Nu och då tvingas jag inse min belägenhet som syndare. Bortvänd från Gud. Jag som brutit relationen till Gud och medmänniskor i "tanke, ord och handling". Att handlingar kan höra till syndens domän vänder sig ibland samtiden emot.
Några därför att de uppfostrats med hjälp av "syndakataloger" som stämplade somliga handlingar och beteenden som syndfulla. När jag var tonåring under 1960-talet i Sverige diskuterades det förbjudna, det som hamnade på de opublicerade men mycket påtagliga mentala listorna. Dans, kortspel, bio, dåliga nöjen, rökning, allt alkoholbruk, sexuella handlingar utanför äktenskap, osv. Dessa taburegler satte taggtråd runt områden som beredde generationskamrater så mycket nöje och samhörighet.
Vi andra stängdes in i våra egna kretsar. Samtidigt resulterade många av frikyrkornas stränga regim i ett osedvanligt stort samhälls- och omvärldsengagemang. Oproportionerligt många blev politiskt aktiva och fick uppdrag i stat och kommun eller inom media och kultur. Huruvida det fanns en relation mellan den moraliska livsstilssträngheten och engagemanget i världen återstår att belägga.
Andra vänder sig emot handlingen som syndfull eftersom människor kan vara omedvetna om sina handlingars konsekvenser eller åtminstone inte själva bedöma dem som något som har med synd att göra. Ytterligare finns det tankar om att mångfalden är så stor att det blir omöjligt att syndastämpla handlingar. Kvar på handlingslistan finns förstås sådant som aldrig förr ens behövde hamna där. Listan hade ju uppfostrande och pedagogiska syften. Men självklart är handlingar förkastliga och fördöms unisont i våra samhällen: omotiverat våld, fysisk och psykisk misshandel ( tänk t ex på den groteskt omfattande kvinnomisshandeln som bara tycks fortgå), pedofili osv
Så hur ska man tänka kring synd och syndfullhet? Det finns olika sätt att ta reda på var vi som enskilda och som kyrka befinner oss idag. Vi kan läsa kyrkans syndabekännelser och sluta oss till vad vi uppmanas att bekänna och be om förlåtelse för.
Ett annat sätt är att läsa. Det ursprungliga avfallet från Gudsrelationen i Paradiset ledde till att ett förbund upprättades. Det förbundet vacklade och sveks många gånger av människorna, det läser vi i Gamla testamentet. Jesus dör för att återlösa det förlorade människosläktet. Han sonar allas vår skuld och återupprättar förbindelsen mellan Gud och människa. Ett nytt förbund är upprättat. I Nya testamentet erbjuder Jesus en ny och återupprättad gemenskap med Gud.
Men i samtiden sprider sig idealismen. Tanken att människan i grunden är god hyllas. Varje ondskans handling måste därför vara något "sjukt". Vi sjukskriver ondskan istället för att se den som en realitet i livet, även i det egna livet.
Ofta träffar jag på föreställningen att jag har minsann inte syndat, jag behöver inte be om förlåtelse, jag är hygglig och ganska god och har i alla fall inte deltagit i folkmord eller andra bestialiteter. Och sedan radar man upp goda gärningar och annat. Både det man gjort och det man är är så pass gott att ingen ska komma och tala om brist, skuld, synd.
Hur förklarar man Jesu försoningsdöd in i en samtid där allt fler tänker sig stå fria från bortvändheten från Gud. Mänsklighetens skuld fastnar inte på dem. Och de är så pass hyggliga att de inte någonsin tänker sig behöva bekänna. Detta "paradigmskifte" i tänkandet strider samtidigt mot att så många bär bördor av både skuld och skam. Sviktande självkänsla och mindrevärdeskänslor. Det brister i tillit och framtidstro.
Mina tankar går till orden: Det vara våra synder han bar. Budskapet om befrielse och frälsning har kraft och står för en realitet. Jesus frälser från synd och död och kan verkligen lyfta av bördorna. Jag har sett hur axlar höjts och ryggar rätats när man andats in föråtelsens ord i sin egen kropp. Om dörren till Gud och Guds nåd klappas igen tvingas man ju själv digna under tyngden. Högmässans möte med Herren själv är en bra plats att lämna ifrån sig allt det vi bär på av synd och bördor.
19 oktober 2009
17 oktober 2009
Kyrkans hemsida presenterar ett urvattnat och lågprofilerat dop
Svenska kyrkan har nästan omärkligt avskaffat Luther. Och därtill dragit ett streck över synden. Ska man döma av Svenska kyrkans hemsida om dopet är det faktiskt så.
Nu är det ingen enkel sak att skriva korta och faktafyllda texter så att de blir läsvärda och attraktiva. Särskilt som man inte vill stöta bort den som är tveksam, osäker eller bara lite nyfiken.
Men resultatet på hemsidan är sådant att nu måste man tänka igenom vad man från Svenska kyrkans sida säger om dopet och helt enkelt ändra sin hemsidespresentation. Dopet i sig kan en kyrka inte själv förändra eller göra om. Men det man säger och tänker om dopet är naturligtvis möjligt att förändra. Elementärt är att dopet i kyrkan är ett sakrament (nämns ordet alls på hemsidan?), där Gud själv givit uppdraget att döpa. Dopets sakrament är bundet till vår situation genom det konkreta, i detta fall vattnet. På samma sätt som nattvarden är det genom bröd och vin.
Så här beskriver hemsidan kyrkans dop:
Ett litet barn har kommit till världen. Det vill vi gärna fira tillsammans med er - välkommen till dop!
För dig som förälder kan dopet vara ett tecken på tacksamhet, att du har fått bli förälder till just denna lilla människa.
Tacksamhet och glädje över undret är naturligtvis storartat, men är det ens i närheten av vad kyrkan tänker om skälen att bära fram barn till dop? Är festen för det nya livet beskrivningen av dopet? Fest och tacksamhet är fina anledningar, men betydligt mera hör dopet samman med att Guds nåd och handlande. Nåväl, hemsidan fortsätter:
Löftet
I dopet finns löftet om att Gud är med under livets alla dagar, oavsett vad som händer. Genom hela kyrkans historia har dopet varit den synliga bekräftelsen på varje människas självklara samhörighet med Gud.
Om varje människas samhörighet med Gud är självklar och det kristna dopet mest en yttre akt av bekräftelse - varför döper vi över huvud taget? Den frågan borde vi alla i kyrkan ställa oss. Kyrkan blev (t ex i Lima-dokumentet om Dop, Nattvard, Ämbete) ifrågasatt för det som verkade vara urskillningslösa dop, när man tidigare ofta döpte utan undervisning eller dopsamtal.
I dokumentet sa man att: I många stora europeiska och nordamerikanska majoritetskyrkor praktiseras ofta barndop på ett till synes urskillningslöst sätt. Detta bidrar, till att de kyrkor, som praktiserar troendedop, tvekar att erkänna barndopets giltighet.
Då fanns inte den tydliga koppling som idag upprättats mellan dop och kyrkotillhörighet. Har löftet i dopet en räckvidd som omsluter alla, oavsett om människor döps eller inte? Hör alltid alla samman med Gud och följer Gud oss alla, oavsett vår fria vilja att säga nej?
Hemsidan fortsätter oförskräckt: Dopgudstjänsten är en glädjens och livets fest. Den som döps lyfts fram inför Gud som ger oss livet och som vill dela vår glädje över det. Gud vill vara oss nära livet igenom, befria oss från allt som förlamar och på så sätt förnya våra livsmöjligheter.
Svenska kyrkan verkar här på hemsidan undvika att säga något om dopets egentliga innebörd. Man talar ett slags nyspråk om det som är dopets radikala nådeserbjudande. Läser man Luthers lilla katekes är dopet framställt på ett påfallande annorlunda sätt. Där ligger tonvikten vid dopets verkan och innebörd, som när Luther skriver om dopet på följande krassa sätt:
Vilken nytta medför dopet?
Dopet verkar syndernas förlåtelse, frälsar från döden och djävulen och ger evig salighet åt alla, som tror det, som Guds ord och löften lovar.Vilka är dessa Guds ord och löften?De, som vår Herre Jesus Kristus säger i Markus sista kapitel:Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.
Om syndernas förlåtelse, om frälsning från döden och om evig salighet har Svenska kyrkan på sin hemsida ingenting att säga. Man får lätt misstanken att kyrkan, i ansiktet utåt, inför offentligheten, anpassat sig till omvärlden så långt att dessa teologiska och andliga perspektiv inte längre ses som relevanta. Men det är svårt. Hur kommunicera människans bortvändhet från Gud och det brott som skett i det ursprungliga paradisiska Gudsförhållandet?
Man har självfallet ännu en sida om dopet där man vill förklara lite mer. Nu heter det att:
Vad är dopet?
Många tror att dopet är en namngivningsceremoni. Men dopet är så mycket mer. Vid barndop säger prästen barnets namn högt så att hela församlingen hör det. Barnets namn och Guds namn nämns samtidigt och det visar på samhörigheten.
Dopet är väl inte alls en namngivningsceremoni. Att nämna Guds namn och barnets namn samtidigt - denna samtidighet, på vad sätt är det utmärkande för dopet? Kyrkan har tidigare hävdat att i dopet ikläds barnet Kristus, begravs med honom och uppstår till det nya livet i Kristus.
Med dopet hör man hemma i en gemenskap som sträcker sig bakåt genom historien ända till Jesus själv, och framåt tillsammans med alla andra människor som på något sätt vill höra till Jesus. Man välkomnas in i Svenska kyrkan och den lokala församlingen.
Genom dopet inlemmas man självfallet i den nya mänskligheten, i det Guds folk som är kallade till helighet. Kyrkan såväl som den döpte ingår i en ny gemenskap. Kallas till ett liv där nationalitet, kön eller status ska läggas åt sidan - eftersom alla genom dopet är ett i Kristus.
Om vattnet skriver man: Dop i Svenska kyrkans ordning sker oftast genom att prästen begjuter dopkandidatens hjässa. Det kan också ske genom att prästen sänker ner barnet i dopfuntens vatten. Även vuxna kan döpas genom nedsänkning, t ex utomhus. Vattnet är en symbol för rening och det är livsnödvändigt.
Men när vi jämför med vad Luther skrev uppstår en tydlig spänning. Vattnet är ingen symbol! Läser man Luther tvingas man fundera över hur det kan komma sig att vattnet uppfattas så olika:
Hur kan vatten åstadkomma en så kraftig verkan?
Det är inte vatten som gör det, utan Guds ord, som är tillsammans med vattnet, och tron, som tror på dessa Guds ord i vattnet. Ty vatten utan Guds ord är vanligt vatten och inte ett dop, men tillsammans med Guds ord är det ett dop, dvs. ett nåderikt livets vatten och ett bad till ny födelse i den helige Ande, som Paulus säger i Titusbrevets tredje kapitel:På grund av sin barmhärtighet frälste han oss, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. Detta skedde för att vi skulle stå rättfärdiga genom hans nåd och, såsom vårt hopp är, bli arvingar till det eviga livet. Detta är ett ord att lita på.
Vad betyder detta dop i vatten?
Det betyder, att den gamla människan i oss skall dränkas genom daglig ånger och bättring och dödas tillsammans med alla synder och onda begärelser, och att sedan en ny människa dagligen skall uppstå och leva i rättfärdighet och helighet inför Gud för evigt.Var står det skrivet?Aposteln Paulus säger i Romarbrevets sjätte kapitel:Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.
Svenska kyrkans hemsida fortsätter vidare om "dopklänningen” och dess innebörd på följande sätt:
Dopklänning
Dopklänningen är oftast vit och det är renhetens färg. Att den är alldeles för lång för barnet är en symbol för att dopet är något att växa i. Att barnet har mycket kvar att lära sig om Gud och om sin tro. Senare i livet, under konfirmationen, får konfirmanden hjälp med att upptäcka vad Gud har gett via dopet. Den vita konfirmandkåpan är en symbol för dopklänningen, som man nu har vuxit i.
Med nyfikenhet noterar jag den renhet den vita färgen åberopar. Det kan ju inte gärna handla om någon annan renhet än den renhet från syndens skuld som hör samman med dopets bad till ny födelse. Men det verkade ju som om man på hemsidan egentligen inte ville tala om detta med synd och befrielse från synden. Därför blir renheten på hemsidan en gåta, hängande helt i luften.
Vanligtvis talar vi i kyrkan tydligt om att den vita dopdräkten står för att man iklär sig Kristus och hans rättfärdighet. Och konfirmandkåpan är självfallet ingen "symbol" för dopdräkten. Det är en och samma dräkt som konfirmanden bär. Den visar att konfirmanden, den döpte och nu därtill undervisade personen, i tro vill leva i Kristi rättfärdighet.
Svenska kyrkans hemsida har visat fram ett urvattnat dop. Och man kan egentligen inte förstå varför kyrkan alls behöver fortsätta döpa. Om syndernas förlåtelse och det eviga livets salighet är bortretuscherade (är de det, eller bara nedtonade och undanskymda?) - vad återstår då? En trevlig fest, en tradition, ett välkomnande av nytt liv. Bra saker, men inte i på långa vägar närheten av vad dopet enligt Luthersk tradition innebär.
Varför denna lågprofilerade beskrivning? Tror vi i kyrkan numera att ingen kan förstå hur gamla människan i dopet dör och föds till ett nytt liv i Kristus? Eller är det rent av så att vi själva tvekar om dopets verkliga innebörd och betydelse...
I Limadokumentet skriver man så här om dopets innebörd: Dopet är tecknet på nytt liv genom jesus Kristus. Det förenar den som döps med Kristus och hans folk. Nya testamentets skrifter och kyrkans liturgi klargör dopets mening i olika bilder, som ger uttryck åt Kristi rikedomar och hans frälsnings gåvor.
Vidare skriver man: Dopet innebär delaktighet i Jesu Kristi liv, död och uppståndelse....Genom dopet nedsänkes de kristna i Kristi befriande död, där deras synder begraves, där "den gamle Adam" korsfästes med Kristus och där syndens makt brytes. Därför är de döpta inte längre slavar under synden utan fria. Till fullo identifierade med Kristi död begraves de med honom och uppstår här och nu till ett nytt liv i Jesu Kristi uppståndelses kraft, förvissade om att de till sist också skall bli ett med honom i en uppståndelse lik hans (Rom 6:3-11, Kol 2:13, 3:1; Ef 2:5-6).
Nu är det ingen enkel sak att skriva korta och faktafyllda texter så att de blir läsvärda och attraktiva. Särskilt som man inte vill stöta bort den som är tveksam, osäker eller bara lite nyfiken.
Men resultatet på hemsidan är sådant att nu måste man tänka igenom vad man från Svenska kyrkans sida säger om dopet och helt enkelt ändra sin hemsidespresentation. Dopet i sig kan en kyrka inte själv förändra eller göra om. Men det man säger och tänker om dopet är naturligtvis möjligt att förändra. Elementärt är att dopet i kyrkan är ett sakrament (nämns ordet alls på hemsidan?), där Gud själv givit uppdraget att döpa. Dopets sakrament är bundet till vår situation genom det konkreta, i detta fall vattnet. På samma sätt som nattvarden är det genom bröd och vin.
Så här beskriver hemsidan kyrkans dop:
Ett litet barn har kommit till världen. Det vill vi gärna fira tillsammans med er - välkommen till dop!
För dig som förälder kan dopet vara ett tecken på tacksamhet, att du har fått bli förälder till just denna lilla människa.
Tacksamhet och glädje över undret är naturligtvis storartat, men är det ens i närheten av vad kyrkan tänker om skälen att bära fram barn till dop? Är festen för det nya livet beskrivningen av dopet? Fest och tacksamhet är fina anledningar, men betydligt mera hör dopet samman med att Guds nåd och handlande. Nåväl, hemsidan fortsätter:
Löftet
I dopet finns löftet om att Gud är med under livets alla dagar, oavsett vad som händer. Genom hela kyrkans historia har dopet varit den synliga bekräftelsen på varje människas självklara samhörighet med Gud.
Om varje människas samhörighet med Gud är självklar och det kristna dopet mest en yttre akt av bekräftelse - varför döper vi över huvud taget? Den frågan borde vi alla i kyrkan ställa oss. Kyrkan blev (t ex i Lima-dokumentet om Dop, Nattvard, Ämbete) ifrågasatt för det som verkade vara urskillningslösa dop, när man tidigare ofta döpte utan undervisning eller dopsamtal.
I dokumentet sa man att: I många stora europeiska och nordamerikanska majoritetskyrkor praktiseras ofta barndop på ett till synes urskillningslöst sätt. Detta bidrar, till att de kyrkor, som praktiserar troendedop, tvekar att erkänna barndopets giltighet.
Då fanns inte den tydliga koppling som idag upprättats mellan dop och kyrkotillhörighet. Har löftet i dopet en räckvidd som omsluter alla, oavsett om människor döps eller inte? Hör alltid alla samman med Gud och följer Gud oss alla, oavsett vår fria vilja att säga nej?
Hemsidan fortsätter oförskräckt: Dopgudstjänsten är en glädjens och livets fest. Den som döps lyfts fram inför Gud som ger oss livet och som vill dela vår glädje över det. Gud vill vara oss nära livet igenom, befria oss från allt som förlamar och på så sätt förnya våra livsmöjligheter.
Svenska kyrkan verkar här på hemsidan undvika att säga något om dopets egentliga innebörd. Man talar ett slags nyspråk om det som är dopets radikala nådeserbjudande. Läser man Luthers lilla katekes är dopet framställt på ett påfallande annorlunda sätt. Där ligger tonvikten vid dopets verkan och innebörd, som när Luther skriver om dopet på följande krassa sätt:
Vilken nytta medför dopet?
Dopet verkar syndernas förlåtelse, frälsar från döden och djävulen och ger evig salighet åt alla, som tror det, som Guds ord och löften lovar.Vilka är dessa Guds ord och löften?De, som vår Herre Jesus Kristus säger i Markus sista kapitel:Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd.
Om syndernas förlåtelse, om frälsning från döden och om evig salighet har Svenska kyrkan på sin hemsida ingenting att säga. Man får lätt misstanken att kyrkan, i ansiktet utåt, inför offentligheten, anpassat sig till omvärlden så långt att dessa teologiska och andliga perspektiv inte längre ses som relevanta. Men det är svårt. Hur kommunicera människans bortvändhet från Gud och det brott som skett i det ursprungliga paradisiska Gudsförhållandet?
Man har självfallet ännu en sida om dopet där man vill förklara lite mer. Nu heter det att:
Vad är dopet?
Många tror att dopet är en namngivningsceremoni. Men dopet är så mycket mer. Vid barndop säger prästen barnets namn högt så att hela församlingen hör det. Barnets namn och Guds namn nämns samtidigt och det visar på samhörigheten.
Dopet är väl inte alls en namngivningsceremoni. Att nämna Guds namn och barnets namn samtidigt - denna samtidighet, på vad sätt är det utmärkande för dopet? Kyrkan har tidigare hävdat att i dopet ikläds barnet Kristus, begravs med honom och uppstår till det nya livet i Kristus.
Med dopet hör man hemma i en gemenskap som sträcker sig bakåt genom historien ända till Jesus själv, och framåt tillsammans med alla andra människor som på något sätt vill höra till Jesus. Man välkomnas in i Svenska kyrkan och den lokala församlingen.
Genom dopet inlemmas man självfallet i den nya mänskligheten, i det Guds folk som är kallade till helighet. Kyrkan såväl som den döpte ingår i en ny gemenskap. Kallas till ett liv där nationalitet, kön eller status ska läggas åt sidan - eftersom alla genom dopet är ett i Kristus.
Om vattnet skriver man: Dop i Svenska kyrkans ordning sker oftast genom att prästen begjuter dopkandidatens hjässa. Det kan också ske genom att prästen sänker ner barnet i dopfuntens vatten. Även vuxna kan döpas genom nedsänkning, t ex utomhus. Vattnet är en symbol för rening och det är livsnödvändigt.
Men när vi jämför med vad Luther skrev uppstår en tydlig spänning. Vattnet är ingen symbol! Läser man Luther tvingas man fundera över hur det kan komma sig att vattnet uppfattas så olika:
Hur kan vatten åstadkomma en så kraftig verkan?
Det är inte vatten som gör det, utan Guds ord, som är tillsammans med vattnet, och tron, som tror på dessa Guds ord i vattnet. Ty vatten utan Guds ord är vanligt vatten och inte ett dop, men tillsammans med Guds ord är det ett dop, dvs. ett nåderikt livets vatten och ett bad till ny födelse i den helige Ande, som Paulus säger i Titusbrevets tredje kapitel:På grund av sin barmhärtighet frälste han oss, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. Detta skedde för att vi skulle stå rättfärdiga genom hans nåd och, såsom vårt hopp är, bli arvingar till det eviga livet. Detta är ett ord att lita på.
Vad betyder detta dop i vatten?
Det betyder, att den gamla människan i oss skall dränkas genom daglig ånger och bättring och dödas tillsammans med alla synder och onda begärelser, och att sedan en ny människa dagligen skall uppstå och leva i rättfärdighet och helighet inför Gud för evigt.Var står det skrivet?Aposteln Paulus säger i Romarbrevets sjätte kapitel:Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.
Svenska kyrkans hemsida fortsätter vidare om "dopklänningen” och dess innebörd på följande sätt:
Dopklänning
Dopklänningen är oftast vit och det är renhetens färg. Att den är alldeles för lång för barnet är en symbol för att dopet är något att växa i. Att barnet har mycket kvar att lära sig om Gud och om sin tro. Senare i livet, under konfirmationen, får konfirmanden hjälp med att upptäcka vad Gud har gett via dopet. Den vita konfirmandkåpan är en symbol för dopklänningen, som man nu har vuxit i.
Med nyfikenhet noterar jag den renhet den vita färgen åberopar. Det kan ju inte gärna handla om någon annan renhet än den renhet från syndens skuld som hör samman med dopets bad till ny födelse. Men det verkade ju som om man på hemsidan egentligen inte ville tala om detta med synd och befrielse från synden. Därför blir renheten på hemsidan en gåta, hängande helt i luften.
Vanligtvis talar vi i kyrkan tydligt om att den vita dopdräkten står för att man iklär sig Kristus och hans rättfärdighet. Och konfirmandkåpan är självfallet ingen "symbol" för dopdräkten. Det är en och samma dräkt som konfirmanden bär. Den visar att konfirmanden, den döpte och nu därtill undervisade personen, i tro vill leva i Kristi rättfärdighet.
Svenska kyrkans hemsida har visat fram ett urvattnat dop. Och man kan egentligen inte förstå varför kyrkan alls behöver fortsätta döpa. Om syndernas förlåtelse och det eviga livets salighet är bortretuscherade (är de det, eller bara nedtonade och undanskymda?) - vad återstår då? En trevlig fest, en tradition, ett välkomnande av nytt liv. Bra saker, men inte i på långa vägar närheten av vad dopet enligt Luthersk tradition innebär.
Varför denna lågprofilerade beskrivning? Tror vi i kyrkan numera att ingen kan förstå hur gamla människan i dopet dör och föds till ett nytt liv i Kristus? Eller är det rent av så att vi själva tvekar om dopets verkliga innebörd och betydelse...
I Limadokumentet skriver man så här om dopets innebörd: Dopet är tecknet på nytt liv genom jesus Kristus. Det förenar den som döps med Kristus och hans folk. Nya testamentets skrifter och kyrkans liturgi klargör dopets mening i olika bilder, som ger uttryck åt Kristi rikedomar och hans frälsnings gåvor.
Vidare skriver man: Dopet innebär delaktighet i Jesu Kristi liv, död och uppståndelse....Genom dopet nedsänkes de kristna i Kristi befriande död, där deras synder begraves, där "den gamle Adam" korsfästes med Kristus och där syndens makt brytes. Därför är de döpta inte längre slavar under synden utan fria. Till fullo identifierade med Kristi död begraves de med honom och uppstår här och nu till ett nytt liv i Jesu Kristi uppståndelses kraft, förvissade om att de till sist också skall bli ett med honom i en uppståndelse lik hans (Rom 6:3-11, Kol 2:13, 3:1; Ef 2:5-6).
16 oktober 2009
Modersvingen har ljuvlig skugga
Det ska inte bli någon vana att publicera Lina Sandells dikter och psalmer på stillsam, men det är svårt att gå förbi hennes Modersvingen. Och detta trots att jag idag återger den på Linas egen blogg. Berömd blev dikten för sin djärva Gudsbild där modershjärtat och modersvingen fick uttrycka omsorgen och nåden, tryggheten och den trofasta kärleken. Carola har sjungit in en version av Sandells text.
Modersvingen
Nu vill jag sjunga
Om modersvingen,
Som mig betäcker
I nödens tid.
Nu vill jag vila
Vid modershjärtat;
Där blir jag stilla,
Där får jag frid.
Den modersvingen
Har ljuvlig skugga,
När solen bränner
Min arma själ.
Den modersvingen
Har varma fjädrar,
När stormen viner
Kring mig jämväl.
Det modershjärtat
Har ej sin like
I trofast kärlek,
Det ser jag nog.
Vem fattar höjden,
Vem mäter djupet
Utav den kärlek,
Som för oss dog?
Jag är i oro
I ständig fara,
Jag är i mörker,
Men tröstar på
Den modersvingen,
Det modershjärtat.
Vad nöd så länge
Jag har de två?
Ty jag vill glömma
All livets smärta,
All tidens oro,
Allt jordens ve
Och tyst mig gömma
Blott vid det hjärta,
Vars nåd och huldhet
Jag nu fått se.
Modersvingen
Nu vill jag sjunga
Om modersvingen,
Som mig betäcker
I nödens tid.
Nu vill jag vila
Vid modershjärtat;
Där blir jag stilla,
Där får jag frid.
Den modersvingen
Har ljuvlig skugga,
När solen bränner
Min arma själ.
Den modersvingen
Har varma fjädrar,
När stormen viner
Kring mig jämväl.
Det modershjärtat
Har ej sin like
I trofast kärlek,
Det ser jag nog.
Vem fattar höjden,
Vem mäter djupet
Utav den kärlek,
Som för oss dog?
Jag är i oro
I ständig fara,
Jag är i mörker,
Men tröstar på
Den modersvingen,
Det modershjärtat.
Vad nöd så länge
Jag har de två?
Ty jag vill glömma
All livets smärta,
All tidens oro,
Allt jordens ve
Och tyst mig gömma
Blott vid det hjärta,
Vars nåd och huldhet
Jag nu fått se.
15 oktober 2009
Lina Sandell i fokus
Kyrkans Tidning har en webbradio: KT Refugen. Där kan man lyssna till ett antal program och föredrag. För mig som botaniserat en del i Lina Sandells diktning och versskrivande finns där ett program av intresse. Många, många har ett omfattande intresse för Lina Sandell och hennes diktning, särskilt hennes psalmer är älskade.
Lyssna alltså till Clas Hollanders program om Lina Sandell med många sjungna psalmer!
Som en bonus kan Du här läsa dagens verser författade av Lina Sandell och nu senast hämtad från henne alldeles egna blogg. Dessförinnan finns den bl a i "Samlade Sånger" af L.S från Z. Haeggströms Förlagsexpedition, Tryckt 1882.
Jesus är när
Så mörk är ej natt, så hård är ej nöd,
Att Jesus ej hjälpa förmår,
Mitt ljus och mitt liv i mörker och död,
Densamme i dag som i går.
Och Jesus är när, fast stundom han synes mig fjärran.
Han lyser mig än genom dödskuggans dal
Och själv har Han blivit för mig
En levande väg till himmelens sal,
En källa av liv uti sig.
Och Jesus är när, fast stundom Han synes mig fjärran.
Visst kostar det kamp att tro och ej se,
Visst vållar det ångest och strid;
Men Jesus, som en gång burit mitt ve,
Är även i stormen min frid.
Och Jesus är när, fast stundom Han synes mig fjärran.
Och snart får jag se min vän som Han är,
Och sjunga en gladare sång,
När frigjord från allt, som ängslar mig här,
Jag står för hans anlet en gång.
Och då är Han när och synes mig längre ej fjärran.
Lyssna alltså till Clas Hollanders program om Lina Sandell med många sjungna psalmer!
Som en bonus kan Du här läsa dagens verser författade av Lina Sandell och nu senast hämtad från henne alldeles egna blogg. Dessförinnan finns den bl a i "Samlade Sånger" af L.S från Z. Haeggströms Förlagsexpedition, Tryckt 1882.
Jesus är när
Så mörk är ej natt, så hård är ej nöd,
Att Jesus ej hjälpa förmår,
Mitt ljus och mitt liv i mörker och död,
Densamme i dag som i går.
Och Jesus är när, fast stundom han synes mig fjärran.
Han lyser mig än genom dödskuggans dal
Och själv har Han blivit för mig
En levande väg till himmelens sal,
En källa av liv uti sig.
Och Jesus är när, fast stundom Han synes mig fjärran.
Visst kostar det kamp att tro och ej se,
Visst vållar det ångest och strid;
Men Jesus, som en gång burit mitt ve,
Är även i stormen min frid.
Och Jesus är när, fast stundom Han synes mig fjärran.
Och snart får jag se min vän som Han är,
Och sjunga en gladare sång,
När frigjord från allt, som ängslar mig här,
Jag står för hans anlet en gång.
Och då är Han när och synes mig längre ej fjärran.
14 oktober 2009
Änglar eller solsken
Ett kort återfall i änglavurmen: här är två ljusgestalter fångade på bild i Olaus Petri kyrkas kor. På väggen står änglarnas julsång: Ära vare Gud...
Tillfälligheter? Javisst! Men en påminnelse om att vi kan förstå alldeles vanliga naturfenomen som tecken och mönster från Gud. Solsken? Änglar?
Den vanligaste bilden vi använder för att visa på hur samma föremål eller fenomen samtidigt kan tas emot och betyda helt olika saker är väl den av trädet. En kemisk fabrik? En vedspisresurs? En Guds gåva?
11 oktober 2009
Acksägelsedagen, det vore något
Ur en ny predikan på ordrik:
Inför Tacksägelsedagens predikan
kom jag på en lysande idé:
Varför inte ge oss en missnöjesdag,
en gnällighetens dag:
Acksägelsedagen!!!
Var dag kan tyckas vara en sådan
Acksägelsedag
Ack och ve – vilken morgontidning
Ack, ack andra har det
så mycket bättre än jag.
Ack vad de vinner på
Bingolotto och Postkodslotterier
och bonusar får de
och motorbåt har de
och…
Acksägelsedagen är den stora
avundsjukans och missunsamhetens högtid
Låt oss erkänna: Vi älskar att beklaga oss.
Vi mår rent av bra av att hacka
lite extra på tillvaron:
skatterna är för låga eller för många
och höga
Nobelpriset går till okända författare
vars böcker ingen har läst o
jag kan aldrig gissa vem det blir
Tänk att Astrid Lindgren aldrig fick Nobelpriset
Och vi tvingas köa för att få ut pengar
ur automaterna och koden har jag glömt
och vi köar för att lämna ifrån oss
våra surt förvärvade slantar i affärerna
och när man ändå köar passar
någon på att smita före. Så det är!
På vintern är det inte skottat
våren är för kort,
sommaren är skräpig med för mycket
getingar och mygg
och på hösten blir det blött och kallt.
Och i kyrkan är det för långt
och är det inte för långt
är det för tråkigt
och är det inte tråkigt
ja då är det i alla fall obegripligt…
och religiöst, glöm inte det!
Prästerna talar för länge
och ibland är det för tyst
och då hör man inte…
Vilken förskräckligt passande
högtid Acksägelsedagen kunde bli.
Inför Tacksägelsedagens predikan
kom jag på en lysande idé:
Varför inte ge oss en missnöjesdag,
en gnällighetens dag:
Acksägelsedagen!!!
Var dag kan tyckas vara en sådan
Acksägelsedag
Ack och ve – vilken morgontidning
Ack, ack andra har det
så mycket bättre än jag.
Ack vad de vinner på
Bingolotto och Postkodslotterier
och bonusar får de
och motorbåt har de
och…
Acksägelsedagen är den stora
avundsjukans och missunsamhetens högtid
Låt oss erkänna: Vi älskar att beklaga oss.
Vi mår rent av bra av att hacka
lite extra på tillvaron:
skatterna är för låga eller för många
och höga
Nobelpriset går till okända författare
vars böcker ingen har läst o
jag kan aldrig gissa vem det blir
Tänk att Astrid Lindgren aldrig fick Nobelpriset
Och vi tvingas köa för att få ut pengar
ur automaterna och koden har jag glömt
och vi köar för att lämna ifrån oss
våra surt förvärvade slantar i affärerna
och när man ändå köar passar
någon på att smita före. Så det är!
På vintern är det inte skottat
våren är för kort,
sommaren är skräpig med för mycket
getingar och mygg
och på hösten blir det blött och kallt.
Och i kyrkan är det för långt
och är det inte för långt
är det för tråkigt
och är det inte tråkigt
ja då är det i alla fall obegripligt…
och religiöst, glöm inte det!
Prästerna talar för länge
och ibland är det för tyst
och då hör man inte…
Vilken förskräckligt passande
högtid Acksägelsedagen kunde bli.
09 oktober 2009
Kan de flyga?
Hela veckan har änglarna följt mig. Och då är det svårt att frigöra sig från de bilder man ser inpräntade på ögonlocken. Bokmärkesängeln som likt en humla förmodligen är en aerodynamisk gåta och sannolikt lyfter och flyger mot all förmodan.
Med sådana fjärilsliknande vingar borde lyftkraften vara begränsad.
Kan småänglar bistå i kampen mot det onda?
Bär de ljungande svärd som kan brukas mot makterna i höjden?
Eller tänker de förstrött på annat?
Är det söta mest bild och yta, enbart till för att lugna och avväpna fienden, egentligen framträder sådana änglar i sin sanna gestalt först när omständigheterna påkallar deras insats?
Guds änglar är hans sändebud
av eld och vind och ande,
en himmelsk här av liv och ljus
som glimmar genom natten.
Vi känner dem som bönesvar.
Det är Guds änglars dag i dag
med eldsken över landet.
SvPs 483:1
Med sådana fjärilsliknande vingar borde lyftkraften vara begränsad.Kan småänglar bistå i kampen mot det onda?
Bär de ljungande svärd som kan brukas mot makterna i höjden?
Eller tänker de förstrött på annat?
Är det söta mest bild och yta, enbart till för att lugna och avväpna fienden, egentligen framträder sådana änglar i sin sanna gestalt först när omständigheterna påkallar deras insats?
Guds änglar är hans sändebud
av eld och vind och ande,
en himmelsk här av liv och ljus
som glimmar genom natten.
Vi känner dem som bönesvar.
Det är Guds änglars dag i dag
med eldsken över landet.
SvPs 483:1
04 oktober 2009
Ängladag
Svenska folket tror på änglar! Och många har mött dessa himmelska väsen. I syner, i drömmar, i uppenbarelser. Och det är inte bokmärkesänglarna som ger färg och form åt de gestalter man sett och mött.Skyddsänglarnas vandring runt våra hus, lever som föreställning i bönelivet.
Det går en ängel kring vårt hus.
Han bär på två förgyllda ljus.
Han har en bok uti sin hand.
Så somnar vi i Jesu namn.
Och Martin Luther lär ha sagt:
Där det finns tjugo djävlar, där finns det också hundra änglar.
Om det inte var så, skulle vi redan för länge sedan ha gått under.
Det uttryckte han kärvt, men mycket hoppfullt!
Just idag sjungs i många kyrkor psalmer där änglarna har en framträdande roll. Det är ju den Helige Mikales dag.
Gud låter sina trogna här
allt gott av nåd erfara,
och budskap om hans kärlek bär
mång tusen änglars skara.
Så sjung av hjärtat och var glad:
Guds änglar från vår barndomsdag
oss följer och bevarar.
Svenska psalmboken Ps 167:1
Så håll lite extra nogrann utkik. Just i ögonvrån kanske ett ljusfenomen glimmar till? Eller möjligen kommer det gäster på besök. Då ska man vara extra uppmärksam - det kan vara änglar...
02 oktober 2009
En grå och härlig dag
En grå dag som denna lovar mycket. Dagens program är fyllt av intressanta och annorlunda uppgifter. Jag ska delta i samtalsdagar! Samtalsdagar - vilken lyx att få avsätta dagar för möten och samtal. Vilken påminnelse om vad för slags varelser vi är: kontaktsökande, kommunikativa och sociala!
Och det är inte vilka samtal som helst, de handlar inte om den dagliga kaffekonversationen om regn, rusk och hotande frost (även om den verkligen har sitt stora värde). Nej, just dessa dagar ska vi samtala om sådant som gör livet värt att leva. Vi ska tala om bön! Och även be en smula. Kan en grå dag bli bättre? Svårligen!
Och det är inte vilka samtal som helst, de handlar inte om den dagliga kaffekonversationen om regn, rusk och hotande frost (även om den verkligen har sitt stora värde). Nej, just dessa dagar ska vi samtala om sådant som gör livet värt att leva. Vi ska tala om bön! Och även be en smula. Kan en grå dag bli bättre? Svårligen!
29 september 2009
Stress och samtal
Postelektionär stress, finns det? Kanske inte. Men det borde finnas. Den stress som infinner sig när en prövande period i livet upphör tvingar pulsen upp i högre sfärer. Och eftertanken får skinnet att blekna. Sa jag verkligen så? Har jag försökt påverka otillbörligt? Blev de så förb-ade att de inte längre talar med mig? Man har talat med mig, och jag förstod att det var precis det de inte ville.
Nåväl, gjort är gjort och nu ligger det en hel massa riktigt ogjort framför oss. Bäst att vi tar itu med det! Tillsammans. With a little help of my friends?
Tur man inte är ateist och tvingas föna folk med rosa blåsverktyg. Viktigare saker står verkligen på tur. Men först måste vi invänta kyrkomötets alla krumbukter och turer.
Själv fyndade jag en bok av Nils Ferlin på ett antikvariat. Fynd och fynd. Dyrt blev det fast det inte ens var en förstaupplaga. Men orden har jag i min ägo (om än till låns). Volymen vilar nu på vardagsrummets bord. Redo att hyllas!
Nåväl, gjort är gjort och nu ligger det en hel massa riktigt ogjort framför oss. Bäst att vi tar itu med det! Tillsammans. With a little help of my friends?
Tur man inte är ateist och tvingas föna folk med rosa blåsverktyg. Viktigare saker står verkligen på tur. Men först måste vi invänta kyrkomötets alla krumbukter och turer.
Själv fyndade jag en bok av Nils Ferlin på ett antikvariat. Fynd och fynd. Dyrt blev det fast det inte ens var en förstaupplaga. Men orden har jag i min ägo (om än till låns). Volymen vilar nu på vardagsrummets bord. Redo att hyllas!
28 september 2009
Bruckner, Sacks och Svenska Kammarorkestern
Svenska Kammarorkestern i Örebro har en Må bättre-serie konserter. I lördags den 26/9 med två inslag. Först ett miniföredrag av rektorn Jens Schollin (Örebro Universitet) om kopplingen mellan musik, välbefinnande och hjärnan. Han menade att musik ökar tillväxten av celler i hjätnan och utlovade mer celler efter än före.
Jens Schollin lutade sig mot neurologen Oliver Sacks som ägnat musiken sin uppmärksamhet i boken Den enarmade pianisten, utgiven på Brombergs förlag.
Schollin nämnde också Sacks bok The Man Who Mistook His Wife for a Hat.
Efter denna inledning blev det Svenska Kammarorkestern med sin chesdirigent Thomas Dausgaard. Symfoni nr 2 i c-moll av Anton Bruckner uppfördes med bravur och intensitet. Från de mildaste viskande violiner till rytmiska trumpetstötar.
Dausgaard är internationellt framgångsrik och erkänd. Hans kroppspråk hade fungerat även på en tennisplan med lätt böjda knän, rytmiskt vaggande som vid servmottagning och utsträckta armar som vid snabbt volleyspel. En skicklig filmare skulle nog kunna få till en succé genom att plantera denne drigent i andra miljöer. Men framför orkestern blev han ett med musiken, markerade dess gränser och drev fram dess dynamiska spänst. Inte minst pauseringarnas konst behärskade han till fullo i denna symfoni där pauserna spelar så stor roll. Inspirerande och visuellt.
Orksterns bredd i uttryck och skicklighet i konsertant ensemblespel såväl som briljans i mer solistiska partier firade denna eftermiddag triumfer i Örebros Konserthus. Publiken fick njuta av Bruckners folkloristik med dansanta partier och dånande flöden. Strålande! Och mer hjärna på köpet! Det Ni!
Bruckner på Spotify
Jens Schollin lutade sig mot neurologen Oliver Sacks som ägnat musiken sin uppmärksamhet i boken Den enarmade pianisten, utgiven på Brombergs förlag.
Schollin nämnde också Sacks bok The Man Who Mistook His Wife for a Hat.
Efter denna inledning blev det Svenska Kammarorkestern med sin chesdirigent Thomas Dausgaard. Symfoni nr 2 i c-moll av Anton Bruckner uppfördes med bravur och intensitet. Från de mildaste viskande violiner till rytmiska trumpetstötar.
Dausgaard är internationellt framgångsrik och erkänd. Hans kroppspråk hade fungerat även på en tennisplan med lätt böjda knän, rytmiskt vaggande som vid servmottagning och utsträckta armar som vid snabbt volleyspel. En skicklig filmare skulle nog kunna få till en succé genom att plantera denne drigent i andra miljöer. Men framför orkestern blev han ett med musiken, markerade dess gränser och drev fram dess dynamiska spänst. Inte minst pauseringarnas konst behärskade han till fullo i denna symfoni där pauserna spelar så stor roll. Inspirerande och visuellt.
Orksterns bredd i uttryck och skicklighet i konsertant ensemblespel såväl som briljans i mer solistiska partier firade denna eftermiddag triumfer i Örebros Konserthus. Publiken fick njuta av Bruckners folkloristik med dansanta partier och dånande flöden. Strålande! Och mer hjärna på köpet! Det Ni!
Bruckner på Spotify
27 september 2009
Tills vidare
När ska du pensionera dig? När frågan kom var jag inte förberedd. Är det redan så pass långt gånget med åldrandet att jag ska dra mig tillbaka, så kan det väl ändå inte vara. Om hälsan står mig bi, och Gud vill, har jag ytterligare en fyra-fem arbetsföra år. Många predikningar är ännu oskrivna och ohållna. Gudstjänster ofirade. Och barn är odöpta och okonfirmerade. Men om sådant vet ingen något med säkerhet. Ja, det där med arbete, ork och hälsa. Men...
Tills vidare är jag tillsvidareanställd och arbetar vidare tills en dag då jag inte gör det något vidare.
Men flera av vännerna har satt på sig kepsen och åker numera världen runt på rabatt. Operahus och teatrar slåss om besökare. Om de är något grånade pantrar spelar inte någon roll. En sådan globetrotter kunde jag tänka mig att bli. En dag. I en avlägsen framtid.
Först ska vi ta oss igenom den här dagen. Familjemässa är firad och genomförd. Nu väntar dop och sedan får vi väl se.
Tills vidare är jag tillsvidareanställd och arbetar vidare tills en dag då jag inte gör det något vidare.
Men flera av vännerna har satt på sig kepsen och åker numera världen runt på rabatt. Operahus och teatrar slåss om besökare. Om de är något grånade pantrar spelar inte någon roll. En sådan globetrotter kunde jag tänka mig att bli. En dag. I en avlägsen framtid.
Först ska vi ta oss igenom den här dagen. Familjemässa är firad och genomförd. Nu väntar dop och sedan får vi väl se.
25 september 2009
Hoppfull tvätt
Ett kort från New York sänt till Karin i Fröstorp (Tibro) från Hilda. Det skickades kl 12.30 den 8 december 1909 - för 100 år sedan! Vykortet är poststämplat i Brooklyn. Ett sådant kort skulle inte tryckas och spridas idag. Och stavfelet är rörande: Mronday Morning on the East Side - New York.Jag har grubblat över valet av motiv. Kanske Hilda hade ett arbete som innebar mycket tvätt? Eller bodde hon i något hus där man fick hänga tvättlinorna mellan husen? Kan det ha varit så att hon ville visa baksidan av det förlovade landet i väst? Och så sänder Hilda sitt uppmuntrande meddelande till någon som undrar: Jag mår godt!
Betraktar man kortet framträder olika ting, Slokande tvättlinor som får den förlängda taklinjen att säcka ihop. Ljus himmel. Barn i gränden. Ojämn färgläggning. Blå och rosa lakan. Tvätt och åter tvätt.
Jag ser hopp när jag betraktar kortet, trots murriga bakgårdar och en gata med avfall och skräp. Där det hänger tvätt har man inte kapitulerat inför smuts och lort - utan kämpar vidare. Tillförsikt. Ett gott ord som precis som hopp är riktat mot framtiden..
Liknande motiv kunde man under apartheidtiden se i Sydafrika. I kåkstäderna hängde det tvätt överallt. En stolt signal om att man inte gett upp!
Själv har jag just tömt torkrum och tumlare i tvättstugan för att bereda plats för nästa person. Och jag kånkar upp och ner för trappor med korgar, påsar och annat som kan behövas. Konditionen stärks och vittvätten skiner.
24 september 2009
Eftervalsdiskussion
Eftervalsdiskussionen är påbörjad. Alla har kollat vad som står på Kyrkans hemsidas preliminära redovisning av valresultatet. Mandat hit och procentsatser dit. Och bilden tycks klarna. Alla nivåer kan knappas fram. Just nu gäller många samtal mest vem som får vilka uppdrag. Och man undrar hur det kunde gå som det gick. Mest förvåning möter mig över det synnerligen stora antalet ogiltigförklarade röster. Hur kom det sig? Blev personkryssen för många och sprängde reglerna? Kanske en signal om att personval vill folk ha!
Eller var valsedlarna för tunna så att många lyckades peta ner två stycken? Om de hade samma namn på sig borde det ju indikera misstag - inte försök att få dubbelt inflytande, eller...
Mig har det, under försöken till eftertanke, slagit att om tro och religion är en privatsak, som flera politiska partier tidigare hävdat, alltså tillhör den personliga och inte offentliga sfären - varför är det då så viktigt att eftersträva positioner och inflytande för att styra? Som en koan ur Zentraditionen.
Nej, nu får detta vara. En ny dag är här. Solen kikar lite höstblygt fram över hustaken och nya frågor och möten väntar.
Eller var valsedlarna för tunna så att många lyckades peta ner två stycken? Om de hade samma namn på sig borde det ju indikera misstag - inte försök att få dubbelt inflytande, eller...
Mig har det, under försöken till eftertanke, slagit att om tro och religion är en privatsak, som flera politiska partier tidigare hävdat, alltså tillhör den personliga och inte offentliga sfären - varför är det då så viktigt att eftersträva positioner och inflytande för att styra? Som en koan ur Zentraditionen.
Nej, nu får detta vara. En ny dag är här. Solen kikar lite höstblygt fram över hustaken och nya frågor och möten väntar.
23 september 2009
Efter valet
Eftervalsdebatten kommer nog igång så småningom. Valdeltagandet tycks ha stannat på 11,8% vilket är en mycket liten, men dock, nedgång. Drömmarna om ökat valdeltagande och ökat folkligt inflytande via valet kom på skam.
Är det godtagbart att valet, dessa 11,8 % av de röstberättigades röster, ska kosta 125-150 MILJONER kronor? Någon borde dessutom sammanställa hur omfattande partistödet och mandatbidragen totalt sett varit detta kyrkovalsår. Det blir säkert en spännande läsning om ömsesidigt beroende mellan kyrka och parti.
De reguljära politiska partierna tappade mark med undantag för socialdemokraterna. Kommer det att bli synligt att vi nu får en mer socialdemokratisk kyrka? För att kunna svara på den frågan måste vi vänta och se.
Nu borde man granska på hur många ställen platser som ordinarie och suppleanter kommer att gapa tomma eftersom man inte fått ihop folk. Därtill blir det extra intressant att se hur pass föryngrad kretsen av de förtroendevalda blivit.
Är det godtagbart att valet, dessa 11,8 % av de röstberättigades röster, ska kosta 125-150 MILJONER kronor? Någon borde dessutom sammanställa hur omfattande partistödet och mandatbidragen totalt sett varit detta kyrkovalsår. Det blir säkert en spännande läsning om ömsesidigt beroende mellan kyrka och parti.
De reguljära politiska partierna tappade mark med undantag för socialdemokraterna. Kommer det att bli synligt att vi nu får en mer socialdemokratisk kyrka? För att kunna svara på den frågan måste vi vänta och se.
Nu borde man granska på hur många ställen platser som ordinarie och suppleanter kommer att gapa tomma eftersom man inte fått ihop folk. Därtill blir det extra intressant att se hur pass föryngrad kretsen av de förtroendevalda blivit.
19 september 2009
Kristeligt Dagblad om kyrkovalet
Nog blir det svårt att undanhålla vänner och bekanta Kristeligt Dagblads bevakning av det svenska kyrkovalet. Där har man uppmärksammat att en präst, prost och kyrkoherde, tillika med f d chefredaktör för Kyrkans Tidning, uppmanat till att bryta de politiska partiernas makt över Svenska kyrkan.
Kristeligt Dagblad skriver bland annat:– I Kirkemødet kan de politiske partier godt stå frem med en kristen bekendelse. Der fremstår de som repræsentanter for den lutherske tro. Men lige så snart Kirkemødets døre lukkes, så er de tilbage i deres partier, og her er de religiøst neutrale, for sådan foretrækker man det i det svenske samfund, siger Lars B. Stenström, som på den baggrund sætter spørgsmålstegn ved partiernes troværdighed.
I stedet ønsker han kirkens sande og tro tjenere sat i spidsen for Svenska Kyrkan. Det vil sige, at alle kandidater stiller op til kirkevalget uden politiske bindinger.
Visst blir man förvånad att Kristeligt Dagblad uppmärksammar just denna kritik mot det kyrkoval som Söndagen den 20/9 avgör hur 4 nya år i Svenska kyrkans historia skall formas. De citerar samvetsgrant:
– En evangelisk-luthersk kirke skal først og fremmest ledes med inspiration fra Guds ord og bekendelsesskrifterne og ikke ud fra sekulære partiprogrammer, siger Lars B. Stenström, som ellers støtter den svenske kirkes opbygning med demokratiske organer på tre forskellige niveauer.
Ja, ja. Det är roligt att citeras i Danmark av en tidning som fortfarande tror på ordets betydelse. Läs artiklarna och inse att man förlitar sig på texten, på ord, meningar och resonemang. Inte bara på tillfälliga känslor eller illustrationer. Inte på förkortningar eller snuttar.
Så gå och rösta! Och låt Kyrkan vara Kyrka!
Kristeligt Dagblad skriver bland annat:– I Kirkemødet kan de politiske partier godt stå frem med en kristen bekendelse. Der fremstår de som repræsentanter for den lutherske tro. Men lige så snart Kirkemødets døre lukkes, så er de tilbage i deres partier, og her er de religiøst neutrale, for sådan foretrækker man det i det svenske samfund, siger Lars B. Stenström, som på den baggrund sætter spørgsmålstegn ved partiernes troværdighed.
I stedet ønsker han kirkens sande og tro tjenere sat i spidsen for Svenska Kyrkan. Det vil sige, at alle kandidater stiller op til kirkevalget uden politiske bindinger.
Visst blir man förvånad att Kristeligt Dagblad uppmärksammar just denna kritik mot det kyrkoval som Söndagen den 20/9 avgör hur 4 nya år i Svenska kyrkans historia skall formas. De citerar samvetsgrant:
– En evangelisk-luthersk kirke skal først og fremmest ledes med inspiration fra Guds ord og bekendelsesskrifterne og ikke ud fra sekulære partiprogrammer, siger Lars B. Stenström, som ellers støtter den svenske kirkes opbygning med demokratiske organer på tre forskellige niveauer.
Ja, ja. Det är roligt att citeras i Danmark av en tidning som fortfarande tror på ordets betydelse. Läs artiklarna och inse att man förlitar sig på texten, på ord, meningar och resonemang. Inte bara på tillfälliga känslor eller illustrationer. Inte på förkortningar eller snuttar.
Så gå och rösta! Och låt Kyrkan vara Kyrka!
16 september 2009
Bryt partipolitikens makt över Svenska kyrkan!
Idag har jag fått ett inlägg i valdebatten publicerat i tidningen Dagen. Med några ords förtydligande återges artikeln nedan.
En fråga som säkert väcks av inlägget är hur jag kan påstå att fromma moderater eller socialdemokrater representerar utifrån kommande krafter. Svaret är att det är deras partier som har ett starkt inflytande över politiken och det är tydligt hur dessa nyttjar kyrkan som en spelplan för egna frågor. Den som styr kyrkan styr också en gigantisk folk- och opinionsbildande apparat. Vem vill avhända sig kontrollen över den?
Lägg till att partierna ser som sin främsta uppgift att företräda de icke aktiva. Om de som är valda ser sig som representanter för dem som inte omfattar kyrkans tro och bekännelse så leder det obönhörligt (!) till en inre sekularisering. Kyrkan blir mindre kyrka och mer offentlig institution för samhällsinsatser. Därav påståenden om partierna som utifrån kommande krafter.
Och i ett tidgare inlägg har jag frågat efter partiernas teologiska hållning - för en sådan måste till om man ska fatta beslut om gudstjänstordningar, böner och annat viktigt i kyrkans liv. Jag upprepar gärna dessa frågor om kyrkans lära. Varje intresserad väljare borde ställa dem till Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson eller deras partikamrater i Svenska kyrkan.!
Varför anser Du och Ditt parti om att dop skall vara grunden för medlemsskap i Svenska kyrkan? Jag kan gissa att Ni egentligen menar att det blir exkluderande?Vad anser Du och Ditt parti om dopet som villkor för deltagande i nattvarden? Min misstanke är att Ni möjligen kan anse att det leder till diskriminering?
Vad menar Du och Ditt parti om Kristi närvaro i nattvardens bröd och vin? Kan ett politiskt parti hysa övertygelsen att Jesus verkligen är där, I brödet och vinet?
Tror Du och Ditt parti att Svenska kyrkan är en del av Kristi kyrka i världen, av de heligas samfund? Jag anar att Ni inte tycker att det finns några frågor där vi i vår kyrka ska ta intryck av vad andra delar av denna enda Kristi kyrka tror och bekänner?
Hur vill Du och Ditt parti att Svenska Kyrkan ska missionera i Sverige? Ni menar väl att det är kyrkans uppgift att med tydlighet förkunna evangeliets glada budskap om frälsning i Jesus Kristus?
Och här artikeln:
Bryt partipolitikens makt över Svenska kyrkan!
Vid kyrkovalet den 20 september finns en möjlighet att bryta partiernas makt i Svenska kyrkan. En förändring nödvändig för kyrkans överlevnad som kristen kyrka.
Det är osunt att de politiska krafter som styr samhället också kontrollerar kyrkan. Så förhindras profetisk samhällskritik och uppgiften som salt i världen försvåras. Visst kan politiska partiers företrädare vara fromma, men de företräder ett sekulärt inflytande. Partierna är livsåskådningsmässigt neutrala. Utifrån kommande krafter styr Svenska kyrkan.
För trossyskon i världens alla kyrkor är det otänkbart att sekulära organisationer, än mindre partipolitiska grupper, skulle leda och styra en kristen kyrka. I grunden strider en sådan ordning mot kyrkans väsen - Guds folk av troende och döpta som vill höra Kristus till i liv och handling.
Politiska ideologier och partiprogram har primärt andra mål än att styra en kyrka. Teologi, tro och kyrka har andra källor än politiska ideologier. En evangelisk luthersk kyrka ska först och främst styras med inspiration från Guds ord och bekännelseskrifterna, och inte utifrån sekulära partipolitiska program!
Partiernas dominans har skapat ett nytt valbarhetskriterium. För att bli vald, även som präst, krävs partimedlemskap. Det blir viktigare än att prästerna är det Heliga Gudsordets tjänare. Under senare år har partiernas total dominans brutits och flera icke-politiska alternativ kommit till (t ex Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan och Frimodig kyrka).
Partierna ser sig som demokratins garanter. Som om kyrkan inte kunde röra sig utan partipolitiska stödhjul. Denna myt behöver demonteras. Kyrkan fungerade långt innan partierna fanns till. Och demokrati finns i många former. Folkligt inflytande kan organiseras utanför partier och politik. Om demokrati förutsatte partistyre så skulle väl alla folkrörelser och trossamfund behöva ha partipolitiska överrockar?!
Partierna vill företräda dem som sällan aktivt är med. Men i partierna organiserar man sig inte så. Där har de inre cirklarna kontroll över sin organisation. Och man ser alltid till att de mest politiskt insatta och aktiva bestämmer. Där duger det. Men i kyrkans sammanhang skäller man nedsättande på de aktiva, på ”eliten”. Just i kyrkan är det de minst aktiva som ska påverka och styra. Varför?
Inte ens om partierna försökte styra den Romersk katolska kyrkan, Pingströrelsen, Muslimska församlingar eller Idrottsrörelsen så vore den politiska maktutövning godtagbar. En sådan religiös makt står i strid med det partierna annars arbetar för: ett modernt sekulärt samhälle.
Motsägelsefullt nog menar de politiska partierna och deras ledare att Svenska kyrkan ska framträda som opolitisk. Det är ju bara inte möjligt om man ser på följande maktfördelning i kyrkomötet: 71 (s), 45 (m) och 41 (c). Tre riksdagspartier har tillsammans 157 mandat av 251. En betydande och klar egen majoritet. Tala om politisk styrning.
Partierna respekterar inte heller sina egna beslut. I kyrkomötet kan partierna stå bakom en kristen bekännelse. Där företräder de kristen tron i lutherdomens form. Men så snart kyrkomötets portar stängs blir partierna religiöst neutrala. De politiska partier som styr ett trossamfund med en hög kristen bekännelse bör rimligen företräda tron utanför kyrkmurarna. Men partierna vränger av sig den fromma kappan varje gång man uppträder utanför kyrkmurarna! Hur trovärdigt är det?
Partierna (s, m och c) har i Svenska kyrkan bestämt att: ”Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom. Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är hennes ursprung och mål. Hos Gud finns ett outtömligt djup av vishet, nåd och kärlek. Kyrkans tro innebär en grundläggande tillit till Gud och bygger på Guds väldiga handlingar, som är omvittnade i Bibeln och möter människorna i deras liv. Tron har ett från det apostoliska arvet överlämnat innehåll som kyrkan för vidare och som blir till en personlig erfarenhet i människornas liv.” Tror någon att partierna står bakom sitt eget beslut?
Den 20 september kan partipolitiseringen av Svenska kyrkan hejdas. Låt kyrkan vara kyrka!
En fråga som säkert väcks av inlägget är hur jag kan påstå att fromma moderater eller socialdemokrater representerar utifrån kommande krafter. Svaret är att det är deras partier som har ett starkt inflytande över politiken och det är tydligt hur dessa nyttjar kyrkan som en spelplan för egna frågor. Den som styr kyrkan styr också en gigantisk folk- och opinionsbildande apparat. Vem vill avhända sig kontrollen över den?
Lägg till att partierna ser som sin främsta uppgift att företräda de icke aktiva. Om de som är valda ser sig som representanter för dem som inte omfattar kyrkans tro och bekännelse så leder det obönhörligt (!) till en inre sekularisering. Kyrkan blir mindre kyrka och mer offentlig institution för samhällsinsatser. Därav påståenden om partierna som utifrån kommande krafter.
Och i ett tidgare inlägg har jag frågat efter partiernas teologiska hållning - för en sådan måste till om man ska fatta beslut om gudstjänstordningar, böner och annat viktigt i kyrkans liv. Jag upprepar gärna dessa frågor om kyrkans lära. Varje intresserad väljare borde ställa dem till Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson eller deras partikamrater i Svenska kyrkan.!
Varför anser Du och Ditt parti om att dop skall vara grunden för medlemsskap i Svenska kyrkan? Jag kan gissa att Ni egentligen menar att det blir exkluderande?Vad anser Du och Ditt parti om dopet som villkor för deltagande i nattvarden? Min misstanke är att Ni möjligen kan anse att det leder till diskriminering?
Vad menar Du och Ditt parti om Kristi närvaro i nattvardens bröd och vin? Kan ett politiskt parti hysa övertygelsen att Jesus verkligen är där, I brödet och vinet?
Tror Du och Ditt parti att Svenska kyrkan är en del av Kristi kyrka i världen, av de heligas samfund? Jag anar att Ni inte tycker att det finns några frågor där vi i vår kyrka ska ta intryck av vad andra delar av denna enda Kristi kyrka tror och bekänner?
Hur vill Du och Ditt parti att Svenska Kyrkan ska missionera i Sverige? Ni menar väl att det är kyrkans uppgift att med tydlighet förkunna evangeliets glada budskap om frälsning i Jesus Kristus?
Och här artikeln:
Bryt partipolitikens makt över Svenska kyrkan!
Vid kyrkovalet den 20 september finns en möjlighet att bryta partiernas makt i Svenska kyrkan. En förändring nödvändig för kyrkans överlevnad som kristen kyrka.
Det är osunt att de politiska krafter som styr samhället också kontrollerar kyrkan. Så förhindras profetisk samhällskritik och uppgiften som salt i världen försvåras. Visst kan politiska partiers företrädare vara fromma, men de företräder ett sekulärt inflytande. Partierna är livsåskådningsmässigt neutrala. Utifrån kommande krafter styr Svenska kyrkan.
För trossyskon i världens alla kyrkor är det otänkbart att sekulära organisationer, än mindre partipolitiska grupper, skulle leda och styra en kristen kyrka. I grunden strider en sådan ordning mot kyrkans väsen - Guds folk av troende och döpta som vill höra Kristus till i liv och handling.
Politiska ideologier och partiprogram har primärt andra mål än att styra en kyrka. Teologi, tro och kyrka har andra källor än politiska ideologier. En evangelisk luthersk kyrka ska först och främst styras med inspiration från Guds ord och bekännelseskrifterna, och inte utifrån sekulära partipolitiska program!
Partiernas dominans har skapat ett nytt valbarhetskriterium. För att bli vald, även som präst, krävs partimedlemskap. Det blir viktigare än att prästerna är det Heliga Gudsordets tjänare. Under senare år har partiernas total dominans brutits och flera icke-politiska alternativ kommit till (t ex Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan och Frimodig kyrka).
Partierna ser sig som demokratins garanter. Som om kyrkan inte kunde röra sig utan partipolitiska stödhjul. Denna myt behöver demonteras. Kyrkan fungerade långt innan partierna fanns till. Och demokrati finns i många former. Folkligt inflytande kan organiseras utanför partier och politik. Om demokrati förutsatte partistyre så skulle väl alla folkrörelser och trossamfund behöva ha partipolitiska överrockar?!
Partierna vill företräda dem som sällan aktivt är med. Men i partierna organiserar man sig inte så. Där har de inre cirklarna kontroll över sin organisation. Och man ser alltid till att de mest politiskt insatta och aktiva bestämmer. Där duger det. Men i kyrkans sammanhang skäller man nedsättande på de aktiva, på ”eliten”. Just i kyrkan är det de minst aktiva som ska påverka och styra. Varför?
Inte ens om partierna försökte styra den Romersk katolska kyrkan, Pingströrelsen, Muslimska församlingar eller Idrottsrörelsen så vore den politiska maktutövning godtagbar. En sådan religiös makt står i strid med det partierna annars arbetar för: ett modernt sekulärt samhälle.
Motsägelsefullt nog menar de politiska partierna och deras ledare att Svenska kyrkan ska framträda som opolitisk. Det är ju bara inte möjligt om man ser på följande maktfördelning i kyrkomötet: 71 (s), 45 (m) och 41 (c). Tre riksdagspartier har tillsammans 157 mandat av 251. En betydande och klar egen majoritet. Tala om politisk styrning.
Partierna respekterar inte heller sina egna beslut. I kyrkomötet kan partierna stå bakom en kristen bekännelse. Där företräder de kristen tron i lutherdomens form. Men så snart kyrkomötets portar stängs blir partierna religiöst neutrala. De politiska partier som styr ett trossamfund med en hög kristen bekännelse bör rimligen företräda tron utanför kyrkmurarna. Men partierna vränger av sig den fromma kappan varje gång man uppträder utanför kyrkmurarna! Hur trovärdigt är det?
Partierna (s, m och c) har i Svenska kyrkan bestämt att: ”Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom. Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är hennes ursprung och mål. Hos Gud finns ett outtömligt djup av vishet, nåd och kärlek. Kyrkans tro innebär en grundläggande tillit till Gud och bygger på Guds väldiga handlingar, som är omvittnade i Bibeln och möter människorna i deras liv. Tron har ett från det apostoliska arvet överlämnat innehåll som kyrkan för vidare och som blir till en personlig erfarenhet i människornas liv.” Tror någon att partierna står bakom sitt eget beslut?
Den 20 september kan partipolitiseringen av Svenska kyrkan hejdas. Låt kyrkan vara kyrka!
14 september 2009
Låt kyrkan vara kyrka
Huvudledaren i Dagens Nyheter reser idag kravet att Svenska kyrkan ska släppas fri! Fri från vad då kan många undra. Från de politiska partierna, är DN:s svar. Riksdagspartiernas grepp om kyrkan gagnar ingen, hävdar tidningen.
Dagens Nyheter har förstått vikten av engagemang. Man skriver:
Politiker med anknytning till riksdagspartierna kontrollerar 80 procent av kyrkomötet. För att bli vald krävs ofta partilojalitet men inte nödvändigtvis ett intresse för kyrkan. Det är olyckligt. Kyrkan borde, likt andra trossamfund eller föreningar, styras av engagerade medlemmar som tror på organisationen.
Inte bara partilojalitet kräver partierna av dem som väljs. Förutsättningen för att bli vald till kyrkans högsta beslutande organ är och har länge varit partimedlemsskap, såvida man inte kommit med i några av de opolitiska alternativ som nu vuxit fram: Frimodig kyrka och Partipoltiskt obundna i Svenska kyrkan. Men med den stora dominans partierna haft har partitillhörighet kommit att bli ett extra valbarthetskriterium - på alla kyrkans nivåer. Tänk att den främsta meriten för att bli vald till den lokala församlingens styrelse i en kristen kyrka, till kyrkorådet, är partimedlemsskap. En i sanning märklig ordning...
För de präster som har velat vara med och forma kyrkans tro och liv har den enklaste vägen vartit via partierna - inte att de haft teologisk insikt eller fungerat som uppskattade andliga ledare. Ofattbart i en kyrka. Och orimligt! Jag kan skriva det eftersom jag under några år själv satt på partimandat (s) i kyrkomötet!
DN skriver vidare om engagemanget:
Om riksdagspartierna lämnade kyrkovalet skulle deras tomrum fyllas av partier och personer med klara teologiska åsikter. Redan i dag finns flera icke-politiska partier i kyrkomötet. Engagerade medlemmar med bakgrund från riksdagspartierna ska naturligtvis inte stängas ute från kyrkodemokratin men traditionell partipolitik har inget i kyrkan att göra.
Hur kyrkan väljer att organisera sig är upp till medlemmarna själva. Men om de vill minska byråkratin skulle säkerligen antalet förtroendevalda kunna minskas.
Välkommet och utmärkt är det att landets ledande liberala tidning så klart tar ställning! Nu får man hoppas att lokaltidningarna i landet visar samma klarsyn. Och att de vågar opponera sig mot de politiska partiernas maktbegär. Ett kontrollbehov som har gått långt utöver vad som är rimligt. Låt kyrkan vara kyrka! Och lämna partipolitiken utanför.
Dagens Nyheter har förstått vikten av engagemang. Man skriver:
Politiker med anknytning till riksdagspartierna kontrollerar 80 procent av kyrkomötet. För att bli vald krävs ofta partilojalitet men inte nödvändigtvis ett intresse för kyrkan. Det är olyckligt. Kyrkan borde, likt andra trossamfund eller föreningar, styras av engagerade medlemmar som tror på organisationen.
Inte bara partilojalitet kräver partierna av dem som väljs. Förutsättningen för att bli vald till kyrkans högsta beslutande organ är och har länge varit partimedlemsskap, såvida man inte kommit med i några av de opolitiska alternativ som nu vuxit fram: Frimodig kyrka och Partipoltiskt obundna i Svenska kyrkan. Men med den stora dominans partierna haft har partitillhörighet kommit att bli ett extra valbarthetskriterium - på alla kyrkans nivåer. Tänk att den främsta meriten för att bli vald till den lokala församlingens styrelse i en kristen kyrka, till kyrkorådet, är partimedlemsskap. En i sanning märklig ordning...
För de präster som har velat vara med och forma kyrkans tro och liv har den enklaste vägen vartit via partierna - inte att de haft teologisk insikt eller fungerat som uppskattade andliga ledare. Ofattbart i en kyrka. Och orimligt! Jag kan skriva det eftersom jag under några år själv satt på partimandat (s) i kyrkomötet!
DN skriver vidare om engagemanget:
Om riksdagspartierna lämnade kyrkovalet skulle deras tomrum fyllas av partier och personer med klara teologiska åsikter. Redan i dag finns flera icke-politiska partier i kyrkomötet. Engagerade medlemmar med bakgrund från riksdagspartierna ska naturligtvis inte stängas ute från kyrkodemokratin men traditionell partipolitik har inget i kyrkan att göra.
Hur kyrkan väljer att organisera sig är upp till medlemmarna själva. Men om de vill minska byråkratin skulle säkerligen antalet förtroendevalda kunna minskas.
Välkommet och utmärkt är det att landets ledande liberala tidning så klart tar ställning! Nu får man hoppas att lokaltidningarna i landet visar samma klarsyn. Och att de vågar opponera sig mot de politiska partiernas maktbegär. Ett kontrollbehov som har gått långt utöver vad som är rimligt. Låt kyrkan vara kyrka! Och lämna partipolitiken utanför.
12 september 2009
Utebliven svampplockning
Gårdagen, tvättens dag, blev knappast en succé. När jag väl lockat bort katten och frigjort min vita skjorta masade jag mig några trappor ner till tvättstugan. Men, naturligtvis var maskinerna upptagna. Insiktsfullt placerades tvättkorgen strategiskt så att ingen annan skulle komma på tanken att smita före. Detta eftersom vi saknar bokningssystem och även om vi inte är så många som tävlar om maskinerna så är det bäst att markera turordning.
Men när jag väl kommit ner en andra gång så skummar det vilt i EN av maskinerna. En ny tvättare har dykt upp på arenan. Det kullkastade hela planeringen. Den byggde på parvisa tvättar. Vad ska man med en maskin till? Flexibel och öppen för förändringar gjorde jag muntert om mitt minutiösa dagsprogram.
I det ingick en eftermiddagsfärd till skogen för att samla in trattkantareller och annat ätbart. Men - fem meter utanför infarten till vår gård tvärstannar bilen. När vi frågande stiger ur rinner en vätska misstänkt lik etanol fram under fordonet. Bärgningsbil tillkallas. Den skall komma på en halvtimme-timme, men tar 2 timmar på sig. Och väntandet känns ännu längre. Enda avbrottet är medlidsamma vänner, bekanta och förbipasserande som förundras över den märkvärdiga parkeringen mitt i gatan. De stannar och språkar förstående. Vi anstränger oss för att njuta av en strimma sol som silar genom kastanjeträdens grenverk. Det kunde ha varit värre. Vi kunde utöver detta missöde ha fått punkteringar och elfel.
Framåt aftonen när jag ser tillbaka över dagen tänker jag att det är tur att man har så gott humör! Och att man lätt och glatt ställer om sig utifrån omständigheterna. Samtidigt är det svårt att dölja en längtan tillbaka till jobbets mer förutsägbara dagsprogram.
Men när jag väl kommit ner en andra gång så skummar det vilt i EN av maskinerna. En ny tvättare har dykt upp på arenan. Det kullkastade hela planeringen. Den byggde på parvisa tvättar. Vad ska man med en maskin till? Flexibel och öppen för förändringar gjorde jag muntert om mitt minutiösa dagsprogram.
I det ingick en eftermiddagsfärd till skogen för att samla in trattkantareller och annat ätbart. Men - fem meter utanför infarten till vår gård tvärstannar bilen. När vi frågande stiger ur rinner en vätska misstänkt lik etanol fram under fordonet. Bärgningsbil tillkallas. Den skall komma på en halvtimme-timme, men tar 2 timmar på sig. Och väntandet känns ännu längre. Enda avbrottet är medlidsamma vänner, bekanta och förbipasserande som förundras över den märkvärdiga parkeringen mitt i gatan. De stannar och språkar förstående. Vi anstränger oss för att njuta av en strimma sol som silar genom kastanjeträdens grenverk. Det kunde ha varit värre. Vi kunde utöver detta missöde ha fått punkteringar och elfel.
Framåt aftonen när jag ser tillbaka över dagen tänker jag att det är tur att man har så gott humör! Och att man lätt och glatt ställer om sig utifrån omständigheterna. Samtidigt är det svårt att dölja en längtan tillbaka till jobbets mer förutsägbara dagsprogram.
11 september 2009
Tvättdag
Ledig dag. Och jag tillhör för tillfället den manliga minoritet på 15 procent som ofta tvättar. Ity nu ska det tvättas, bara katten ville flytta på sig. Sixten, med sina smidiga sju kilo, har en egen vilja. Just nu äger han min finskjorta, hur han nu lyckades dra fram den ur tvättkorgen. Mysteriöst skicklig är han. Om några timmar har jag vunnit tillbaka den och kört den i vittvätten.
Två minuter avsätter jag för att skriva denna bloggpost. Eftersom jag är ledig blir det minsann inga långa tirader. En dag som denna kräver ett särskilt utmejslat, finjusterat och tidsmässigt pressat schema...
Två minuter avsätter jag för att skriva denna bloggpost. Eftersom jag är ledig blir det minsann inga långa tirader. En dag som denna kräver ett särskilt utmejslat, finjusterat och tidsmässigt pressat schema...
10 september 2009
Vi står inför ett val, ett annat val.
Det man inte vill, det måste man. Det man vill det får man inte. Så klagade en liten pojke för många år sedan efter ett kalas hans familj hade deltagit i. Det hade mest varit att sitta still och hålla ordning på armar och ben. Hur kul är det när det spritter av spring i benen och man måste få hoppa och skutta? Minns jag rätt lydde en av förmaningarna som utdelades så här: Du har inget val! Här gör man på det här sättet.
Ibland har man inte så stora valmöjligheter. Man får försöka ta seden dit man kommer. Men motsatsen kan också gälla. Det finns så mycket att välja emellan att man blir alldeles val- eller handlingsförlamad. Vilken tvål ska jag köpa? Vilket bröd är bäst? Hur vet jag vilken tandkräm jag behöver? Vilket bredband håller vad det lovar? Tänk om jag väljer ett sämre alternativ? Elleverantörerna står på kö och jag vet inte ens hur man jämför dem med varandra…
Ändå beslutar vi oss. Vi väljer. Det kan bli Expressen eller Aftonbladet. Ibland avstår vi helt. Aldrig mer ska vi köpa några kvällstidningar, och vi ska inte...
Det finns val av ett helt annat slag. Personliga vägval som avgör vad jag tänker och tror, som ger mig normer och värderingar, sådant som ger livet mening och sammanhang, det jag bygger mitt liv på. Valet av livsåskådning är ett sådant.
Jag klev inte in i en butik för det valet. Jag gick inte runt bland hyllor med åskådningar och ideologier för att se hur och om de passade mig. Annat avgjorde. Ju mer jag hörde av berättelserna om Jesus ju mer intryck tog jag. Jesus såg människor, rörde vid dem och förändrade deras liv. Det fick mig att till säga ja. Ja till Svenska kyrkan, ja till kristen tro, ja till Jesus!
Tidigare publicerad i Örebro - Mitt i livet, en lokal bilaga till AMOS.
Ibland har man inte så stora valmöjligheter. Man får försöka ta seden dit man kommer. Men motsatsen kan också gälla. Det finns så mycket att välja emellan att man blir alldeles val- eller handlingsförlamad. Vilken tvål ska jag köpa? Vilket bröd är bäst? Hur vet jag vilken tandkräm jag behöver? Vilket bredband håller vad det lovar? Tänk om jag väljer ett sämre alternativ? Elleverantörerna står på kö och jag vet inte ens hur man jämför dem med varandra…
Ändå beslutar vi oss. Vi väljer. Det kan bli Expressen eller Aftonbladet. Ibland avstår vi helt. Aldrig mer ska vi köpa några kvällstidningar, och vi ska inte...
Det finns val av ett helt annat slag. Personliga vägval som avgör vad jag tänker och tror, som ger mig normer och värderingar, sådant som ger livet mening och sammanhang, det jag bygger mitt liv på. Valet av livsåskådning är ett sådant.
Jag klev inte in i en butik för det valet. Jag gick inte runt bland hyllor med åskådningar och ideologier för att se hur och om de passade mig. Annat avgjorde. Ju mer jag hörde av berättelserna om Jesus ju mer intryck tog jag. Jesus såg människor, rörde vid dem och förändrade deras liv. Det fick mig att till säga ja. Ja till Svenska kyrkan, ja till kristen tro, ja till Jesus!
Tidigare publicerad i Örebro - Mitt i livet, en lokal bilaga till AMOS.
08 september 2009
Gå vilse
I en tidning läser jag att människor lätt villar bort sig i svampskogen. I trakterna av Rinkaby irrade några runt häromdagen. Tack vare mobiler kunde de få hjälp. Även vana skogsmänniskor har vid något tillfälle tappat orienteringen. Man blir liksom uppslukad av något och tappar koncentrationen på landmärken, väderstreck, riktningar... Man går vilse.
Tänk, för mig verkar det inte så mycket handla om svampskogen. Utan mer om själva livet.
Tänk, för mig verkar det inte så mycket handla om svampskogen. Utan mer om själva livet.
Upphovsrätt
Google har visst låtit sig inspirerats (av Pirate Bay?) och har scannat in litteratur som fortfarande är eftertraktad på marknaden. Dessa böcker stjäl man utan att ta hänsyn till upphovsrätten. Nu rasar handlare, författare, författarförbund, förlag och regeringar på denna sida Atlanten.
Var finns nu den amerikanska filmindustrins jägare? Eller är det som vanligt - om sleven inte är alltför nära den egna grytan må man ösa upp?
Var finns nu den amerikanska filmindustrins jägare? Eller är det som vanligt - om sleven inte är alltför nära den egna grytan må man ösa upp?
06 september 2009
Partipolitisk teologi
Partiledare har haft detaljerade synpunkter på Svenska kyrkans lära om äktenskap och vigsel. Några utan att själva tillhöra Svenska kyrkan. Det finns alltså något mycket intressant och sällan uppmärksammat; något man borde kunna kalla partipolitisk teologi.Därför bör vi vara mycket frimodiga (!) och ställa fler frågor om kyrkans lära till Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson! Inför kyrkovalet borde de svara på följande frågor:
Varför anser Du och Ditt parti om att dop skall vara grunden för medlemsskap i Svenska kyrkan? Jag kan gissa att Ni egentligen menar att det blir exkluderande?
Vad anser Du och Ditt parti om dopet som villkor för deltagande i nattvarden? Min misstanke är att Ni möjligen kan anse att det leder till diskriminering?
Vad menar Du och Ditt parti om Kristi närvaro i nattvardens bröd och vin? Kan ett politiskt parti hysa övertygelsen att Jesus verkligen är där, I brödet och vinet?
Tror Du och Ditt parti att Svenska kyrkan är en del av Kristi kyrka i världen, av de heligas samfund? Jag anar att Ni inte tycker att det finns några frågor där vi i vår kyrka ska ta intryck av vad andra delar av denna enda Kristi kyrka tror och bekänner?
Hur vill Du och Ditt parti att Svenska Kyrkan ska missionera i Sverige? Ni menar väl att det är kyrkans uppgift att med tydlighet förkunna evangeliets glada budskap om frälsning i Jesus Kristus?
Mysteriet som förvann
Labyrinter, som Trojaborg vid Visby får enkelt den att tröttna som inte håller sig i spåret och fullföljer alla vindlingar.
Men den som är uthållig och tar sig runt alla kringelikrokar når målet! Men en flanör noterade härförleden att den försvunnit under halvmeterhögt gräs. Så verkar också kyrkans innehåll ha försvunnit från kyrkovalet och den kyrkopolitiska debatten
Många har villats bort av partiernas påstående att de garanterar demokratin i en folklig kyrka som fanns långt före några moderater eller socialdemokrater var uppfunna.
04 september 2009
Argument mot partipolitisk makt i Svenska kyrkan
Kyrkovalet den 20 september blir ett viktigt val. Därför har jag samlat några av de synpunkter som finns på denna blogg om de politiska partierna och deras förhållningssätt som partier i Svenska kyrkan. Huvudsakligen gäller det moderaterna, socialdemokraterna och centern, men även andra. En tröttsam repris för somliga. För andra en inblick i hur man faktiskt kan tänka på ett annat sätt än vad de sekulära partiledningarna gör.
Även om partierna har enskilda företrädare som är kyrkligt aktiva, ja de flesta är naturligtvis trons människor, representerar de sina politiska partier. Där formas plattformarna, valkraven. Där avgörs egentligen hur kyrkan ska vara. När partipolitiker fattar beslut ska det naturligtvis ha bäring också på partierna -annars är det ju enbart partipolitisk maktutövning utan några som helst kopplingar till partiet. Den sorgligaste av sorgliga slutsatser är: Sveriges stora politiska partier går till val i en kyrka vars tro man inte står för! I vilket ordförråd som helst finns det passande namn före ett sådant handlande.
Utan de politiska partierna tar andra över, konservativa krafter, och vi ska inte ha en elitkyrka där prästerna bestämmer.
Svenska kyrkan är unik i hela världen, bortsett från några nordiska folkkyrkor med liknande drag, att ha en så långtgående politisk styrning. Vart man än kommer i internationella ekumeniska sammanhang hisnar människor när de hör om Svenska kyrkans sammanblandning av politik, parti och kyrka. Att det till exempel förekommer dagliga politiska partimöten när svenska kyrkan i kyrkomötet formar sin framtid är uppseendeväckande. Tankarna leds oroväckande nog till helt andra politiska system. För trossyskon i världens kyrkor är det alltså obegripligt och otänkbart att sekulära organisationer skulle tillåtas att leda och styra en kyrka. Det strider i grunden mot vad en kyrka är - Guds folk av troende och döpta som vill höra Kristus till i liv och handling.
Svenska kyrkan ska vara en öppen folkkyrka, inte prästernas kyrka.
Motsättningen är naturligtvis falsk. Det finns inte en vågskål med präster och en annan med folk i. Var detta föraktfulla tal om präster kommer ifrån borde undersökas. Särskilt som biskoparnas, prästernas och diakonernas ställning i Svenska kyrkan är genomreglerad och kringskuren. Vilken jämförbar kyrka som helst har en friare och viktigare roll för dem man kallat till vigningstjänsten. Och det står inte på något sätt i strid med en demokratisk ordning. Kyrkan omhuldar dessutom en sk dubbel ansvarslinje där de valda och dem kyrkan vigt till uppgifter (vigningstjänsten) ska samverka i beslutande organ i församlingar, stift och nationellt.
Partiernas makt i Svenska kyrkan innebär att partimedlemsskap blivit ett valkriterium för att kunna vara med och påverka kyrkans ställningstaganden. Till och med de flesta präster som sitter i kyrkomötet gör det därför att de är partimedlemmar inte för att de är det Heliga Gudsordets tjänare.
En folkkyrka måste representeras av folket och ha sin bas hos dem som röstar.
Men man kan inte sätta likhetstecken mellan partier, partipolitiker och folket. Myten om de politiska partiernas betydelse i kyrkan måste demonteras! Det är ju inte mängden människor som gör en kyrka till kyrka! Och de kyrkotillhörigas röster kan bli hörda på andra sätt än genom politiska partier som svartsjukt bevakar sina positioner i Svenska kyrkan. Dessutom: det svenska folket tillhörde sin kyrka långt innan de politiska partierna ens fanns till. Så att partierna är bästa sättet att bevara folklighet och demokrati är nonsens.
Politiska partier är demokratiska och vana att representera folket.
Partimakten innebär också att icke kyrkomedlemmar får ett stort inflytande över Svenska kyrkan via sina partiorganisationer. Därför kan t ex Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt fortsatt ha ett enormt inflytande över den kyrka de inte tillhör! Deras olika uttalanden om kyrkopolitik bekräftar den slutsatsen.
De politiska partierna garanterar det demokratiska inflytandet i kyrkan. Kan alltså den lokala kyrkliga demokratin bara utövas genom politiska partier? Religiöst neutrala partier därtill! Det är att underkänna alla de många organisationer som inte har politiska partier inblandade i sin lokala demokrati. Och nog är även idrottsrörelsens klubbar, frikyrkoförsamlingarna och hembygdsföreningarna demokratiskt uppbyggda. Och det utan att politiken håller dem i nosring.
Att politiska partier enbart vill styra Svenska kyrkan och inte andra betydande trossamfund, som Stockholms katolska stift, Svenska missionskyrkan eller Pingströrelsen , innebär en särbehandling. Och inte heller styr man andra religioner, som ett starkt växande Islam i Sverige, vilket också innebär att man i praktiken inte förhåller sig neutral utan särbehandlar Svenska kyrkan. I detta fall för att kontrollera den så att den inte blir en hämmande faktor i det svenska samhällsbygget. Men med ett starkt växande Islam blir det allt orimligare för partierna att upprätthålla denna kontroll.
Politiska partier har organisation för att nominera och välja människor. Kyrkan har så många medlemmar att politiska partier kan passa bra i sammanhanget.
Men sätta folk på listor kan vem som helst. Det man måste förklara är varför politiska ideologier ska styra en kristen kyrka. Ska verkligen teologi, tro och kyrka styras av partipolitik? En evangelisk luthersk kyrka borde ju först och främst styras med inspiration från Guds ord och bekännelseskrifterna, och inte utifrån sekulära partipolitiska program!
Vår grundläggande utgångspunkt är att religion och politik ska hållas isär.
Nästan alla hyllar tanken att Svenska kyrkan ska framträda som opolitisk. Absolut partipolitiskt neutral men möjligen med ett idépolitiskt engagemang. Då blir det synnerligen intressant är hur det nuvarande kyrkomötet ser ut. Man behöver bara kunna enkel addition för att få reda på vem som har makt. Lägger man samman följande representation 71 (s), 45 (m) och 41 (c) så har dessa tre riksdagspartier tillsammans 157 mandat av 251. En betydande och klar egen majoritet.
De politiska partierna tar ansvar för Svenska kyrkan.
Men partierna respekterar ju inte sina egna beslut. I kyrkomötet kan man ha en hållning och stå bakom bekännelser. Där företräder partiet den kristna tron i lutherdomens form. Men så snart kyrkomötets portar stängs blir partierna neutrala. Det är en rimlig förväntan att de politiska partier som leder kyrkan, ett trossamfund med en hög kristen bekännelse, också företräder tron utanför kyrkmurarna.
Vilken tilltro förtjänar ett partis politik om det inte konsekvent står för sin övertygelse? Att ha en bekännelse i kyrkan och en annan i alla andra sammanhang kan inte accepteras. Sådant beteende har inga smickrande benämningar: att vända kappan efter vinden och ännu starkare utpekande begrepp. Och ja till tro och bekännelse skall väl rimligen vara ja och nej betyder väl fortfarande nej? Partierna ansluter sig i kyrkan till formuleringar som ”syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas”. Samtidigt uppträder de utåt mot allmänheten som livsåskådningsmässigt neutrala. Trovärdigt?
De icke-politiska alternativen har ingen helhetssyn och har inga svar på en hel del frågor.
Självfallet kan det finnas svagheter hos alla nomineringsgrupper. Bristen på svar i somliga frågor, om det nu verkligen är så, kan möjligen bero på att man i sådana grupper (som t ex Posk eller Frimodig kyrka) inte är lika centralstyrda och att man inte bygger på några politiska partiprogram som försöker täcka de flesta samhällsområden. Och ska verkligen de som vill vara förtroendevalda i en kyrka ha svar på allt? Kyrkan kanske ska vara mera kyrka och mindre av annat?! Man kanske till och med i dessa alternativa grupper har olika uppfattning och tillåter att det får vara så i mycket större utsträckning än i partierna?
Vi vill arbeta för att kyrkan ska...
I nästan alla valmanifest och kyrkopolitiska program från de politiska partierna talar man uteslutande om kyrkans yttre, sådant som syns i samhället. Det är sådant som en kyrka i och för sig kan vara stolt över: diakoni, ungdomsarbete, kursgårdar etc . Det blir lätt en ny slags gärningslära. Allt som kyrkan gör ska ha ett centrum, vara ett utflöde från det man i mötet med Herren Kristus i mässan själv får ta emot i form av syndernas förlåtelse, av nåd och kärlek. Tro och liv hör oupplösligt samman i en kyrka. Om detta sägs ingenting. Ingenting om vikten av tro, om gudstjänstens betydelse, om vittnesbörd, om bön….
Här är en av de texter som partierna, denna gång i kyrkans sammanhang, beslutat om och därför egentligen står bakom, en text de borde citera, leva efter och kämpa för: ”Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom. Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är hennes ursprung och mål. Hos Gud finns ett outtömligt djup av vishet, nåd och kärlek. Kyrkans tro innebär en grundläggande tillit till Gud och bygger på Guds väldiga handlingar, som är omvittnade i Bibeln och möter människorna i deras liv. Tron har ett från det apostoliska arvet överlämnat innehåll som kyrkan för vidare och som blir till en personlig erfarenhet i människornas liv.” Ur Kyrkoordningen, inledning 1 Kap 1 §.
Även om partierna har enskilda företrädare som är kyrkligt aktiva, ja de flesta är naturligtvis trons människor, representerar de sina politiska partier. Där formas plattformarna, valkraven. Där avgörs egentligen hur kyrkan ska vara. När partipolitiker fattar beslut ska det naturligtvis ha bäring också på partierna -annars är det ju enbart partipolitisk maktutövning utan några som helst kopplingar till partiet. Den sorgligaste av sorgliga slutsatser är: Sveriges stora politiska partier går till val i en kyrka vars tro man inte står för! I vilket ordförråd som helst finns det passande namn före ett sådant handlande.
Utan de politiska partierna tar andra över, konservativa krafter, och vi ska inte ha en elitkyrka där prästerna bestämmer.
Svenska kyrkan är unik i hela världen, bortsett från några nordiska folkkyrkor med liknande drag, att ha en så långtgående politisk styrning. Vart man än kommer i internationella ekumeniska sammanhang hisnar människor när de hör om Svenska kyrkans sammanblandning av politik, parti och kyrka. Att det till exempel förekommer dagliga politiska partimöten när svenska kyrkan i kyrkomötet formar sin framtid är uppseendeväckande. Tankarna leds oroväckande nog till helt andra politiska system. För trossyskon i världens kyrkor är det alltså obegripligt och otänkbart att sekulära organisationer skulle tillåtas att leda och styra en kyrka. Det strider i grunden mot vad en kyrka är - Guds folk av troende och döpta som vill höra Kristus till i liv och handling.
Svenska kyrkan ska vara en öppen folkkyrka, inte prästernas kyrka.
Motsättningen är naturligtvis falsk. Det finns inte en vågskål med präster och en annan med folk i. Var detta föraktfulla tal om präster kommer ifrån borde undersökas. Särskilt som biskoparnas, prästernas och diakonernas ställning i Svenska kyrkan är genomreglerad och kringskuren. Vilken jämförbar kyrka som helst har en friare och viktigare roll för dem man kallat till vigningstjänsten. Och det står inte på något sätt i strid med en demokratisk ordning. Kyrkan omhuldar dessutom en sk dubbel ansvarslinje där de valda och dem kyrkan vigt till uppgifter (vigningstjänsten) ska samverka i beslutande organ i församlingar, stift och nationellt.
Partiernas makt i Svenska kyrkan innebär att partimedlemsskap blivit ett valkriterium för att kunna vara med och påverka kyrkans ställningstaganden. Till och med de flesta präster som sitter i kyrkomötet gör det därför att de är partimedlemmar inte för att de är det Heliga Gudsordets tjänare.
En folkkyrka måste representeras av folket och ha sin bas hos dem som röstar.
Men man kan inte sätta likhetstecken mellan partier, partipolitiker och folket. Myten om de politiska partiernas betydelse i kyrkan måste demonteras! Det är ju inte mängden människor som gör en kyrka till kyrka! Och de kyrkotillhörigas röster kan bli hörda på andra sätt än genom politiska partier som svartsjukt bevakar sina positioner i Svenska kyrkan. Dessutom: det svenska folket tillhörde sin kyrka långt innan de politiska partierna ens fanns till. Så att partierna är bästa sättet att bevara folklighet och demokrati är nonsens.
Politiska partier är demokratiska och vana att representera folket.
Partimakten innebär också att icke kyrkomedlemmar får ett stort inflytande över Svenska kyrkan via sina partiorganisationer. Därför kan t ex Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt fortsatt ha ett enormt inflytande över den kyrka de inte tillhör! Deras olika uttalanden om kyrkopolitik bekräftar den slutsatsen.
De politiska partierna garanterar det demokratiska inflytandet i kyrkan. Kan alltså den lokala kyrkliga demokratin bara utövas genom politiska partier? Religiöst neutrala partier därtill! Det är att underkänna alla de många organisationer som inte har politiska partier inblandade i sin lokala demokrati. Och nog är även idrottsrörelsens klubbar, frikyrkoförsamlingarna och hembygdsföreningarna demokratiskt uppbyggda. Och det utan att politiken håller dem i nosring.
Att politiska partier enbart vill styra Svenska kyrkan och inte andra betydande trossamfund, som Stockholms katolska stift, Svenska missionskyrkan eller Pingströrelsen , innebär en särbehandling. Och inte heller styr man andra religioner, som ett starkt växande Islam i Sverige, vilket också innebär att man i praktiken inte förhåller sig neutral utan särbehandlar Svenska kyrkan. I detta fall för att kontrollera den så att den inte blir en hämmande faktor i det svenska samhällsbygget. Men med ett starkt växande Islam blir det allt orimligare för partierna att upprätthålla denna kontroll.
Politiska partier har organisation för att nominera och välja människor. Kyrkan har så många medlemmar att politiska partier kan passa bra i sammanhanget.
Men sätta folk på listor kan vem som helst. Det man måste förklara är varför politiska ideologier ska styra en kristen kyrka. Ska verkligen teologi, tro och kyrka styras av partipolitik? En evangelisk luthersk kyrka borde ju först och främst styras med inspiration från Guds ord och bekännelseskrifterna, och inte utifrån sekulära partipolitiska program!
Vår grundläggande utgångspunkt är att religion och politik ska hållas isär.
Nästan alla hyllar tanken att Svenska kyrkan ska framträda som opolitisk. Absolut partipolitiskt neutral men möjligen med ett idépolitiskt engagemang. Då blir det synnerligen intressant är hur det nuvarande kyrkomötet ser ut. Man behöver bara kunna enkel addition för att få reda på vem som har makt. Lägger man samman följande representation 71 (s), 45 (m) och 41 (c) så har dessa tre riksdagspartier tillsammans 157 mandat av 251. En betydande och klar egen majoritet.
De politiska partierna tar ansvar för Svenska kyrkan.
Men partierna respekterar ju inte sina egna beslut. I kyrkomötet kan man ha en hållning och stå bakom bekännelser. Där företräder partiet den kristna tron i lutherdomens form. Men så snart kyrkomötets portar stängs blir partierna neutrala. Det är en rimlig förväntan att de politiska partier som leder kyrkan, ett trossamfund med en hög kristen bekännelse, också företräder tron utanför kyrkmurarna.
Vilken tilltro förtjänar ett partis politik om det inte konsekvent står för sin övertygelse? Att ha en bekännelse i kyrkan och en annan i alla andra sammanhang kan inte accepteras. Sådant beteende har inga smickrande benämningar: att vända kappan efter vinden och ännu starkare utpekande begrepp. Och ja till tro och bekännelse skall väl rimligen vara ja och nej betyder väl fortfarande nej? Partierna ansluter sig i kyrkan till formuleringar som ”syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas”. Samtidigt uppträder de utåt mot allmänheten som livsåskådningsmässigt neutrala. Trovärdigt?
De icke-politiska alternativen har ingen helhetssyn och har inga svar på en hel del frågor.
Självfallet kan det finnas svagheter hos alla nomineringsgrupper. Bristen på svar i somliga frågor, om det nu verkligen är så, kan möjligen bero på att man i sådana grupper (som t ex Posk eller Frimodig kyrka) inte är lika centralstyrda och att man inte bygger på några politiska partiprogram som försöker täcka de flesta samhällsområden. Och ska verkligen de som vill vara förtroendevalda i en kyrka ha svar på allt? Kyrkan kanske ska vara mera kyrka och mindre av annat?! Man kanske till och med i dessa alternativa grupper har olika uppfattning och tillåter att det får vara så i mycket större utsträckning än i partierna?
Vi vill arbeta för att kyrkan ska...
I nästan alla valmanifest och kyrkopolitiska program från de politiska partierna talar man uteslutande om kyrkans yttre, sådant som syns i samhället. Det är sådant som en kyrka i och för sig kan vara stolt över: diakoni, ungdomsarbete, kursgårdar etc . Det blir lätt en ny slags gärningslära. Allt som kyrkan gör ska ha ett centrum, vara ett utflöde från det man i mötet med Herren Kristus i mässan själv får ta emot i form av syndernas förlåtelse, av nåd och kärlek. Tro och liv hör oupplösligt samman i en kyrka. Om detta sägs ingenting. Ingenting om vikten av tro, om gudstjänstens betydelse, om vittnesbörd, om bön….
Här är en av de texter som partierna, denna gång i kyrkans sammanhang, beslutat om och därför egentligen står bakom, en text de borde citera, leva efter och kämpa för: ”Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom. Evangeliet leder människan till gemenskap med Gud, som är hennes ursprung och mål. Hos Gud finns ett outtömligt djup av vishet, nåd och kärlek. Kyrkans tro innebär en grundläggande tillit till Gud och bygger på Guds väldiga handlingar, som är omvittnade i Bibeln och möter människorna i deras liv. Tron har ett från det apostoliska arvet överlämnat innehåll som kyrkan för vidare och som blir till en personlig erfarenhet i människornas liv.” Ur Kyrkoordningen, inledning 1 Kap 1 §.
03 september 2009
Partipolitiken på väg ur kyrkan spår Hägglund
Kyrkans Tidning har i sin partiledarserie inför kyrkovalet i dag nått fram till Göran Hägglund. Hans röst bryter av mot de stora partiernas försvar för partierna i kyrkan. Hägglund säger: Vi vill komma bort från partipolitiseringen. Men det går inte att åstadkomma en förändring utan att använda partierna.
Hur man ”använder” politiska partier i en sådan förändring är svårt att föreställa sig. Ska det bli en ändring kommer den nog inte med mindre än att partierna tvingas inse det otidsenliga i att behålla kontrollen över en konfession vars innehåll partierna inte delar eller står bakom.
Göran Hägglund föreställer sig att metoden att bilda grupper likt Folkpartister i Svenska kyrkan (Fisk) eller det egna Kristdemokrater i Svenska kyrkan. Med den metoden kan det ta ett par perioder att fasa ut partierna ur kyrkan.
Svagheten där är att sådana grupper under en mycket lång tid kan hålla partierna kvar i kyrkan. Förändringen kan stanna på ytan och partikoppling kan skötas informellt. Man äter kakan och har den kvar. Det ser ut som om partiet släppt kontrollen över Svenska kyrkan men den behålls av en ny partipolitisk fraktion. Och det bygger fortfarande på partiernas program och ideologier. Partimedlemskap lär på det sättet inte försvinna som valbarhetskriterium.
Men Kristdemokraternas ledare har ännu en kanin i sin hatt. En möjlig väg framåt är personval med en lista där man prickar för de kandidater man har förtroende för. Göran Hägglund tror att man på så vis kan välja dem som tycker om kyrkan. Han säger: Idag är det ju så att långt ifrån alla som blivit invalda i kyrkliga sammanhang är sådana som brinner för kyrkans verksamhet. Och jag skulle vilja att det var personer som verkligen tyckte om kyrkan och brydde sig om hur det går.
Hur man ”använder” politiska partier i en sådan förändring är svårt att föreställa sig. Ska det bli en ändring kommer den nog inte med mindre än att partierna tvingas inse det otidsenliga i att behålla kontrollen över en konfession vars innehåll partierna inte delar eller står bakom.
Göran Hägglund föreställer sig att metoden att bilda grupper likt Folkpartister i Svenska kyrkan (Fisk) eller det egna Kristdemokrater i Svenska kyrkan. Med den metoden kan det ta ett par perioder att fasa ut partierna ur kyrkan.
Svagheten där är att sådana grupper under en mycket lång tid kan hålla partierna kvar i kyrkan. Förändringen kan stanna på ytan och partikoppling kan skötas informellt. Man äter kakan och har den kvar. Det ser ut som om partiet släppt kontrollen över Svenska kyrkan men den behålls av en ny partipolitisk fraktion. Och det bygger fortfarande på partiernas program och ideologier. Partimedlemskap lär på det sättet inte försvinna som valbarhetskriterium.
Men Kristdemokraternas ledare har ännu en kanin i sin hatt. En möjlig väg framåt är personval med en lista där man prickar för de kandidater man har förtroende för. Göran Hägglund tror att man på så vis kan välja dem som tycker om kyrkan. Han säger: Idag är det ju så att långt ifrån alla som blivit invalda i kyrkliga sammanhang är sådana som brinner för kyrkans verksamhet. Och jag skulle vilja att det var personer som verkligen tyckte om kyrkan och brydde sig om hur det går.
Han kunde naturligtvis bli ännu tydligare om hur avgörande det är att de som väljs själva delar det som är Svenska kyrkans skäl att finnas till: tron och bekännelsen.
I den bilaga som Kristdemokraterna själva producerat (som medföljer Kyrkans Tidning) har man formulerat sig så här om personval:
Rena personval är standard i övriga Lutherska kyrkor i vår omvärld
Alla kandidater i en valkrets sätts upp på samma lista. Det innebär en valsedel för varje valkrets.
Väljaren skall kunna sätta sina kryss, just nu tre stycken, fritt bland alla kandidater på listan.
Valnämnden i församlingen får ansvara för att alla röstberättigade får information om vilka som kandiderar inom den aktuella valkretsen.
Valet kan därmed genomföras även om partier och registrerade nomineringsgrupper avstår från att engagera sig…
En modell för personval som förmodligen skulle kunna fungera ganska bra. Men den verkar bygga på föreställningen om att valen i framtiden bör se ut ungefär som idag. Jag undrar om det verkligen är försvarligt att dra runt en valapparat för 100-150 miljoner i en värld som vår enbart för att vaska fram förtroendevalda i församlingarna, varav många är ganska små och den lokala enheten stor. I framtiden behöver vi av solidaritet med människor och en värld som lider
finna andra modeller för val. Demokrati kan ta sig många uttryck och organiseras på mångahanda sätt.
Inte heller får man glömma bort frågan om hur de olika kyrkliga nivåerna ska relatera till varandra. Det rimligaste är att man har indirekta val till stift och kyrkomöte för att just få fram de lokalt i församlingen engagerade.
Göran Hägglund och kristdemokraterna, liksom deras representanter i Svenska kyrkan, är inne på en linje som vill bryta partiernas grepp över Svenska kyrkan. Och det kan man enbart välkomna!
30 augusti 2009
Att vara ambulans
Ur dagens predikan på ordrik.
Nu avslöjas något om frihetens villkor.
Det går an att kräva sin egen frihet.
Kravmaskiner som ropar frihet
men inte ställer upp när andra behöver
har inte förstått.
Friheten beror i mycket på dem som kan
erbjuda och forma den, skydda och försvara den.
Inte på dem som kräver den för egen del
utan att erbjuda andra det de själva vill ha.
Man måste garantera andras rätt. Friheten, rättigheterna balanseras av skyldigheter. Friheten uppstår när vi delar ansvar med varandra. Det räcker inte att säga att den enskildes frihet inte får skada andra. Vi måste nå mycket längre. Lika mycket som jag får måste jag ge. Men kan man verkligen få ut sådan slutsatser av dessa texter. Nej, det går inte. Men antydningarna finns där. Och lägger man samman det vi läst idag med det dubbla budet om kärlek till Gud och medmänniskan blir det tydligare. Och när vi erinrar oss den Gyllene regeln (Mt 7) blir det glasklart: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
För kristna är tacksamhet över friheten i Kristus, i nåden från Gud vår drivkraft. Mose tvingades öppna sig för att Gud av honom krävde handlingar han inte ville utföra. Han fick inse att någon, han själv, måste gå med bud. Ge ord åt andra. Och den döves vänner är frihetens grovarbetare.
Någon måste bli ambulans, vara vandrande förbön.
Nu avslöjas något om frihetens villkor.
Det går an att kräva sin egen frihet.
Kravmaskiner som ropar frihet
men inte ställer upp när andra behöver
har inte förstått.
Friheten beror i mycket på dem som kan
erbjuda och forma den, skydda och försvara den.
Inte på dem som kräver den för egen del
utan att erbjuda andra det de själva vill ha.
Man måste garantera andras rätt. Friheten, rättigheterna balanseras av skyldigheter. Friheten uppstår när vi delar ansvar med varandra. Det räcker inte att säga att den enskildes frihet inte får skada andra. Vi måste nå mycket längre. Lika mycket som jag får måste jag ge. Men kan man verkligen få ut sådan slutsatser av dessa texter. Nej, det går inte. Men antydningarna finns där. Och lägger man samman det vi läst idag med det dubbla budet om kärlek till Gud och medmänniskan blir det tydligare. Och när vi erinrar oss den Gyllene regeln (Mt 7) blir det glasklart: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
För kristna är tacksamhet över friheten i Kristus, i nåden från Gud vår drivkraft. Mose tvingades öppna sig för att Gud av honom krävde handlingar han inte ville utföra. Han fick inse att någon, han själv, måste gå med bud. Ge ord åt andra. Och den döves vänner är frihetens grovarbetare.
Någon måste bli ambulans, vara vandrande förbön.
28 augusti 2009
Man borde ha licens för att få bära ryggsäck
Min egenhändigt hopsnickrade gästskribent Folke Heim har varit ute och rest. Tågat som han skriver. Och irriterat sig på ryggsäckarna. Här ett litet klipp ur kåseriet:
Med alla de risker ryggsäckarna medför borde man inför kurser för bärare av ryggsäckar. I körkortskurs för bärare av ryggsäck bör man lära sig något om ämnen som:
Hur man vänder sig om på offentliga platser utan att skjuta iväg närstående!
Att avkläda och ikläda sig ryggsäcken utan att dunka någon i huvudet. (Detta ämne är särskilt ömmande eftersom många för att få av sig säcken liksom kastar den runt sig själva likt en slungboll eller slägga. Jag vet för jag har ibland funnits i närheten innan jag plötsligt likt en mänsklig flipperkula befunnit mig långt borta, någon annan stans).
Ombordstigning på fordon.
Vätskors plats i ryggsäcken (ja de läcker ju så frekvent, har jag blivit varse).
Hårda föremål och risk för kollision.
Företrädesregler.
Riktningsvisning.
Ombord- och Slutförvaring av ryggsäck.
Hemresan blev av. I en kupé som verkade vara ett ryggsäcksbärarkonvent. Just denna fanns i en av de vagnar där man ibland kan hitta obokade platser. Där försökte jag inta MIN plats. Den här kupén är obokad, sa personen trots att jag kunde uppvisa min mobiltelefon med en rad konstig siffror. Så såg nämligen min sittplatsbiljett ut. Jag blir allt mer modern och villig att testa nya påfund. Men insåg där och då att det brister i trovärdighet att enbart vifta med telefonen och hävda företräde...
Med alla de risker ryggsäckarna medför borde man inför kurser för bärare av ryggsäckar. I körkortskurs för bärare av ryggsäck bör man lära sig något om ämnen som:
Hur man vänder sig om på offentliga platser utan att skjuta iväg närstående!
Att avkläda och ikläda sig ryggsäcken utan att dunka någon i huvudet. (Detta ämne är särskilt ömmande eftersom många för att få av sig säcken liksom kastar den runt sig själva likt en slungboll eller slägga. Jag vet för jag har ibland funnits i närheten innan jag plötsligt likt en mänsklig flipperkula befunnit mig långt borta, någon annan stans).
Ombordstigning på fordon.
Vätskors plats i ryggsäcken (ja de läcker ju så frekvent, har jag blivit varse).
Hårda föremål och risk för kollision.
Företrädesregler.
Riktningsvisning.
Ombord- och Slutförvaring av ryggsäck.
Hemresan blev av. I en kupé som verkade vara ett ryggsäcksbärarkonvent. Just denna fanns i en av de vagnar där man ibland kan hitta obokade platser. Där försökte jag inta MIN plats. Den här kupén är obokad, sa personen trots att jag kunde uppvisa min mobiltelefon med en rad konstig siffror. Så såg nämligen min sittplatsbiljett ut. Jag blir allt mer modern och villig att testa nya påfund. Men insåg där och då att det brister i trovärdighet att enbart vifta med telefonen och hävda företräde...
27 augusti 2009
Reservanter i Svenska kyrkan läronämnd
Alla kyrkligt intresserade borde ta sig tid att läsa ett yttrande från Svenska kyrkans läronämnnd och de bifogade reservationerna. Materialet finns här. Beslutet presenteras i Dagen. Och i en synnerligen kritisk ledare föreslår Elisabeth Sandlund att kyrkostyrelsen ska dra tillbaka sitt förslag till höstens kyrkomöte. Hon skriver: Sex av landets 14 biskopar visar prov på stort civilkurage genom att följa sin övertygelse, slänga den politiska korrektheten över bord och jämns med fotknölarna såga den skrivelse som kyrkostyrelsen avlåtit till kyrkomötet. Där föreslås att Svenska kyrkans äktenskapssyn i grunden ska förändras genom att en ny vigselordning införs för alla par, oavsett kön.
De fronderande biskoparna, som vågat gå emot sina åtta kolleger och merparten av övriga ledamöter i kyrkomötets läronämnd, är skoningslösa i sin kritik. Kritiken handlar om sakfrågan: Kan äktenskapsbegreppet omformuleras på detta sätt av en evangelisk-luthersk kyrka? Och den handlar inte minst om det sätt på vilket förslaget tillkommit. Det har skett i stor hast, utan tillräcklig teologisk reflektion, utan ekumeniska konsultationer och utan att församlingarna, grundenheterna på vilka hela kyrkan är byggd, fått komma till tals.
Ibland talar man om att det kan råda fara i dröjsmål. I den här frågan handlar det om precis motsatsen. Det råder - alldeles i onödan - stor fara i brådskan.
Särskilt reservation 3 i Svenska kyrkans läronämnd är ordentligt genomarbetad. Och svidande i sin kritik över hur processen inom Svenska kyrkans genomförts. Att kyrkomötet skulle "köra över" dessa tunga invändningar borde vara otänkbart. Borde vara.
Eftersom rservation 3 återfinns sist i det ganska omfattande dokumentet riskerar det att bli den minst lästa delen av materialet. Därför vill jag återge några av reservanternas synpunkter. Här följer ett utdrag med de bärande invändningar som reservationen för fram:
Eftersom staten nu för sin del fattat beslut om samkönade äktenskap behöver vi som kyrka söka sätt att ta emot och välsigna samkönade par också utifrån de nya förutsättningarna.
Under diskussionerna om hur detta bäst ska ske har det presenterats ett flertal förslag. Förslagen behöver granskas och förankras, vi ska kunna leva med beslutet under mycket lång tid. Ett beslut i frågan behöver också föregås av en noggrann läromässig prövning. Enligt vår mening återstår denna granskning, prövning och förankring till väsentliga delar fortfarande att göra...
1. Förslaget har lagts, trots att lärofrågan inte har varit föremål för vad som måste anses vara erforderlig teologisk prövning av argument för och emot en förändring. Förutsättningarna för ett väl underbyggt beslut och en lyckad receptionsprocess efter beslutet måste därför bedömas vara otillräckliga...
2. Församlingen definieras i kyrkoordningen som kyrkans primära enhet. En lärofrågas förankring och reception handlar därför inte minst om att församlingarna är delaktiga i processen. Så har inte varit fallet. Församlingarna har inte tillfrågats, vilket är otillfredsställande...
3. Karaktäristiskt för vår kyrka är den dubbla eller gemensamma ansvarslinjen. I denna fråga har emellertid ämbetslinjen inte gjorts delaktig. Detta hade kunnat göras på olika sätt. Ett exempel är föreskriften i Kyrkoordningen att Biskopsmötet ska yttra sig innan Kyrkostyrelsen beslutar i teologiska och ekumeniska frågor av större vikt. Sådana beslut har Kyrkostyrelsen i realiteten fattat. Något yttrande har dock inte begärts in från Biskopsmötet. Istället har Teologiska kommittén, utan formulerat uppdrag från Kyrkostyrelse eller Biskopsmöte, under stress tagit fram formuleringar som stöder Kyrkostyrelsens förslag. Men ämbetslinjen finns också företrädd till exempel i kyrkoråden. Inte heller de har tillfrågats. Detta är några exempel på att processen inte står i samklang med tanken på en gemensam ansvarslinje.
4. De förpliktande kyrkogemenskaper som vi ingår i har visserligen informerats, men inte getts möjlighet att bidra till ett samtal i sakfrågorna. Ingen möjlighet har getts att pröva deras synpunkter. I första hand berörda är kyrkogemenskaperna med Svenska Missionskyrkan, Metodistkyrkan, Lutherska Världsförbundet, Borgågemenskapen och Evangeliska kyrkan i Tyskland. Bristen på dialog och gemensamt samtal är allvarlig och bryter enligt vår uppfattning mot andan i de ekumeniska avtal om kyrkogemenskap som vi ingått.
En lärobildningsprocess innehåller i sig läroaspekter. För att Svenska kyrkan ska ändra sin uppfattning i en lärofråga är det inte nog om en prövning rent formellt sett är korrekt. Det fordras också att beslutet har tillkommit på ett sätt som står i samklang med tron, bekännelsen och läran. Det bör till exempel innebära en bred förankring och öppen prövning av frågorna, under bön och i dialog med Skriften och bekännelsen.
Vi finner att bristerna i behandlingen av de frågor som aktualiseras i Kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2009:6 om Vigsel och äktenskap är så många och så allvarliga att skrivelsens förslag av läromässiga skäl måste avstyrkas. Lärobildningen i Svenska kyrkan ska inte gå till på detta sätt. Eftersom vi av läromässiga skäl avstyrker skrivelsen har det inte varit aktuellt att ta läromässig ställning till de enskilda förslagen i skrivelsen...
Och reservationen avslutas med följande skrivning:
Första maj 2009 trädde för första gången en äktenskapsbalk i kraft utan att kyrkan hade varit med som lagstiftare. Äktenskapsrätten sekulariserades därmed i bokstavlig mening.
När staten nu ensam stiftar lag om äktenskapet är det möjligt att hävda att också äktenskapet som rättslig institution sekulariserats. Det hade därför varit betydelsefullt med en analys av denna principiellt viktiga förändring.
Det närmaste Kyrkostyrelsen kommer en sådan analys är konstaterandet, att beslut om förändringar av äktenskapet i vårt samhälle tas av riksdag och regering. (Överväganden om ändring av Kyrkoordningen 23 kap.)
Det faktum att kyrkan inte längre deltar i lagstiftandet berörs inte. Istället framstår det som problemfritt att statens lagstiftning får definiera kyrkans uppfattning inom ett område som "alltid och överallt" ingått i kyrkans lära. Förhållningssättet återspeglas i Kyrkostyrelsens remiss, i Teologiska kommitténs yttrande och i Kyrkostyrelsens skrivelse till Kyrkomötet.
Den ena sidan av detta förhållningssätt blir att Svenska kyrkan bör erkänna den rättsliga verkan av äktenskap som ingås enligt svensk lag. Mycket få torde se detta som ett problem idag. Men den andra sidan är att statens äktenskapssyn blir normerande för kyrkan.
Men ska statens beslut avgöra innehållet i något som hör till Svenska kyrkans tro, bekännelse, lära och ordning? Eller annorlunda uttryckt: Ska beslut på den politiska arenan styra kyrkans eget ställningstagande i teologiska lärofrågor? Den sidan av saken är inte lika självklar.
Skulle Kyrkomötet fatta beslut enligt Kyrkostyrelsens förslag så kan ett prejudikat skapas. Om Svenska kyrkan en gång låtit statens beslut avgöra innehållet i en lärofråga, så kan kyrkan göra det igen, i helt andra lärofrågor. En dörr öppnas som kan bli svår att stänga igen.
Reservationen är undertecknad av Sven Thidevall (biskop), Carl Axel Aurelius (biskop), Curt Forsbring, Esbjörn Hagberg (biskop), Hans-Erik Nordin (biskop) och Hans Stiglund (biskop). Ett majoritetsbeslut av en en i grunden totalt oenig läronämnd är inte ett tillräckligt bra underlag för ett beslut i kyrkomötet. Också det en bärande invändning. Beslut i en lärofråga ska inte vila på en så bräcklig läronämndsmajoritet även om kyrkoordningen tycks medge det. Kyrkans enhet är viktigare är så!
Kritiken som förs fram är den skarpaste som från biskopligt håll förekommit på åratal i Svenska kyrkan. Processen underkänns helt. Ämbetslinjen har inte gjorts delaktig. Ekumeniken har man struntat i. Och riksdagens beslut blir på detta sätt med automatik kyrkans och avgör kyrkans lära.
Reservanternas ståndpunkter och invändningar delar jag. Och slutsaten blir: Så här ska det inte gå till i en kristen kyrka!
Vad säger Kyrkoordningen om Läronämnden?
16 § Läronämnden skall bestå av stiftens biskopar och åtta andra ledamöter valda av Kyrkomötet.
Ärkebiskopen är ordförande i Läronämnden. Läronämnden skall inom sig välja en vice
ordförande.
17 § Läronämnden skall yttra sig innan Kyrkomötet beslutar i ärenden som gäller
1. grundläggande bestämmelser om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära,
2. Svenska kyrkans böcker, gudstjänster, sakrament och övriga handlingar,
3. kyrkans vigningstjänst, och
4. ekumeniska överenskommelser.
Läronämnden skall beredas tillfälle att yttra sig i övriga lärofrågor.
18 § Beslutar Kyrkomötet i något ärende som gäller ett ämne som anges i 17 § första stycket att bifalla
ett förslag som har avstyrkts av Läronämnden skall denna åter yttra sig och ärendet på nytt beredas
i utskottet innan Kyrkomötet fattar ett slutligt beslut.
Vid det slutliga beslutet måste två tredjedelar av de röstande bifalla ett förslag som har
avstyrkts av Läronämnden för att förslaget skall genomföras. (SvKB 2004:10)
De fronderande biskoparna, som vågat gå emot sina åtta kolleger och merparten av övriga ledamöter i kyrkomötets läronämnd, är skoningslösa i sin kritik. Kritiken handlar om sakfrågan: Kan äktenskapsbegreppet omformuleras på detta sätt av en evangelisk-luthersk kyrka? Och den handlar inte minst om det sätt på vilket förslaget tillkommit. Det har skett i stor hast, utan tillräcklig teologisk reflektion, utan ekumeniska konsultationer och utan att församlingarna, grundenheterna på vilka hela kyrkan är byggd, fått komma till tals.
Ibland talar man om att det kan råda fara i dröjsmål. I den här frågan handlar det om precis motsatsen. Det råder - alldeles i onödan - stor fara i brådskan.
Särskilt reservation 3 i Svenska kyrkans läronämnd är ordentligt genomarbetad. Och svidande i sin kritik över hur processen inom Svenska kyrkans genomförts. Att kyrkomötet skulle "köra över" dessa tunga invändningar borde vara otänkbart. Borde vara.
Eftersom rservation 3 återfinns sist i det ganska omfattande dokumentet riskerar det att bli den minst lästa delen av materialet. Därför vill jag återge några av reservanternas synpunkter. Här följer ett utdrag med de bärande invändningar som reservationen för fram:
Eftersom staten nu för sin del fattat beslut om samkönade äktenskap behöver vi som kyrka söka sätt att ta emot och välsigna samkönade par också utifrån de nya förutsättningarna.
Under diskussionerna om hur detta bäst ska ske har det presenterats ett flertal förslag. Förslagen behöver granskas och förankras, vi ska kunna leva med beslutet under mycket lång tid. Ett beslut i frågan behöver också föregås av en noggrann läromässig prövning. Enligt vår mening återstår denna granskning, prövning och förankring till väsentliga delar fortfarande att göra...
1. Förslaget har lagts, trots att lärofrågan inte har varit föremål för vad som måste anses vara erforderlig teologisk prövning av argument för och emot en förändring. Förutsättningarna för ett väl underbyggt beslut och en lyckad receptionsprocess efter beslutet måste därför bedömas vara otillräckliga...
2. Församlingen definieras i kyrkoordningen som kyrkans primära enhet. En lärofrågas förankring och reception handlar därför inte minst om att församlingarna är delaktiga i processen. Så har inte varit fallet. Församlingarna har inte tillfrågats, vilket är otillfredsställande...
3. Karaktäristiskt för vår kyrka är den dubbla eller gemensamma ansvarslinjen. I denna fråga har emellertid ämbetslinjen inte gjorts delaktig. Detta hade kunnat göras på olika sätt. Ett exempel är föreskriften i Kyrkoordningen att Biskopsmötet ska yttra sig innan Kyrkostyrelsen beslutar i teologiska och ekumeniska frågor av större vikt. Sådana beslut har Kyrkostyrelsen i realiteten fattat. Något yttrande har dock inte begärts in från Biskopsmötet. Istället har Teologiska kommittén, utan formulerat uppdrag från Kyrkostyrelse eller Biskopsmöte, under stress tagit fram formuleringar som stöder Kyrkostyrelsens förslag. Men ämbetslinjen finns också företrädd till exempel i kyrkoråden. Inte heller de har tillfrågats. Detta är några exempel på att processen inte står i samklang med tanken på en gemensam ansvarslinje.
4. De förpliktande kyrkogemenskaper som vi ingår i har visserligen informerats, men inte getts möjlighet att bidra till ett samtal i sakfrågorna. Ingen möjlighet har getts att pröva deras synpunkter. I första hand berörda är kyrkogemenskaperna med Svenska Missionskyrkan, Metodistkyrkan, Lutherska Världsförbundet, Borgågemenskapen och Evangeliska kyrkan i Tyskland. Bristen på dialog och gemensamt samtal är allvarlig och bryter enligt vår uppfattning mot andan i de ekumeniska avtal om kyrkogemenskap som vi ingått.
En lärobildningsprocess innehåller i sig läroaspekter. För att Svenska kyrkan ska ändra sin uppfattning i en lärofråga är det inte nog om en prövning rent formellt sett är korrekt. Det fordras också att beslutet har tillkommit på ett sätt som står i samklang med tron, bekännelsen och läran. Det bör till exempel innebära en bred förankring och öppen prövning av frågorna, under bön och i dialog med Skriften och bekännelsen.
Vi finner att bristerna i behandlingen av de frågor som aktualiseras i Kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2009:6 om Vigsel och äktenskap är så många och så allvarliga att skrivelsens förslag av läromässiga skäl måste avstyrkas. Lärobildningen i Svenska kyrkan ska inte gå till på detta sätt. Eftersom vi av läromässiga skäl avstyrker skrivelsen har det inte varit aktuellt att ta läromässig ställning till de enskilda förslagen i skrivelsen...
Och reservationen avslutas med följande skrivning:
Första maj 2009 trädde för första gången en äktenskapsbalk i kraft utan att kyrkan hade varit med som lagstiftare. Äktenskapsrätten sekulariserades därmed i bokstavlig mening.
När staten nu ensam stiftar lag om äktenskapet är det möjligt att hävda att också äktenskapet som rättslig institution sekulariserats. Det hade därför varit betydelsefullt med en analys av denna principiellt viktiga förändring.
Det närmaste Kyrkostyrelsen kommer en sådan analys är konstaterandet, att beslut om förändringar av äktenskapet i vårt samhälle tas av riksdag och regering. (Överväganden om ändring av Kyrkoordningen 23 kap.)
Det faktum att kyrkan inte längre deltar i lagstiftandet berörs inte. Istället framstår det som problemfritt att statens lagstiftning får definiera kyrkans uppfattning inom ett område som "alltid och överallt" ingått i kyrkans lära. Förhållningssättet återspeglas i Kyrkostyrelsens remiss, i Teologiska kommitténs yttrande och i Kyrkostyrelsens skrivelse till Kyrkomötet.
Den ena sidan av detta förhållningssätt blir att Svenska kyrkan bör erkänna den rättsliga verkan av äktenskap som ingås enligt svensk lag. Mycket få torde se detta som ett problem idag. Men den andra sidan är att statens äktenskapssyn blir normerande för kyrkan.
Men ska statens beslut avgöra innehållet i något som hör till Svenska kyrkans tro, bekännelse, lära och ordning? Eller annorlunda uttryckt: Ska beslut på den politiska arenan styra kyrkans eget ställningstagande i teologiska lärofrågor? Den sidan av saken är inte lika självklar.
Skulle Kyrkomötet fatta beslut enligt Kyrkostyrelsens förslag så kan ett prejudikat skapas. Om Svenska kyrkan en gång låtit statens beslut avgöra innehållet i en lärofråga, så kan kyrkan göra det igen, i helt andra lärofrågor. En dörr öppnas som kan bli svår att stänga igen.
Reservationen är undertecknad av Sven Thidevall (biskop), Carl Axel Aurelius (biskop), Curt Forsbring, Esbjörn Hagberg (biskop), Hans-Erik Nordin (biskop) och Hans Stiglund (biskop). Ett majoritetsbeslut av en en i grunden totalt oenig läronämnd är inte ett tillräckligt bra underlag för ett beslut i kyrkomötet. Också det en bärande invändning. Beslut i en lärofråga ska inte vila på en så bräcklig läronämndsmajoritet även om kyrkoordningen tycks medge det. Kyrkans enhet är viktigare är så!
Kritiken som förs fram är den skarpaste som från biskopligt håll förekommit på åratal i Svenska kyrkan. Processen underkänns helt. Ämbetslinjen har inte gjorts delaktig. Ekumeniken har man struntat i. Och riksdagens beslut blir på detta sätt med automatik kyrkans och avgör kyrkans lära.
Reservanternas ståndpunkter och invändningar delar jag. Och slutsaten blir: Så här ska det inte gå till i en kristen kyrka!
Vad säger Kyrkoordningen om Läronämnden?
16 § Läronämnden skall bestå av stiftens biskopar och åtta andra ledamöter valda av Kyrkomötet.
Ärkebiskopen är ordförande i Läronämnden. Läronämnden skall inom sig välja en vice
ordförande.
17 § Läronämnden skall yttra sig innan Kyrkomötet beslutar i ärenden som gäller
1. grundläggande bestämmelser om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära,
2. Svenska kyrkans böcker, gudstjänster, sakrament och övriga handlingar,
3. kyrkans vigningstjänst, och
4. ekumeniska överenskommelser.
Läronämnden skall beredas tillfälle att yttra sig i övriga lärofrågor.
18 § Beslutar Kyrkomötet i något ärende som gäller ett ämne som anges i 17 § första stycket att bifalla
ett förslag som har avstyrkts av Läronämnden skall denna åter yttra sig och ärendet på nytt beredas
i utskottet innan Kyrkomötet fattar ett slutligt beslut.
Vid det slutliga beslutet måste två tredjedelar av de röstande bifalla ett förslag som har
avstyrkts av Läronämnden för att förslaget skall genomföras. (SvKB 2004:10)
21 augusti 2009
Påkristning viktigare än partipolitik!
Cheredaktör Elisabeth Sandlund, tidningen Dagen, skriver i sin ledare om partipolitiken i Svenska kyrkan. Anledningen är att den blivande Stockholmsbiskopen Eva Brunne försvarar politiseringen och varnar för att kyrkan annars blir en förening eller en sekt.
Sandlund skriver: Eva Brunne har fel.
Kyrkovalen kan och bör förändras så att de politiska partiernas makt bryts. Det finns många andra lösningar som inte bara skulle behålla utan också förstärka det demokratiska styret av och de många människornas engagemang i Svenska kyrkan utan att reducera den till en förening eller förvandla den till en sekt.
Partier är också föreningar, om än av folkrörelsekaraktär. Hur politiska sammanslutningar/föreningar i det ena sammanhanget är spärren mot föreningstendenser i det andra är svårt att se. Tekniskt sett är Svenska kyrkan redan organiserad som förening genom lagen om trossamfund hur mycket man upprätthåller en formell organisation som liknar stat och kommun. Därtill förstärks detta genom den kongregationalistiska (självstyrande församlingar) utveckling som synts alltmer i och med förändringarna i kyrka- statrelationerna år 2000.
Varför partier som inte konsekvent och lojalt står bakom Svenska kyrkan ska bestämma i den är obegripligt! Sandlund avslutar i Dagen: Form och innehåll hänger nära samman. Partipolitikens inflytande försvårar den vitalisering som är helt nödvändig för framtiden. Att Svenska kyrkan överlever som organisation i sin nuvarande form är faktiskt inte det primära. Det allra viktigaste är att detta gigantiska och fortfarande resursstarkasamfund med stark folklig förankring får kraft, mod och inspiration så att det förmår spela sin stora och viktiga roll i påkristningen av Sverige.
Sandlund skriver: Eva Brunne har fel.
Kyrkovalen kan och bör förändras så att de politiska partiernas makt bryts. Det finns många andra lösningar som inte bara skulle behålla utan också förstärka det demokratiska styret av och de många människornas engagemang i Svenska kyrkan utan att reducera den till en förening eller förvandla den till en sekt.
Partier är också föreningar, om än av folkrörelsekaraktär. Hur politiska sammanslutningar/föreningar i det ena sammanhanget är spärren mot föreningstendenser i det andra är svårt att se. Tekniskt sett är Svenska kyrkan redan organiserad som förening genom lagen om trossamfund hur mycket man upprätthåller en formell organisation som liknar stat och kommun. Därtill förstärks detta genom den kongregationalistiska (självstyrande församlingar) utveckling som synts alltmer i och med förändringarna i kyrka- statrelationerna år 2000.
Varför partier som inte konsekvent och lojalt står bakom Svenska kyrkan ska bestämma i den är obegripligt! Sandlund avslutar i Dagen: Form och innehåll hänger nära samman. Partipolitikens inflytande försvårar den vitalisering som är helt nödvändig för framtiden. Att Svenska kyrkan överlever som organisation i sin nuvarande form är faktiskt inte det primära. Det allra viktigaste är att detta gigantiska och fortfarande resursstarkasamfund med stark folklig förankring får kraft, mod och inspiration så att det förmår spela sin stora och viktiga roll i påkristningen av Sverige.
20 augusti 2009
Maud Olofsson - det håller inte!
Centern fortsätter att satsa på kyrkovalet, låter Maud Olofsson meddela i Kyrkans Tidning (20/8). Nu är det ingen nyhet eftersom sådana beslut sedan länge har fattats både på Centerstämman och i inre kretsar.
Maud Olofsson talar för sitt Centerparti när hon säger: Vi tycker att Svenska kyrkan ska vara en öppen folkkyrka, inte prästernas kyrka. Motsättningen är naturligtvis falsk. Det finns inte en vågskål med präster och en annan med folk i. Var detta föraktfulla tal om präster kommer ifrån borde undersökas. Särskilt som biskoparnas, prästernas och diakonernas ställning i Svenska kyrkan är genomreglerad och kringskuren. Vilken jämförbar kyrka som helst har en friare och viktigare roll för dem man kallat till vigningstjänsten.
Om Svenska kyrkan inte skall vara prästernas kyrka, vems kyrka skall den vara? En kyrka ska först och främst vara Guds kyrka. Kyrkans viktigaste relation är till Kristus. Läser man årets valprogram för de politiska partierna verkar det som om kyrkan inte har mycket med Kristus och Gud att göra. Det kyrkan genom tiderna tror saknas! Och ord som tro, bön och gudstjänst förkommer knappast.
Vad har då Maud Olofsson att säga om kyrkans innersida? Jo hon framhäver: En kyrka som kan fungera som en samtalsplats om livets mening och om värden och värderingar. Det handlar om människans förhållande till naturen och till varandra.
I det perspektivet tycker hon att synen på kvinnliga präster och äktenskap för homosexuella är viktiga frågor. Hon ser gärna att kyrkan tar en mera aktiv roll i miljöarbetet.
Även om mötesplatser och samtal är viktiga är det inte sådant som gör en kyrka till kyrka. Och besluten om kyrkliga äktenskap för homosexuella är ett exempel där partierna stenhårt styrt upp. Staten och samhället har sin syn. Kyrkans syn på äktenskap och samlevnad borde vara kyrkans egen, och lugnt få vaskas fram i kyrkans sammanhang (även i relation till egen dogmatisk tradition) och i dialog med andra i Kristi kyrka på jorden. Och det bör ske genom teologiska samtal och ges den tid som behövs för att inte åstadkomma söndring och splittring.
En kristen kyrka har bekännelse, lära och tro i sitt centrum. Det handlar om vittnesbörd, diakoni och mission som ett utflöde från församlingens tro på och möte med Kristus. Men i partiernas tänkande och i valretoriken saknas denna den viktigaste dimensionen.
Maud Olofsson hävdar vidare: En folkkyrka måste representeras av folket och ha sin bas hos dem som röstar. Men man kan inte sätta likhetstecken mellan partier, partipolitiker och folket. Myten om de politiska partiernas betydelse i kyrkan måste demonteras! Det är ju inte mängden människor som gör en kyrka till kyrka! Och de kyrkotillhörigas röster kan bli hörda på andra sätt än genom politiska partier som svartsjukt bevakar sina positioner i Svenska kyrkan.
Dessutom: det svenska folket tillhörde sin kyrka långt innan de politiska partierna ens fanns till. Så att partierna är bästa sättet att bevara folklighet och demokrati är nonsens.
Nej Maud Olofsson. Det håller inte, det du, Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har att säga om Svenska kyrkan. I en modern demokrati kan inte sekulära partier fortsätta sin maktutövning över en tro och en kyrka vars verkligt viktiga innehåll man som partier inte sluter upp bakom. Fullfölj därför kyrka-statreformen och låt Svenska kyrkan finna sin egen väg.
Maud Olofsson talar för sitt Centerparti när hon säger: Vi tycker att Svenska kyrkan ska vara en öppen folkkyrka, inte prästernas kyrka. Motsättningen är naturligtvis falsk. Det finns inte en vågskål med präster och en annan med folk i. Var detta föraktfulla tal om präster kommer ifrån borde undersökas. Särskilt som biskoparnas, prästernas och diakonernas ställning i Svenska kyrkan är genomreglerad och kringskuren. Vilken jämförbar kyrka som helst har en friare och viktigare roll för dem man kallat till vigningstjänsten.
Om Svenska kyrkan inte skall vara prästernas kyrka, vems kyrka skall den vara? En kyrka ska först och främst vara Guds kyrka. Kyrkans viktigaste relation är till Kristus. Läser man årets valprogram för de politiska partierna verkar det som om kyrkan inte har mycket med Kristus och Gud att göra. Det kyrkan genom tiderna tror saknas! Och ord som tro, bön och gudstjänst förkommer knappast.
Vad har då Maud Olofsson att säga om kyrkans innersida? Jo hon framhäver: En kyrka som kan fungera som en samtalsplats om livets mening och om värden och värderingar. Det handlar om människans förhållande till naturen och till varandra.
I det perspektivet tycker hon att synen på kvinnliga präster och äktenskap för homosexuella är viktiga frågor. Hon ser gärna att kyrkan tar en mera aktiv roll i miljöarbetet.
Även om mötesplatser och samtal är viktiga är det inte sådant som gör en kyrka till kyrka. Och besluten om kyrkliga äktenskap för homosexuella är ett exempel där partierna stenhårt styrt upp. Staten och samhället har sin syn. Kyrkans syn på äktenskap och samlevnad borde vara kyrkans egen, och lugnt få vaskas fram i kyrkans sammanhang (även i relation till egen dogmatisk tradition) och i dialog med andra i Kristi kyrka på jorden. Och det bör ske genom teologiska samtal och ges den tid som behövs för att inte åstadkomma söndring och splittring.
En kristen kyrka har bekännelse, lära och tro i sitt centrum. Det handlar om vittnesbörd, diakoni och mission som ett utflöde från församlingens tro på och möte med Kristus. Men i partiernas tänkande och i valretoriken saknas denna den viktigaste dimensionen.
Maud Olofsson hävdar vidare: En folkkyrka måste representeras av folket och ha sin bas hos dem som röstar. Men man kan inte sätta likhetstecken mellan partier, partipolitiker och folket. Myten om de politiska partiernas betydelse i kyrkan måste demonteras! Det är ju inte mängden människor som gör en kyrka till kyrka! Och de kyrkotillhörigas röster kan bli hörda på andra sätt än genom politiska partier som svartsjukt bevakar sina positioner i Svenska kyrkan.
Dessutom: det svenska folket tillhörde sin kyrka långt innan de politiska partierna ens fanns till. Så att partierna är bästa sättet att bevara folklighet och demokrati är nonsens.
Nej Maud Olofsson. Det håller inte, det du, Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har att säga om Svenska kyrkan. I en modern demokrati kan inte sekulära partier fortsätta sin maktutövning över en tro och en kyrka vars verkligt viktiga innehåll man som partier inte sluter upp bakom. Fullfölj därför kyrka-statreformen och låt Svenska kyrkan finna sin egen väg.
19 augusti 2009
Röka pipa och be
Svenska kyrkan startar en ny bönewebb. Lanseringen kom som en överraskning även för mig som är kyrkligt aktiv. Därmed är chansen stor att många andra blev lika förvånade. Bön kan visst ske offentligt, men ett råd från Bergspredikan är att gå in på sin kammare för att tala enskilt med Gud. Inte via ett bönens klotterplank. Det hindrar inte att somliga kan få inspiration att be mera och ofta.
Min gamle filosofilärare, lektor Hans Nystedt, själv inbiten piprökare, gav oss elever en knäckfråga: Kan man be när man röker pipa...eller kan man röka pipa när man ber? Sug på den frågeställningen en stund och den öppnar sig åt flera olika håll. När man ber brukar man inte röka pipa? Och den som röker pipa skulle kanske kunna börja be?
Har bönewebben ett annat ändamål än att blott och enbart hjälpa människor in i bönens värld? Vill man egentligen öka valdeltagandet i kyrkovalet, som antyds i tidningen Dagen och i UNT, då finns själ att stå undrande inför motiv och syfte. Och att påminna om bönen som hjärtats samtal med Gud, inte som en skriven konstart på internet. Den som beder får se!
Min gamle filosofilärare, lektor Hans Nystedt, själv inbiten piprökare, gav oss elever en knäckfråga: Kan man be när man röker pipa...eller kan man röka pipa när man ber? Sug på den frågeställningen en stund och den öppnar sig åt flera olika håll. När man ber brukar man inte röka pipa? Och den som röker pipa skulle kanske kunna börja be?
Har bönewebben ett annat ändamål än att blott och enbart hjälpa människor in i bönens värld? Vill man egentligen öka valdeltagandet i kyrkovalet, som antyds i tidningen Dagen och i UNT, då finns själ att stå undrande inför motiv och syfte. Och att påminna om bönen som hjärtats samtal med Gud, inte som en skriven konstart på internet. Den som beder får se!
18 augusti 2009
Luddiga pastorer i försvaret?
Är allting statt i förändring, undrar man efter det att en person som inte har en kristen livåskådning fått gå försvarets pastorsutbildning. Pastorer (herdar) är ju en av kristendomens ledartitlar. Men det är naturligtvis inte en pastorsutbildning som avses. Man blir inte gärna pastor i militär närstrid eller underrättelsepastor. Pastorsutbildningar leveraras ju inte av försvaret utan av trossamfunden själva.
Försvaret har följande uppfattning om själavård:
All militär själavård inom Försvarsmaktens staber/skolor och förband utgår från den religösa mångfald som finns i Sverige.
All militär själavård planeras utifrån att trossamfunden samverkar.
Den militära själavården syftar till att ge möjlighet till var och en inom Försvarsmakten att utöva sin religion.
Den enskildes religiösa integritet och särskilda behov skall beaktas då militär verksamhet planeras och genomförs.
Den militära själavården anpassas till de behov som finns bland Försvarsmaktens anställda och värnpliktiga.
Såväl inom Sverige som internationellt vunna erfarenheter av den militära själavården, delges Försvarsmakten och berörda trossamfund.
En själavårdsutbildning är möjligen något mindre laddat. Men även i det fallet bör man ju i sin åskådning ha en övertygelse och föreställning om människans själ. Annars blir det ju svårt att veta hur själavård förhåller sig till vilka kurativa uppgifter som helst.
Den begreppsliga klarheten riskeras om man blir för allmängiltigt luddig och oprecis. Ett distinkt språk låter pastor vara pastor och själ vara själ!
Försvaret har följande uppfattning om själavård:
All militär själavård inom Försvarsmaktens staber/skolor och förband utgår från den religösa mångfald som finns i Sverige.
All militär själavård planeras utifrån att trossamfunden samverkar.
Den militära själavården syftar till att ge möjlighet till var och en inom Försvarsmakten att utöva sin religion.
Den enskildes religiösa integritet och särskilda behov skall beaktas då militär verksamhet planeras och genomförs.
Den militära själavården anpassas till de behov som finns bland Försvarsmaktens anställda och värnpliktiga.
Såväl inom Sverige som internationellt vunna erfarenheter av den militära själavården, delges Försvarsmakten och berörda trossamfund.
En själavårdsutbildning är möjligen något mindre laddat. Men även i det fallet bör man ju i sin åskådning ha en övertygelse och föreställning om människans själ. Annars blir det ju svårt att veta hur själavård förhåller sig till vilka kurativa uppgifter som helst.
Den begreppsliga klarheten riskeras om man blir för allmängiltigt luddig och oprecis. Ett distinkt språk låter pastor vara pastor och själ vara själ!
17 augusti 2009
Konst på Hög med utsikt över vidderna
Ny ufärd. Denna dag till Kvarntorpshögen där det ibland kan ryka ur marken. Heta områden avskärmas och varnas för! Vilken god idé med Konst på Hög! Bland andra har Richard Brixel, Lenny Clarhäll, Ulla Viotti, Pål Svensson och Olle Medin konstverk på plats. Utsikt över vidderna. Ungefär som från Rusakulan i Kilsbergen, men från andra hållet. Om Rusakulan får man på nätet veta att: Om du befunnit dig på RUSAKULAN år 7000 före Kristus, dvs för omkring 9000 år sedan, hade du inte sett mycket av det landskap du ser i dag. Strax nedanför Rusakulan låg då Yoldiahavets strand, och framför dig hade du haft en obruten havsutsikt som sträckte sig österut ända till Ryssland. Marken där Örebro ligger i dag låg ungefär 135 meter under havsytan.
Därtill ett besök i Bergööska huset i Hallsberg där Karin Bergöö Larsson bodde som barn och Carl Larsson bemålat några väggar. Sista dagen av en fin Karin Bergöö Larsson-utställning.
Väl hemma i Örebro, glädje över Svartåns vatten med en betydande kontur av ståtliga hus. Vackert!
Därtill ett besök i Bergööska huset i Hallsberg där Karin Bergöö Larsson bodde som barn och Carl Larsson bemålat några väggar. Sista dagen av en fin Karin Bergöö Larsson-utställning.
Väl hemma i Örebro, glädje över Svartåns vatten med en betydande kontur av ståtliga hus. Vackert!
16 augusti 2009
Besöker Formens Hus i Hällefors. Vandrar genom en cykelkällare från 50-talet in i två tidstypiskt inredda hyreslägenheter. En arbetarfamilj och en arkitektdito, Anderssons och Sundströms. Tidskapslar. För min generation igenkänning och barndomsvibrationer. En sån där hade vi hemma, säger någon. Kommer du ihåg, säger en annan. Kök och badrum som kopplar då till nu.
I entréhallen formgivna föremål sorterade i decennier. Köksredskap, radioapparater och enstka möbler. Sparsmakat och upplevelsemättat. Och en trappa upp kan man gå in ett rum på det Paivo sanatorium Alvar Aalto formgivit,
Går några meter in i Mästarnas Park med kända skulptörers verk. Vandrar runt och tänker på vad man åstadkomma med goda idéer och stark vilja. Flera kommunala bostadsområden har blivit till kulturplatser och skulpturparker! Strålande!
Därefter någon timme på Måltidens Hus i närbelägna Grythyttan. Lunchar på Kantinen Hyttblecket, välsmakande. Hoppar denna dag över gästgiveriet. Men vilka inspirerande platser. Framåtanda och entreprenörsskap har därtill skapat en universitetsutbildning mitt i Bergslagen. Vem kunde ha trott att något sådant var möjligt?
I trons värld borde vi kunna hitta ett antal motsvarande exempel på hur man förverkligat drömmar och idéer... Men det är gaska tunnsått. Ser man inte skogen för alla trän. Eller tvärt om?
I entréhallen formgivna föremål sorterade i decennier. Köksredskap, radioapparater och enstka möbler. Sparsmakat och upplevelsemättat. Och en trappa upp kan man gå in ett rum på det Paivo sanatorium Alvar Aalto formgivit,
Går några meter in i Mästarnas Park med kända skulptörers verk. Vandrar runt och tänker på vad man åstadkomma med goda idéer och stark vilja. Flera kommunala bostadsområden har blivit till kulturplatser och skulpturparker! Strålande!
Därefter någon timme på Måltidens Hus i närbelägna Grythyttan. Lunchar på Kantinen Hyttblecket, välsmakande. Hoppar denna dag över gästgiveriet. Men vilka inspirerande platser. Framåtanda och entreprenörsskap har därtill skapat en universitetsutbildning mitt i Bergslagen. Vem kunde ha trott att något sådant var möjligt?
I trons värld borde vi kunna hitta ett antal motsvarande exempel på hur man förverkligat drömmar och idéer... Men det är gaska tunnsått. Ser man inte skogen för alla trän. Eller tvärt om?
13 augusti 2009
Längtan och hopp
Dagen lägger jag
i Dina händer
nu när natten kommer.
Med tacksamhet
för det som blev
och vemod över det
som kunde ha blivit.
I mina händer,
kupade som en skål,
tar jag emot nåden
av den dag jag fick.
Och morgondagen
om och när den kommer
möter jag med längtan
och hopp!
i Dina händer
nu när natten kommer.
Med tacksamhet
för det som blev
och vemod över det
som kunde ha blivit.
I mina händer,
kupade som en skål,
tar jag emot nåden
av den dag jag fick.
Och morgondagen
om och när den kommer
möter jag med längtan
och hopp!
Ge kyrkorna till staten
Prästlönefonderna är skattebefriade till år 2010. Men sedan? Ärekebiskop Anders Wejryd har påtalat risken att Svenska kyrkan kan behöva frånsäga sig sitt fulla ansvar för underhållet av alla gamla kyrkor. Redan tidigare har den kyrkoantikvariska ersättningen vållat turbulens mellan kyrkan (Wejryd) och regeringen.
Tidningen Dagen skriver idag: I brevet till statsekreteraren vid finansdepartementet, Hans Lindblad, påpekar ärkebiskopen att skattebefrielsen av prästlönetillgångarna är en form för finansiering av allmännyttig verksamhet. "Skulle den försvinna ökar direkt kraven på ökad kyrkoantikvarisk ersättning eller förslag om att frånträda Svenska kyrkans förpliktelse om att hålla alla skyddade kyrkor tillgängliga och i skick", skriver han.
Detta är ett hot: beskattar ni oss, kommer vi att låsa vissa kyrkor och låta dem förfalla. Men regeringen får också ett erbjudande: låter ni bli att höja skatten, så slutar vi att bråka om den kyrkoantikvariska ersättningen - så länge den förblir så hög som i dag.
Det är klart att ju färre som använder kyrkorna desto mindre skäl finns att bevara dem alla! Och i framtiden kan det komma att bli så att islam, som växer så det knakar i Sverige och har svårt att finna ändamålsenliga lokaler, också behöver kasta sina blickar på dåligt utnyttjade kyrkor. Även om gamla stenkyrkor, dyra i drift och med kalla golv, knappast är lämpade för en religiositet som utövas nära marken.
Egentligen är det inget konstigt med kyrkor som avställs och bommas igen. Det har hänt genom historien. och nu befinner vi oss i ett avkristningens Sverige (hur mycket enstaka debattörer övertalande försöker se en pågående "påkristning"). Svenska kyrkan har helt enkelt på tok för många kyrkorum att underhålla och sköta. Varför inte avsakralisera och överlåta ett stort antal övertaliga kyrkorum direkt på staten?
Om bönen tystnar och gudstjänsterna tunnas ut och trvialiseras, behövs kyrkorna annat än som monument över en svunnen tids fromhet och tro? Och det är inte bara i glesbygden detta sker. I städerna ekar det på alltför många håll ödsligt även under högmässotid.
Det kommande kyrkovalet borde handla också om denna ödesmättade framtidsfråga! Vem vågar gå till val med parollen: Fyll kyrkorna eller ge dem till Riksantikvaireämbetet och staten?
Gissa förresten om myndigheterna blir glada...
Tidningen Dagen skriver idag: I brevet till statsekreteraren vid finansdepartementet, Hans Lindblad, påpekar ärkebiskopen att skattebefrielsen av prästlönetillgångarna är en form för finansiering av allmännyttig verksamhet. "Skulle den försvinna ökar direkt kraven på ökad kyrkoantikvarisk ersättning eller förslag om att frånträda Svenska kyrkans förpliktelse om att hålla alla skyddade kyrkor tillgängliga och i skick", skriver han.
Detta är ett hot: beskattar ni oss, kommer vi att låsa vissa kyrkor och låta dem förfalla. Men regeringen får också ett erbjudande: låter ni bli att höja skatten, så slutar vi att bråka om den kyrkoantikvariska ersättningen - så länge den förblir så hög som i dag.
Det är klart att ju färre som använder kyrkorna desto mindre skäl finns att bevara dem alla! Och i framtiden kan det komma att bli så att islam, som växer så det knakar i Sverige och har svårt att finna ändamålsenliga lokaler, också behöver kasta sina blickar på dåligt utnyttjade kyrkor. Även om gamla stenkyrkor, dyra i drift och med kalla golv, knappast är lämpade för en religiositet som utövas nära marken.
Egentligen är det inget konstigt med kyrkor som avställs och bommas igen. Det har hänt genom historien. och nu befinner vi oss i ett avkristningens Sverige (hur mycket enstaka debattörer övertalande försöker se en pågående "påkristning"). Svenska kyrkan har helt enkelt på tok för många kyrkorum att underhålla och sköta. Varför inte avsakralisera och överlåta ett stort antal övertaliga kyrkorum direkt på staten?
Om bönen tystnar och gudstjänsterna tunnas ut och trvialiseras, behövs kyrkorna annat än som monument över en svunnen tids fromhet och tro? Och det är inte bara i glesbygden detta sker. I städerna ekar det på alltför många håll ödsligt även under högmässotid.
Det kommande kyrkovalet borde handla också om denna ödesmättade framtidsfråga! Vem vågar gå till val med parollen: Fyll kyrkorna eller ge dem till Riksantikvaireämbetet och staten?
Gissa förresten om myndigheterna blir glada...
12 augusti 2009
Det medieelektroniska hemmet
I veckor har jag suttit bakom televisionsapparaten, dvd:n och sattelitboxen och grubblat över var felet suttit. Vilka kablar borde kopplas var? Jag kan nämligen inte spela in på dvd de program som visas på tv. Ingen signal, påstås det kaxigt på skärmen. Det fattas signaler i min centrala enhet också eftersom jag inte klarar att räkna ut var felet sitter.
Till min glädje finner jag idag en frände som i en kolumn noterat tv-rummets förändrade natur. Anders Mildner skriver i Svenska Dagbladet om Den knapplösa tv-drömmen. Han stannar till inför alla kontroller som behövs för att hantera det nya medierummet: På bordet framför mig finns ungefär lika många fjärrkontroller som jag har fingrar. Det slår mig att bordet de ligger på troligen är inhandlat bara för dem.
Jag radar upp kontrollerna framför mig. En svart. En grå. Två silvriga. En liten knubbig vit. En avlång mörkblå. Det är till en början omöjligt att säga vilken som går till vilken apparat. Dvd:n, videon, Playstation-konsollen, tv:n och tv-boxen svarar alla nyckfullt. Dessutom finns det fler fjärrkontroller än det finns apparater. Jag ser mystiska knappar med text som Clear, Sur, STB, NAVI och öppnar små luckor som döljer ännu fler knappar, fast mindre och i fler färger.
Hur kunde det bli så här? Som brukare klarar man snart inte ens att få igång tekniken. Och lyckas man har man ändå ingen aning om hur något av det fungerar. Det är bara att leva i förtröstan och tillit. Och det går bra till den dag då en kabel kopplas fel eller någon komponent inte längre vill ingå i helheten.
Enda utvägen är att kalla in någon 13-åring som begriper vad jag aldrig fattat. Eller att ringa efter en fullblodstekniker som betraktar sladdhärvor och kontroller med kännarmin och sedan suckar över de uråldriga ( sex-tolv månader gamla) apparaterna. De saknar rätt kontakter och en massa bokstavskombinationer de borde ha haft. Div-X, HD, HDMI, RGB, DVB-T, PiP...
Dessutom. I den lägenhet jag bebor finns det bara ett antennuttag. Och Datorn lever sitt liv i en annan del av lägenheten eftersom den andas genom telefonjacket. Inte vilket som helst duger. Man kan inte välja bland dem som finns, utan enbart det första, det förnämsta och högst i rang stående duger. Första bästa, får en ny innebörd. En värld av klasskillnad har öppnat sig.
De senaste dagarna har det dock åter blivit lugnt. Jag låter sladdarna vara. Tack och lov finns det radio. Utan antenner och kopplingar och styrenheter. På och av och lite volym räcker långt.
Till min glädje finner jag idag en frände som i en kolumn noterat tv-rummets förändrade natur. Anders Mildner skriver i Svenska Dagbladet om Den knapplösa tv-drömmen. Han stannar till inför alla kontroller som behövs för att hantera det nya medierummet: På bordet framför mig finns ungefär lika många fjärrkontroller som jag har fingrar. Det slår mig att bordet de ligger på troligen är inhandlat bara för dem.
Jag radar upp kontrollerna framför mig. En svart. En grå. Två silvriga. En liten knubbig vit. En avlång mörkblå. Det är till en början omöjligt att säga vilken som går till vilken apparat. Dvd:n, videon, Playstation-konsollen, tv:n och tv-boxen svarar alla nyckfullt. Dessutom finns det fler fjärrkontroller än det finns apparater. Jag ser mystiska knappar med text som Clear, Sur, STB, NAVI och öppnar små luckor som döljer ännu fler knappar, fast mindre och i fler färger.
Hur kunde det bli så här? Som brukare klarar man snart inte ens att få igång tekniken. Och lyckas man har man ändå ingen aning om hur något av det fungerar. Det är bara att leva i förtröstan och tillit. Och det går bra till den dag då en kabel kopplas fel eller någon komponent inte längre vill ingå i helheten.
Enda utvägen är att kalla in någon 13-åring som begriper vad jag aldrig fattat. Eller att ringa efter en fullblodstekniker som betraktar sladdhärvor och kontroller med kännarmin och sedan suckar över de uråldriga ( sex-tolv månader gamla) apparaterna. De saknar rätt kontakter och en massa bokstavskombinationer de borde ha haft. Div-X, HD, HDMI, RGB, DVB-T, PiP...
Dessutom. I den lägenhet jag bebor finns det bara ett antennuttag. Och Datorn lever sitt liv i en annan del av lägenheten eftersom den andas genom telefonjacket. Inte vilket som helst duger. Man kan inte välja bland dem som finns, utan enbart det första, det förnämsta och högst i rang stående duger. Första bästa, får en ny innebörd. En värld av klasskillnad har öppnat sig.
De senaste dagarna har det dock åter blivit lugnt. Jag låter sladdarna vara. Tack och lov finns det radio. Utan antenner och kopplingar och styrenheter. På och av och lite volym räcker långt.
11 augusti 2009
Semestern är snart till ända
I gruset har jag befunnit mig idag. Lass efter lass (två stycken) har jag fraktat fram till kolonilotten. Där har trallen, den impregnerade, behövt få kontakt med omgivande grusgång. Nu har den det! Och mangold har fraktats hem tillika med blommor som knoppats och börjat blomma.
Och sommaräpplen faller hinkvis till marken. Snart skall de väl ändå mogna?
Väl hemma tittar jag trollbunden på Emma i 1990-tals version för televisionen. Vacker och tänkvärd. Emma är välmenande, men elak och träffande i sina kommentarer. Med Kate Beckinsale som Emma Woodhouse och Mark Strong som Mr Knightley från 1996. Som Emma tävlar hon med Doran Godwin från 1972 och Gwyneth Paltrow från 1996.
Om några dagar är semestern till ända. Hur fort får den gå?
Och sommaräpplen faller hinkvis till marken. Snart skall de väl ändå mogna?
Väl hemma tittar jag trollbunden på Emma i 1990-tals version för televisionen. Vacker och tänkvärd. Emma är välmenande, men elak och träffande i sina kommentarer. Med Kate Beckinsale som Emma Woodhouse och Mark Strong som Mr Knightley från 1996. Som Emma tävlar hon med Doran Godwin från 1972 och Gwyneth Paltrow från 1996.
Om några dagar är semestern till ända. Hur fort får den gå?
10 augusti 2009
En återvändsloppis - igen!
Loppis stod det på en handmålad skylt vid vägkanten inte långt ifrån Skultuna. Och jag gjorde en halvt betänklig inbromsning och gir för att hinna svänga av. Efter 500 meter på grusvägen fann jag en ny liten skylt med löftesordet på: loppis!
Men sedan... Tomt! Inga nya skyltar. Inga varor till försäljning. Ingenting. Än en gång en återvändsloppis. En falskskyltad propploppis. Nästa gång rycker jag upp den skylt som inte håller vad den lovar. Om vi alla hjälps åt kanske vi får skyltar som håller vad de lovar. Låt oss inte bli lurade längre: stoppa varje ljugloppis!
Och när jag har tänkt på detta några dagar inser jag att det är lätt att vara karsk på avstånd och nätet. Rycka upp skyltar i andanom. Jo, jag tackar. Men i självaste verkligheten får de nog stå kvar, även om lusten att rensa vägrenarna från falskskyltning bleve överhängande...
Men sedan... Tomt! Inga nya skyltar. Inga varor till försäljning. Ingenting. Än en gång en återvändsloppis. En falskskyltad propploppis. Nästa gång rycker jag upp den skylt som inte håller vad den lovar. Om vi alla hjälps åt kanske vi får skyltar som håller vad de lovar. Låt oss inte bli lurade längre: stoppa varje ljugloppis!
Och när jag har tänkt på detta några dagar inser jag att det är lätt att vara karsk på avstånd och nätet. Rycka upp skyltar i andanom. Jo, jag tackar. Men i självaste verkligheten får de nog stå kvar, även om lusten att rensa vägrenarna från falskskyltning bleve överhängande...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)