Nätet är en värld av väntande upptäckter. Ord och bild, läsa, höra och se. Varje dag kan jag gå på upptäcksfärd och finna sådant jag förvånas och ibland faktiskt gläds åt. Nätet har nästan allt.
Och så får man sina favoriter. En av de mest ambitiösa och konsekvent genomförda dagböckerna erbjuder en bild för varje dag. Lars Ekblad, präst och fotograf, har sedan 2001 (!) dokumenterat sina dagar på sin granna och smakfulla fotodagbok. Även om jag ibland råkar känna igen en och annan person som kan dyka upp på bilderna tror jag att de kan vara lika tankefrämjande och upplevelsestärkande för den som saknar direkt igenkänning. Enda sättet att veta är att själv besöka hans sidor på nätet.
Lars Ekblads Text & Bild är en generös och stilren sida med fotodokumentation att glädjas åt!
19 april 2009
De bästa datortipsen
Lagom har man lärt sig hur man gör något på sin dator så har andra börjat använda sig av helt nya möjligheter. Vi som har begränsad minneskapacitet på den kroppsliga hårddisken behöver hjälp. Handfast och pålitlig. Vi som har en fallenhet för att inte minnas hur vi gjorde förra gången behöver stöd.
För mig som datoranvändare är PC för Alla en vän i nöden. Där hittar jag det jag inte ens visste att jag saknade. Någon visar och berättar hur man ska göra.
Där får man veta hur man tar sig fram till de bästa tipsen och skolorna. En utmärkt länksamling ger oss: Smarta datorknep steg för steg! Kan det bli bättre?
För mig som datoranvändare är PC för Alla en vän i nöden. Där hittar jag det jag inte ens visste att jag saknade. Någon visar och berättar hur man ska göra.
Där får man veta hur man tar sig fram till de bästa tipsen och skolorna. En utmärkt länksamling ger oss: Smarta datorknep steg för steg! Kan det bli bättre?
18 april 2009
Hovslagarens dotter i Lerbäck
Teater i Lerbäck - en mordgåta. Hovslagarens dotter. Med en otrolig intrig, varvad med ljuvliga rätter i pauserna mellan akterna, svinner aftonens upplevelser in i minnet som en verkligt god afton!
Några veckor kvar. Sedan har Hovslagarens dotter gjort sitt. Men än finns chansen att se och smaka.
Och gotländska tongångar klingade i kök och bland besökare. Gott!
17 april 2009
Rosornas och ruinernas stad - 1920
Lokalpatriotismen kan väl få blomma en stund med ljudlösa bilder från 1920. Håll till godo! Rosornas och ruinernas stad som den tedde sig då:
Från SvT:s Öppet arkiv.
Från SvT:s Öppet arkiv.
15 april 2009
Att åka med!
Kan det bli tydligare. Någon styr cykeln och en annan åker med? Att stirra in i sin äldre broders kortbyxor är inget konstigt. Det var priset man fick betala för att alls få åka med när det bar av. En tvåjhjuling, betänk det! Det skulle dröja länge innan man själv fick byta trehjulingen mot en tvåhjuling. Så pakethållaren blev lösningen. Man for fram genom tillvaron. Mellangatan väntade på oss!
Ser du förresten fönstret i bakgrunden med alla sina små rutor? Det var där vi bodde i vår barndom. När vi blev något äldre och större spelade vi tennis på gården. Först lyckades vi slå hål på rutorna till vardagsrummet.
Strax därefter forcerade vi en av de många små rutorna i bakgrunden. Det var då den ädla modern kom rusande ut på gården med svart blick. Hon visste naturligtvis vilka förövarna var. Väninnorna kunde inte begripa hur dålig pli det var på de rödhåriga små gossarna. Men kaffekalaset därinne hade bara tagits upp på nytt så krossade en välslagen smash ännu en ruta.
Vi stack. Så när den ilskna modern dök upp var vi redan på bakgården och på väg ner mot Donnersplats. Vi kom hem sent på kvällen. Långt efter läggdags. Marsch i säng, hette det då!
Men jag tänker att det fortfarande finns tillfällen i livet där man tvingas sätta sig på pakethållaren om man alls vill få åka. På en röd hoj. Ska det behöva vara så?
14 april 2009
Sätt inte partipolitikens tvångströja på kyrkan
Med anledning av att Dagens Nyheter den 11 april i sin huvudledare ifrågasätter partipolitikens vara i Svenska kyrkan (uppmärksammat bland annat på Prästeriks blogg) vill jag citera mig själv. Här kommer ett utdrag ur en artikel i Nerikes Allehanda med rubriken: Sätt inte partipolitikens tvångströja på kyrkan!
Och verkar synpunkterna i varje fråga inte riktigt dagsaktuella får man kika mot slutet av detta blogginlägg...
…Vore det inte istället dags att skilja kyrkan från staten! Nu sätter man kyrkan i partipolitikens tvångströja – vilket naturligtvis ger möjlighet till fullständig kontroll över kyrkan även efter en framtida eventuell skilsmässa. Som om kyrkan inte vore något annat än vilket kommunfullmäktige som helst.
Den partipolitiska kyrkan har vi visserligen haft länge. Valen till kyrkoråd och kyrkofullmäktige såväl som till stiftsting och kyrkomöte är partipolitiska. Men på senare år har man märkt en ökad partipolitisk aktivitet i dessa sammanhang. Så blir det allt vanligare med enskilda partiöverläggningar i de kyrkligt beslutande organen. Att gå än längre i den riktningen är onödigt….
Det känns lite märkligt att behöva träda upp till försvar för biskoparnas och prästerskapets plats i kyrkans ledning. Men det finns en självklar samstämmighet mellan de flesta kristna kyrkor i synen på präster och pastorer. De är kallade och avskilda till bestämda uppgifter och funktioner. De viktigaste uppgifterna är att förkunna evangeliet och att förvalta sakramenten.
Det borde vara en självklarhet att dessa omistliga funktioner finns representerade i kyrkans högsta beslutande organ, och det utan att passera det nålsöga partipolitiska mandatlistor utgör.
Biskopar och präster är inte automatiskt skickliga till att leda och styra. Det finns många exempel på motsatsen. Inte heller har de visat sig särskilt framstående i kampen för rättvisa och jämlikhet. Snarare har prästerskapet gång på gång visat sig vara generande konservativt.
Rent principiellt är det dock viktigt att biskopar och präster finns med i Kyrkomötet. Hur skall annars en kyrka som ser ut som en blåkopia av samhället självt någonsin kunna fungera som en kritisk instans? Hur skall en sådan kyrka någonsin kunna agera profetiskt och samhällskritiskt?
I förlängningen av förslaget till nytt Kyrkomöte skönjes en u6tveckling där prästen blir en religionsvårdande tjänsteman underställd kyrkorådet. Idag finns det ett led vid sidan av kyrkoråden, vilket betyder att prästerna har biskopen till förman. Biskopens ämbete är att betrakta som en ledaruppgift. Att ansvar för kyrkans enhet och kontinuitet ligger i denna ledarroll både i fråga om tro och liv.
Säger man ett obetingat ja till de nya förslaget till Kyrkomöte påbörjar man nedbrytandet av den svenska kyrkan som en episkopal kyrka – och det utan debatt i sakfrågan.
Nog är det ett sundhetstecken att ifrågasätta prästers och biskopars ledarroll i kyrkan. En mera demokratiskt uppbyggd kyrka är också välkommen. Men en kyrka består inte bara av demokrati. Så länge vi har ett biskopsämbete i vår kyrka bör det också ta sig uttryck i den formella organisationen.
Säger vi ja till en reform som ställer biskoparna vid sidan av bryter vi med hela den tradition och historia som ger plats åt teologer och präster i kyrkans. ledning. Vi riskerar också att få en urholkning av biskopsämbetet i riktning mot mera pynt och prakt och mindre verkligt ledarskap.
Vi skiljer också ut uppgifterna på ett olyckligt sätt – biskopar och präster sköter det andliga så tar lekmännen hand om beslutandet och det världsliga…
En kyrka bör ledas av aktiva bekännare, av troende människor, som engagerar sig i kyrkans liv. Dessutom bör i ledningen finnas sakkunskap om den bestämda kyrkans konfessionella särart och dess teologiska och liturgiska tradition samt representanter för kyrkans olika ämbeten.
Att säga sig vilja ge en mer demokratisk uppbyggnad av kyrkan samtidigt som man bryter med denna för kyrkan så särpräglade uppbyggnad det är att erbjuda en främmande klädedräkt. Är det månne Kejsarens nya kläder vi beundrar?
Så skrev jag i en lång debattartikel Nerikes Allehanda lördagen den 17 april 1982. För 26 år sedan! Nu kan man se i backspegeln. Just det!
Och verkar synpunkterna i varje fråga inte riktigt dagsaktuella får man kika mot slutet av detta blogginlägg...
…Vore det inte istället dags att skilja kyrkan från staten! Nu sätter man kyrkan i partipolitikens tvångströja – vilket naturligtvis ger möjlighet till fullständig kontroll över kyrkan även efter en framtida eventuell skilsmässa. Som om kyrkan inte vore något annat än vilket kommunfullmäktige som helst.
Den partipolitiska kyrkan har vi visserligen haft länge. Valen till kyrkoråd och kyrkofullmäktige såväl som till stiftsting och kyrkomöte är partipolitiska. Men på senare år har man märkt en ökad partipolitisk aktivitet i dessa sammanhang. Så blir det allt vanligare med enskilda partiöverläggningar i de kyrkligt beslutande organen. Att gå än längre i den riktningen är onödigt….
Det känns lite märkligt att behöva träda upp till försvar för biskoparnas och prästerskapets plats i kyrkans ledning. Men det finns en självklar samstämmighet mellan de flesta kristna kyrkor i synen på präster och pastorer. De är kallade och avskilda till bestämda uppgifter och funktioner. De viktigaste uppgifterna är att förkunna evangeliet och att förvalta sakramenten.
Det borde vara en självklarhet att dessa omistliga funktioner finns representerade i kyrkans högsta beslutande organ, och det utan att passera det nålsöga partipolitiska mandatlistor utgör.
Biskopar och präster är inte automatiskt skickliga till att leda och styra. Det finns många exempel på motsatsen. Inte heller har de visat sig särskilt framstående i kampen för rättvisa och jämlikhet. Snarare har prästerskapet gång på gång visat sig vara generande konservativt.
Rent principiellt är det dock viktigt att biskopar och präster finns med i Kyrkomötet. Hur skall annars en kyrka som ser ut som en blåkopia av samhället självt någonsin kunna fungera som en kritisk instans? Hur skall en sådan kyrka någonsin kunna agera profetiskt och samhällskritiskt?
I förlängningen av förslaget till nytt Kyrkomöte skönjes en u6tveckling där prästen blir en religionsvårdande tjänsteman underställd kyrkorådet. Idag finns det ett led vid sidan av kyrkoråden, vilket betyder att prästerna har biskopen till förman. Biskopens ämbete är att betrakta som en ledaruppgift. Att ansvar för kyrkans enhet och kontinuitet ligger i denna ledarroll både i fråga om tro och liv.
Säger man ett obetingat ja till de nya förslaget till Kyrkomöte påbörjar man nedbrytandet av den svenska kyrkan som en episkopal kyrka – och det utan debatt i sakfrågan.
Nog är det ett sundhetstecken att ifrågasätta prästers och biskopars ledarroll i kyrkan. En mera demokratiskt uppbyggd kyrka är också välkommen. Men en kyrka består inte bara av demokrati. Så länge vi har ett biskopsämbete i vår kyrka bör det också ta sig uttryck i den formella organisationen.
Säger vi ja till en reform som ställer biskoparna vid sidan av bryter vi med hela den tradition och historia som ger plats åt teologer och präster i kyrkans. ledning. Vi riskerar också att få en urholkning av biskopsämbetet i riktning mot mera pynt och prakt och mindre verkligt ledarskap.
Vi skiljer också ut uppgifterna på ett olyckligt sätt – biskopar och präster sköter det andliga så tar lekmännen hand om beslutandet och det världsliga…
En kyrka bör ledas av aktiva bekännare, av troende människor, som engagerar sig i kyrkans liv. Dessutom bör i ledningen finnas sakkunskap om den bestämda kyrkans konfessionella särart och dess teologiska och liturgiska tradition samt representanter för kyrkans olika ämbeten.
Att säga sig vilja ge en mer demokratisk uppbyggnad av kyrkan samtidigt som man bryter med denna för kyrkan så särpräglade uppbyggnad det är att erbjuda en främmande klädedräkt. Är det månne Kejsarens nya kläder vi beundrar?
Så skrev jag i en lång debattartikel Nerikes Allehanda lördagen den 17 april 1982. För 26 år sedan! Nu kan man se i backspegeln. Just det!
13 april 2009
Kycklingar imiterar änglar
Ett vykort, poststämplat den 14/4 1906. Baksidestexten: Om jag vore dig så nära så skulle du få ägg. Käre lilla Karin, Jag undrar hur du mår i Påsk? Jag har tänkt att skriva många gånger med det blir ej utaf. Vi har hälsan gudi lof alla, och i Pingst då ventar vi främmande från St. Mellösa...
Kycklingen överst i bild har avbildtas likt en örn i många stadsvapen.
Eller möjligen en påskens ängel? Ärkeänglar avbildas ofta med vingarna dekorativt utbredda. Med sina små utsträckta vingar, och ögon som fokuserar betraktaren, signalerar även denna lilla kyckling makt och myndighet, om än i barnslig version. Kycklingen har uppsikt över ramen av Förgätmigej.
Kycklingarna på flankerna har intagit väktares positioner. Man anar ett lån från någon av påskens altartavlor med den uppståndne Jesus, den öppnade graven och änglauppvaktningen - men i kycklingversion. Uppenbarligen finns här en påverkan, medveten eller omedveten?
Det skära bandet är dekorativt och det förenar dem. Förbinder dem med varandra i ett och samma uppdrag - att både skydda och erbjuda rummet inom ramen.
Texten får stå okommenterad:
Påsk är de ljusa förhoppningars tid -
Glädje jag önskar dig, lycka och frid!
12 april 2009
Brevlåda som glappar på locket
Förr var nöjen enklare. Ingen behövde använda Grillads hemska vokabulär och larviga trams. Fast lite tramsigt var skojet även förr. Så här kunde det gå till i Dolda kameran:
Kan man invända mot de godtrogna? Herr Karlsson till exempel som blir så glad över att träffa en talande brevlåda. Hur kul kan det bli? Det har han då aldrig gjort eller hört förut! Lyft på locket!
Kan man invända mot de godtrogna? Herr Karlsson till exempel som blir så glad över att träffa en talande brevlåda. Hur kul kan det bli? Det har han då aldrig gjort eller hört förut! Lyft på locket!
Stenarna blir så glada att de får knoppar
Ur en ny predikan, Påskdagens, på predikobloggen ordrik.
I morse när vaktmästaren öppnade dörrarna till Olaus Petri kyrka var det ungefär som när man öppnar en bok. En bok har ju massor av sidor med en berättelse. Och när man har börjat läsa eller lyssna om någon läser för en, så vill man nästan inte sluta.
Idag ska vi titta på några av kyrkans sidor. Vi ska läsa berättelsen som finns i huset. Den är spännande och kan berätta så mycket, bara man vet var man ska titta och läsa. Somliga av oss kan läsa böcker, andra kan inte det ännu. Och så finns det människor som är jättebra på att läsa hus.
Kom hit får Ni se. Se där, det finns det en oxe uppe på pelaren. Och där är ett lejon...och en örn. Det är de fyra berättelserna i Bibeln om Jesus som bilderna handlar om. Vilka skrev berättelserna, evangelierna som vi kallar dem? Just... Och idag har vi läst ur lejonets bok om Jesus.
En gång bråkade man med Jesus för hans lärjungar, sådana som vi, de sjöng och var glada för att de var vänner till Jesus. Och då sa några som inte gillade det där ifrån på allvar, mycket strängt. - Säg till dina lärjungar att de håller tyst. De lät säkert väldigt mycket eftersomde hade roligt tillsammans. Ungefär så där som körerna sjöng nyss. Starkt och högt. Snart ska de sjunga ännu starkare. Tänk om de blir tystade...
Och då säger Jesus: om de tiger ska stenarna ropa. Och lägger man örat till en pelare eller en kyrkvägg och är riktigt tyst så hör man dem ropa. Långt därinne: Jesus är uppstånden. Och så ropar de utanpå förstås om att vägen till himlens paradis har Jesus öppnat. Och stenarna blir så glada att de får knoppar, se varenda pelare har knoppar, och uppe i taket växer blommor och blad. Hela kyrkan ropar om det Jesus gjort – vunnit seger över döden! Vilken Påskkyrka!
I morse när vaktmästaren öppnade dörrarna till Olaus Petri kyrka var det ungefär som när man öppnar en bok. En bok har ju massor av sidor med en berättelse. Och när man har börjat läsa eller lyssna om någon läser för en, så vill man nästan inte sluta.
Idag ska vi titta på några av kyrkans sidor. Vi ska läsa berättelsen som finns i huset. Den är spännande och kan berätta så mycket, bara man vet var man ska titta och läsa. Somliga av oss kan läsa böcker, andra kan inte det ännu. Och så finns det människor som är jättebra på att läsa hus.
Kom hit får Ni se. Se där, det finns det en oxe uppe på pelaren. Och där är ett lejon...och en örn. Det är de fyra berättelserna i Bibeln om Jesus som bilderna handlar om. Vilka skrev berättelserna, evangelierna som vi kallar dem? Just... Och idag har vi läst ur lejonets bok om Jesus.
En gång bråkade man med Jesus för hans lärjungar, sådana som vi, de sjöng och var glada för att de var vänner till Jesus. Och då sa några som inte gillade det där ifrån på allvar, mycket strängt. - Säg till dina lärjungar att de håller tyst. De lät säkert väldigt mycket eftersomde hade roligt tillsammans. Ungefär så där som körerna sjöng nyss. Starkt och högt. Snart ska de sjunga ännu starkare. Tänk om de blir tystade...
Och då säger Jesus: om de tiger ska stenarna ropa. Och lägger man örat till en pelare eller en kyrkvägg och är riktigt tyst så hör man dem ropa. Långt därinne: Jesus är uppstånden. Och så ropar de utanpå förstås om att vägen till himlens paradis har Jesus öppnat. Och stenarna blir så glada att de får knoppar, se varenda pelare har knoppar, och uppe i taket växer blommor och blad. Hela kyrkan ropar om det Jesus gjort – vunnit seger över döden! Vilken Påskkyrka!
Påsknattens mässa.
I natt tändes påskelden utanför vår kyrka. Där stod vi i stilla begrundan, och förväntan. Bilarna som åkte förbi stannaer till för att se vad hopen runt elden och präster i fotsida kläder egentligen höll på med. Och flickor på cyklar stannar till och verkar vilja bli med. Andra hyschar vartandra för att inte överrösta bönen vid elden. Så tänds påskljuset. Mörkret ska vika ljuset segra.
Alla fick sin egna handljus tända från den låga som brann på 2009 års påskljus och vandrade ut liksom nyheten om hans uppståndelse. Kristus vårt ljus, sjöng en av prästerna och bar, högt lyftat, in ljuset i den mörka kyrkan. Därinne sjöngs sedan urgamla ord om hur Gud lett sig folk från fångenskap till befrielse.
Vid dopfunten steg bekännelsen fram. Vi sa vårt ljudliga ja till tron och till att vilja leva i dopet.Välsignelsens vatten i dopfunten stänktes över oss alla. Och vi följde påskljuset i en vandring inne i vår kyrka som har en pelaromgång i koret - som gjord för processioner. Uppståndelsen sätter folk i rörelse.
Vi firade mässa som man gjort sedan den första tiden. Och ropet som då ljöd hörs idag ljuda över världen: Kristus är uppstånden! Halleluja!
Och gensvaret är: Ja, Han är sannerligen uppstånden från de döda! Halleluja!
Glad Påsk!
Alla fick sin egna handljus tända från den låga som brann på 2009 års påskljus och vandrade ut liksom nyheten om hans uppståndelse. Kristus vårt ljus, sjöng en av prästerna och bar, högt lyftat, in ljuset i den mörka kyrkan. Därinne sjöngs sedan urgamla ord om hur Gud lett sig folk från fångenskap till befrielse.
Vid dopfunten steg bekännelsen fram. Vi sa vårt ljudliga ja till tron och till att vilja leva i dopet.Välsignelsens vatten i dopfunten stänktes över oss alla. Och vi följde påskljuset i en vandring inne i vår kyrka som har en pelaromgång i koret - som gjord för processioner. Uppståndelsen sätter folk i rörelse.
Vi firade mässa som man gjort sedan den första tiden. Och ropet som då ljöd hörs idag ljuda över världen: Kristus är uppstånden! Halleluja!
Och gensvaret är: Ja, Han är sannerligen uppstånden från de döda! Halleluja!
Glad Påsk!
11 april 2009
Påsk i Öppet Arkiv
Så här på påskafton har jag dristat mig att botanisera i Öppet arkiv, en spännande guldgruva för den som vill blicka bakåt. Sveriges Television bjuder på godbitar ur sina arkiv. Där finns stor igenkänning och faktiskt ett och annat muntert skratt. Det förflutna åldras så att säga med charm. Och vad kan man väl önska sig mer än en liten påskutflykt till Åre med skidor och curling? Skidutrustningen är läcker och modet otroligt. Det är Svt och gammal journalfilm i skön förening. Så titta och njut:
Och vill man se mer ur Svt:s källarvalv finns det flera klipp och program som har med påsk att göra. För den nostalgiskt lagde är detta sublim njutning, eller hur! Ett vårtecken som framstår som ett av de främsta: de första konfirmanderna.
Och vill man se mer ur Svt:s källarvalv finns det flera klipp och program som har med påsk att göra. För den nostalgiskt lagde är detta sublim njutning, eller hur! Ett vårtecken som framstår som ett av de främsta: de första konfirmanderna.
10 april 2009
Maktlös och omgiven av synd
Utdrag ur en Långfredagspredikan på ordrik.
Simon som var från Nordafrika (Cyrene) kommer resande från landet och tvingas bära Jesu kors. Vilket senare blev en förebild för hur en kristen skall vara – beredd att hjälpa, villig att bära andras bördor. Men också beredd att utstå och lida. Är Du och jag beredda?
Man kastar lott om hans kläder. Den som kan beröva en människa hennes kläder, tar ifrån henne det lilla skydd mot en obarmhärtig omvärld hon har, förnekar hennes värde. Människan visas maktlös och utan värdighet.
Jesus ska dö bland förbrytare och rövare. Han spikas på korset, och med honom spikas varje mänsklig brist, vår brist, vår synd: svek, lögn, hat, avund, övergrepp, tortyr, våld. Han ser till att det naglas fast för att vi ska bli fria.
Ändå väljs Jesus ut för allas hån och förakt. Hjälp dig själv! Stig ner från korset! Så vill man också i den billiga segern över Jesus uppställa bevis, man vill övertyga alla om att han som hjälpte andra – i själva verket är maktlös och hjälplös. Han förmår ingenting, tycks de säga. Och på så vis angriper de Gud som sänt Jesus. Så detta att håna Jesus och tron är inget nytt. Redan på Golgata stiger förakt, rädsla och hat fram. Inte ens vi går fria. Så långt predikan...
Så här skriver Evangelisk Lutherska kyrkan i Finland om Långfredagen:
Långfredagens budskap lyder: Kristus har dött
för oss. Han försoningsverk är fullbordat. Därför
är detta en stor dag i kristenheten. Detta
märks redan i benämningarna på olika språk. I
de slaviska språken och också i ungerska och
estniska används beteckningar som betyder
”den stora fredagen” (t.ex. estniska Suur reede).
Den engelska beteckningen Good Friday, ”den
goda fredagen”, leder tankarna till försoningens
dyrbara gåva. I de romanska språken talas
det om ”den heliga fredagen” (t.ex. franska
Vendredi saint). Det tyska ordet Karfreitag tar
fasta på den sorg som är förknippad med korsfästelsen
(prefixet kar- betyder sorg i gammal
tyska). Benämningen ”långfredag” finns i olika
versioner endast i de nordiska länderna.
Långfredagens bibeltexter följer händelserna
på Golgata ända från korsfästelsen fram
till Jesu död. Klockan 15 kan man fira minnet
av Jesu dödsstund (se Andakt vid Jesu dödsstund
i gudstjänstboken). Långfredagens kvällsgudstjänst
har traditionellt ägnats åt Kristi begravning.
Gud har helgat också vår egen grav
till ett vilorum.
Simon som var från Nordafrika (Cyrene) kommer resande från landet och tvingas bära Jesu kors. Vilket senare blev en förebild för hur en kristen skall vara – beredd att hjälpa, villig att bära andras bördor. Men också beredd att utstå och lida. Är Du och jag beredda?
Man kastar lott om hans kläder. Den som kan beröva en människa hennes kläder, tar ifrån henne det lilla skydd mot en obarmhärtig omvärld hon har, förnekar hennes värde. Människan visas maktlös och utan värdighet.
Jesus ska dö bland förbrytare och rövare. Han spikas på korset, och med honom spikas varje mänsklig brist, vår brist, vår synd: svek, lögn, hat, avund, övergrepp, tortyr, våld. Han ser till att det naglas fast för att vi ska bli fria.
Ändå väljs Jesus ut för allas hån och förakt. Hjälp dig själv! Stig ner från korset! Så vill man också i den billiga segern över Jesus uppställa bevis, man vill övertyga alla om att han som hjälpte andra – i själva verket är maktlös och hjälplös. Han förmår ingenting, tycks de säga. Och på så vis angriper de Gud som sänt Jesus. Så detta att håna Jesus och tron är inget nytt. Redan på Golgata stiger förakt, rädsla och hat fram. Inte ens vi går fria. Så långt predikan...
Så här skriver Evangelisk Lutherska kyrkan i Finland om Långfredagen:
Långfredagens budskap lyder: Kristus har dött
för oss. Han försoningsverk är fullbordat. Därför
är detta en stor dag i kristenheten. Detta
märks redan i benämningarna på olika språk. I
de slaviska språken och också i ungerska och
estniska används beteckningar som betyder
”den stora fredagen” (t.ex. estniska Suur reede).
Den engelska beteckningen Good Friday, ”den
goda fredagen”, leder tankarna till försoningens
dyrbara gåva. I de romanska språken talas
det om ”den heliga fredagen” (t.ex. franska
Vendredi saint). Det tyska ordet Karfreitag tar
fasta på den sorg som är förknippad med korsfästelsen
(prefixet kar- betyder sorg i gammal
tyska). Benämningen ”långfredag” finns i olika
versioner endast i de nordiska länderna.
Långfredagens bibeltexter följer händelserna
på Golgata ända från korsfästelsen fram
till Jesu död. Klockan 15 kan man fira minnet
av Jesu dödsstund (se Andakt vid Jesu dödsstund
i gudstjänstboken). Långfredagens kvällsgudstjänst
har traditionellt ägnats åt Kristi begravning.
Gud har helgat också vår egen grav
till ett vilorum.
08 april 2009
Ja till religionskritik
Tanken att religion skulle vara fredad från kritik är en totalitär inställning. Inskränkningar i yttrandefriheten håller man sig mest med i enpartistater och diktaturer. Nej till kritikförbud. Nyhetsförmedlaren Reuter rapporterar.
Men samtidigt kan man inte annat än önska att kritik vore saklig och välgrundad. Och att man inte bara ska flytta på gränserna så att man hur långt som helst kan skända, förlöjliga och trampa på det som andra människor värderar mycket högt. Men det är en fråga som handlar om moral och inte om förbud.
Respekt för andra människors övertygelser tycker vi i vårt land är en självklarhet. Men alla delar inte den hållningen - och har mycket stor frihet att hålla på. Den som känner att ens tro, politiska uppfattning, behandlas orättfärdigt illa får själv använda yttrandefriheten, får säga emot, ska höja sin röst. Har rätt att be folk tiga. Det kan man nämligen också göra.
Elisabeth Sandlund skriver klokt i tidningen Dagen: Att muslimer över hela världen blev djupt kränkta av de så kallade Muhammedkarikatyrerna kan det inte råda någon tvekan om. Lika glasklart är det att många kristna blir bestörta och förtvivlade när Jesus framställs på ett sätt som uppfattas som profanerande och hädiskt. Men att lägga locket på och försöka lagstifta bort religionskritik är ingen lösning på de problem som bristande insikter om och respekt för det heliga skapar. FN:s råd för mänskliga rättigheter riskerar att förvandlas till en parodi på sig själv genom tilltag av detta slag.
I grunden behöver vi försvara yttrandefriheten åt alla håll. Hotet mot yttrandefriheten är större och betydligt allvarligare än de dumheter somliga ägnar sig åt för att racka ner på andras övertygelser. Sverige och landets religiösa samfund bör gemensamt avvisa FN:s stolligheter.
Men samtidigt kan man inte annat än önska att kritik vore saklig och välgrundad. Och att man inte bara ska flytta på gränserna så att man hur långt som helst kan skända, förlöjliga och trampa på det som andra människor värderar mycket högt. Men det är en fråga som handlar om moral och inte om förbud.
Respekt för andra människors övertygelser tycker vi i vårt land är en självklarhet. Men alla delar inte den hållningen - och har mycket stor frihet att hålla på. Den som känner att ens tro, politiska uppfattning, behandlas orättfärdigt illa får själv använda yttrandefriheten, får säga emot, ska höja sin röst. Har rätt att be folk tiga. Det kan man nämligen också göra.
Elisabeth Sandlund skriver klokt i tidningen Dagen: Att muslimer över hela världen blev djupt kränkta av de så kallade Muhammedkarikatyrerna kan det inte råda någon tvekan om. Lika glasklart är det att många kristna blir bestörta och förtvivlade när Jesus framställs på ett sätt som uppfattas som profanerande och hädiskt. Men att lägga locket på och försöka lagstifta bort religionskritik är ingen lösning på de problem som bristande insikter om och respekt för det heliga skapar. FN:s råd för mänskliga rättigheter riskerar att förvandlas till en parodi på sig själv genom tilltag av detta slag.
I grunden behöver vi försvara yttrandefriheten åt alla håll. Hotet mot yttrandefriheten är större och betydligt allvarligare än de dumheter somliga ägnar sig åt för att racka ner på andras övertygelser. Sverige och landets religiösa samfund bör gemensamt avvisa FN:s stolligheter.
Heja Wanja!
Att heta och vara Wanja Lundby-Wedin är just nu förmodligen inte särskilt upplyftande. Att stå ut med otidigheter och tillmälen kan inte vara roligt. Bara de korta inslag som Tv visat och reaktioner speglade i pressen visar på en upprördhet som går utöver det mesta. Någon ville inte köpa en begagnad bil av henne Nej, varför skulle man köpa en bil av henne? Har hon annonserat ut någon?
Oförsonligheten är inget roligt drag i den fackliga rörelsen. Utrymmet för misstag och felsteg är begränsat. Upprördheten är begriplig och tankar på att man förverkat sitt förtroende kan och ska förstås ha rätt att komma till uttryck. Men elakheterna, angreppen som blir personliga, tillmälena som sågar sönder allt vad värde och värdighet heter borde man slippa.
Så trots självmål - tycker jag att Wanja Lundby-Wedin ska hålla huvudet högt. Hon har nämligen erkänt misstag och bett om ursäkt. Skam vore väl om det då inte fanns förlåtelse och försoning. Inte minst i en vecka som denna!
Oförsonligheten är inget roligt drag i den fackliga rörelsen. Utrymmet för misstag och felsteg är begränsat. Upprördheten är begriplig och tankar på att man förverkat sitt förtroende kan och ska förstås ha rätt att komma till uttryck. Men elakheterna, angreppen som blir personliga, tillmälena som sågar sönder allt vad värde och värdighet heter borde man slippa.
Så trots självmål - tycker jag att Wanja Lundby-Wedin ska hålla huvudet högt. Hon har nämligen erkänt misstag och bett om ursäkt. Skam vore väl om det då inte fanns förlåtelse och försoning. Inte minst i en vecka som denna!
07 april 2009
Ägg som tecken
Visserligen är det Stilla veckan. Vi går längs stationerna på lidandets väg som följeslagare. Men snart slår påsken ut som morgonens sol.
Men påskhälsningarna är genomgående stereotypa. Höns, kycklingar och tuppar. Påskliljor. Ägg.
Möjligen kan äggen fungera som uppståndelsesymbol - det nya livet som bryter igenom väggen mellan liv och död!
I ortodox tradition finns ägget som uppståndelsetecken. Man har till och med målat ikoner på ägg. Eller använt äggets form som en påminnelse. Mitt i det sekulära kan budskapet slå rot och vittna om en dimension tätt intill.
Och de flätade korgarna blir nästan osynliga som emballage så ofta är. Men korgarna här blir en påminnelse om det agrara, om det folkliga slitet med att tillverka. Och att ta hand om hönsgårdarna och samla in alla ägg - andra till glädje!
06 april 2009
Påskförberedelser
Nu är det stilla veckan. Förberedelser för påskens firande är i full fart. Att påsken har med kristendomens innersta övertygelser att göra vet många - även om de inte riktigt kan förklar hur det hänger ihop.
Särskilt svårt blir det ju om man inte alls vidkänns synd och brist.
Uppfattningen om den allmänna hyggligheten är numera så utbredd att den rent av skakar gundvalarna för kristen tro. Om ingen synd finns upphör också behovet av en död och uppståndelse. Det blir en död som vilken som helst. En god och hygglig människa dör för att han är så älskvärd och kärleksfull. Men därutöver...?
Härovan finns tomtar som pysslar med sitt påskägg. Påskliljorna blommer vid äggets fot och videkvistarna är välmatade. I hörnet en klocka som ringer. Som påkallar uppmärkamhet. Och manar folk att gå till Guds hus.
I Olaus Petri kyrka och församling finns många tillfällen i påsk:
Mån 6/4 19.00 Korsvägsandakt Pierre Hernvall
Tis 7/4 19.00 Korsvägsandakt Henrik Glamsjö
Ons 8/4 19.00 Korsvägsandakt Lars B Stenström
Konsert för två röster OBS! Insläpp 19.30. (Följ länken för mer information!)
Tor 9/4 19.00 Skärtorsdagsmässa Claes Strömqvist,Mats Bertilsson. Efter gudstjänsten är det agapemåltid i församlingshemmet, vaka och aftonbön i kyrkan efter agapemåltiden.
Fre 10/4 10.00 Långfredagsgudstjänst Lars B Stenström, Mats Bertilsson, Cantores
15.00 Inför korset - vid nionde timmenClaes Strömqvist
18.00 Jesu gravläggning - aftongudstjänst Pierre Hernvall
Lör 11/4 22.00 Påsknattsmässa Claes Strömqvist, Henrik Glamsjö, Mats Bertilsson, OPQ
Sön 12/4 10.00 Påskdagen - festmässa
Ylva Rundberg, Lars B Stenström, Mats Bertilsson, Anne Maj Samuelsson, Annki Rundh, Kyrkans Barntimmar, Miniorerna, Cantores, Barnkören, Ceciliakören och Gosskören. Efter gudstjänsten är det påskfest för stora och små i Församlingshemmet!
Mån 13/4 10.00 Annandag påsk - högmässa Henrik Glamsjö, Pierre Hernvall, Ingeborg Lindqvist Torstensson
05 april 2009
En politisk Allsvenska
Folke Heim, denna bloggs sk gästkrönikör skriver om Allsvenskan.
Premiären är avklarad och kampen igång. Även om mitt lag inte begick sin premiär igår märks det att temperaturen stigit. Solen hälsade med varma strålar denna lyckliga dag. Jag har redan studerat tabellen och kommer att följa den med stigande förvåning. Ja, så har det varit i flera år. Man kan inte annat än bli förvånad över somliga lags berg- och dalbanor. Huvudstadens lag Hammarby, AIK och Djurgården kan också överraska. Åt alla möjliga håll.
Eftersom jag lika intresserat följer politiken har jag en idé. Borde man inte rangordna partierna efter ungefär samma regler som allsvenskans? Domare måste förstås utses som granskar och dömer i förväg bestämda debatter. Ja, de avger inte sitt omdöme i förväg utan vid bestämda tillfällen som bestämts i förväg. Särskilt budgetdebatten och den utrikespolitiska debatten borde utformas som kamp mellan två. De utgör ju en slags allsvenska matcher.
Publiktillströmningen är inte så imponerande idag. Och inträde är bara inte att tänka på. Men piffar man upp debatterna med lite fotbollsregler kan det ordna till sig. Straffspark utdöms vid ojuste sätt att tackla politiker eller ämne. Den som lägger straffen får både skjuta hårda argument förbi en oftast svartklädd motståndare samt välja en straffrunda, t ex måste en sådan ledamot som orsakat straffen springa ett extra varv runt riksdagshuset innan man utmattad och andfådd släpps in på planen igen.
Nog kunde opinionsinstituten utse varsin företrädare, några får stå på sidlinjen och andra röra sig fritt i kammaren, i Folkets hus eller var debatten nu äger rum. Idag har de ändå vänt på rangordningen. Ett nytt lag har tagit ledningen. De avgör ändå hur det går och borde därför ta över, vilket blir mycket billigare än att varenda medborgare ska få döma i val. Miljoner domare verkar vara en orationell metod. För de flesta av oss som valt ett favoritlag räcker det att skrika åt spelarna från åskådarläktaren. Som när Wanja Lundby-Wedin gjorde självmål.
Och käcka hejaramsor kommer snart att förekomma.
Fredrik målar varje gång,
skjuter ifrån höften,
tacklar kort och tacklar lång,
fullgör sina löften!
Mona! Pussar, kramar dem,
Vinner jämt, kan måla,
springer snabbt - de undrar vem,
kan dem så tilltvåla!
Och sedan har det i gärsgårdsseriesammanhang dykt upp några aktörer med buttra spelare som spelar efter egna och hemlighållna regler och framkallar de svåraste kval hos oss alla. Tills vidare låtsas inte många om dem. Men om de tar sig till Allsvenskan, vad gör man då? Finns det matchstraff som kan utdelas i förväg för osportsligt uppträdande? Eller så får man gör som Grenoli - spela så mycket bättre...
Nej - snart börjar den verkliga matchen. Tid att gå.
Mitt namn är Folke! Folke Heim.
Premiären är avklarad och kampen igång. Även om mitt lag inte begick sin premiär igår märks det att temperaturen stigit. Solen hälsade med varma strålar denna lyckliga dag. Jag har redan studerat tabellen och kommer att följa den med stigande förvåning. Ja, så har det varit i flera år. Man kan inte annat än bli förvånad över somliga lags berg- och dalbanor. Huvudstadens lag Hammarby, AIK och Djurgården kan också överraska. Åt alla möjliga håll.
Eftersom jag lika intresserat följer politiken har jag en idé. Borde man inte rangordna partierna efter ungefär samma regler som allsvenskans? Domare måste förstås utses som granskar och dömer i förväg bestämda debatter. Ja, de avger inte sitt omdöme i förväg utan vid bestämda tillfällen som bestämts i förväg. Särskilt budgetdebatten och den utrikespolitiska debatten borde utformas som kamp mellan två. De utgör ju en slags allsvenska matcher.
Publiktillströmningen är inte så imponerande idag. Och inträde är bara inte att tänka på. Men piffar man upp debatterna med lite fotbollsregler kan det ordna till sig. Straffspark utdöms vid ojuste sätt att tackla politiker eller ämne. Den som lägger straffen får både skjuta hårda argument förbi en oftast svartklädd motståndare samt välja en straffrunda, t ex måste en sådan ledamot som orsakat straffen springa ett extra varv runt riksdagshuset innan man utmattad och andfådd släpps in på planen igen.
Nog kunde opinionsinstituten utse varsin företrädare, några får stå på sidlinjen och andra röra sig fritt i kammaren, i Folkets hus eller var debatten nu äger rum. Idag har de ändå vänt på rangordningen. Ett nytt lag har tagit ledningen. De avgör ändå hur det går och borde därför ta över, vilket blir mycket billigare än att varenda medborgare ska få döma i val. Miljoner domare verkar vara en orationell metod. För de flesta av oss som valt ett favoritlag räcker det att skrika åt spelarna från åskådarläktaren. Som när Wanja Lundby-Wedin gjorde självmål.
Och käcka hejaramsor kommer snart att förekomma.
Fredrik målar varje gång,
skjuter ifrån höften,
tacklar kort och tacklar lång,
fullgör sina löften!
Mona! Pussar, kramar dem,
Vinner jämt, kan måla,
springer snabbt - de undrar vem,
kan dem så tilltvåla!
Och sedan har det i gärsgårdsseriesammanhang dykt upp några aktörer med buttra spelare som spelar efter egna och hemlighållna regler och framkallar de svåraste kval hos oss alla. Tills vidare låtsas inte många om dem. Men om de tar sig till Allsvenskan, vad gör man då? Finns det matchstraff som kan utdelas i förväg för osportsligt uppträdande? Eller så får man gör som Grenoli - spela så mycket bättre...
Nej - snart börjar den verkliga matchen. Tid att gå.
Mitt namn är Folke! Folke Heim.
04 april 2009
Bibeln i plastfigur
Bibel, teologi och Playmobile är inte riktigt kompatibla. Inte minst företaget som tillverkar plastfigurerna Playmobile är avståndstagande. Men resultatet kan ge en stunds underhållning och väcka tankar därtill.
Man förstår tillverkarna som vill stoppa tilltaget. Skulle deras figurer användas i en religions namn och dessutom ha gjorts om för att passa ändamålet. Men som alla vet kan den som säljer en vara inte alltid kontrollera hela kedjan av användare. Tidningen Dagen berättar om den tyske teologen:
På sajten playmo-bibel.de kunde man fram till nyligen se Playmobil-Noa i sin Playmobil-ark och en Playmobil-Eva som ger ett Playmobil-äpple till Playmobil-Adam. Markus Bomhard hade på egen hand "omskapat" figurerna en aning för att de skulle passa in i de bibliska berättelserna. Med hjälp av vanligt stearinljus har den kreative prästen "smält om" leksakerna.
Det är det här tilltaget som fick tillverkaren Brandstätters att skicka sina advokater på den lekfulle prästen. Bomhard har fått fram till den 6 april på sig att stänga webb-sidan skriver Expressen.
Även Kalman Kingsley's Playmobible är värt en stunds nätsurfande... Och ingen har väl glömt The Brick Testament - en LEGO-version av bibliskt material? Och för alla dessa sidor gäller att man har en fördel om man är lite bibliskt påläst!
Man förstår tillverkarna som vill stoppa tilltaget. Skulle deras figurer användas i en religions namn och dessutom ha gjorts om för att passa ändamålet. Men som alla vet kan den som säljer en vara inte alltid kontrollera hela kedjan av användare. Tidningen Dagen berättar om den tyske teologen:
På sajten playmo-bibel.de kunde man fram till nyligen se Playmobil-Noa i sin Playmobil-ark och en Playmobil-Eva som ger ett Playmobil-äpple till Playmobil-Adam. Markus Bomhard hade på egen hand "omskapat" figurerna en aning för att de skulle passa in i de bibliska berättelserna. Med hjälp av vanligt stearinljus har den kreative prästen "smält om" leksakerna.
Det är det här tilltaget som fick tillverkaren Brandstätters att skicka sina advokater på den lekfulle prästen. Bomhard har fått fram till den 6 april på sig att stänga webb-sidan skriver Expressen.
Även Kalman Kingsley's Playmobible är värt en stunds nätsurfande... Och ingen har väl glömt The Brick Testament - en LEGO-version av bibliskt material? Och för alla dessa sidor gäller att man har en fördel om man är lite bibliskt påläst!
Nod - för ordälskare
Sverige, det lilla landet i norr, har en tidskriftsflora som det krävs år av läsande och forskning för att riktigt överblicka. Men likt en naturälskare borde ordälskarna gå på en exkursion.
Nod tillhör sedan 2004 dessa, utanför sin egen läsekrets, alltför anonyma publikationer. Fler borde veta vad Nod är, känna till den och läsa den. Ity det är den värd!
Genom en enkel knapptryckning kan Du få en första kontakt. För att få del av artiklarna behöver man förstås införskaffa det nummer man blir intresserad av.Tryck här!
Att tidningen har kopplingar till Örebro Missionsskola och människor inom samfundet Evangeliska frikyrkan (EFK) gör den faktiskt bara ännu mer spännande. Alla fördomar kan snart komma på skam. Nyttigt, eller hur...
03 april 2009
Nyare sammanträdesteknik
En ledig dag. Skönt efter gårdagens alla många sammanträden. Man borde nog införa en rankinglista över sammanträden för att få dem att bli roligare, snabbare, effektivare och handla om det som verkligen är viktigt.
Ett av den senaste veckans sammanträden som varade i tre timmar innehöll drygt 1 timmes föredragningar. Efter en kvart var det svårt att lyssna. Efter en halvtimme gick ögonen i kors. Efter tre kvart trodde folk att man satt och nickade åt varandra på ömse sidor om bordet - men det vara bara folk som låtsades vara vakna!
Ett annat möte innehöll en och annan skrattsalva - men eftersom det krävdes så många papper att bläddra i så försvann folk snart, den ene efter den andre, in mellan sidorna snärjda i någon formalitet.
Dags alltså att hitta på nya och mera dynamiska sammanträdesregler.
1. Inget ärende får ta mer än 20 minuter. Därefter blir det bordläggning till nästan ett nytt sammanträde.
2. Ingen föredragning får vara längre än 10 minuter. Pratar någon längre får de gå hem och skriva en rapport till nästa möte - då alla föredrar att den personen inte får vara med.
3. Alla sammanträden får hålla på högst några timmar (2 är bäst). Är det 10 deltagare får alla 8 minuters taltid till sitt förfogande. Resten är paus eller föredragning. När de som vill prata har gjort av med sin taltid avslutas sammanträdet.
4. Förfriskningar finns att tillgå. Men ingen får bli överförfriskad. Då blir det nominering, motion (som alltid är bra) och avslag.
5. Frisk luft ska likaså alltid finns. Tar den slut får ingen säga något. Vid krislägen tillhandahålles syrgas i ett därför avsett hörn. Och serpentiner och nya flärpor finns alltid om de skulle behövas.
6. Alla som skällt på varandra måste klappa om (inte till) varandra innan man får gå hem.
7. Ordföranden måste ha förberett minst 3 nya - och roliga - skämt. De berättas med jämna mellanrum.
8. Protokollet får bara utgöra en sida. Allt annat blir bilagor. Och meningarna får bara vara 5 ord långa. Ungefär så här blir det.
9. Efter en timmes möte spelar man musik och de musikaliska stolarna påbörjas vilket innebär att man får chans att ta den plats man faktiskt ville ha från början. När musiken slutar kastar man sig dock ner på närmaste och bästa plats. När två hamnar på samma plats måste någon anmäla avvikande mening och i handling visa att man menar det. Man får helt enkelt gå hem.
10. Vid vart tredje sammanträde får de ordinarie bli suppleanter och tvärt om. Ordförande blir kassör och sekreteraren blir serverad kaffe.
11. Vid varje sammanträde utlottas en handduk eller någon annan fräsch attiralj som man kan piffa upp möteslokalen med eller gömma alla papper under. Utlottningen sker bland dem som t ex nomineras till kortaste inlägget på danska eller vassaste OCH roligaste repliken på urdu eller nordskånska.
12. Man får inte upprepa sig, staka sig eller stjäla någon annans idé. Och inte lämna rummet. För då inbjuds Pia Johansson till nästa sammanträde.
Men hur rankinglistan ska utformas tål ännu att grubbla vidare på. En rankingblogg kanske där alla avslöjar hur jätte... de i själva verket haft på sitt möte.
Reglerna ovan är bara det första utkastet till en möjlig bok i Nyare sammanträdesteknik. Snart nog måste man också utveckla de gamla begreppen. Det ska jag be att få återkomma till.
Till sist ett kort smakprov:
Votering betyder att man röstar stående i en ring. Kommer av vote=rösta och ring=en folkdansterm för att man tar varandra i händerna och ställer sig i ring. Då ser alla hur de andra röstar.
Reservation blir det när tio (n) personer reser sig och säger va!?
Ett av den senaste veckans sammanträden som varade i tre timmar innehöll drygt 1 timmes föredragningar. Efter en kvart var det svårt att lyssna. Efter en halvtimme gick ögonen i kors. Efter tre kvart trodde folk att man satt och nickade åt varandra på ömse sidor om bordet - men det vara bara folk som låtsades vara vakna!
Ett annat möte innehöll en och annan skrattsalva - men eftersom det krävdes så många papper att bläddra i så försvann folk snart, den ene efter den andre, in mellan sidorna snärjda i någon formalitet.
Dags alltså att hitta på nya och mera dynamiska sammanträdesregler.
1. Inget ärende får ta mer än 20 minuter. Därefter blir det bordläggning till nästan ett nytt sammanträde.
2. Ingen föredragning får vara längre än 10 minuter. Pratar någon längre får de gå hem och skriva en rapport till nästa möte - då alla föredrar att den personen inte får vara med.
3. Alla sammanträden får hålla på högst några timmar (2 är bäst). Är det 10 deltagare får alla 8 minuters taltid till sitt förfogande. Resten är paus eller föredragning. När de som vill prata har gjort av med sin taltid avslutas sammanträdet.
4. Förfriskningar finns att tillgå. Men ingen får bli överförfriskad. Då blir det nominering, motion (som alltid är bra) och avslag.
5. Frisk luft ska likaså alltid finns. Tar den slut får ingen säga något. Vid krislägen tillhandahålles syrgas i ett därför avsett hörn. Och serpentiner och nya flärpor finns alltid om de skulle behövas.
6. Alla som skällt på varandra måste klappa om (inte till) varandra innan man får gå hem.
7. Ordföranden måste ha förberett minst 3 nya - och roliga - skämt. De berättas med jämna mellanrum.
8. Protokollet får bara utgöra en sida. Allt annat blir bilagor. Och meningarna får bara vara 5 ord långa. Ungefär så här blir det.
9. Efter en timmes möte spelar man musik och de musikaliska stolarna påbörjas vilket innebär att man får chans att ta den plats man faktiskt ville ha från början. När musiken slutar kastar man sig dock ner på närmaste och bästa plats. När två hamnar på samma plats måste någon anmäla avvikande mening och i handling visa att man menar det. Man får helt enkelt gå hem.
10. Vid vart tredje sammanträde får de ordinarie bli suppleanter och tvärt om. Ordförande blir kassör och sekreteraren blir serverad kaffe.
11. Vid varje sammanträde utlottas en handduk eller någon annan fräsch attiralj som man kan piffa upp möteslokalen med eller gömma alla papper under. Utlottningen sker bland dem som t ex nomineras till kortaste inlägget på danska eller vassaste OCH roligaste repliken på urdu eller nordskånska.
12. Man får inte upprepa sig, staka sig eller stjäla någon annans idé. Och inte lämna rummet. För då inbjuds Pia Johansson till nästa sammanträde.
Men hur rankinglistan ska utformas tål ännu att grubbla vidare på. En rankingblogg kanske där alla avslöjar hur jätte... de i själva verket haft på sitt möte.
Reglerna ovan är bara det första utkastet till en möjlig bok i Nyare sammanträdesteknik. Snart nog måste man också utveckla de gamla begreppen. Det ska jag be att få återkomma till.
Till sist ett kort smakprov:
Votering betyder att man röstar stående i en ring. Kommer av vote=rösta och ring=en folkdansterm för att man tar varandra i händerna och ställer sig i ring. Då ser alla hur de andra röstar.
Reservation blir det när tio (n) personer reser sig och säger va!?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)