På Kyrkpressens bloggsidor (i Finland) går ibland debatten het. Just nu diskuteras där Bibelsyn med anledning av Högskoleverkets granskning av teologi- och religionsundervisningen. Jag fick där nyligen frågan i vilket kyrkomöte Bibelns kanon bestämdes (och därmed uppenbarelsen fick en gräns dragen). Wikipedia står gärna till tjänst med en sådan upplysning.
Liksom flera andra. Om mötet i Hippo kan man t ex läsa: 393 Kyrkomötet i Hippo bekräftar den förteckning över gudsinspirerade skrifter som biskop Athanasios av Alexandria har utarbetat och ger dem den gemensamma benämningen "Böckerna" - "Biblia" på latin. Detta innebär inte att man här skapar den kristna bibeln, utan endast att man slutgiltigt stadfäster vad som redan är allmänt erkänt och accepterat i de kristna församlingarna runtom i den antika världen.
- Kejsar Theodosius I förbjuder de olympiska spelen eftersom dessa är knutna till den gamla hedniska Zeuskulten.
Vil man ha något mer utförlig beskrivning kan det katolska uppslagsverket New Advent ge en sådan. Här finns på engelska en(fortfarande summarisk) sammanfattning av kanonbildningen för Nya Testamentet.
Tonen i diskussionen har hårdnat. Jag råkade kalla debattören "dyre broder" och fick genast frågan varför jag kallade honom broder. Antingen var det väl en elak härskarteknik eller också var det en (övertalande?) benämning med syfte att betona ett syskonskap i tron. Men det verkar inte tas emot nådigt.
Ett av mina inlägg kommenteras ingående. Mening för mening sätts frågetecken i kanten. Och här återger jag några sådana invändningar som Pihlajamaa med ihärdigt sanningsanspråk har. Här kommer en del av debattsträngen med mina ord återgivna och därefter debattörens invändningar:
Du är djärv, dyre broder!
---Varför kallar du mig broder?
Som låter avsluta Guds uppenbarelse genom ett beslut i ett gammalt kyrkomöte.
---Vad talar du om för kyrkomöte?
Det innebär väl också att Guds kallelse till tjänst och ämbete måste ske genom flitigt Bibelstudium. Annars blir det ju människors göranden och låtanden. Eller?
---Varför inte?
Hur Du kan ge Bibeln en sådan exklusivt unik plats är tveksamt också utifrån att Bibeln inte säger mycket om sig själv.
---Kika i Ps 19 och 119; 2 Tim 3; 2 Pet 3; Joh 10. För att ta fram några ställen. Jag ger bara kapitel. Så får du sammanhanget också medan du letar.
Då kan den ju binda Gud och stå i vägen för Guds allmakt.
---Varför skulle Gud ha något emot att binda sig vid sina ord? Men du kanske inte erkänner Bibeln som Guds ord?
Särskilt som det inte finns Jesusord som föreskriver att Guds tilltal endast ska ske genom skriftliga besked genom en Bibel som inte ens var klar när Människosonen levde.
---Att Gud talar genom Bibeln kan du se Jesus lära i Joh 10.
Var annars hittar du sådana ord? Jag har ingen annan säker källa att hänvisa till än Bibeln.
Att Bibeln växte var något som Gud ville. Vad är problemet med det? Gud måste väl få ge mer av samma sak?
Texter definierar naturligtvis inte uttömmande sig själva.
---Men tillräckligt. Bibeln översätter själv ibland - utan detta överproblematiserande - ord till andra språk., t.ex. i Joh 1:38, 41, 42.
Och här är en fortsättning:
En översättning är inte en transformation utan innebär faktiskt också nya föreställningar och tankar. Den som korsläser en tre fyra svenska översättningar behöver inte läsa länge för att se detta mycket tydligt!
---Man får gärna läsa flera omsorgsfullt gjorda bibelöversättningar och jämföra. Då blir det ännu LÄTTARE att pejla in vad grundtexten säger. Om man av någon anledning är förhindrad att lära sig hebreiska, arameiska och grekiska. Vilket är det bästa.
Hur ska Du ur Bibeln kunna härleda hur en gudstjänst ska firas?
---Hur MÅSTE jag härleda det ur Bibeln?
Hur Ordet rätt ska förkunnas och utläggas (utan tolkning!?
---Läsa innantill.
Och så att sakramenten blir rätt förvaltade.
---Samma sak.
Den gamla kyrkan hade många fler sakrament.
---Det beror på, inte minst på vad man menar med sakrament.
Så förstod man Guds vilja. Påbjuder skriften det rätta antalet, eller hur klurar man ut vad som är rätt?
---Man läser i Bibeln.
Detta katekesformade meningsutbyte visar på en klyfta och ett avstånd. Det gäller nog både tro och förståelse. Varför inte blir inget fungerande svar. Det är som att inför varje invänding säga ett, men i alla fall är det på mitt sätt, i alla fall har jag rätt. Vad du än säger. Men jag erkänner att min öppenhet för det perspektiv som mött mig här är begränsat. Om vi är skapande subjekt och Guds skapelse fortgår kan man inte hänvisa enbart till en sanning som skulle vara fångad i det bibliotek Bibeln utgör med sina många böcker tillkomna under tusenåriga tider. Som om allt där vore samstämmigt och samsynt.
Min kvarstående fråga blir ju om det kan uppstå verkligt möte om vi inte enas om att det finns mer att upptäcka? Om den ene redan har all sanning och den andra (jag) uppfattas som att där saknas den rätta övertygelsen och tron. Då blir det ju ett språkligt pingpongspel som kan fortgå till vi tröttnar utan att det finns gemensam mark att stå på.
Här visar sig bloggen vara ett kantigt instrument. Ett verkligt möte vore nog det enda sättet att finna den planka på vilken vi gemensamt kunde mötas. Här blir det mer pennfäktning.
Jag tillhör dem som menar att en kyrka och en kristen inte kan klara sig utan en historisk kristisk Bibelförståelse. Jag menar också att vi har fått förnuft och kunskap för att bättre kunna vårda, bruka och förvalta Guds skapelse. Kan vi inte enas om detta, vad har vi då?
06 juni 2009
05 juni 2009
I skamvrån står teologiundervisningen
Och idag då? Vad står på programmet? Vilka händelser ska man reagera på och tycka till om? Tuvhoppningen är bloggandets baksida. Vill man attrahera någon enstaka läsare behöver där nog finnas omväxling. Och vill man fördjupa sig i något viktigt ämne: som kyrkans Babyloniska fångenskap i partipolitikens land, riskerar bloggen att bli snäv och kampanjlik.
Eventuellt kan litterär förmåga bidra till läsbarhet. Men de mest populära bloggarna, t ex mode- och skvallerbloggarna, utmärker sig inte genom språklig elegans och tjusiga meningsbyggnader. Så det kanske inte är på grund av välskrivning man får tyngd i sin skrivarstuga på nätet?
De senaste dagarna har undervisning och forskning i teologi och religion hamnat i fokus. Högskoleverket som luggat teologin och religionsvetenskapen lär fortsatt vara av intresse för några av oss. Pekpinnarna viner över misslyckade insatser och smäller många ömma utbildarfingrar. I skamvrån står nu majoriteten av de institutioner och fakulteter som undervisar inom området religion och teologi. Lita på att det inte blir tyst i klassen efter denna förvisning till skamvrån! Detta skoldrama måste man följa.
Men idag får det bli en reflektion över bloggandets gåta. I detta halvoffentliga land bryts omvärlden i det privata och personliga. Ena dagen klagan över influensor och ryggvärk, gnäll inför fullskrivna kalendrar och vädrets växlingar. Andra dagen ilsksinta politiska kommentarer och trevande teologi. Så kan det vara. Så kan det gå. Sålunda slutar dagens pekfingervals.
Eventuellt kan litterär förmåga bidra till läsbarhet. Men de mest populära bloggarna, t ex mode- och skvallerbloggarna, utmärker sig inte genom språklig elegans och tjusiga meningsbyggnader. Så det kanske inte är på grund av välskrivning man får tyngd i sin skrivarstuga på nätet?
De senaste dagarna har undervisning och forskning i teologi och religion hamnat i fokus. Högskoleverket som luggat teologin och religionsvetenskapen lär fortsatt vara av intresse för några av oss. Pekpinnarna viner över misslyckade insatser och smäller många ömma utbildarfingrar. I skamvrån står nu majoriteten av de institutioner och fakulteter som undervisar inom området religion och teologi. Lita på att det inte blir tyst i klassen efter denna förvisning till skamvrån! Detta skoldrama måste man följa.
Men idag får det bli en reflektion över bloggandets gåta. I detta halvoffentliga land bryts omvärlden i det privata och personliga. Ena dagen klagan över influensor och ryggvärk, gnäll inför fullskrivna kalendrar och vädrets växlingar. Andra dagen ilsksinta politiska kommentarer och trevande teologi. Så kan det vara. Så kan det gå. Sålunda slutar dagens pekfingervals.
04 juni 2009
Teologi- och religionsutbildning ifrågasatt
Tidningen Dagens ledare kommenterar Högskolverkets granskning av teologi- och religionsutbildningarna i landet. Thomas Österberg skriver: I fråga om universiteten gäller Högskoleverkets kritik mot teologi- och religionsvetenskapsstudierna bland annat att delar av den pastorala delen av prästutbildningen i praktiken har flyttat in på universiteten. Svenska kyrkans inflytande över universiteten har därmed ökat, enligt myndigheten, trots att tanken var den motsatta när kyrkan skildes från staten.
Att skilja teori och praktik åt är nu inte det enklaste i en yrkesutbildning av präster och pastorer. Akademi och församlingsmiljö behöver gå hand i hand. Jämförelsen kan göras med att utbilda läkare i medicin och läkemedelskunskap, men säga att de absolut inte får sätta sin fot på ett sjukhus eller komma i kontakt med patienterna under handledning.Likväl som ateisten kan den troende ha ett akademiskt förhållningssätt. Frågan är bara vilka utgångspunkter staten tillåter.
Granskningen väcker en ideologisk fråga av rang: kan akademierna ha kontakter med avnämarna, de som sedan ska anställa en hel del av studenterna, eller är akademin en "ren" plats? Och de religiösa föreställningarna ska de förvisas bort från forskningen eller har de en plats där?
Med tanke på den avhyvling av många utbildare inom området tvingas utstå i denna granskning finns det goda skäl att ifrågasätta granskningens bevekelsegrunder. Egtersom man vill ha stora forskningsmiljöer och en väldig bredd på lärarnas kompetens måste det ju betyda att idealet är de allra största institutionerna och stordrift. Dessutom drabbar kritiken kyrkan för att man anlitar utbildningsinstitutionerna. Det blir konfessionellt och kyrkan får ett allt större inflytande! Man undrar i vilken historisk epok och i vilken världsdel granskarna befunnit sig i? Enstaka kurser ger väl inget inflytande över fakultet och institution. Det lutherska monopolet försvann för åratal sedan.
Nu är det troligen så att kritiken syftar till att man vill ha bort allt som andas av religiös övertygelse och tro. Sådant hör inte hemma i universitets och forskarsamhället, tycks man tänka. Borde man inte ha samma krav på sina internationella samarbetspartners i Tyskland, i England och i USA? Där har privata intressen stort inflytande och kan inrätta professurer och dominera hela fakulteter. Inte för att det är drömmen, men för att det också bidrar till mångfalden i utbildningsväsendet.
Är det så illa som granskning utmålar det - är underbetyget i lika hög grad Högskoleverkets som Universitetens och Högskolornas. Det är nog så att Svenska kyrkans uttåg från universitet och högskolor skulle dränera dessa instutioner på studenter så att man blev otroligt mycket snävare än idag. Men varför inte. Ett Svenska kyrkans eget universitet med ekumenisk prägel vore välkommet!
Att skilja teori och praktik åt är nu inte det enklaste i en yrkesutbildning av präster och pastorer. Akademi och församlingsmiljö behöver gå hand i hand. Jämförelsen kan göras med att utbilda läkare i medicin och läkemedelskunskap, men säga att de absolut inte får sätta sin fot på ett sjukhus eller komma i kontakt med patienterna under handledning.Likväl som ateisten kan den troende ha ett akademiskt förhållningssätt. Frågan är bara vilka utgångspunkter staten tillåter.
Granskningen väcker en ideologisk fråga av rang: kan akademierna ha kontakter med avnämarna, de som sedan ska anställa en hel del av studenterna, eller är akademin en "ren" plats? Och de religiösa föreställningarna ska de förvisas bort från forskningen eller har de en plats där?
Med tanke på den avhyvling av många utbildare inom området tvingas utstå i denna granskning finns det goda skäl att ifrågasätta granskningens bevekelsegrunder. Egtersom man vill ha stora forskningsmiljöer och en väldig bredd på lärarnas kompetens måste det ju betyda att idealet är de allra största institutionerna och stordrift. Dessutom drabbar kritiken kyrkan för att man anlitar utbildningsinstitutionerna. Det blir konfessionellt och kyrkan får ett allt större inflytande! Man undrar i vilken historisk epok och i vilken världsdel granskarna befunnit sig i? Enstaka kurser ger väl inget inflytande över fakultet och institution. Det lutherska monopolet försvann för åratal sedan.
Nu är det troligen så att kritiken syftar till att man vill ha bort allt som andas av religiös övertygelse och tro. Sådant hör inte hemma i universitets och forskarsamhället, tycks man tänka. Borde man inte ha samma krav på sina internationella samarbetspartners i Tyskland, i England och i USA? Där har privata intressen stort inflytande och kan inrätta professurer och dominera hela fakulteter. Inte för att det är drömmen, men för att det också bidrar till mångfalden i utbildningsväsendet.
Är det så illa som granskning utmålar det - är underbetyget i lika hög grad Högskoleverkets som Universitetens och Högskolornas. Det är nog så att Svenska kyrkans uttåg från universitet och högskolor skulle dränera dessa instutioner på studenter så att man blev otroligt mycket snävare än idag. Men varför inte. Ett Svenska kyrkans eget universitet med ekumenisk prägel vore välkommet!
Örebro Teologiska Högskola kan bli av med examensrätten
Örebro Teologiska Högskola riskerar att bli av med sin examensrätt. Den fick skolan i så fall inte behålla särskilt länge. Den gavs 2007 efter ett regeringsbeslut och på rekommendation från Högskoleverket. Trots att ÖTH har vidareutvecklats finner nu Högskoleverket att skolan på alla möjliga sätt inte håller måttet. Skolan går direkt till motangrepp. I tidningen Dagen inkompetensförklarar rektor Pekka Mellergård den 60-talsanda som präglar granskningen.
Kritiken från Högskolverket är inte nådig. Särskilt är det bredd och kompetens man ifrågasätter: De sakkunnigas bedömning är att kvaliteten på utbildningen vid Örebro
teologiska högskola är otillfredsställande på följande punkter.
• Lärarkompetensen och lärarkapaciteten är otillräcklig i tro och omvärld
och församlingsteologi. Det är dessutom ytterst tveksamt om någon av
lärarna har tillräcklig kompetens för undervisning om världsreligionerna
förutom kristendomen, vilket är allvarligt med tanke på att de undervisar
blivande religionslärare. Sammantaget är lärarkompetensen och
lärarkapaciteten för huvudområdet teologi otillfredsställande.
Man kan ju tänka att det inte borde vara tveksamt om man har eller inte har kompetens för att undervisa i värdlsreligionerna. Men även vid de stora universiteten har lärare naturligtvis begränsade utblickar över alla världsreligionerna. Ofta har man fördjupat sig i en religion och har ett ganska basalt kunnande för övrigt.
Kritiken fotsätter:
• Perspektiv från andra religioner liksom grundligare studier av icke-kristna
religiösa miljöer och av religionskritiken saknas.
• Det föreligger ingen tydlig separation mellan de praktiskt kyrkligt
orienterade kurserna och de rena högskolekurserna, vilket är mycket
problematiskt.
• Det är högst osäkert om lärarprogrammet ger en tillräckligt mångsidig
fördjupning i religionshistoria för blivande lärare på grund av den starka
koncentrationen på kristendomen.
• Samarbetet med Skandinavisk Akademi för Ledarskap och Teologi
(SALT), Nod-akademin, Missionsinstitutet och Pingstförsamlingarnas
Teologiska Seminarium, som ger utbildningar på icke högskolemässig
nivå, kan äventyra säkringen av den akademiska utbildningens kvalitet vid
Örebro teologiska högskola.
Sedan spär Högskolverket på med egna tankar:
Högskoleverket instämmer i de sakkunnigas bedömning. Dessutom gör
Högskoleverket bedömningen att kvaliteten i utbildningen vid Örebro teologiska
högskola är otillfredsställande på följande punkt.
• Örebro teologiska högskola kräver en rekommendation av dem som
ansöker om plats vid högskolans utbildningsprogram. Informationen är
motstridig: ibland sägs detta gälla samtliga som söker program vid
högskolan, ibland endast de studenter som söker till det fyraåriga
teologiska programmet. I rekommendationen ska referenspersonen uttala
sig om den sökandes utveckling i sin kristna tro de senaste åren. Detta
antagningsförfarande äventyrar studenternas rätt att slippa uttala sig om
sin tro, alternativt rätt att slippa uttala sig om att de inte är religiösa. Det
reser också frågan om utbildningarna verkligen är öppna för alla
intresserade eller för bara präst/pastorskandidater.
Högskoleverket bedömer att de redovisade bristerna sammantaget ger anledning
att ifrågasätta Örebro teologiska högskolas rätt att utfärda kandidatexamen i
teologi.
Detta sista borde enkelt kunna åtgärdas. Man avskaffar all konfessionell kontroll inför studierna. Och behöver ett samfund veta sådana saker om de studenter de sedan tänker sig anställa som pastorer eller präster får de väl klara det i andra sammanhang.
Det blir också intressant att se hur skolan reagerar på denna sågning. Kanske kunde ett tätare samarbete med Örebro Universitet helt enkelt lösa dessa knutar. En del av invändningarna återigen har att göra med att detta är en skola vars historia följt med in i samtiden. Men det är också ett uttryck för att religiös övertygelse skall bannlysas från akademierna. Gamla Missionsskolan behöver nu ömsa skinn och bli en samtida utbildningsanstalt. Den kommer ha svårt att kunna mäta sig på alla områden med de stora teologiska elefanterna (som också är ganska små). Men den har andra kvalitéer. Närhet och en sammanhållen studiemiljö, internationella kontakter, även på de "gamla" missionsfälten.
Kritken är helt enkelt ogin och småsnål. Och kan säkert lösas på bästa sätt. En förlorad examensrätt vore mycket illa - och den återfaller på Högskoleverkets snabba fotbyte. Ena året är det OK för att sedan inte alls hålla måttet. Måttet man mätt med verkar dels godtyckligt, dels tycks det tillyxat och anpassat för att bli av med en och annan icke önskvärd utbildning.
Kritiken från Högskolverket är inte nådig. Särskilt är det bredd och kompetens man ifrågasätter: De sakkunnigas bedömning är att kvaliteten på utbildningen vid Örebro
teologiska högskola är otillfredsställande på följande punkter.
• Lärarkompetensen och lärarkapaciteten är otillräcklig i tro och omvärld
och församlingsteologi. Det är dessutom ytterst tveksamt om någon av
lärarna har tillräcklig kompetens för undervisning om världsreligionerna
förutom kristendomen, vilket är allvarligt med tanke på att de undervisar
blivande religionslärare. Sammantaget är lärarkompetensen och
lärarkapaciteten för huvudområdet teologi otillfredsställande.
Man kan ju tänka att det inte borde vara tveksamt om man har eller inte har kompetens för att undervisa i värdlsreligionerna. Men även vid de stora universiteten har lärare naturligtvis begränsade utblickar över alla världsreligionerna. Ofta har man fördjupat sig i en religion och har ett ganska basalt kunnande för övrigt.
Kritiken fotsätter:
• Perspektiv från andra religioner liksom grundligare studier av icke-kristna
religiösa miljöer och av religionskritiken saknas.
• Det föreligger ingen tydlig separation mellan de praktiskt kyrkligt
orienterade kurserna och de rena högskolekurserna, vilket är mycket
problematiskt.
• Det är högst osäkert om lärarprogrammet ger en tillräckligt mångsidig
fördjupning i religionshistoria för blivande lärare på grund av den starka
koncentrationen på kristendomen.
• Samarbetet med Skandinavisk Akademi för Ledarskap och Teologi
(SALT), Nod-akademin, Missionsinstitutet och Pingstförsamlingarnas
Teologiska Seminarium, som ger utbildningar på icke högskolemässig
nivå, kan äventyra säkringen av den akademiska utbildningens kvalitet vid
Örebro teologiska högskola.
Sedan spär Högskolverket på med egna tankar:
Högskoleverket instämmer i de sakkunnigas bedömning. Dessutom gör
Högskoleverket bedömningen att kvaliteten i utbildningen vid Örebro teologiska
högskola är otillfredsställande på följande punkt.
• Örebro teologiska högskola kräver en rekommendation av dem som
ansöker om plats vid högskolans utbildningsprogram. Informationen är
motstridig: ibland sägs detta gälla samtliga som söker program vid
högskolan, ibland endast de studenter som söker till det fyraåriga
teologiska programmet. I rekommendationen ska referenspersonen uttala
sig om den sökandes utveckling i sin kristna tro de senaste åren. Detta
antagningsförfarande äventyrar studenternas rätt att slippa uttala sig om
sin tro, alternativt rätt att slippa uttala sig om att de inte är religiösa. Det
reser också frågan om utbildningarna verkligen är öppna för alla
intresserade eller för bara präst/pastorskandidater.
Högskoleverket bedömer att de redovisade bristerna sammantaget ger anledning
att ifrågasätta Örebro teologiska högskolas rätt att utfärda kandidatexamen i
teologi.
Detta sista borde enkelt kunna åtgärdas. Man avskaffar all konfessionell kontroll inför studierna. Och behöver ett samfund veta sådana saker om de studenter de sedan tänker sig anställa som pastorer eller präster får de väl klara det i andra sammanhang.
Det blir också intressant att se hur skolan reagerar på denna sågning. Kanske kunde ett tätare samarbete med Örebro Universitet helt enkelt lösa dessa knutar. En del av invändningarna återigen har att göra med att detta är en skola vars historia följt med in i samtiden. Men det är också ett uttryck för att religiös övertygelse skall bannlysas från akademierna. Gamla Missionsskolan behöver nu ömsa skinn och bli en samtida utbildningsanstalt. Den kommer ha svårt att kunna mäta sig på alla områden med de stora teologiska elefanterna (som också är ganska små). Men den har andra kvalitéer. Närhet och en sammanhållen studiemiljö, internationella kontakter, även på de "gamla" missionsfälten.
Kritken är helt enkelt ogin och småsnål. Och kan säkert lösas på bästa sätt. En förlorad examensrätt vore mycket illa - och den återfaller på Högskoleverkets snabba fotbyte. Ena året är det OK för att sedan inte alls hålla måttet. Måttet man mätt med verkar dels godtyckligt, dels tycks det tillyxat och anpassat för att bli av med en och annan icke önskvärd utbildning.
Katolsk instution nekas examensrätt
Katolska kyrkan i Sverige har startat en egen teologisk utbildning. Den bedrivs vid Newmaninstitutet i Uppsala. På grinigaste sätt sågas möjligheten för institutet att utfärda teologie kandidatexamen. Institutets rektor Philip Geister säger i Dagen, att man från Institutets sida inte acepterar det här och att man ska gå vidare med frågan.
Först beröms skolan för alla möjliga tillgångar och resurser. Och sedan kommer Högskoleverkets kalldusch:
De sakkunnigas bedömning är att lärarkompetensen och lärarkapaciteten är
tillfredsställande med hänsyn till institutets specialisering och de regelbundet
återkommande timlärarna. Utbildningsmiljön vid Newmaninstitutet är god. Man
har en speciell profil, ”katolsk teologi”, men utbildningen ger kontakt med ett
brett spektrum av teoribildningar. Det vore dock rimligt att i kursutbudet ha ett
starkare inslag av studier av andra världsreligioner och av interreligiös dialog.
Genom de nya lokalerna har Newmaninstitutets infrastruktur blivit ändamålsenlig.
Högskoleverket instämmer i mångt och mycket i de sakkunnigas bedömning.
Dock gör Högskoleverket bedömningen att lärarkompetensen och lärarkapaciteten
är otillfredsställande i bibelvetenskap, kyrkohistoria samt i teologiska kulturstudier,
eftersom det inte finns två tillsvidareanställda disputerade lärare i vart och ett av
dessa ämnen. De många timanställda lärarna har god kompetens men ger inte
tillräckliga garantier för ämnesmässig och pedagogisk kontinuitet och utveckling.
Det gör att lärarkompetensen och lärarkapaciteten sammantaget bedöms som
otillfredsställande för huvudområdet, som av lärosätet anges som teologi.
Högskoleverket föreslår att Newmaninstitutets ansökan om rätt att utfärda
kandidatexamen i teologi avslås.
Strodrift är alltså det enda som gäller. Alla små men kvalificerade utbildningar underkänns eftersom de inte har tillräckligt med anställd personal för att erbjuda garantier för ämnesmässig och pedagogisk kontinuietet och utveckling. Argumenten är naturligtvis ihåliga och hämtade ur ett förråd med godtyckliga avisningsbeslut.
Eftersom Högskolverket bygger sina beslut på profetiska framtidsprognoser inser alla att man faktiskt inte kan veta hur det blir. Men Högskoleverket slipper förstås ett Newmaninstitut att hålla koll på. Annars är det väl så att de gästprofessorer och lärare en katolsk institution med sitt närverk kan erbjuda slår allt som tänkas kan. Så provinsiellt, så inskränkt och snålt kära Högskolverket!
Först beröms skolan för alla möjliga tillgångar och resurser. Och sedan kommer Högskoleverkets kalldusch:
De sakkunnigas bedömning är att lärarkompetensen och lärarkapaciteten är
tillfredsställande med hänsyn till institutets specialisering och de regelbundet
återkommande timlärarna. Utbildningsmiljön vid Newmaninstitutet är god. Man
har en speciell profil, ”katolsk teologi”, men utbildningen ger kontakt med ett
brett spektrum av teoribildningar. Det vore dock rimligt att i kursutbudet ha ett
starkare inslag av studier av andra världsreligioner och av interreligiös dialog.
Genom de nya lokalerna har Newmaninstitutets infrastruktur blivit ändamålsenlig.
Högskoleverket instämmer i mångt och mycket i de sakkunnigas bedömning.
Dock gör Högskoleverket bedömningen att lärarkompetensen och lärarkapaciteten
är otillfredsställande i bibelvetenskap, kyrkohistoria samt i teologiska kulturstudier,
eftersom det inte finns två tillsvidareanställda disputerade lärare i vart och ett av
dessa ämnen. De många timanställda lärarna har god kompetens men ger inte
tillräckliga garantier för ämnesmässig och pedagogisk kontinuitet och utveckling.
Det gör att lärarkompetensen och lärarkapaciteten sammantaget bedöms som
otillfredsställande för huvudområdet, som av lärosätet anges som teologi.
Högskoleverket föreslår att Newmaninstitutets ansökan om rätt att utfärda
kandidatexamen i teologi avslås.
Strodrift är alltså det enda som gäller. Alla små men kvalificerade utbildningar underkänns eftersom de inte har tillräckligt med anställd personal för att erbjuda garantier för ämnesmässig och pedagogisk kontinuietet och utveckling. Argumenten är naturligtvis ihåliga och hämtade ur ett förråd med godtyckliga avisningsbeslut.
Eftersom Högskolverket bygger sina beslut på profetiska framtidsprognoser inser alla att man faktiskt inte kan veta hur det blir. Men Högskoleverket slipper förstås ett Newmaninstitut att hålla koll på. Annars är det väl så att de gästprofessorer och lärare en katolsk institution med sitt närverk kan erbjuda slår allt som tänkas kan. Så provinsiellt, så inskränkt och snålt kära Högskolverket!
Slåttermaskin över teologi och religionsvetenskap
Idag finns Högskoleverkets granskning av den högre utbildningen i religonsvetenskap och teologi tillgängligt att läsa. Det är högintressant. Ett samlat intryck är att nu är att stordriftens slåttermaskin går fram. Tänk när litteraturvetenskapen och andra humanistiska discipliner bedöms med samma argusögon. Då blir det tunnsått. Här några ifrågasättanden som borde få det att darra i utbildnings- och forskarleden:
Högskoleverket finner anledning att ifrågasätta examensrätterna för:
• huvudområdena religionsvetenskap och teologi, avancerad nivå vid
Göteborgs universitet (masterexamen),
• huvudområdet religionsvetenskap, grundnivå, vid Högskolan i Halmstad
(kandidatexamen),
• huvudområdet religionsvetenskap, grundnivå, vid Högskolan i Jönköping
(kandidatexamen),
• huvudområdet religionsvetenskap, avancerad nivå, vid Karlstads
universitet (magisterexamen och masterexamen),
• huvudområdet religionsvetenskap, grundnivå, vid Linköpings universitet
(kandidatexamen),
• huvudområdena religionsvetenskap och teologi, grundnivå och
avancerad nivå, vid Lunds universitet (kandidatexamen, magisterexamen
och masterexamen),
• huvudområdena religionsvetenskap och teologi, avancerad nivå, vid
Umeå universitet (masterexamen).
Och här kritik mot forskarutbildningar:
Högskoleverket finner anledning att ifrågasätta kvaliteten i följande utbildningar
på forskarnivå:
• religionsvetenskap vid Göteborgs universitet,
• religionsvetenskap vid Karlstads universitet,
• religionsvetenskap vid Linköpings universitet,
• etik, Gamla testamentets exegetik, islamologi, kyrkohistoria,
migrationsvetenskap med religionsvetenskaplig inriktning,
missionsvetenskap med ekumenik, Nya testamentets exegetik, praktisk
teologi, religionsfilosofi, religionspsykologi, religionssociologi och
systematisk teologi vid Lunds universitet,
• religionsvetenskap vid Umeå universitet,
• etik, Gamla testamentets exegetik, kyrkohistoria, kyrkovetenskap,
missionsvetenskap, Nya testamentets exegetik, religionsfilosofi,
religionspsykologi och religionssociologi vid Uppsala universitet.
Högskoleverket finner anledning att ifrågasätta examensrätterna för:
• huvudområdena religionsvetenskap och teologi, avancerad nivå vid
Göteborgs universitet (masterexamen),
• huvudområdet religionsvetenskap, grundnivå, vid Högskolan i Halmstad
(kandidatexamen),
• huvudområdet religionsvetenskap, grundnivå, vid Högskolan i Jönköping
(kandidatexamen),
• huvudområdet religionsvetenskap, avancerad nivå, vid Karlstads
universitet (magisterexamen och masterexamen),
• huvudområdet religionsvetenskap, grundnivå, vid Linköpings universitet
(kandidatexamen),
• huvudområdena religionsvetenskap och teologi, grundnivå och
avancerad nivå, vid Lunds universitet (kandidatexamen, magisterexamen
och masterexamen),
• huvudområdena religionsvetenskap och teologi, avancerad nivå, vid
Umeå universitet (masterexamen).
Och här kritik mot forskarutbildningar:
Högskoleverket finner anledning att ifrågasätta kvaliteten i följande utbildningar
på forskarnivå:
• religionsvetenskap vid Göteborgs universitet,
• religionsvetenskap vid Karlstads universitet,
• religionsvetenskap vid Linköpings universitet,
• etik, Gamla testamentets exegetik, islamologi, kyrkohistoria,
migrationsvetenskap med religionsvetenskaplig inriktning,
missionsvetenskap med ekumenik, Nya testamentets exegetik, praktisk
teologi, religionsfilosofi, religionspsykologi, religionssociologi och
systematisk teologi vid Lunds universitet,
• religionsvetenskap vid Umeå universitet,
• etik, Gamla testamentets exegetik, kyrkohistoria, kyrkovetenskap,
missionsvetenskap, Nya testamentets exegetik, religionsfilosofi,
religionspsykologi och religionssociologi vid Uppsala universitet.
03 juni 2009
Kyrkan måste bygga ett eget universitet
Svenska kyrkan anklagas för att ha för stort inflytande över det religionsvetenskapliga studiet vid de teologiska fakulteterna. Om det berättartidningar som Dagen och Dagens Nyheter. Högskoleverkerkets granskning av utbildningarna lär inte vara nådig. Men från Lund och Uppsala har man uppfattningen att Svenska kyrkan inte alls styr eller påverkar. Annat kan det ha varit förr, innan den lutherska dominansen bröts bland lärare och professorer.
Tur för Harvard, Oxford och Cambridge att svenska högskoleverket inte har makt över dem. Då skulle kurser ryka och professurer strykas bort med den praktiska ateismens flitiga rödpenna. Ja få universitet skulle få godkänt för sitt religionsvetenskapliga studium med Högskoleverkets krav på mångfaldens neutrala perspektiv och det etno- och genusraster som måste till.
Så här kan Högskoleverket skriva i samband med att man undersökte lärarnas kompetens:På många lärosäten är man medveten om att kunskaper om världsreligionerna och om religionens funktion i olika samhällen ger en värdefull kompetens. Men när man studerar kristendomen sker det i dag oftast inom kurser som bara behandlar den religionen. Studier av andra världsreligioner sker däremot inom ämnet religionshistoria och utan att kristendomen behandlas. Detta bidrar inte till integreringen av olika etniska grupper i det svenska samhället utan risken är att ett redan existerande avstånd grupperna emellan förstärks.
Läser man en kurs i medeltida teologi eller om reformationens kontroversfrågor är det naturligtvis inte relevant att samtidigt studera shintoism eller norröna föreställningar! Eller tvärt om, studerar man Islam i Afrika är inte kristna missionsrörelser i Latinamerika eller Lappmarkens lutherska präster så lätta att integrera.
Kritikerna kanske har rätt ändå, men på ett annat sätt än de avser. Kyrkan kanske inte ska hålla sig kvar vid de sekulära institutionerna. Om kyrkan är så illa sedd av krafter vid fakulteter och på högskoleverket så varför härda ut? Universiteten i Lund och Uppsala är ursprungligen skapelser av kyrkan. Inget verklig hinder finns väl, annat än pengar, arbete och Högskoleverkets nålsöga, som hindrar att kyrkan startar en egen högre utbildning, ja på nytt bygger upp ett eget universitet! Denna gång med filialer på olika håll i landet, nya sociala medier och nätets alla andra kvalitéer gör det fullt möjligt.
Startar man sin egen högre utbildning, sitt eget universitet, på rätt sätt kommer studenter att flockas och akademiska lärare att stå i kö. Dags att tåga ut! Bygg upp ett eget universitet!
Tur för Harvard, Oxford och Cambridge att svenska högskoleverket inte har makt över dem. Då skulle kurser ryka och professurer strykas bort med den praktiska ateismens flitiga rödpenna. Ja få universitet skulle få godkänt för sitt religionsvetenskapliga studium med Högskoleverkets krav på mångfaldens neutrala perspektiv och det etno- och genusraster som måste till.
Så här kan Högskoleverket skriva i samband med att man undersökte lärarnas kompetens:På många lärosäten är man medveten om att kunskaper om världsreligionerna och om religionens funktion i olika samhällen ger en värdefull kompetens. Men när man studerar kristendomen sker det i dag oftast inom kurser som bara behandlar den religionen. Studier av andra världsreligioner sker däremot inom ämnet religionshistoria och utan att kristendomen behandlas. Detta bidrar inte till integreringen av olika etniska grupper i det svenska samhället utan risken är att ett redan existerande avstånd grupperna emellan förstärks.
Läser man en kurs i medeltida teologi eller om reformationens kontroversfrågor är det naturligtvis inte relevant att samtidigt studera shintoism eller norröna föreställningar! Eller tvärt om, studerar man Islam i Afrika är inte kristna missionsrörelser i Latinamerika eller Lappmarkens lutherska präster så lätta att integrera.
Kritikerna kanske har rätt ändå, men på ett annat sätt än de avser. Kyrkan kanske inte ska hålla sig kvar vid de sekulära institutionerna. Om kyrkan är så illa sedd av krafter vid fakulteter och på högskoleverket så varför härda ut? Universiteten i Lund och Uppsala är ursprungligen skapelser av kyrkan. Inget verklig hinder finns väl, annat än pengar, arbete och Högskoleverkets nålsöga, som hindrar att kyrkan startar en egen högre utbildning, ja på nytt bygger upp ett eget universitet! Denna gång med filialer på olika håll i landet, nya sociala medier och nätets alla andra kvalitéer gör det fullt möjligt.
Startar man sin egen högre utbildning, sitt eget universitet, på rätt sätt kommer studenter att flockas och akademiska lärare att stå i kö. Dags att tåga ut! Bygg upp ett eget universitet!
02 juni 2009
Stad och natur i kamp
Kajor som bygger bo i skorstenar är inga roliga vänner. De far med all säkerhet illa. Och när boet inte håller vad det lovar blir det kris. Men sotarna får jobb. och i dessa tider är det inte att förakta. Retsamt utmanar de sin omgivning, orädda och folkvana. Dessutom gillar de varandra och håller koll. De uppträder till och med i stora sällskap! Ornitologerna menar att de främst häckar: I holkar eller ihåliga träd, men även i håligheter den kan finna i byggnader eller i skorstenar. Finns det möjligheter så häckar kajor gärna tillsammans i stora kolonier.
Fiskmåsarna häckar långt från vatten och sjö. De kan också hitta en lockande skorsten. Ibland på taket strax ovan en kollega vars nattsömn blir störd. Inget kan mäta sig med fågelskrin långt innan uppstigning är påbjuden. Som ornitologerna skriver: Vanligaste lätet ett gällt ”ki-ia”. Har även ett skrockande ”kak-kak-kak”. Det ger ringar under ögonen. Och ihållande brus i öronsnäckan.
Natur och stad lever överlappande sina liv. Men man kan undra om det bara är staden som flyttar sina gränser? Det händer att jag blir övertygad om att en naturens rörelse åt andra hållet förebådas av dessa djärva och sturigt envisa fåglar. De är ett slags förtrupp som sonderar terrängen inför nästa manöver. Kampen fortgår.
Fiskmåsarna häckar långt från vatten och sjö. De kan också hitta en lockande skorsten. Ibland på taket strax ovan en kollega vars nattsömn blir störd. Inget kan mäta sig med fågelskrin långt innan uppstigning är påbjuden. Som ornitologerna skriver: Vanligaste lätet ett gällt ”ki-ia”. Har även ett skrockande ”kak-kak-kak”. Det ger ringar under ögonen. Och ihållande brus i öronsnäckan.
Natur och stad lever överlappande sina liv. Men man kan undra om det bara är staden som flyttar sina gränser? Det händer att jag blir övertygad om att en naturens rörelse åt andra hållet förebådas av dessa djärva och sturigt envisa fåglar. De är ett slags förtrupp som sonderar terrängen inför nästa manöver. Kampen fortgår.
01 juni 2009
Ingen mer inblandning hos muslimer och kristna!
Utredaren Erik Amnå har överlämnat sin utredning om imamers utbildning. Klokt och insiktsfullt resonerar han om hur man bör se på frågan om en statlig imamutbildning i Dagens Nyheter. Han skriver: Det råd som jag i dag ger statsrådet Lars Leijonborg är ändå att det bästa vore att inte göra något särskilt i fråga om imamerna (Staten och imamerna. Religion, integration, autonomi, SOU 2009:52). Jag ifrågasätter om en sekulär stat ska gå in och styra en religiös organisation genom ledarutbildning. Enligt vår konstitution ska ju staten iaktta en konfessionell neutralitet även om den också ska förstärka etnisk och religiös särart, vilket den bland annat gör genom stöd till ledarutbildning i religiösa samfund.
Men att ta över och organisera utbildningen vore att auktorisera vissa imamer. Det skulle spä på en frekvent misstänksamhet mot att staten vill disciplinera landets imamer genom utbildning. Det finns även ett kompakt motstånd mot statlig inblandning i konfessionella utbildningsmoment.
Vi bör värna den sekulära staten och dess icke-inbalndning i religiösa samfund och deras angelägenheter. Med Amnå bör man säga nej till en statlig imamutbildning!'
Men med Erik Amnås sätt att reflektera bör man i förlängningen naturligtvis också avvisa de politiska partiernas inblanding i Svenska kyrkans inre angelägenheter. Inte bara staten utan även de politiska partierna bör i det moderna samhället avstå från sådan styrning. Misstänksamheten är hos somliga av oss i stark tillväxt, och den är snart monumental: att partierna vill disciplinera Svenska kyrkan...
Men att ta över och organisera utbildningen vore att auktorisera vissa imamer. Det skulle spä på en frekvent misstänksamhet mot att staten vill disciplinera landets imamer genom utbildning. Det finns även ett kompakt motstånd mot statlig inblandning i konfessionella utbildningsmoment.
Vi bör värna den sekulära staten och dess icke-inbalndning i religiösa samfund och deras angelägenheter. Med Amnå bör man säga nej till en statlig imamutbildning!'
Men med Erik Amnås sätt att reflektera bör man i förlängningen naturligtvis också avvisa de politiska partiernas inblanding i Svenska kyrkans inre angelägenheter. Inte bara staten utan även de politiska partierna bör i det moderna samhället avstå från sådan styrning. Misstänksamheten är hos somliga av oss i stark tillväxt, och den är snart monumental: att partierna vill disciplinera Svenska kyrkan...
Ickenyhet om höginkomsttagare fick stor spridning
Veckans mest överskattade nyhet: Rika bäst på att utnyttja hushållsnära tjänster! Höginkomsttagare utnyttjar denna förmån allra mest! Denna "nyhet" har undersökts av SCB och kablats ut över landet av TT, som här i lokaltidningen Nerikes Allehanda. Var finns den kritiska granskningen? Släpper man igenom vad dumheter som helst? Skärp sig TT!
Det kan väl förskolebarn räkna ut att denna Hushållsnära tjänst är formad för att passa och gynna dem med god ekonomi. Vilka andra kan utnyttja en tjänst som förutsätter att man ska ligga ute med pengar i ett helt år? Man lånar inte gärna för att betala sådana tjänster. Först (!) i efterhand får man tillbaka sina utlägg.
Det vore däremot en första klassens sensation om SCB tagit reda på att: Låginkomsttagare använder hushållsnära tjänster mer än alla andra... Men när det nu är som det är, är det bara som det brukar! Inga nyheter!
Förslag på lika rafflande nyheter: vatten är blött, när det regnar är det inte uppehållsväder, om solen lyser får vi solsken.
Det kan väl förskolebarn räkna ut att denna Hushållsnära tjänst är formad för att passa och gynna dem med god ekonomi. Vilka andra kan utnyttja en tjänst som förutsätter att man ska ligga ute med pengar i ett helt år? Man lånar inte gärna för att betala sådana tjänster. Först (!) i efterhand får man tillbaka sina utlägg.
Det vore däremot en första klassens sensation om SCB tagit reda på att: Låginkomsttagare använder hushållsnära tjänster mer än alla andra... Men när det nu är som det är, är det bara som det brukar! Inga nyheter!
Förslag på lika rafflande nyheter: vatten är blött, när det regnar är det inte uppehållsväder, om solen lyser får vi solsken.
31 maj 2009
Samtal Framåt Natten
Det blev tyst, alldeles för tyst om Per-Arne Axelsson. När han sorterades bort från televionen för att ge plats åt ungdomar hamnade livåskådning och tro på undantag. Ingen har fyllt den nisch som var hans.
Per-Arne Axelssons lågmälda livåskådningsprogram i TV2, med en alldeles egen livåskådningsredaktion i Örebro, lämnar fortfarande ett tomrum efter sig. Här fick författare, filosofer, vetenskapare, kulturarbetare och andra formulera sig med tid för eftertanke. Insiktsfullt och ofta inspirerande och djupt.
De som aldrig sett, och de som vill återknyta bekantskapen, får här en chans att möta PAX (som han också kallades) i ett samtal med filmaren Vilgot Sjöman i Framåt Natten. Så avsätt 21 minuter och låt dig inspireras över ansats, ingång, ton och innehåll
Televisionens arkiv bör innehålla massor av otroliga program där Per-Arne Axelsson var producent. Lyft fram fler! Ge oss chansen att se våra författare och kulturdebattörer i PAX program! Till exempel serien om Hoppets Här, författarsamtal med diktare som Claes Andersson, hans epokgörande film om Mama Barbro svensk missionär i Tanzania och kyrkoskildringen från Folkrepubliken Kina!
Per-Arne Axelssons lågmälda livåskådningsprogram i TV2, med en alldeles egen livåskådningsredaktion i Örebro, lämnar fortfarande ett tomrum efter sig. Här fick författare, filosofer, vetenskapare, kulturarbetare och andra formulera sig med tid för eftertanke. Insiktsfullt och ofta inspirerande och djupt.
De som aldrig sett, och de som vill återknyta bekantskapen, får här en chans att möta PAX (som han också kallades) i ett samtal med filmaren Vilgot Sjöman i Framåt Natten. Så avsätt 21 minuter och låt dig inspireras över ansats, ingång, ton och innehåll
Televisionens arkiv bör innehålla massor av otroliga program där Per-Arne Axelsson var producent. Lyft fram fler! Ge oss chansen att se våra författare och kulturdebattörer i PAX program! Till exempel serien om Hoppets Här, författarsamtal med diktare som Claes Andersson, hans epokgörande film om Mama Barbro svensk missionär i Tanzania och kyrkoskildringen från Folkrepubliken Kina!
Gummiband som skjuter upp avgörandet
Gott om gummiband är det. Somliga texter har man dessutom försett med både livrem och hängslen. Den unga generationen vet inte att så var det i verkligheten för finansminister Gunnar Sträng. Han var en som "played it safe". Till varje pris skulle byxorna sitta uppe.
Men vill man inte vara precis och konkret är det vanligt med formuleringar som kan böjas och vändas åt alla möjliga håll. Tolkningsöppna. Debattinbjudande.
Här några vanliga gummiband:
om så är möjligt. Vilket betyder att det kan vara hur om helst. När det är möjligt är en bedömningsfråga och därför lämnas allt öppet.
när det är relevant. Relevansen är uppenbarligen något man kan diskutera. Allt hålls öppet.
om situationen kräver det. En situation har svårt att ställa krav. Allt står öppet.
om tillfälle ges. Samma som ovan.
som Jesus skulle ha gjort. Vilket man ju inte med så stor säkerhet kan veta. Öppet alltså.
ska följa våra grundläggande värderingar. Ofta kommer värderingar i konflikt och värden kan strida mot varandra. Öppanar för olika handlingar och lösningar.
som kyrkans lära föreskriver. Om detta är vi idag sällan överrens.
i enlighet med partiets tradition. Just det en tradition kan rymma det mesta. Öppet alltså.
om kärleken får råda. Men vem avgör hur det blir om kärleken får råda? Öppnar för olika lösningar.
i överrensstämmelse med Luthers lära om de två regementena. Så kan man tänka om vi hade levt i Luthers tid. Men idag nästan 500 år senare och i ett avkristnat samhälle är det inte lika givet.öppet för tolkning och diksussion, rent av ett gräl.
Men vill man inte vara precis och konkret är det vanligt med formuleringar som kan böjas och vändas åt alla möjliga håll. Tolkningsöppna. Debattinbjudande.
Här några vanliga gummiband:
om så är möjligt. Vilket betyder att det kan vara hur om helst. När det är möjligt är en bedömningsfråga och därför lämnas allt öppet.
när det är relevant. Relevansen är uppenbarligen något man kan diskutera. Allt hålls öppet.
om situationen kräver det. En situation har svårt att ställa krav. Allt står öppet.
om tillfälle ges. Samma som ovan.
som Jesus skulle ha gjort. Vilket man ju inte med så stor säkerhet kan veta. Öppet alltså.
ska följa våra grundläggande värderingar. Ofta kommer värderingar i konflikt och värden kan strida mot varandra. Öppanar för olika handlingar och lösningar.
som kyrkans lära föreskriver. Om detta är vi idag sällan överrens.
i enlighet med partiets tradition. Just det en tradition kan rymma det mesta. Öppet alltså.
om kärleken får råda. Men vem avgör hur det blir om kärleken får råda? Öppnar för olika lösningar.
i överrensstämmelse med Luthers lära om de två regementena. Så kan man tänka om vi hade levt i Luthers tid. Men idag nästan 500 år senare och i ett avkristnat samhälle är det inte lika givet.öppet för tolkning och diksussion, rent av ett gräl.
Kyrkan leds runt, hårt hållen i grimman
Pingsthelg, men inte så många bröllop---? Är Pingsten på tillbakagång? Är den Helige Andes dag nedmonterad? Avskaffandet av Annandag Pingst var inte ett bidrag att stärka eller höja betydelsen. Denna helg som handlar om kommunikationens möjligheter, den borde media och politiker egentligen älska.
Det var då som språkförbistringen i samband med byggandet av Babels torn slutgiltigt upphävdes. Och till kommunikationsportalen framför alla andra utsågs FÖRSAMLINGEN. Det finns alltså mer att upptäcka när det gäller den förtalade och underskattade kristna gemenskapen
Sådant passar förstås inte sekuariseringsivrarna som tror att religion enbart hör hemma hemma och gör bort sig borta. De som inte begriper att religon tillhandahåller mönster, mening och sammanhang. De som inte begriper att religion kommit för att stanna. Och går det åt något håll i världen så är det inte i sekulariseringens riktning. Undersök tredje världen så får man besked. Och Sverige har ju alltid påstått sig gilla tredje världen (men det gäller väl bara så länge vi tror oss vara mer avancerade och bättre).
Religion och tro hör hemma på den offentliga arenan, även i ett postmodernistiskt sammhälle som det vi finner i den värderingsmässigt udda nordiska kontexten. Andra övertygelser kommer inte att låta sig hunsas som Svenska kyrkan. De lär inte som kyrkan låta riksdag och regering trä på dem grimman för att ledas runt i manegen dit politiken vill!
Det var då som språkförbistringen i samband med byggandet av Babels torn slutgiltigt upphävdes. Och till kommunikationsportalen framför alla andra utsågs FÖRSAMLINGEN. Det finns alltså mer att upptäcka när det gäller den förtalade och underskattade kristna gemenskapen
Sådant passar förstås inte sekuariseringsivrarna som tror att religion enbart hör hemma hemma och gör bort sig borta. De som inte begriper att religon tillhandahåller mönster, mening och sammanhang. De som inte begriper att religion kommit för att stanna. Och går det åt något håll i världen så är det inte i sekulariseringens riktning. Undersök tredje världen så får man besked. Och Sverige har ju alltid påstått sig gilla tredje världen (men det gäller väl bara så länge vi tror oss vara mer avancerade och bättre).
Religion och tro hör hemma på den offentliga arenan, även i ett postmodernistiskt sammhälle som det vi finner i den värderingsmässigt udda nordiska kontexten. Andra övertygelser kommer inte att låta sig hunsas som Svenska kyrkan. De lär inte som kyrkan låta riksdag och regering trä på dem grimman för att ledas runt i manegen dit politiken vill!
30 maj 2009
Är ja vad det ser ut att vara?
Svenska kyrkan är en underbar organisation. Där står samtalet högt i kurs. Vi hyllar det enskilda samtalet, det som vi också kallar själavård. Men inte nöjer vi oss med det. Inte! Vi fortsätter samtalet länge och väl. Så ihärdigt och så ofta att enstaka, och nyblivet perifera, röster dristar sig att ifrågasätta meningen med allt detta prat. Ordets kris...
Jag har hört sägas att heltidsanställda kan använda upp till 50 % och mer av sin tjänst för att samtalet i stormöten, i planeringsgrupper, i arbetsgrupper, i smärre projekt och i sin egen verksamhet inte ska tystna. Och målmedvetet planerar man och följer upp. Kommunalt anställda gnisslar tänder över hur olika villkoren kan vara. Där i kommunerna tvingas man spara. Man måste desutom spara pratett till under sina raster. Under dagarna finns ingen tid, man jobbar med brukarna 80-90 % av tiden. Och barnomsorgens personal har grupptid mest hela tiden.
Men en bokreligion behöver förstås avsätta mycket tid för orden, för kommunikationen och för dialogen. Ändå är vi inte nöjda. Vi satsar också rejält med tid att prata OM varandra och andra. Förmodligen inspirerade av uppmaningen att göra för andra det vi vill de skall göra för oss. Vi talar kritiskt om andra för att de ska kritisera andra än oss. Ja är ja och nej är nja och tja är ha och tjohej!
Jag har hört sägas att heltidsanställda kan använda upp till 50 % och mer av sin tjänst för att samtalet i stormöten, i planeringsgrupper, i arbetsgrupper, i smärre projekt och i sin egen verksamhet inte ska tystna. Och målmedvetet planerar man och följer upp. Kommunalt anställda gnisslar tänder över hur olika villkoren kan vara. Där i kommunerna tvingas man spara. Man måste desutom spara pratett till under sina raster. Under dagarna finns ingen tid, man jobbar med brukarna 80-90 % av tiden. Och barnomsorgens personal har grupptid mest hela tiden.
Men en bokreligion behöver förstås avsätta mycket tid för orden, för kommunikationen och för dialogen. Ändå är vi inte nöjda. Vi satsar också rejält med tid att prata OM varandra och andra. Förmodligen inspirerade av uppmaningen att göra för andra det vi vill de skall göra för oss. Vi talar kritiskt om andra för att de ska kritisera andra än oss. Ja är ja och nej är nja och tja är ha och tjohej!
29 maj 2009
Ibland måste man ge sig
Upp med vita flaggan. Vifta rejält. Kapitulation på gång. Jag ger upp. Inför detta måste jag bara ge mig - oförbehållsamt. I surrender! Ich kapitulire!
Visst måste man ibland ge sig. Saker utvecklas och något nytt ger mervärde. Även om det kan tyckas vara onödigt som trendigt och flashigt. Effektsökeriet kan hanteras på ett sådant sätt att det ändå förmår sätta fokus på det som är viktigt.
Emanuel Karlsten har vågat gå hela vägen med tidningen Dagen på nätet och länkar vidare till andra medier på ett föredömligt sätt. Man utnyttjar föredömligt några av mediets sociala och kunskapsstimulerande möjligheter. Och det trendiga nya är den presentation på engelska av svenskspåkiga Dagen.se som han bjudit några webb- och tidningsredaktörer på.
Snyggt! Proffsigt och intressant även för den som bara läser innantill. Verkligen lärorikt och tankeväckande. Så titta på Emanuel Karlstens och Dagens spännande presentation HÄR och klicka på open. Där öppnar sig snygga lösningar med dolda och undangömda texter. Instrumentet, programvaran, den heter Prezi. Den använder inzoomningar och fungerar som en form av mindmapping. Några år framöver lär den kunna ge kickar även i konfirmandarbetet! Tänk vilka snygga lektioner/presentationer man nu kan erbjuda!
Vill man använda mindmapping-software finns det flera andra program och varumärken att välja mellan. Pröva SmartDraw eller MatchWare (eller kanske Visual Mind). Vi som tog intryck av mindmappingtekniken tidigt, redan på 70-talet, minns hur man kunde göra en karta och hålla ny ordning på tankegångar. ett enda bild kunde rymma flera föreläsningar...
Undersök själv och lär Dig samtidigt ett och annat om hur sociala medier krokar i och utnyttjar andras förmågor. Vad månde bliva av Dagen.se om det fortsätter på detta viset? Man lär inte stanna på fjärde plats (något man får förklarat om man ser Dagens presentation)!
Visst måste man ibland ge sig. Saker utvecklas och något nytt ger mervärde. Även om det kan tyckas vara onödigt som trendigt och flashigt. Effektsökeriet kan hanteras på ett sådant sätt att det ändå förmår sätta fokus på det som är viktigt.
Emanuel Karlsten har vågat gå hela vägen med tidningen Dagen på nätet och länkar vidare till andra medier på ett föredömligt sätt. Man utnyttjar föredömligt några av mediets sociala och kunskapsstimulerande möjligheter. Och det trendiga nya är den presentation på engelska av svenskspåkiga Dagen.se som han bjudit några webb- och tidningsredaktörer på.
Snyggt! Proffsigt och intressant även för den som bara läser innantill. Verkligen lärorikt och tankeväckande. Så titta på Emanuel Karlstens och Dagens spännande presentation HÄR och klicka på open. Där öppnar sig snygga lösningar med dolda och undangömda texter. Instrumentet, programvaran, den heter Prezi. Den använder inzoomningar och fungerar som en form av mindmapping. Några år framöver lär den kunna ge kickar även i konfirmandarbetet! Tänk vilka snygga lektioner/presentationer man nu kan erbjuda!
Vill man använda mindmapping-software finns det flera andra program och varumärken att välja mellan. Pröva SmartDraw eller MatchWare (eller kanske Visual Mind). Vi som tog intryck av mindmappingtekniken tidigt, redan på 70-talet, minns hur man kunde göra en karta och hålla ny ordning på tankegångar. ett enda bild kunde rymma flera föreläsningar...
Undersök själv och lär Dig samtidigt ett och annat om hur sociala medier krokar i och utnyttjar andras förmågor. Vad månde bliva av Dagen.se om det fortsätter på detta viset? Man lär inte stanna på fjärde plats (något man får förklarat om man ser Dagens presentation)!
Tid att köra spaden i jorden
Nu finns det mycket att tänka på. Inte på det som vanligtvis ventileras på denna stillsamma sida. Nej nyss återvunnen frihet väcker frågor om hur tiden bäst ska nyttjas. Flera veckor per år finns nu till förfogande. Vad gör man då? En fråga för envar. Till vad ska tiden, vår tid, nyttjas?
Ibland föser omständigheterna oss människor in i situationer som blir svåröverskådliga och obegripliga. När man kommer ut på andra sidan blir det tid för reflektion. En lärdom: principer är kraftfulla instrument särskilt om man äger, eller som av en tillfällighet skulle sakna, de egenskaper principen hävdar. Och rättvisan sedan, nog är den en hävstång som bänder bort allt möjligt betraktat som gammal bråte.
Sanningen är väl att i de flesta sammanhang är det både lite si och lite så, och inte sällan på ett ganska fint och gott sätt. Och det är väl just där man borde använda tiden. Köra spaden i jorden och odla i den alldeles lokala myllan.
Ibland föser omständigheterna oss människor in i situationer som blir svåröverskådliga och obegripliga. När man kommer ut på andra sidan blir det tid för reflektion. En lärdom: principer är kraftfulla instrument särskilt om man äger, eller som av en tillfällighet skulle sakna, de egenskaper principen hävdar. Och rättvisan sedan, nog är den en hävstång som bänder bort allt möjligt betraktat som gammal bråte.
Sanningen är väl att i de flesta sammanhang är det både lite si och lite så, och inte sällan på ett ganska fint och gott sätt. Och det är väl just där man borde använda tiden. Köra spaden i jorden och odla i den alldeles lokala myllan.
25 maj 2009
Världen får vänta - vi pratar med varandra
Hjälparen skall sändas, löd budskapet i söndags. Jo, man tackar och känner glädje! Det är inte en minut för tidigt, eller säger man för sent? En Hjälpare tycks inte bara jag utan många behöva. Kanske inte det som Hjälparen utlovad i Nya Testamentet var tänkt som, men i alla fall...
En verklig hjälpreda skulle kunna leda oss att ta itu med våra kyrkliga kalendrar. Ja, inte med kyrkoåret just, utan med våra personliga almanackor. Svartklottrade, överfulla av möten, bodgetmöten, projekt, deadlines då saker skulle varit avklarade. Tidsandan! Ja inte många tycks hinna hämta andan.
Help, sjöng The Beatles, med insikt om att man kan behöva luta sig mot andras förmågor och kompetenser.
Help! I need somebody
Help! not just anybody
Help! you know I need someone
Help!
Help me if you can I’m feeling down
And I do appreciate you being round
Help me get my feet back on the ground
Won’t you please please help me?
Jag har vänner som klagar på att alla deras goda föresatser att begränsa mötena har kommit på skam. Det är som med det papperslösa samhället. Vi gör fler dokument på papper idag eftersom de är lättare att framställa. Och ju bättre hjälpmedel som uppfinns desto mer ökar vi kapaciteten. Trots att det är svårt att få till tider för möten, står de högt i kurs.
Vi lägger till mer papper, fler rapporter och fler sammanträden och planeringstillfällen. Vi är strängt upptagna. Vi pratar ju med varandra. Världen får vänta.
Varje ny grej blir som en tilläggstjänst. Som med medier. Inget tycks försvinna eller läggas ned. Vi adderar en sak till och ett möte därtill.
Tacka vet jag rödpennor! Med dem kan bockar sättas i kanten och de kan utradera omöjliga planer. Så jag köper ett tjog och ger åt mina upptagna kamrater. Och illusionen uppstår att jag minsann vet hur man gör. Fiffigt!
En verklig hjälpreda skulle kunna leda oss att ta itu med våra kyrkliga kalendrar. Ja, inte med kyrkoåret just, utan med våra personliga almanackor. Svartklottrade, överfulla av möten, bodgetmöten, projekt, deadlines då saker skulle varit avklarade. Tidsandan! Ja inte många tycks hinna hämta andan.
Help, sjöng The Beatles, med insikt om att man kan behöva luta sig mot andras förmågor och kompetenser.
Help! I need somebody
Help! not just anybody
Help! you know I need someone
Help!
Help me if you can I’m feeling down
And I do appreciate you being round
Help me get my feet back on the ground
Won’t you please please help me?
Jag har vänner som klagar på att alla deras goda föresatser att begränsa mötena har kommit på skam. Det är som med det papperslösa samhället. Vi gör fler dokument på papper idag eftersom de är lättare att framställa. Och ju bättre hjälpmedel som uppfinns desto mer ökar vi kapaciteten. Trots att det är svårt att få till tider för möten, står de högt i kurs.
Vi lägger till mer papper, fler rapporter och fler sammanträden och planeringstillfällen. Vi är strängt upptagna. Vi pratar ju med varandra. Världen får vänta.
Varje ny grej blir som en tilläggstjänst. Som med medier. Inget tycks försvinna eller läggas ned. Vi adderar en sak till och ett möte därtill.
Tacka vet jag rödpennor! Med dem kan bockar sättas i kanten och de kan utradera omöjliga planer. Så jag köper ett tjog och ger åt mina upptagna kamrater. Och illusionen uppstår att jag minsann vet hur man gör. Fiffigt!
22 maj 2009
Pirater och konst
Pirater är förstasidesstoff ännu ett tag. Nu beroende på Europavalet. Men i Chicago är piraterna något man går på museum för att lära känna. Man kan t ex skicka piratvykort med Jolly Roger. Så sända gärna en hälsning i dessa piraternas nya tidevarv. Om utställningen på Field Museum annonserades i Chicago Tribune och därför hittade jag dit.
Och när vi ändå är i Chicago på nätbesök så nog är Konstmuseet, The Art Institute of Chicago Museum, ett av världens förnämsta, värt ett (eller två eller tre eller...) besök!
Under ett år (1966) i min tidiga ungdom stod detta museum som ett utflyktsmål av högsta prioritet. Från South Holland, Illinois, reste vi downtown för utställningar, baseball och American Football. Var och varannan vecka gick färden till Chicago och alltså även till the Art Institute! Nu har man konstruerat en helt ny byggnation för modern konst. Den som gillar snabba ryck kan med viss suddig blick se hur byggnaden reser sig. Youtube tillhandahåller visningen:
Och håller vi ändå på så nog borde det sista tipset gälla en annan storartad utställare i USA: The Smithsonian Institution. Hälsa på där - ofta. Mycket att se och lära finns där! Jag lovar....
Och när vi ändå är i Chicago på nätbesök så nog är Konstmuseet, The Art Institute of Chicago Museum, ett av världens förnämsta, värt ett (eller två eller tre eller...) besök!
Under ett år (1966) i min tidiga ungdom stod detta museum som ett utflyktsmål av högsta prioritet. Från South Holland, Illinois, reste vi downtown för utställningar, baseball och American Football. Var och varannan vecka gick färden till Chicago och alltså även till the Art Institute! Nu har man konstruerat en helt ny byggnation för modern konst. Den som gillar snabba ryck kan med viss suddig blick se hur byggnaden reser sig. Youtube tillhandahåller visningen:
Och håller vi ändå på så nog borde det sista tipset gälla en annan storartad utställare i USA: The Smithsonian Institution. Hälsa på där - ofta. Mycket att se och lära finns där! Jag lovar....
21 maj 2009
Såsom vi dagligen överger varandra
Citat ur en ny predikan (Kristi Himmelfärdsdag) på ordrik:
Den Nicenska trosbekännelsen låter Jesus först stiga ner från himlen. Och när han stigit upp till himlen betyder det att han återtagit sin ursprungliga plats, sin roll, återvänt till den gemenskap vi kallar Gud, Fader, Son och Ande. Men en dag skall han återvända. Därifrån igenkommande i härlighet, bekänner vi. Och den Apostoliska bekännelsen låter också Jesus stiga ner. Men här gäller nederstigandet dödsriket.
Himmelsfärden har givit näring åt föreställningar om en avlägsen Gud. Om en frånvarande Gud. En Gud som inte längre angår oss. En död Gud. All brist på engagerad närvaro i vår tid, i familjer de frånvarande fäderna, i samhällets utkanter obefintliga nätverk, för de sjuka och fattiga en obarmhärtig tillvaro… Allt sådant tycks bekräfta en sida av himmelsfärden. Kristus överger oss. Lämnar oss såsom vi dagligen överger varandra.
Förflyttningarna markerar förändringar. Och när språket inte räcker till blir det bilder. Om vi sitter som fångar hos den västerländska filosofin som tror sig kunna fatta och förstå allt - blir himmelsfärden ännu ett tecken på religion som vidskeplighet. Men vi behöver bilder som hjälper oss att hantera gåvan av liv. Och den stora frånvaron som döden utgör. De vi är mest fästa vid rycks ifrån oss. Som när Jesus lämnar sina lärjungar. Himmelsfärden visar att vi inte äger varandra, att till livet hör att vi måste skiljas. Men hoppet om återförening består. Jag skall komma tillbaka, är hans budskap. Och vi är faktiskt inte svikna, vi får Anden, Hjälparen, en nynära relation.
I himmelfärdsberättelsens riktning upp går Jesus från förnedring till upphöjdhet, från det fattbara till det ofattbara, från det synliga till det osynliga, från det mänskliga till det gudomliga. Nu står han över våra mänskliga begränsningar. Jesus är hos Gud, på Faderns högra sida. I honom är människan på ett sätt redan där, men ännu inte helt och fullt! Vi är inte framme, inte än.
Den Nicenska trosbekännelsen låter Jesus först stiga ner från himlen. Och när han stigit upp till himlen betyder det att han återtagit sin ursprungliga plats, sin roll, återvänt till den gemenskap vi kallar Gud, Fader, Son och Ande. Men en dag skall han återvända. Därifrån igenkommande i härlighet, bekänner vi. Och den Apostoliska bekännelsen låter också Jesus stiga ner. Men här gäller nederstigandet dödsriket.
Himmelsfärden har givit näring åt föreställningar om en avlägsen Gud. Om en frånvarande Gud. En Gud som inte längre angår oss. En död Gud. All brist på engagerad närvaro i vår tid, i familjer de frånvarande fäderna, i samhällets utkanter obefintliga nätverk, för de sjuka och fattiga en obarmhärtig tillvaro… Allt sådant tycks bekräfta en sida av himmelsfärden. Kristus överger oss. Lämnar oss såsom vi dagligen överger varandra.
Förflyttningarna markerar förändringar. Och när språket inte räcker till blir det bilder. Om vi sitter som fångar hos den västerländska filosofin som tror sig kunna fatta och förstå allt - blir himmelsfärden ännu ett tecken på religion som vidskeplighet. Men vi behöver bilder som hjälper oss att hantera gåvan av liv. Och den stora frånvaron som döden utgör. De vi är mest fästa vid rycks ifrån oss. Som när Jesus lämnar sina lärjungar. Himmelsfärden visar att vi inte äger varandra, att till livet hör att vi måste skiljas. Men hoppet om återförening består. Jag skall komma tillbaka, är hans budskap. Och vi är faktiskt inte svikna, vi får Anden, Hjälparen, en nynära relation.
I himmelfärdsberättelsens riktning upp går Jesus från förnedring till upphöjdhet, från det fattbara till det ofattbara, från det synliga till det osynliga, från det mänskliga till det gudomliga. Nu står han över våra mänskliga begränsningar. Jesus är hos Gud, på Faderns högra sida. I honom är människan på ett sätt redan där, men ännu inte helt och fullt! Vi är inte framme, inte än.
20 maj 2009
Spotify till alla
I Journalisten läser jag om att Ystads Allehanda blir först med att länka sin musikrecensioner till Spotify där läsaren kan höra det som recenseras! Lysande idé naturligtvis! Medierna kopplar samman sig och upplysningsvärdet och den upplevda effekten multipliceras.
Spotify förresten. Där behöver man bli inbjuden - men möjlighet till provlyssning finns! Musik blir ett mervärde. Något som verkar breda ut sig. Bredbandsbolaget tror jag det är som erbjuder sina kunder en musikdatabas av otrolig omfattning. Till och med den gamle protestsångaren Phil Ochs fanns med i stor mängd! Och den som hört hans antimilitaristiska visa I aint marching anymore glömmer det aldrig.
Spotify förresten. Där behöver man bli inbjuden - men möjlighet till provlyssning finns! Musik blir ett mervärde. Något som verkar breda ut sig. Bredbandsbolaget tror jag det är som erbjuder sina kunder en musikdatabas av otrolig omfattning. Till och med den gamle protestsångaren Phil Ochs fanns med i stor mängd! Och den som hört hans antimilitaristiska visa I aint marching anymore glömmer det aldrig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)