Gud till ära, församlingen till uppbyggelse

I mer än tio år har Olaus Petri församling i Örebro varje vår ordnat en uppbyggelsehelg. Det har varit ett sätt att både få mer av undervisning men också av gudstjänst, bön och lovsång. Under många år reste ett antal församlingsmedlemmar iväg för att delta i retreater och kom tillbaka stärkta och uppbyggda. De hade upplevt något som berikade och fyllde på. Så var det också för dem som for iväg för att delta i konferenser och möten där den kristna tron och gemenskapen fördjupades.

Den iakttagelsen, att människor som åkte iväg blev stärkta och mognade i sin tro, gav idén att på hemmaplan erbjuda något av det man kunde få del av på dessa retreater och konferenser. Dessutom, om församlingen skulle stärkas och växa, behövde också enskilda människor själva utvecklas och mogna i sin tro. En uppbyggelsehelg kunde erbjuda både föredrag och undervisning men också ge möjlighet att tillsammans be och fira gudstjänst.

De första försöken innebar att vi arrangerade en helg som startade en fredagskväll och avslutades med ett samtal efter söndagens högmässa. Men redan efter några år stod det klart att fler kunde följa med om vi började med en mässa mitt på lördagen och avslutade med en summering efter högmässan och kyrkkaffet på söndagen. 

En förberedelsegrupp såg till att inbjuda talare och arrangera seminarier. Dessutom förbereddes ett antal gudstjänster. Förarbetet var vare sig tungt eller svårt. Tvärt om gick det förvånansvärt lätt och smidigt att få talare och andra medverkande att ställa upp. Kanske för att idén att en församling skulle erbjuda detta på hemmaplan verkade tilltalande. 

Året 2008 valde vi temat: Tro trots allt och då utformades helgen på följande vis:

11.30 Mässa i Olaus Petri kyrka

12.15 Lunch (kräver anmälan)

13.00 Huvudföredraget: Tro trots allt - Liselotte J Andersson

Därefter samtal med föredragshållaren. I församlingshemmet

14.45 – 15.30 Samtalsgrupper i kyrkan och församlingshemmet

Ifrågasatt Tro

Min väg till tro 

Tro när det mörknar på färden 

Tro tar sig ton 

Ungdomsprogram 

15.30 Förfriskning

16.00 – 16.45 Grupperna upprepas (utom ungdomsprogrammet)

17.00 Vesper i kyrkan

18.00 Enkel kvällsmat i församlingshemmet

19.00 Föredrag: Att leva i tro - syster Veronica

20.30 Lovsångs- och förbönsgudstjänst. Lovsångsklang som omger möjligheten att gå till olika böneplatser i rummet. Några stationer erbjuder personlig förbön, med handpåläggning och smörjelse.

Söndag

10.00 Högmässa Syster Veronica predikar

Kyrkkaffe

12.00 Avslutande samtal om hur vi detta år arbetar vidare med frågor om uppbyggelse och andlig mognad i vår församling, i vårt kontrakt, i vårt stift…

I inbjudan försökte jag mig på att komprimerat förklara varför en uppbyggelsehelg hade något att erbjuda. Tankleden blir därför möjligen något rumphuggna, Men det får man leva med...

Varför en uppbyggelsehelg?

Tro behöver sällskap. Inte för att jämföra sig med andra utan för att få inspiration av mötet i församlingen med andras andliga upplevelser.

Vår tro behöver näring från Guds ord och den behöver mötet med den levande Kristus för att kunna andas. Tro växer och utvecklas genom mötet med Gud. Men får den mest ligga obrukad kan den förtvina och dö. Därför inbjuds du att leva i din tro genom att vara med i församlingens gemenskap. Kom som du är och låt dig inspireras!

Tro trots allt är temat för årets uppbyggelsehelg. Trots allt? Trots att det i vår tid är så många som tar avstånd från kristen tro så håller vi fast vid vår övertygelse. Trots ateistiska angrepp, som i flera aktuella antireligiösa böcker, tror vi. Trots att kristen tro kan framställs som otidsenlig och förlegad vill vi tro. Trots att gudstjänstfirarnas antal på många håll går ner så tror vi. Trots all ondska och kärlekslöshet tror vi. Trots allt tror vi!

Mitt i en värld där avgörande händelser och inflytelserika tankeströmmar tycks peka på att tron inte spelar någon roll – där upptäcker vi andra tecken som stärker vår tro. Vi tar emot var dag som en gåva och vet att Guds nåd är ny var morgon. Där godhet och kärlek omsätts i tjänande och handling ser vi tecken på Guds närhet. Där rättvisa sker lyser Guds rike fram. Där människor får hopp och mod att försvara människans värde och värdighet är Herren Jesus Kristus nära. Där bön och meditation får utrymme och gudstjänstens lovsång till Gud inte tystnar, där växer tron.

Sådan är vår tro, en tro som vågar trotsa, som står fast, som inte styrs av modenycker eller tyckandets vindkantringar. En tro trots allt.

Några andra teman som helgen har haft är: Den bedjande kyrkan, Jesus i vår mitt, Guds avbild, Känn ingen oro - Anden Tröstaren, Att lova Gud...

Så gjorde man i Olaus Petri. Genom att berätta här på stillsam kanske någon mer församling vill försöka sig på något liknande. Jag är samtidigt säker på att det finns många exempel på motsvarande satsningar. Gud till ära, församlingen till uppbyggelse.

Uppbyggelse i församlingens mitt

Så har helgen övergått i vardag. I församlingen har ännu en uppbyggelsehelg avslutats - den sjätte. Den fjärde skrev jag då stillsamt några ord om på bloggen. Visserligen är varje helg ett tillfälle att byggas upp till sin invärtes människa, men en gång om året blir det i Olaus Petri församling i Örebro en alldeles särskild helg.

Vi är naturligtvis inte ensamma om detta. Andra församlingar samlas på likartat sätt till inspirationsdagar eller till andlig fördjupning. Namnen är många - syftningen en och densamma. Församlingen och andra intresserade skall några dagar kunna lyssna till god undervisning och dessutom fira många gudstjänster.

Utan att skämmas citerar jag mig själv: Att bli uppbyggd till sin inre människa är vad det handlar om. Ett tillfälle att lyssna till andligt kloka och erfarna människor. Att istället för att bara tala om gudstjänst och bön få leva ett par dagar i bönens och gudstjänstens atmosfär.

Vi är i Svenska kyrkan ofta mycket bättre på kristen teori än kristet liv. Vi vet hur man ber och diskuterar bönens olika modeller och sidor. Frågor som: vad gör man när man ber, är vi nästan mer bekväma med än att uthålligt bedja. I en uppbyggelsehelg blandar vi lyssnandet med utövandet.

Vi gladdes åt en inledningsmässa, en vesper, en lovsångs- och förbönsgudstjänst innan det också blev söndag med högmässa. Berit Simonsson, inspiratör och förkunnare i OAS-rörelsen, var föredragshållare och predikant. Så var också teologiske läraren och pastorn Lennart Thörn som undervisat både vid Örebro Teologiska Högskola (fd Missionsskolan) och vid Göteborgs universitet. Om honom kan man läsa i Strängnäs stiofts tidning Portalen som finns som PDF-fil. De har bägge talat utförligt om den Helige Anden - Hjälparen

Vårt upplägg är enkelt och kan tas efter av vem som helst. Inledningsmässa som följs av ett längre föredrag med efterföljande samtal. Ett antal seminarier - den gång om Anden i mitt liv, Anden i samhället, Anden i världen - några glimtar från Australien. John Parton var den som delade med sig, präst i den Anglikanska kyrkan i Australien och nu bosatt i Sverige. Ett seminarium handlade om sång och den Heliga Ande och en grupp la mosaik med Anden som tema. Till och med en kyrkvandring för barn blev det!

Lite gemensam kvällsmat blev det efter vespern där Berit Simonsson predikade och därefter ännu ett föredrag med samtal. Kvällens Lovsångs- och förbönsgudstjänst utnyttjade hela kyrkorummet och innehöll flera stationer dit man kunde gå för personlig förbön, smörjelse med olja, bikt, ljuständning och mycket annat.

Ungdomarna som var med passade på att ha ett läger i församlingen och kunde därför delta extra mycket. Vilket gladde övriga deltagare och fick oss alla att känna oss unga på nytt!

Söndagens högmässa firades högtidligt. Gudstjänstens inledning innehöll en stor procession med kors och sex ljus. Två barn fanns bland ljusbärarna. Kyrkokören Olaus Petri Cantores och en mängd diakoner och präster tågade också som en sky av vittnen i samma procession genom kyrkorummet som en påminnelse om allas vår gemeensamma pilgrimsvandring mot himmelens land.

Efter kyrkkaffet blev det ett avslutande samtal om vårt behov av andlig fördjupning. Vi berörde vilka ämnen och områden vi skulle vilja ha i nästa års Uppbyggelsehelg...

Efterhand som vi berättar om helgen på församlingens hemsida ska jag länka dit för att ge en mer levande skildring av helgen och dess innehåll.

Inspirerade och styrkta vandrade vi hem efter helgen!

När fastan är slut - uppbyggelse

Välkommen till Uppbyggelsehelg. Det är fjärde året vi ordnar detta. Åtskilliga personer, många fler än man kunde tro, har stått som levande frågetecken. Vad är en uppbyggelsehelg har de undrat.

Men de har haft egna teorier. Ett förslag var att det var nödvändigt och trevligt att nu efter långa fastan få bygga upp sig igen. Hämta igen det man förlorat och avstått ifrån. Någon annan spekulerade i att det var något man skulle konstruera tillsammans, göra en ny organisation, bygga den från grunden.

Att bli uppbyggd till sin inre människa är vad det handlar om. Ett tillfälle att lyssna till andligt kloka och erfarna människor. Att istället för att bara tala om gudstjänst och bön få leva ett par dagar i bönens och gudstjänstens atmosfär.

Vi är i Svenska kyrkan ofta mycket bättre på kristen teori än kristet liv. Vi vet hur man ber och diskuterar bönens olika modeller och sidor. Frågor som: vad gör man när man ber, är vi nästan mer bekväma med än att uthålligt bedja. I en uppbyggelsehelg blandar vi lyssnandet med utövandet.

Årets tema är Guds avbild. Fokus är flerfaldigt. Vi tänker kring vår bild av Gud och vår människosyn. Om människan ursprungligen är skapad till Guds avbild, vilka förmågor eller egenskaper handlar det om. Är det förmågan till tanke och förnuft, är det viljan och lusten att skapa och utveckla? Det kan ju inte gärna bara gälla utseendet eller ytan.

När Gud i Jesus blir människa, kommer i köttet, inkarneras som termen lyder, då påbörjas ett upprättande av den ursprungliga Gudslikheten, tänker jag. Från den stunden blir Gud mera människa och vi mer lika Gud. Och hädanefter blir varje kränkning av en människa också till ett angrepp på Gud den högste.

Vi kommer den här helgen att tänka över att mötet med medmänniskan samtidigt kan bli till ett möte med Kristus i henne. Gud kommer i en annan människa till ett möte med mig… Moder Teresa undervisade sina noviser om att de skulle röra vid de lidande så som prästen rör vid nattvardsbrödet. Det är att röra vid Jesus själv. De allra svåraste mötena med människors utsatthet och behov är inte längre egen prestation utan blir till gudstjänst. Uppbyggligt, eller hur?!

Andra bloggar om: Svenska kyrkan, Uppbyggelse, Gud, Människosyn, Gudstjänst

Känn ingen oro - Anden Tröstaren

Till helgen blir det Uppbyggelsehelg i Örebro Olaus Petri församling!
Information kan hämtas från hemsidan för Svenska kyrkan i Örebro.

Att få tillfälle att fördjupa sig i tron är viktigt
och i Olaus Petri församling finns många vägar
till fördjupning i tron. Återkommande varje år
är Uppbyggelsehelgen. Under en helg varvas
gudstjänst och bön med föredrag och samtal.
Det kan vara bra att åka bort och låta bruset
stilla men alla har inte möjligheten att åka bort
och med vår uppbyggelsehelg vill vi betona att
ett kristet liv framför allt levs i församlingen
och mitt i vår vardag.

Årets tema kommer att vara den heliga Anden
som vår tröstare, både i det egna livet men
också i det gemensamma livet i kyrkan. Den
heliga Anden skapar och bygger upp mitt liv
och kyrkans. Vi kommer att få höra föredrag
över helgens tema. Det kommer också att ges
tillfälle för reflektion i mindre seminariegrupper.
Allt detta vävs samman med bönen och gudstjänsten
och avslutas med söndagens högmässa



Lördag 17/4
12.30 Mässa i Olaus Petri kyrka
13.30 Föredrag:
”Känn ingen oro - Anden Tröstaren”
Henrik Glamsjö, Komminister i Olaus Petri
14.30 Samtalsgrupper
15.00 Seminarier
Helena Sachs - Praktisk workshop
Lars B Stenström - Känn ingen oro,
om tillförsikt inför döden
Lena-Marie Keber - Tro verksam i tillit
16.00 Grupperna upprepas
Förfriskningar/kaffe
17.15 Vesper i Olaus Petri kyrka
18.15 Enkel kvällsmat
i församlingshemmet
(kräver anmälan)
19.00 Föredrag:
”Känn ingen oro - Anden Tröstaren”
Noomi Tönnäng, Pastor i Betania
20.30 Lovsångs- och förbönsgudstjänst.
Lovsångsklang som omger
möjligheten att gå till olika böneplatser
i rummet. Några stationer
erbjuder personlig förbön, med
handpåläggning och smörjelse.

Söndag 18/4
10.00 Högmässa i Olaus Petri kyrka
predikant och celebrant
Jonas Jonson, Biskop emeritus
Kyrkkaffe
12.00 Avslutande samtal:
Trons tillit i orons tid
Om hur vi arbetar vidare med frågor
om uppbyggelse och andlig mognad.

Tillförsikt inför döden

Har hållit i ett enkelt seminarium om tillförsikt inför döden under församlingens Uppbyggelsehelg. Finner att många texter i Bibelns Nya testamente (NT) lyfter fram frågor om döden och livet därefter. I början av i Johannesevangeliet finns några tankar i samtalet mellan Jesus och Nikodemos. Där dras en parallell till folkets tillvaro i öknen efter fångenskapen i Egypten.

Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Joh 3:14-16)

Det eviga livet är något mer än det man föreställde sig i Gamla testementets (GT) dödsrike (t ex Psalm 88:11-13) där tillvaron efter döden är skugglik, där råder mörker och glömska.

Och referenserna i NT är många till Guds rike, himmelriket, evigt liv, uppståndelse...

Vill man sedan reflektera kring hur psalmförfattarna närmar sig döden är det ett ämne för en större akademisk avhandling. Där finns det hopp församlingarna sjunger om och lever med. Lätt finner man otroligt många belägg för hopp, förväntan och längtan efter himlen. Läser man psalm 172, med Britt G. Hallqvists spänstiga verser, är det ett delvis nytt perspektiv hon anlägger där: häpenheten över en okänd värld, ett annat liv. Där finns glömska (av det onda och svåra), återseende och möte, lek, dans och sång.

Kyrkliga Pisa-mätningar

I den församling jag tjänat i 14 år arbetade vi en hel del med andlig fördjupning och mognad. Profilen blev tydlig på många sätt: genom en årligt återkommande uppbyggelsehelg, veckovis kristen djupmeditation, i bibelstudie- och samtalsgrupper, förbönsgudstjänster osv. Ett skäl för denna profilering var den sekularisering som äter sig in, i människors sinnen, ja, även i kyrkan. Om kyrkan profaneras och man/vi inte värnar dess särart riskerar man/vi också tilltron till att kristen tro har något per ce att erbjuda.

Dessutom var det vår övertygelse att tro och andlighet inte är något man fått en gång för alla och att den stöpt i en enda form ska vara likadan genom livet. Särskilt nyttigt för människans andlig liv är aktivitet och utövning. Därför behöver det finns tillfällen och verksamheter som uppmuntrar och stimulerar till andlig växt och mognad. Vära hjälpmedel och redskap behöver nyttjas och övas - bön, meditation, bibelstudium osv. Då först ges ett rimligt innehåll åt det man i vissa kyrkliga texter nästan gjort ett slagord av - ständigt eller livslångt lärande på dopets grund...

Är då tron en känsla som varje människa kan gräva fram ur sitt inre eller består den av egna och unika erfarenheter och insikter som kräver socialisering, undervisning, övning och utövning? Får man tro senare års konfirmandpedagogiska vurm ligger kristendomen liksom nedbäddad i varje enskild människa. Utgrävningen sker, om förenklingen tillåts, medelst lek och samtal om det som varje person själv är intresserad av.

Men det är inte bara ungdomar som möter sådana idéer. Även vuxna som råkar närma sig kyrkan ska slippa möta alltför tydliga och bestämda övertygelser och trossatser. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att reduktionens metod, den där man vill ta bort sådant som verkar egendomligt, kräver kunskaper eller kan stöta, tycks bli allt mera populär i Svenska kyrkan. Att istället betona det unika och speciella med kristendomens tro och liv är framtidens möjlighet. Vi behöver sannerligen erbjuda olika redskap och visa vägar att gå för att vi alla än mer ska kunna närma oss tro och tradition. Då duger det inte att förminska, platta till och sudda ut. Inte heller att förklä tron i av tidsandan lånta fjädrar för att göra den populär för stunden.

Svenska kyrkan, trots vårt världsrekord i kyrkoanställda, är bland de sämsta i klassen att väcka människors andliga längtan och inspirera till tro och kristet liv. Det är kanske tur att det inte finns Pisa-mätningar på vårt område…

Öl, kroppsbyggare och andlighet

Öl byggde denna vackra kropp. Vilket budskap att bära ut till världen. Här kommer en ölhävare som inte skäms. Ett jag-budskap som riktar uppmärksamheten mot bäraren. Men nog kan man märka att det förs fram med en underton av uppgivenhet. Kan jag inte göra något åt min mage, eller mina alkoholvanor, så får jag väl försöka skämta bort det. Som om det blev enklare för en stund. Trycket kanske minskade?

Arne Tammer, en hjälte för 40-talister med sitt sparsmakade kroppsbyggeri. Ge mig en kvart om dagen, ropade han lättklädd ut från annonser i veckopressen, och jag skall ge dig en ny stark kropp. Tackar som bjuder!

Även den inre människan byggs upp av olika övningar. Och kroppen hör dit. Andlighet är betydligt mer kroppslig än de flesta upptäckt. Zenbuddhisterna har utvecklat sin meditation för att ge andningen fitt utrymme. Kroppen är ett Andens tempel och hur den mår, hur vi sitter och hur vi står, kan öppna eller stänga.

På nytt ordnar Olaus Petri församling i Svenska kyrkan, Örebro, en Uppbyggelsehelg i april (25-26/4). Talare blir Lennart Thörn och Berit Simonsson. Temat är Den Heliga Anden. Och oavsett t-shirt kan man vara med...

Behöver kyrkans vuxna undervisning och fördjupning?

Idag kan vi se treårsdagens påminnelsehälsning om den söndagsskola som startar för barn i fyraårsåldern. Jesus hålles sin välsignande hand över barnet. Detta är det tredje söndagsskolkort som visas här och är återigen målat av Helge Artelius. Notera att småbarnsklassen i söndagsskolan har en lärarinna!

I gymnasieåldern tillhörde jag Frikyrkliga gymnasiströrelsen (FKG). Då slog det mig att sällan eller aldrig fanns det motsvarande träffpunkter utanför församlingen för vuxna. På senare tid har det uppstått vissa söndagsskolor för vuxna, efter amerikansk förebild, där undervisning i Bibel och tro riktat sig direkt till vuxna.

Konfirmandundervisningen ansågs däremot alltid som en prioriterad verksamhet. Där fanns resurser för inköp av böcker, Biblar och psalmböcker. Därtill skulle konfirmanderna åka på läger och i vår tid har utlandsresor blivit mer än vanliga.  Märkligt är dock att konfirmandundervisningen är slutet på genomarbetad undervisning i församlingars regi. Som om söndagens gudstjänst fyllde alla behov vad gäller fördjupning och undervisning. 

Själv har jag har haft ett antal studiegrupper under tiden som präst och har varje gång slagits av att det som präster och anställda tror är allmän kunskap, beträffande den kristna tron, inte alls är det. I Olaus Petri församling har länge funnits viss tid avsatt för andlig fördjupning, en Uppbyggelsehelg eller -dag.

Trosbekännelsernas punkter är dåligt förankrade. Synen på skapelsen, Guds allmakt, Marias roll, korsfästelsen och uppståndelsen, Andens plats, kyrkan, församlingen som de heligas gemenskap och det eviga livet samtals det så gott som aldrig om. Nattvarden som de troende och döptas måltid råder det förvirring om, nattvardens betydelse och inverkan på deltagarna är också en fråga där ingen riktigt vet. Är vii sända i världen? För att göra och vara vad?  Blir synderna förlåtna genom nattvarden och inte bara vid syndabekännelsen? Spelar det någon roll om det är vin och bröd och inte saft och kex, och i så fall varför? Vad händer i nattvardsfirandet med bröd och vin, förändras de och till vad? Vad innebär det att vara en enda kropp i Kristus? Och så vidare. Behoven är stora, men vuxenundervisning och trosfördjupning har inte organiserats så som vi gjort för barn och unga.

Som stiftsadjunkt ppå 1980-talet fick jag försöka hålla kontakt med olika företags kristna grupper, som t.ex. på Oxelösunds Järnverk.  Dels fanns det endast undantagsvis fungerande grupper och det var svårt att inspirera till att bilda nya. Arbetslivet som sådant var tungt nog och det gick sällan att hitta vare sig tid eller plats för att mötas. I skolorna däremot hjälpte skolledningar länge till att ordna mötesplatser, ofta en egen lokal, för grupper som KGF och FKG. Under många är var SKS tillskyndare av gruppstudier för vuxna där många cirklar handlade om centrala trosfrågor. Numera verkar den vägen vara mindre väl fungerande?

Trots utredningar och förslag om församlingarnas uppdrag att undervisa och missionera saknas samma driv och vilja vad gäller vuxna och äldre i jämförelse med det engagemang som finns för att undervisa barn och ungdomar. Här och där har Alphakurser fungerat bra. Trots att konceptet har varit riktigt lockande och samlat många har det fått kritik för att vara ganska låst till form och genomförande. Fler organiserade försök i den riktningen borde, skulle och måste vara en väg framåt. Men om sådant hörs sällan något. Anders Kristoffersson har förstås skrivit flera inlägg i Kyrkans tidning om utbildning, fortbildning och undervisning. När skall det äntligen hända något mer målmedvetet?