim och är piggare än många tonåringar! Hoppas att sommaren blev bra trots allt regnande.
Det var länge sedan vi sågs. Skriver därför några rader så att vi inte alldeles ska tappa kontakten. Om vi inte hör av varandra är det så lätt hänt att vi glider allt längre ifrån varandra.
Fick brev i veckan från en bekant som tyckte att nu var det nog. Vi behövde inte längre ha med varandra att göra. Det var fel på både det ena och det andra hos mig, tyckte personen och bröt kontakten tills vidare.
Ibland vill jag ropa högt att jag har många förtjänster även om det skulle finnas något att anmärka på. Men jag vet ju att om man har hakat upp sig på något så kan det kännas väldigt irriterande. En god idé är att vi pratar lite med varandra. Då kanske det som förargar kan klaras upp.
Idag är det mer nödvändigt än förr att framhålla några av mina förtjänster. Alla vet inte om dem. Det finns de som undrar vilken nytta man kan ha av mig. Du vet väl att jag hälsar på både sjuka och ensamma? Och att jag har ordnat med familjerådgivning och stöd för tonåringar och unga vuxna. Jag har ett väldigt kontaktnät med många fler än vad de politiska partierna och idrottsrörelsen kan skryta med. Av 10 personer Du möter är det i alla fall 7 som hör ihop med mig!
Mitt stora hus står allt som oftast öppet och jag bjuder in alla som vill. Eftersom jag är from firar jag gudstjänst där med så många som möjligt. Där finns kraft att få – både i glädjen över de nyfödda barnen och i sorgen efter någon anhörig. Du har säkert varit med någon gång. Till exempel när jag bjöd på underbart vacker musik?
Jag håller på med mycket annat också bland de gamla, träffar unga familjer och samlar in pengar till världens fattiga. Och har inte Du nytta av allt detta kan det ändå vara fint att du håller kontakten med mig för att andra ska få del av det du inte själv just nu behöver!
Nu måste jag sluta. Har verksamheter att organisera, ett hus att sköta om och gudstjänster och sammankomster att ordna. Vore trevligt att ses! Kanske redan nu på söndag...?
Varma hälsningar,
Din tillgivna församling
En enda helig mänskosläkt
Ny dag, ny arbetsvecka, ny start. På tidningsredaktionerna och överallt i media ska gamla debatter sorteras undan och nya måste fram i rampljuset. Sökarljuset går.
Jag återvänder till Psalm 191 som ger sin bild av växling och förnyelse:
Den sol som oss till vila viger
för andra tänder arbetsdag.
Ur andras hjärtan bönen stiger
om kraft att vandra i din lag.
Pris vare dig som jordens bana
igenom öde rymder sträckt
och som av jorden folk vill dana
en enda helig mänskosläkt.
Ny dag, ny arbetsvecka, ny start. På tidningsredaktionerna och överallt i media ska gamla debatter sorteras undan och nya måste fram i rampljuset. Sökarljuset går.
Jag återvänder till Psalm 191 som ger sin bild av växling och förnyelse:
Den sol som oss till vila viger
för andra tänder arbetsdag.
Ur andras hjärtan bönen stiger
om kraft att vandra i din lag.
Pris vare dig som jordens bana
igenom öde rymder sträckt
och som av jorden folk vill dana
en enda helig mänskosläkt.
01 september 2007
Man kan inte be om ursäkt för yttrandefriheten
I en permobil satt en äldre man med en svensk flagga. Plötsligt började han skrika och ropa. Åk hem, och andra tillmälen fick han ur sig och lyckades reta den kvinnliga delen av demonstrationen. De svarade med gemensamma rop. Polisen var snabbt på plats och motade undan provokatören. Som då började skrika om att polisen hindrade honom att säga sin mening.
De flesta slagorden som skanderades var på arabiska men nog hördes ropen Allahu akbar. På handskrivna lappar och plakat framfördes åsikten att yttrandefriheten missbrukats och att man kränkt muslimer, att man inte brytt sig om religionsfriheten. Chefredaktören Ulf Johansson klev ut på trappan och hälsade demonstrationen och några av de ledande fick följa med in för ett samtal. Det kommenteras i dagens Nerikes Allehanda.
Vid något tillfälle ropade man taktfast också just: religionsfrihet! Religionsfrihet! Via megafonen som en ung man höll i ett fast grepp presenterades kravet att Nerikes Allehanda måste be om ursäkt. Vi är för yttrandefrihet men den skall inte användas för att kränka muslimers tro, hävdade han. Be om ursäkt och gör aldrig mera om det här, verkade vara det samfällda kravet.
Kanske kan publiceringen leda till en ökad förståelse för hur viktig yttrandefriheten är i ett demokratiskt samhälle. Den är livsnödvändig. Man kan inte be om ursäkt för yttandefriheten! Men nog kunde vi gott föra en diskussion om det alltid är vällovligt att förlöjliga och reta, så uppfattas ju Lars Vilks bild av de demonstrerande muslimerna, bara för att man har rätt att göra det.
Andra bloggar om: Yttrandefrihet, Muslimer, Demonstration, Lars Vilks, Muhammed,Rondellhund, Religionsfrihet, Muslimer
Publiceringen i Nerikes Allehanda av Lars Vilks bild på Muhammed som rondellhund har väckt upprörda känslor bland muslimer. Artikeln som startade det hela bestod i en krönika av Lars Ströman. Rätten till religionsfrihet och rätten att häda hör ihop, skrev han. Artikeln illustrerades vid publicering med Lars Vilks bild.
Mot bakgrund av den upprördhet publiceringen lett till var det intressant att försöka höra och se vilka åsikter och krav de demonstrerande i Örebro ville framföra. Jag stod därför i väntan utanför Nerikes Allehanda tillsammans med det stora medieuppbådet, polis och nyfikna. När demonstrationen med några hundra människor närmade sig kom man inte marscherande fyra och fyra bakom fanor och banderoller. Istället var det en engagerad och uppretad folkmassa som närmade sig. När demonstrationen passerade fanns där ändå viss organisation. Kvinnorna gick inte med männen, de fick gå sist i tåget. Många med barn och barnvagnar.
I en permobil satt en äldre man med en svensk flagga. Plötsligt började han skrika och ropa. Åk hem, och andra tillmälen fick han ur sig och lyckades reta den kvinnliga delen av demonstrationen. De svarade med gemensamma rop. Polisen var snabbt på plats och motade undan provokatören. Som då började skrika om att polisen hindrade honom att säga sin mening.
De flesta slagorden som skanderades var på arabiska men nog hördes ropen Allahu akbar. På handskrivna lappar och plakat framfördes åsikten att yttrandefriheten missbrukats och att man kränkt muslimer, att man inte brytt sig om religionsfriheten. Chefredaktören Ulf Johansson klev ut på trappan och hälsade demonstrationen och några av de ledande fick följa med in för ett samtal. Det kommenteras i dagens Nerikes Allehanda.
Vid något tillfälle ropade man taktfast också just: religionsfrihet! Religionsfrihet! Via megafonen som en ung man höll i ett fast grepp presenterades kravet att Nerikes Allehanda måste be om ursäkt. Vi är för yttrandefrihet men den skall inte användas för att kränka muslimers tro, hävdade han. Be om ursäkt och gör aldrig mera om det här, verkade vara det samfällda kravet.
Kanske kan publiceringen leda till en ökad förståelse för hur viktig yttrandefriheten är i ett demokratiskt samhälle. Den är livsnödvändig. Man kan inte be om ursäkt för yttandefriheten! Men nog kunde vi gott föra en diskussion om det alltid är vällovligt att förlöjliga och reta, så uppfattas ju Lars Vilks bild av de demonstrerande muslimerna, bara för att man har rätt att göra det.
Andra bloggar om: Yttrandefrihet, Muslimer, Demonstration, Lars Vilks, Muhammed,Rondellhund, Religionsfrihet, Muslimer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)