Spotify till alla

I Journalisten läser jag om att Ystads Allehanda blir först med att länka sin musikrecensioner till Spotify där läsaren kan höra det som recenseras! Lysande idé naturligtvis! Medierna kopplar samman sig och upplysningsvärdet och den upplevda effekten multipliceras.

Spotify förresten. Där behöver man bli inbjuden - men möjlighet till provlyssning finns! Musik blir ett mervärde. Något som verkar breda ut sig. Bredbandsbolaget tror jag det är som erbjuder sina kunder en musikdatabas av otrolig omfattning. Till och med den gamle protestsångaren Phil Ochs fanns med i stor mängd! Och den som hört hans antimilitaristiska visa I aint marching anymore glömmer det aldrig.

Nyheter flödar i mobilerna

En ny mobilsajt har sett dagens ljus. Det är tidningen Dagen som fortsätter att spänna de digitala musklerna. Och de bjuder oss andra att titta in för att se resultatet.

Emanuel Karlsten som är redaktör för Dagen på nätet berättar på sin blogg om hur man på några timmar fick till sin nya mobiltjänst - där man kortfattat i notisform får nyhetsflödet sorterat i olika kategorier. Och han tipsar andra om hur man gör. Här finns ingen rädsla för konkurrensen. Ju fler som vågar desto bättre tycks man tänka.

Det är enkelt, förtjänstfullt och bra. Skönt att Dagen inte ligger still och bevakande väntar utan att man med aktiv förnyelse ger sig i kast med det tekniken kan erbjuda. Det är märkbar skillnad på attityd förr och nu. Världen skrämmer inte på samma sätt.

De stora drakarna har teknik och ekonomi att tidigt erbjuda nya tjänster. Dagen har inte deras resurser att vara tidigast och först - men de ger sig inte utan ökar sitt sortiment efterhand.

Och vad kan man få veta? Att Caroline af Ugglas ber innan hon somnar - något Dagen läst i DN. Man får läsa om Olle Carlsson välkomnandes som kyrkoherde i Katarina kyrka och om att EFK planerar att avsäga sig vigselrätten, fast inte just nu. Så småningom kan ju denna tjänst leda till att man också behöver vässa sina nyhetsklor ännu mer - så att man får fler "egna" nyheter som kan motiver att använda just dagens mobiltjänst. Men en lyckosam start, måste jag säga!

Dagens dikt

Från trosviss:

Barnkören
Mitt i en mening
hämtades luften från
väntrummet nära näsan.
Någon drog i strumpor som
kärvänligt kliade sig
mot benen.
Vinkning mot tredje bänk
familjens plats
och storögon på de äldsta,
solisterna.
Spänningen tog osynliga grepp.
Grottgäspning
bände loss fingrar.

När pauserna tog igen sig
sjöng barnkören Gloria.
I mellanrum med stämmor.

Sångens röster sotar utan en aning
igenslammade kanaler.
Ögon fylls av samband
när allt är
som ska vara…
Förunderligt värmd.

Att sitta sig till stillhet

Öva sin känslighet för det som ligger bortom sinnenas vanliga perception - är det möjligt? Ska man tro många olika andliga traditioners övningar så är det inte bara möjligt utan nödvändigt. Ett värn mot att världen ockuperar sinnena. Omvärlden så som den ter sig vid första ögonkastet är inte omedelbart fattbar den heller. Vi behöver förförståelse, begrepp och mönster såväl som perspektiv. Till trons förförståelse är att allt finns till genom Gud och i Gud. Men världens och egen ondska skulle ju då "smitta" och på något sätt upphäva Guds godhet. Ändå tröstar det att föreställa sig Gud som omslutande allt. Det kans säkert vara så utan att allt har Gud som svar. Ondskefrågan brukar ju teologin parera genom att hänvisa till den fria viljans förmåga till att göra ont och fördärva det goda. För min egen del behöver jag öva att bli stilla. Allt rusar bara på. Att bara sitta sig till stillhet och återvinna andningens frigörande verkan öppnar inre slussar. Tanken får frihet från allt tyckande för en stund. Värdeomdömen sjunker undan. Och närvaron uppfyller mig. Tacksamhet. Kontemplation, objektslös meditation eller bön? Javisst.

Om Svenska kyrkan inte vårdar sig om detta arv blir den snart hemlös. Den drabbas av föreställningar om att vi förfogar över arvet. Att vi kan lägga till och dra ifrån det som passar oss eller en nödtorftig majoritet. Tidsandan är en trolös kamrat. Den öser inte ur de källor av levande vatten som vi från första början erbjudits.

Inre sekularisering lever av att våra egna behov, ibland förklädda till omsorg om andra, avgör vad som går an. Vi uttrycker oss själva, allt mer glömska om lyssnadets, lärandets, efterföljelsens och övningens väg. Pilgrimsvandringens led är inte utstakad av oss.

Stavelsestava på gammalt vis...

o, r, d säga ord,
r, i, k säga rik,
säga ord,
säga rik,
säga ordrik.

t,r, o, s säga tros,
v, i, s, s säga viss,
säga tros,
säga viss,
säga trosviss.

t, o, p, p säga topp,
e, n säga en,
b, l, o, g, g säga blogg,
säga topp,
säga en,
säga blogg,
säga toppenblogg!

Tacka vet jag Hablingbo!

Min salig mor stavade på ett gammeldags sätt. Jag minns hennes gotländska sjungande idiom när hon i en enda lång ramsa med små dift- och triftonger fick orden att dansa och leva. Stavning är ju en särskild konst och inte är det just min starkaste gren. Men plötsligt blev det lustfyllt och rytmiskt.

På nätet kan man hitta en och annan kommentar om läsinlärning. Här finns en mer historisk sådan... Och här finns ett särskilt program. Och många har upptäckt stavelsernas betydelse som byggstenar i språk och läsning.

Häromkvällen lekte jag med ett antal frivilliga/medarbetare/volontärer med denna stavnings- och stavelsemetod. Och för alltid har mor Igge gjort Hablingbo på Gotland till något mycket speciellt.

Bokstav för bokstav i en stavelse fogas till nästa stavelse, sammanbundet med ordet säga. Och så fortsätter det bokstav för bokstav, stavelse för stavelse:

H, a, b, säga Hab,
l, i, n g säga ling,
b, o säga bo.
Säga Hab,
säga ling,
säga bo,
säga Hablingbo.

Purcell i Örebro

Henry Purcell hyllades och 350-årsminnet av hans födelse högtidlighölls vid en konsert i Örebro Olaus Petri kyrka den 10 maj kl 18.00. Dirigent var Mats Bertilsson och Drottningholms Barockensemble medverkade. Bland annat framförde Funeral Sentences (Man that is born of a Woman eller In the midst of Life) ett exempel på Full Anthems som Purcell komponerade.

Under kvällen framfördes också Te Deum & Jubilate Deo för solister, kör, två trumpeter och stränginstrument komponerad till S:t Cecilias Feast 1694. Verket trycktes redan 1697 och kom ut i nya upplaga under 1700-talet.

Av någon outgrundlig anledning recenserades denna otroliga konsert inte i Nerikes Allehanda trots ett flertal inbjudningar. Vi får väl tro att det var ett force majeure som hindrade tidningens närvaro, t ex orkan, blixtnedslag, tät dimma.

Vi som var där fick lyssna till Vocalis och ungdomskören OPQ i ett framförande med sin nye dirigent Mats Bertilsson som rätteligen borde ha sprängfyllt kyrkan! Strålande och fantastiskt. Dessvärre gör ljudinspelningen på Youtube inte rättvisa åt den tonsäkerthet och briljans med vilken man levandegjorde engelsk barock när den är som bäst. Detta är musik som bland annat med Jesaja ropar sitt Helig, helig, helig! Och det sker med känsla och inlevelse.

Engagemanget rasar i höjden

Var på frivilligfest igår kväll. För att ibland förstå att vi alla hänger ihop möts människor som genom sina insatser är med och bygger församling. Frivilliga medarbetare gillar inte alla att bli kallade. Medarbetare är ett alternativ.

Volontärer föredras och förordas av många idag. Men volontärer har samtidigt blivit benämningen på dem som en längre tid reser till annan ort och gör en insats. Vi har under många år i församlingsarbetet hos oss haft ungdomsvolontärer från Tyskland. De har satsat och avsatt mycket tid och kraft på sin insats hos oss. Kanske kan alla dessa som ger massor av tid och de som engagerar sig på fritiden eller i någon annan mer begränsad form ändå samsas och rymmas i ordet volontär...

Jag påminde vid festen igår om att sammansättningen av fri och villig är två positiva begrepp. De förstärke varandra. Motvillig är en annan kombination, ett minus och ett plus, att vara mot och villig. Mot tar över det villiga och skapar verkligen en känsla av motstånd.

Hur man kombinerar spelar stor roll. Hemskt bra ger en antydan om hur viktig kontraster är för det man vill säga. Har man förskräckligt roligt då är det mycket mer än bara vanligt mys och kul. Och det hade vi på vår feste för och med frivilliga till-mötes-gående volontärer. Kontrasten betyder verkligen något avgörande. Döbra! Jätteliten. Engagemanget rasar i höjden, en kväll som denna!

Hurra för de 40 åren!

Har varit på 40-årsjubileum. Njurförbundet har firat. Högtidligt blev det. Här är talet som aldrig blev hållet (från oss i Njurföreningen i Örebro) eftersom man satte streck för talen:

Kära förbund, det fyller oss/mig med stolthet att få tillhöra Dig. Och Du erbjuder rikliga tillfällen till goda upplevelser. Denna dag blir de flesta av oss här unga på nytt. Din födelsedag är ju också vår. Och att få fylla 40 så här i 60-årsåldern är verkligen inte dumt!

I mina sammanhang är talet 40 viktigt. Jag tänker inte på Ali Baba och de 40 rövarna. Nej, 40 dagar efter påsk blir det himmelsfärd. 40 dagars frestelser kan övervinnas. Och efter 40 år i öknen finner folket äntligen vägen till det förlovade landet. Ett land som flödar av mjölk och honung. Så efter 40 verkar det som om något riktigt bra ligger nära till hands. Det lovar gott också för Njurförbundet!

Alla har vi små anekdoter från den njursjukes verklighet. Min donator var tidigt på benen för 12 år sedan, dagen efter transplantationen. Hon och hennes make kom i en märklig procession in på rummet till mig och min fru. Hon kom med droppställning och diverse attiraljer uppkopplade. Så säger hon: Ska det vara något mer?

Ska det vara något mer? Jo, på en jubileumsfest måste vi väl ändå jubla lite grann! Så för oss själva, vi som för dagen blivit 40, kan vi sjunga. Och för att gratulera Dig, vårt kära Njurförbund som har födelsedag, klarar vi struparna ljudligt och utbrister klämmigt: Ja må vi leva, ja må vi leva....!

Sekulär musik ersätter inte bön och tro

I västerlandet faller religionen alltmer undan och den sekulara sfären breder ut sig på alla områden. Det tillhör det postmoderna samhällets pluralism och mångfald, tänker vi. För den som vill vara kristen innebär det att den tid av mitt liv som uppfylls av öppenhet för och inriktning på det gudomliga och heliga trängs undan. Det leder också till en inre sekularisering, inte ens kyrkan kan hävda sig och sitt. Vi blir mer underhållningsagenter och verksamhetsivrare än gudstjänstfirare och bedjare.

I kristen tro har redan tidebönerna fått stryka på foten. Även bönen i hem och familj försvinner. Gör en enkel koll bland vänner och bekanta hur det förhåller sig med bordsbön, aftonbön eller den gemensamma bönen inför helgen på lördagkväll. Nästan helt borta. Försvunnen. Tystnat har bönen! Tänker man aldrig någonsin på Gud i bön eller på annat sätt förbleknar Gud i våra liv! Här kan man jämföra med muslimens plikt att hålla bön som lever otroligt stark även i nutiden. Det fungerar på gott och ont som ett värn mot världen.

Frågan som väcks hos mig handlar om hur vi som tror och vill leva våra liv med öppenhet för Fader, Son och Ande i denna tid kan hålla kvar andlighetens perspektiv och öppenhet. Det är inte bara ipods, mobiler, datorer, plattskärmar etc som håller oss borta. Våra huvuden och hjärtan lägger sin tid på annat och stadigt minskar trons utrymme och betydelse.

Teologiprofessorn Ola Sigurdson , som i morse (fredag) delade Tankar för dagen med svenska folket, funderade över sin morgon när han fylld av nutida musik vandrar genom Göteborg innesluten i sin bubbla. Han fick det till att musiken och stroferna fungerade som Psaltaren en gång gjorde, som texter vilka tolkar och förklarar våra liv. Dessa Psaltarens bönetexter fungerar idag enbart undantagsvis som kristen bönbok.

Jag känner igen Ola Sigurdsons tanke från mitt eget 70- och 80-tal då jag gladeligt kunde välja en Hoola Bandoola-låt som "psalm" till en morgonandakt i radio. Den tolkade tänkte jag på ett modernt språk det Gud kunde ge. Deras låt När man jämför är en sådan:
Ibland när krampen släpper
och man vågar andas ut.
Och bilderna försvinner
av en pina utan slut.
Efter femton år i fängelse
för nå't man aldrig gjort
får man kika en sekund genom nyckelhålet
till himmelrikets port.

Det är då man vill få gömma sej
och gråta som ett barn,
när man jämför hur det är
med hur det hade kunnat va'

När man är med dom man älskar
och dom som älskar en.
Och det inte är för tidigt
och det inte är för sent.
Nej, just när snäckan öppnar sej,
för att andas en minut
och ingenting av allt man minns
är vackrare än nu.

Det är då man vill få gömma sej
och gråta som ett barn,
när man jämför hur det är
med hur det hade kunnat va'

Ja, ensamheten trycker,
som ett par skor som är för små.
För varje steg man tvingas ta,
blir det svårare att gå.
Men då, när slöjan lyfter sej
och murarna bryts ner,
och inte ens horisonterna
begränser det man ser.

Det är då man vill få gömma sej...

En uppskattad och välkänd text som då kunde öppna för den andliga erfarenheten som Bibeln berättar om. Samma metod som Paulus på Areopagen använde. Med anknytning till det som var allmänt känt och uppskattat.

Men när det man fyller sitt huvud och sitt liv med inte inrymmer en medveten öppenhet för Gud (som innesluter hela trons värld) så blir det ju enbart min egen förmåga det kommer an på. Om jag kan orka att relatera det sekulära till Gud. Och det är en alltigenom idealistisk illusion att det skulle låta sig göras. Det som sker är att allt mer tid och kraft tas i anspråk av tankar, ord och handlingar som enbart på skapelseplanet blir Guds, och då bara i en allmän och allomfattande mening. Och Gud blir alltmer diffus och panteistisk, alternativt blir alltmer som en avlägsen släkting man endast på förekommen anledning tänker på eller bryr sig om.

Det är en önskedröm/vanföreställning att de sekulära texterna kan ersätta Psaltarens gudsfromhet och trosmässiga inriktning på Gud. Psaltaren själv uppmuntrar visserligen till att sjunga en ny sång, men självklart till Herrens ära! Hotet i nutiden är inte att vi ber för mycket eller att vi fyller våra liv med gudslängtan - utan att vi fyller våra liv mer och mer, och ofta uteslutande, med allt annat! Guds plats i våra liv är reducerad till en liten oansenlig tårtbit i ett undanskymt (ofta förandligat och mycket världsfrånvänt) hörn. Vår förmåga att se och ta emot var ny dag som Guds gåva försvinner eftersom vi inte lever med den ständiga bönen i våra hjärtan.

Så Ola Sigurdson som älskar amerikana och modern musik ska naturligtvis fortsätta att göra det. Men det kan knappast räcka för människor i vår tid att tro att Gud omsluter och helgar precis allt. Vi kan inte hoppas på att alla sekulära texter pekar mot Honom. En dag kanske det kan bli så? Men vi är inte där.

Kultur och konst inkluderande litteratur och musik är underbara verktyg som kan fylla våra liv med sådant som är gott. Men även det till synes goda kan bli till en avgud och en ersättning. Så gärna musik, men framför allt: mer av tro! Mer av Gud!

Religion och politik ska hållas isär, påstår Reinfeldt

Historien upprepar sig ibland på det mest beklämmande sätt. När Fredrik Reinfeldt inte vill träffa företrädare för folkrörelser eller trossamfund och religioner gör han samma misstag som Carl Bildt begick under sin tidigare regeringstid. Ointresset leder till klyftor och misstänksamhet. Enbart de socialdemokratiska ministärerna har varit intresserade av de intryck och erfarenheter som sådan möten med religiösa ledare kunde resultera i.

Svenska ekumeniska nämnden kunde på sin tid ha kortrare seminarier t ex om etik när man mötte Olof Palme både på Harpsund och på stiftsgården Stjärnholm. Även med respekt för att en statsminister är otroligt inbokad och upptagen blir signalen tveklöst att det inte finns intresse för en betydande del, den religiösa, av det svenska samhället.

Tidningen Dagen redovisar idag hur Sveriges Kristna Råd (SKR) försöker finna draghjälp i Europa för en dialog på högsta nivå. Dagen skriver: Men inför EU-ordförandeskapet försöker SKR hitta en annan väg för audiens hos statsministern. Lennart Molin menar att Europa generellt är bättre på att ta tillvara på samhällsengagemanget från religiösa företrädare.
- Ja, det står uttryckligen i Lissabonfördraget att det ska finnas en sådan dialog. Och det har ju redan börjat praktiserats på EU-nivå. Så där finns ju regelbundna möten med kommissionen och dess ordförande José Manuel Barroso.

Dagen intervjuar Sverige statsminister Fredrik Reinfeld som ger svar som öppnar för en medveten bodelning mellan politik och religion: Vad säger du om att religionen har en mer betydelsefull roll i Europa än i exempelvis Sverige?
- Vår grundläggande utgångspunkt är ju att religion och politik ska hållas isär. Vi har ju dessutom inte samma religion inom hela EU. Här finns alla världsreligionerna på plats.- Därför är det viktigt att inskärpa att det vore klokt för hela EU att hålla politiken isär eller att åtminstone signalera en respekt inför olikheter i syn på religionsutövning.

Med en sådan hållning får ju den partipolitiska makten över Svenska kyrkan ny belysning. Religion och politik ska hållas isär! Jasså?

Om statsministern och tillika Moderaternas partiledare anser att religion och politik ska hållas isär borde nästa fråga bli: Styr och kontrollerar Moderaterna tillsammans med socialdemokraterna Svenska kyrkan? Den frågan ställs aldrig av Dagen (typiskt nog). Men hade den ställts blir Reifeldts nästa reflekterande svar i samma intervju av särskilt intresse:- Så kan det säkert vara. Men vi ser inte det som att utgångspunkten ska vara att politiken görs upp tillsammans med religiösa uttolkare eller religiösa ledare av det enkla skälet att vi inte vill ha en sammanblandning av religion och politik. Vi tycker att i de fall vi har sett detta i världen så förskräcker exemplen snarare än tvärt om.

Vad gäller förhållandena i Svenska kyrkan kunde det inte uttryckas bättre!

Yr som i yrhätta, yrke och yrkande

Fortfarande blir människor gripna av möjligheten att fritt få uttrycka sig. I ett eget medium. Länge leve bloggen! Borta är papperstidningens kontrollerande redaktörer och chefer. Inga argusögon att passera. Ingen som förfogar över mina texter...

Vilka möjligheter att få formulera sig och dela intryck och erfarenheter med andra! Yrhätta, yrke och yrkande tre ord som börjar på yr. Jag kan tänka på några till som är engagerande och festliga: yra, yrsnö, yrväder!

Så med en fanfar och ett rungande välkommen häsar jag kollegan yrsomi välkommen till bloggosfären!

Ge islam partipolitikens gåva

Sverige har blivit ett mångkulturellt och pluralistiskt samhälle. Religioner och trosövertygelser som inte tidigare varit så starka har vuxit i betydelse. Dessa religioner har blivit aktiva som aktörer i det svenska samhället. Tydligast är det främst i fråga om våra muslimska vänner. Nu när man utrett en svensk imamutbildning som ett led att öka integration och minska utanförskap vore det på sin plats att ta ett annat och än mer avgörande steg.

Det är mycket osäkert var denna nya kraft befinner sig ideologiskt och politiskt i förhållande till det övriga samhället. Islam i Sverige har stora likheter med folkkyrkan. Det finns en stor grupp icke utövande muslimer och en kärna av gudstjänstdeltagare. Det är viktigt att även islamtillhöriga men passiva får inflytande över sin religion. Den kan då formas enligt beprövad modell så att inte bara en religiös elit bestämmer.

För att garantera den demokratiska bredden i denna mycket viktiga religion borde de politiska partierna bli den grund på vilken man utser sina ledande organ - alltifrån lokala moskéer till riksförbund. Man har den folkliga bredden och kan därför tillhandahålla lämpliga kandidater.
Även formen för att utse sina kandidater kan då reformeras. Allmänna val bland dem som tillhör islam, förslagsvis vart fjärde år, kan då bli den metod genom vilken man säkrar demokrati och jämlikhet.

Dessutom kan man då få en samstämmighet med det man beslutar om i riksdagen och det islam i Sverige vill hävda. Det gynnar harmoni och samstämmighet. Särskilt som även islam får bidrag och stöd från det svenska samhället. Partierna blir då en garant för att islams resurser och samhällsstödet används på ett för alla muslimer gynnsamt sätt.

I ett sekulärt samhälle behandlas alla religioner lika, åtminstone i princip. Därför bör islam få åtnjuta samma demokratiska bredd som endast och enbart den partipolitiska strukturen och engagemanget sägs garantera. Låt islam få det som Svenska kyrkan har det! Ty, inte vågar väl de religiöst neutrala partierna äntligen fullborda bodelningen som kyrka -statbesluten syftade till och släppa kyrkan fri?

Vem blir biskop i Köpenhamn?

Det är inte bara i Stockholm man väljer ny biskop. I Danmark skall en ny biskop utses i Köpenhamn. Den som vill veta hur ett biskopsval i Danska folkekirken går till kan bli upplyst i Kristeligt Dagblad. Denna tidning har under alla år uthålligt stått fast vid att texten och orden i en tidning är av största vikt. Man tror helt enkelt på ordet och ordets betydelse och makt.

Läser man danska hjälpligt så kan man få följande information:

Alle stemmeberettigede, det vil sige præster, medlemmer af menighedsråd og repræsentanter for valgmenigheder, har så mulighed for at indstille en kandidat til bispeposten.For at blive indstillet som bispekandidat, skal man have mellem 75 og 150 stillere bag sig. Alle stemmeberettigede kan være stillere, men kun for én kandidat, og man kan ikke være stiller for sig selv. En kandidat skal være cand.theol fra et dansk universitet og opfylde betingelserne for at blive præst i folkekirken, men ikke nødvendigvis være stemmeberettiget...

Stillingslisterne skal indsendes til administrationen i Københavns Stift. Ministeriet fastsætter også proceduren for at vælge en valgbestyrelse blandt provstiudvalgets medlemmer. Valgbestyrelsen har tre medlemmer, som varetager afholdelsen af valget. Typisk fremstiller og udsender valgbestyrelsen afstemningsmateriale til de stemmeberettigede og tæller stemmer op.

De stemmeberettigede har efter udskrivelsen af valget tre uger til at indsende deres stemme.En kandidat skal have mere end halvdelen af alle stemmerne for at blive valgt. Hvis der kun er opstillet to kandidater, og de får lige mange stemmer, afgør kirkeministeren, hvem der skal være biskop.

Det finns sex kandidater:
Kaj Bollmann Generalsekretær for Kirkefondet

Anders Gadegaard Domprovst i København

Peter Skov-Jakobsen Sognepræst ved Holmens Kirke

Tine Lindhardt Generalsekretær for Bibelselskabet

Andreas Christensen Sognepræst ved Frihavns Kirke

Asser Skude Sognepræst i Kapernaum Kirke

Kristeligt Dagblad har helt enkelt bett kandidaterna att svara på vilka utmaningar som kyrkans ledarskap står inför.

Den 25 maj kl 12 ska alla röster vara inne. Hur det sedan går får man se då.

Svinslakten är förföljelse av koptiska kristna

De koptiska kristna i Egypten drabbas av det brådstörtade beslutet att slakta landets grisar. Muslimer vare sig äter eller föder upp grisar. Men de kristna som inte har sådana inskränkningar i sin mathållning arbetar med svinuppfödning. Och det är fattiga kristna vid sophögarna som främst gör det.

Beslutet att slakta grisarna har för en gång skull resulterat i demonstrationer och försök att blockera gatorna och hindra åtgärden. AFP berättar mer om saken. CNN och The telegraph har också rapporterat.

Myndigheterna har också medgett att beslutet fattats av andra anledningar än att förhindra influensan. I dagens Svenska Dagbladet berättas mera och man har dessutom infogat rörliga bilder från Egypten. Att åtgärden inte bara slår mot grisuppfödningen i slumområden utan enbart drabbar kopterna visar hur svårt det är för kristna att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda i Egypten.

Tidningen Dagen skriver: - Grisarna slaktas bara för att de tillhör kopter och för att myndigheterna vill blidka en islamistisk och grisfientlig opinion, säger en kommentator till Sveriges radio.
Myndigheterna har nu utvidgat sin version av orsakerna och hänvisar till att de också vill rensa upp i den ohygieniska grisuppfödningen, särskilt i Kairo.FN:s världshälsoorganisation WHO uppger att det inte finns några belägg för att influensan faktiskt överförts till människan från grisar. Egyptens parlament röstade trots detta i tisdags för att alla landets grisar ska slaktas. Enligt hälsoministeriets talesman finns det mellan 300 000 och 350 000 grisar i Egypten. Det beräknas ta ett halvår att slakta alla.
Det finns knappast några kommentarer på de koptiska hemsidorna - vilket också är ett tecken på hur trängd denna urgamla kristna minoritet är. Se till exempel U.S Coptic Association, Coptic Church eller Påven Shenoudas III sida.

Religionsfriheten sitter inte bara trångt - den tillämpas inte i Egypten!

Trosviss på nytt

Dagens dikt på bloggen trosviss:

Om regnet kommer

Staketet vände avståndstagande
ryggen till och drömde,
längtande att bli mur:
På vår sida är vi inte!

Håll er borta så vi kan se er
och jämföra det ni är
med det vi aldrig någonsin
ska bli eller vill vara!

Bortvänd från ängar och hav,
från vind och vidd,
tuggade staketet sina teser:
Välvilja tillverkar hat!
Vetenskap ger lycka!
Vet att uteslutningsmetoden
ska fängsla er och skrinen låsas!

Men om regnet kommer?
Om regnet kommer
reser sig vattnet tigande.
Översköljer jämlikt
alla murar, staket och gränser.

Kungliga Järnvägsstyrelsen avsatte mark på Alnängarna

Koloniområdet vid Alnängarna kom till som en odlingsmöjlighet för dem som arbetade vid Centralverkstäderna. Kungliga Järnvägsstyrelsen upplät markområdet. Där gick det under ett antal år också ett järnvägsspår till örebros gamla oljehamn. Idag omgjort till ett fantastiskt frilufsts- och strövområde. Nu kommer man ner till Hjälmaren på riktigt. Långa promenadstråk och cykelvägar har gjort detta till ett verkligt paradis!
Besök gärna också Naturens hus, du som har vägarna förbi!

Som av en händelse fann jag häromkvällen en liten artikel i Hvar 8 Dag/ Illustreradt Magasin. Denna tidskrift var folkbildande och det märks på detta nummer där bilden och notisen fanns. Tidningen utkom den 11/6 1911.

164 tomter omfattande 150 kvadratmeter hade redan år 2011 tagits i bruk. Efterfrågan och behovet var stort!

Idag, liksom förmodligen redan år 1911, har ogräset fått sig en duvning! Maskrosor och tistel har bekämpats handgripligt med hacka och spade. Kan våren bli mer påtaglig?

Trosviss - men inte varje dag

Sedan en tid tillbaka har jag lagt ut små dikter på en alldeles egen blogg. Vill Du titta så är det möjligt.

Bloggen heter med ett övertygande namn trosviss - en hållning som inte varje dag återspeglas i de ord som finns där.

Kolonialism - en rörelse för odlare?

Valborgsmässoafton innebar besök på den nyfunna kolonin. Ett markområde vid Alnängarna, strikt uppdelat i lotter och tomter. Inte helt olikt ett Afrika där man dleade upp geografin och drog gränser på en karta.

Men kolonirörelsen i Sverige är en folkrörelse som har föga gemensamt med forna tiders kolonialism som var förfärlig och förtryckande. Här är det frihet och friluftsliv med liten stuga som gäller. Nu odlas det i staden. Ett ivrigt ansande och rensande i varje hörn. Somliga har arbetat med avancerade lösningar som skulle göra en trädgårdsmässa den äran. Andra har försiktigt och återhållet låtit naturen ha sin gång. Hängmattor och vilstolar gör sig också bra på kolonilotter.

Här krävdes dock snabba insatser. Ölandstoken hade gått bärsärkagång och vuxit över alla breddar. Så med en slö sekatör skulle genast beskäras. Efter dagar på huk kan jag nu knappt resa mig upp. Fromt nedböjd linkar jag runt.

Säckvis med risiga grenar måste desssutom efter fullbordad röjning bland buskar och träd forslas bort till avdelning för trädgårdsavfall på den moderna sopstationen. Där behöver man nuförtiden karta och kompass för att inte komma bort och för att inte göra bort sig. Man får understundom också uppleva rusningstrafik värre än i Stockholms innerstad. Och då är det enbart tålamod som gäller när man blir prejad, omkörd och ilsket glodd på. Men sanningen att säga finns där också vänlig personal och ett tillfälligt kamratskap bland dem som vräker bort vad de har.

Förundrat betraktar jag med mitt trädgårdsavfall hur människor kånkar runt mellan containrarna på sänggavlar, trasmattor, pigtittare, tvättmaskiner, serietidningar och böcker, dörrar och tavlor med eller utan ram. För att inte nämna gamla bilbatterier, halvstöpta ljus och misslyckat hobbysnickrade möbler. Vi ler åt varandra och nickar i riktning åt nästa ställe att avbörda sig välfärdens överflöd. Det vilar verkligen något smått religiöst över en plats där man lämnar allt som tynger. Där finns tveksamhet och vånda liksom befrielse och lättnad.

Nu är det ett litet potatisland som skall grävas och plantor sättas. Och den lilla lilla stugan. Vad gör man med den? För tillfället får också den underkastas tidens gång och på ett naturligt och skönt sätt långsamt mogna. Hängmattan hägrar.

Uppbyggelse i församlingens mitt

Så har helgen övergått i vardag. I församlingen har ännu en uppbyggelsehelg avslutats - den sjätte. Den fjärde skrev jag då stillsamt några ord om på bloggen. Visserligen är varje helg ett tillfälle att byggas upp till sin invärtes människa, men en gång om året blir det i Olaus Petri församling i Örebro en alldeles särskild helg.

Vi är naturligtvis inte ensamma om detta. Andra församlingar samlas på likartat sätt till inspirationsdagar eller till andlig fördjupning. Namnen är många - syftningen en och densamma. Församlingen och andra intresserade skall några dagar kunna lyssna till god undervisning och dessutom fira många gudstjänster.

Utan att skämmas citerar jag mig själv: Att bli uppbyggd till sin inre människa är vad det handlar om. Ett tillfälle att lyssna till andligt kloka och erfarna människor. Att istället för att bara tala om gudstjänst och bön få leva ett par dagar i bönens och gudstjänstens atmosfär.

Vi är i Svenska kyrkan ofta mycket bättre på kristen teori än kristet liv. Vi vet hur man ber och diskuterar bönens olika modeller och sidor. Frågor som: vad gör man när man ber, är vi nästan mer bekväma med än att uthålligt bedja. I en uppbyggelsehelg blandar vi lyssnandet med utövandet.

Vi gladdes åt en inledningsmässa, en vesper, en lovsångs- och förbönsgudstjänst innan det också blev söndag med högmässa. Berit Simonsson, inspiratör och förkunnare i OAS-rörelsen, var föredragshållare och predikant. Så var också teologiske läraren och pastorn Lennart Thörn som undervisat både vid Örebro Teologiska Högskola (fd Missionsskolan) och vid Göteborgs universitet. Om honom kan man läsa i Strängnäs stiofts tidning Portalen som finns som PDF-fil. De har bägge talat utförligt om den Helige Anden - Hjälparen

Vårt upplägg är enkelt och kan tas efter av vem som helst. Inledningsmässa som följs av ett längre föredrag med efterföljande samtal. Ett antal seminarier - den gång om Anden i mitt liv, Anden i samhället, Anden i världen - några glimtar från Australien. John Parton var den som delade med sig, präst i den Anglikanska kyrkan i Australien och nu bosatt i Sverige. Ett seminarium handlade om sång och den Heliga Ande och en grupp la mosaik med Anden som tema. Till och med en kyrkvandring för barn blev det!

Lite gemensam kvällsmat blev det efter vespern där Berit Simonsson predikade och därefter ännu ett föredrag med samtal. Kvällens Lovsångs- och förbönsgudstjänst utnyttjade hela kyrkorummet och innehöll flera stationer dit man kunde gå för personlig förbön, smörjelse med olja, bikt, ljuständning och mycket annat.

Ungdomarna som var med passade på att ha ett läger i församlingen och kunde därför delta extra mycket. Vilket gladde övriga deltagare och fick oss alla att känna oss unga på nytt!

Söndagens högmässa firades högtidligt. Gudstjänstens inledning innehöll en stor procession med kors och sex ljus. Två barn fanns bland ljusbärarna. Kyrkokören Olaus Petri Cantores och en mängd diakoner och präster tågade också som en sky av vittnen i samma procession genom kyrkorummet som en påminnelse om allas vår gemeensamma pilgrimsvandring mot himmelens land.

Efter kyrkkaffet blev det ett avslutande samtal om vårt behov av andlig fördjupning. Vi berörde vilka ämnen och områden vi skulle vilja ha i nästa års Uppbyggelsehelg...

Efterhand som vi berättar om helgen på församlingens hemsida ska jag länka dit för att ge en mer levande skildring av helgen och dess innehåll.

Inspirerade och styrkta vandrade vi hem efter helgen!

TV-serien På Liv och död fick människor att anmäla sig!

På Liv och död hette de 8 program i Sveriges Television som handlat om Sahlgrenska Sjukhusets transplantationskoordinatorer och om donationer och transplantationer. Publiken har fått möta ett 15-tal personer under deras sjukdom och väntan.

Del 8 av serien har precis sänts och fram till den 16 maj kan man fortfarande se det på nätet om man söker upp SvT Play. I det programmet får man möta Jennifer 14 år som har en leversjukdom och behöver få ett nytt organ. Hon längtar efter att allt ska bli som vanligt, det längtar hon mest efter. Och så får man lära känna Janne 52 år som fått ett virus som satt sig på hjärtat.

Den som inte sett programmen har verkligen gått miste om en del av livet som många av oss njursjuka människor har erfarenhet av. Där har funnits längtan efter att äntligen få ett liv befriat från sjukdomens alla konsekvenser. Tittarna har mött oron för vad som skall hända. Engagerad och gripen har man blivit av att se människors kampvilja, av kasten mellan hopp och förtvivlan, glädje och sorg.

Programserien har inte bara lett till starka känslomässiga reaktioner hemma i tv-sofforna. Människor har förstått hur viktigt detta med organdonation och transplantation är. Många nya anmälningar har strömmat in till Donationsregistret. 1,5 miljoner människor har nu låtit registrera sig.

Under år 2008 berättar statistiken på Donationsrådets hemsida att följande transplantioner ägt rum:
Njurar: 419 (varav 136 från levande donatorer)
Lever: 147 (varav 7 från levande donatorer)
Hjärta: 44
Lungor: 51
Hjärta/Lunga: 1
Pancreas (bukspottkörtel): 10
Tarm: 5
Cell-öar: 4
Totalt: 681

Producenten Andreas Johansson och teamet runt honom är värda all uppskattning för sin inkännande och realistiska dokumentärserie. Och personalen på Sahlgrenska, och på alla andra sjukhus, som enträget och uthålligt kämpar för människors hälsa och bättre livskvalitet, bör efter denna serie få möta den beundran och tacksamhet de är värda.

För oss som tillhör Njurföreningen i Örebro län och Njurförbundet är serien en sporre att än mer enträget och ihärdigt möta människor med vår information. Vi vill fortsätta uppmuntra alla de människor vi möter att låta registrera sig som donatorer!

Hästarna dog

Vid en polomatch i Florida hände en katastrof inför ögonen på festklädda väntande människor. En häst föll ner och dog. En till och en till. När det hela en dag senare var över hade 21 hästar dött. Ett öde som berör. Men som också tvingar oss att fundera över hur vi behandlar djur. Och människor..

Läs historien på engelska så som den berättas av Associated Press Sarah Larimer.

Nystajlad Dagen

Nu har någon rört om på skrivbordet igen. Så kan det kännas när man besöker "nystajlade" Dagen på nätet. Tidigare hade man en lite annorlunda men klart överblickbar förstasida. Men med för små stilsorter.

Nu har man stajlat om sig efter rådande mode. Det är bara att jämföra Nerikes Allehandas förstasida med Dagens. Eller om man så vill med Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Modellen är artikelingångar med rubrik och bild till vänster i en dubbelspalt. Och två spalter till höger med diverse tips och andra ingångar. Sydsvenskan och Barometern använder samma upplägg.

Att man klär sig som modet föreskriver behöver inte vara enbart negativt - men det blir ack så stereotypigt. Man hade kunnat göra mycket med sin tidigare ganska strikta layout för att öka överskådligheten och bättre lock till läsning. Där fanns ändå något som var eget och gav karaktär, det var annorlunda och bröt av mot gängse nättidningar. Nu kräver materialet man erbjuder desto mer av lyskraft och orginalitet för att man ska kunna försvara och rättfärdiga sin anslutning till andras lösningar.

Med tiden kanske det visar sig ha gjort sidan mer tillgänglig för dem som är vana att en tidning på nätet ser ut så: Dubbelspalt till vänster med nyheter och dragande artiklar och allt diverse i två spalter till höger.

För en nättidning är överblickbarhet ett viktigt ingångsvärde. Men läser man Aftonbladet eller Expressen på nätet har "kvällspressen" andra filosofier. Där ska det röra sig så mycket som möjligt, det ska spreta och finnas massor av material att fångas av. Scrolla ner hela sidorna längd och man ser mångfalden. Målet är natruligtvis att dras in i tidningens material och sidor. Och det borde man studera närmare. Vad händer när man vill lämna sidan två eller tre? Vilka val har man då?

Tidigare har jag kritiserat Dagen för att man, riktigt enligt filosofin att man ska hålla sina läsare kvar på de egna sidorna, undvikit att länka till det man skriver om. Den tidning som vågar det experimentet kommer å andra sidan att bli använd just som uppslagsbok. Där får man tillgång till mer material som den vetgirige annars måste söka upp själv. En sådan nättidning skulle locka mig! Så min kommentar till Dagen är inte helt positiv: omdömet blir ett tveksamt: nja.

En grann fotodagbok sedan 2001

Nätet är en värld av väntande upptäckter. Ord och bild, läsa, höra och se. Varje dag kan jag gå på upptäcksfärd och finna sådant jag förvånas och ibland faktiskt gläds åt. Nätet har nästan allt.

Och så får man sina favoriter. En av de mest ambitiösa och konsekvent genomförda dagböckerna erbjuder en bild för varje dag. Lars Ekblad, präst och fotograf, har sedan 2001 (!) dokumenterat sina dagar på sin granna och smakfulla fotodagbok. Även om jag ibland råkar känna igen en och annan person som kan dyka upp på bilderna tror jag att de kan vara lika tankefrämjande och upplevelsestärkande för den som saknar direkt igenkänning. Enda sättet att veta är att själv besöka hans sidor på nätet.

Lars Ekblads Text & Bild är en generös och stilren sida med fotodokumentation att glädjas åt!

De bästa datortipsen

Lagom har man lärt sig hur man gör något på sin dator så har andra börjat använda sig av helt nya möjligheter. Vi som har begränsad minneskapacitet på den kroppsliga hårddisken behöver hjälp. Handfast och pålitlig. Vi som har en fallenhet för att inte minnas hur vi gjorde förra gången behöver stöd.

För mig som datoranvändare är PC för Alla en vän i nöden. Där hittar jag det jag inte ens visste att jag saknade. Någon visar och berättar hur man ska göra.

Där får man veta hur man tar sig fram till de bästa tipsen och skolorna. En utmärkt länksamling ger oss: Smarta datorknep steg för steg! Kan det bli bättre?

Hovslagarens dotter i Lerbäck

Teater i Lerbäck - en mordgåta. Hovslagarens dotter. Med en otrolig intrig, varvad med ljuvliga rätter i pauserna mellan akterna, svinner aftonens upplevelser in i minnet som en verkligt god afton!

Några veckor kvar. Sedan har Hovslagarens dotter gjort sitt. Men än finns chansen att se och smaka.

Och gotländska tongångar klingade i kök och bland besökare. Gott!

Rosornas och ruinernas stad - 1920

Lokalpatriotismen kan väl få blomma en stund med ljudlösa bilder från 1920. Håll till godo! Rosornas och ruinernas stad som den tedde sig då:


Från SvT:s Öppet arkiv.

Att åka med!

Kan det bli tydligare. Någon styr cykeln och en annan åker med? Att stirra in i sin äldre broders kortbyxor är inget konstigt. Det var priset man fick betala för att alls få åka med när det bar av. En tvåjhjuling, betänk det!

Det skulle dröja länge innan man själv fick byta trehjulingen mot en tvåhjuling. Så pakethållaren blev lösningen. Man for fram genom tillvaron. Mellangatan väntade på oss!

Ser du förresten fönstret i bakgrunden med alla sina små rutor? Det var där vi bodde i vår barndom. När vi blev något äldre och större spelade vi tennis på gården. Först lyckades vi slå hål på rutorna till vardagsrummet.

Strax därefter forcerade vi en av de många små rutorna i bakgrunden. Det var då den ädla modern kom rusande ut på gården med svart blick. Hon visste naturligtvis vilka förövarna var. Väninnorna kunde inte begripa hur dålig pli det var på de rödhåriga små gossarna. Men kaffekalaset därinne hade bara tagits upp på nytt så krossade en välslagen smash ännu en ruta.

Vi stack. Så när den ilskna modern dök upp var vi redan på bakgården och på väg ner mot Donnersplats. Vi kom hem sent på kvällen. Långt efter läggdags. Marsch i säng, hette det då!

Men jag tänker att det fortfarande finns tillfällen i livet där man tvingas sätta sig på pakethållaren om man alls vill få åka. På en röd hoj. Ska det behöva vara så?

Sätt inte partipolitikens tvångströja på kyrkan

Med anledning av att Dagens Nyheter den 11 april i sin huvudledare ifrågasätter partipolitikens vara i Svenska kyrkan (uppmärksammat bland annat på Prästeriks blogg) vill jag citera mig själv. Här kommer ett utdrag ur en artikel i Nerikes Allehanda med rubriken: Sätt inte partipolitikens tvångströja på kyrkan!

Och verkar synpunkterna i varje fråga inte riktigt dagsaktuella får man kika mot slutet av detta blogginlägg...

…Vore det inte istället dags att skilja kyrkan från staten! Nu sätter man kyrkan i partipolitikens tvångströja – vilket naturligtvis ger möjlighet till fullständig kontroll över kyrkan även efter en framtida eventuell skilsmässa. Som om kyrkan inte vore något annat än vilket kommunfullmäktige som helst.

Den partipolitiska kyrkan har vi visserligen haft länge. Valen till kyrkoråd och kyrkofullmäktige såväl som till stiftsting och kyrkomöte är partipolitiska. Men på senare år har man märkt en ökad partipolitisk aktivitet i dessa sammanhang. Så blir det allt vanligare med enskilda partiöverläggningar i de kyrkligt beslutande organen. Att gå än längre i den riktningen är onödigt….

Det känns lite märkligt att behöva träda upp till försvar för biskoparnas och prästerskapets plats i kyrkans ledning. Men det finns en självklar samstämmighet mellan de flesta kristna kyrkor i synen på präster och pastorer. De är kallade och avskilda till bestämda uppgifter och funktioner. De viktigaste uppgifterna är att förkunna evangeliet och att förvalta sakramenten.

Det borde vara en självklarhet att dessa omistliga funktioner finns representerade i kyrkans högsta beslutande organ, och det utan att passera det nålsöga partipolitiska mandatlistor utgör.
Biskopar och präster är inte automatiskt skickliga till att leda och styra. Det finns många exempel på motsatsen. Inte heller har de visat sig särskilt framstående i kampen för rättvisa och jämlikhet. Snarare har prästerskapet gång på gång visat sig vara generande konservativt.

Rent principiellt är det dock viktigt att biskopar och präster finns med i Kyrkomötet. Hur skall annars en kyrka som ser ut som en blåkopia av samhället självt någonsin kunna fungera som en kritisk instans? Hur skall en sådan kyrka någonsin kunna agera profetiskt och samhällskritiskt?

I förlängningen av förslaget till nytt Kyrkomöte skönjes en u6tveckling där prästen blir en religionsvårdande tjänsteman underställd kyrkorådet. Idag finns det ett led vid sidan av kyrkoråden, vilket betyder att prästerna har biskopen till förman. Biskopens ämbete är att betrakta som en ledaruppgift. Att ansvar för kyrkans enhet och kontinuitet ligger i denna ledarroll både i fråga om tro och liv.

Säger man ett obetingat ja till de nya förslaget till Kyrkomöte påbörjar man nedbrytandet av den svenska kyrkan som en episkopal kyrka – och det utan debatt i sakfrågan.

Nog är det ett sundhetstecken att ifrågasätta prästers och biskopars ledarroll i kyrkan. En mera demokratiskt uppbyggd kyrka är också välkommen. Men en kyrka består inte bara av demokrati. Så länge vi har ett biskopsämbete i vår kyrka bör det också ta sig uttryck i den formella organisationen.

Säger vi ja till en reform som ställer biskoparna vid sidan av bryter vi med hela den tradition och historia som ger plats åt teologer och präster i kyrkans. ledning. Vi riskerar också att få en urholkning av biskopsämbetet i riktning mot mera pynt och prakt och mindre verkligt ledarskap.

Vi skiljer också ut uppgifterna på ett olyckligt sätt – biskopar och präster sköter det andliga så tar lekmännen hand om beslutandet och det världsliga…

En kyrka bör ledas av aktiva bekännare, av troende människor, som engagerar sig i kyrkans liv. Dessutom bör i ledningen finnas sakkunskap om den bestämda kyrkans konfessionella särart och dess teologiska och liturgiska tradition samt representanter för kyrkans olika ämbeten.

Att säga sig vilja ge en mer demokratisk uppbyggnad av kyrkan samtidigt som man bryter med denna för kyrkan så särpräglade uppbyggnad det är att erbjuda en främmande klädedräkt. Är det månne Kejsarens nya kläder vi beundrar?

Så skrev jag i en lång debattartikel Nerikes Allehanda lördagen den 17 april 1982. För 26 år sedan! Nu kan man se i backspegeln. Just det!

Kycklingar imiterar änglar

Ett vykort, poststämplat den 14/4 1906. Baksidestexten: Om jag vore dig så nära så skulle du få ägg. Käre lilla Karin, Jag undrar hur du mår i Påsk? Jag har tänkt att skriva många gånger med det blir ej utaf. Vi har hälsan gudi lof alla, och i Pingst då ventar vi främmande från St. Mellösa...

Kycklingen överst i bild har avbildtas likt en örn i många stadsvapen.

Eller möjligen en påskens ängel? Ärkeänglar avbildas ofta med vingarna dekorativt utbredda. Med sina små utsträckta vingar, och ögon som fokuserar betraktaren, signalerar även denna lilla kyckling makt och myndighet, om än i barnslig version. Kycklingen har uppsikt över ramen av Förgätmigej.

Kycklingarna på flankerna har intagit väktares positioner. Man anar ett lån från någon av påskens altartavlor med den uppståndne Jesus, den öppnade graven och änglauppvaktningen - men i kycklingversion. Uppenbarligen finns här en påverkan, medveten eller omedveten?

Det skära bandet är dekorativt och det förenar dem. Förbinder dem med varandra i ett och samma uppdrag - att både skydda och erbjuda rummet inom ramen.

Texten får stå okommenterad:

Påsk är de ljusa förhoppningars tid -

Glädje jag önskar dig, lycka och frid!

Brevlåda som glappar på locket

Förr var nöjen enklare. Ingen behövde använda Grillads hemska vokabulär och larviga trams. Fast lite tramsigt var skojet även förr. Så här kunde det gå till i Dolda kameran:

Kan man invända mot de godtrogna? Herr Karlsson till exempel som blir så glad över att träffa en talande brevlåda. Hur kul kan det bli? Det har han då aldrig gjort eller hört förut! Lyft på locket!

Stenarna blir så glada att de får knoppar

Ur en ny predikan, Påskdagens, på predikobloggen ordrik.

I morse när vaktmästaren öppnade dörrarna till Olaus Petri kyrka var det ungefär som när man öppnar en bok. En bok har ju massor av sidor med en berättelse. Och när man har börjat läsa eller lyssna om någon läser för en, så vill man nästan inte sluta.

Idag ska vi titta på några av kyrkans sidor. Vi ska läsa berättelsen som finns i huset. Den är spännande och kan berätta så mycket, bara man vet var man ska titta och läsa. Somliga av oss kan läsa böcker, andra kan inte det ännu. Och så finns det människor som är jättebra på att läsa hus.

Kom hit får Ni se. Se där, det finns det en oxe uppe på pelaren. Och där är ett lejon...och en örn. Det är de fyra berättelserna i Bibeln om Jesus som bilderna handlar om. Vilka skrev berättelserna, evangelierna som vi kallar dem? Just... Och idag har vi läst ur lejonets bok om Jesus.

En gång bråkade man med Jesus för hans lärjungar, sådana som vi, de sjöng och var glada för att de var vänner till Jesus. Och då sa några som inte gillade det där ifrån på allvar, mycket strängt. - Säg till dina lärjungar att de håller tyst. De lät säkert väldigt mycket eftersomde hade roligt tillsammans. Ungefär så där som körerna sjöng nyss. Starkt och högt. Snart ska de sjunga ännu starkare. Tänk om de blir tystade...

Och då säger Jesus: om de tiger ska stenarna ropa. Och lägger man örat till en pelare eller en kyrkvägg och är riktigt tyst så hör man dem ropa. Långt därinne: Jesus är uppstånden. Och så ropar de utanpå förstås om att vägen till himlens paradis har Jesus öppnat. Och stenarna blir så glada att de får knoppar, se varenda pelare har knoppar, och uppe i taket växer blommor och blad. Hela kyrkan ropar om det Jesus gjort – vunnit seger över döden! Vilken Påskkyrka!

Påsknattens mässa.

I natt tändes påskelden utanför vår kyrka. Där stod vi i stilla begrundan, och förväntan. Bilarna som åkte förbi stannaer till för att se vad hopen runt elden och präster i fotsida kläder egentligen höll på med. Och flickor på cyklar stannar till och verkar vilja bli med. Andra hyschar vartandra för att inte överrösta bönen vid elden. Så tänds påskljuset. Mörkret ska vika ljuset segra.

Alla fick sin egna handljus tända från den låga som brann på 2009 års påskljus och vandrade ut liksom nyheten om hans uppståndelse. Kristus vårt ljus, sjöng en av prästerna och bar, högt lyftat, in ljuset i den mörka kyrkan. Därinne sjöngs sedan urgamla ord om hur Gud lett sig folk från fångenskap till befrielse.

Vid dopfunten steg bekännelsen fram. Vi sa vårt ljudliga ja till tron och till att vilja leva i dopet.Välsignelsens vatten i dopfunten stänktes över oss alla. Och vi följde påskljuset i en vandring inne i vår kyrka som har en pelaromgång i koret - som gjord för processioner. Uppståndelsen sätter folk i rörelse.

Vi firade mässa som man gjort sedan den första tiden. Och ropet som då ljöd hörs idag ljuda över världen: Kristus är uppstånden! Halleluja!

Och gensvaret är: Ja, Han är sannerligen uppstånden från de döda! Halleluja!

Glad Påsk!

Påsk i Öppet Arkiv

Så här på påskafton har jag dristat mig att botanisera i Öppet arkiv, en spännande guldgruva för den som vill blicka bakåt. Sveriges Television bjuder på godbitar ur sina arkiv. Där finns stor igenkänning och faktiskt ett och annat muntert skratt. Det förflutna åldras så att säga med charm. Och vad kan man väl önska sig mer än en liten påskutflykt till Åre med skidor och curling? Skidutrustningen är läcker och modet otroligt. Det är Svt och gammal journalfilm i skön förening. Så titta och njut:



Och vill man se mer ur Svt:s källarvalv finns det flera klipp och program som har med påsk att göra. För den nostalgiskt lagde är detta sublim njutning, eller hur! Ett vårtecken som framstår som ett av de främsta: de första konfirmanderna.

Maktlös och omgiven av synd

Utdrag ur en Långfredagspredikan på ordrik.
Simon som var från Nordafrika (Cyrene) kommer resande från landet och tvingas bära Jesu kors. Vilket senare blev en förebild för hur en kristen skall vara – beredd att hjälpa, villig att bära andras bördor. Men också beredd att utstå och lida. Är Du och jag beredda?

Man kastar lott om hans kläder. Den som kan beröva en människa hennes kläder, tar ifrån henne det lilla skydd mot en obarmhärtig omvärld hon har, förnekar hennes värde. Människan visas maktlös och utan värdighet.

Jesus ska dö bland förbrytare och rövare. Han spikas på korset, och med honom spikas varje mänsklig brist, vår brist, vår synd: svek, lögn, hat, avund, övergrepp, tortyr, våld. Han ser till att det naglas fast för att vi ska bli fria.

Ändå väljs Jesus ut för allas hån och förakt. Hjälp dig själv! Stig ner från korset! Så vill man också i den billiga segern över Jesus uppställa bevis, man vill övertyga alla om att han som hjälpte andra – i själva verket är maktlös och hjälplös. Han förmår ingenting, tycks de säga. Och på så vis angriper de Gud som sänt Jesus. Så detta att håna Jesus och tron är inget nytt. Redan på Golgata stiger förakt, rädsla och hat fram. Inte ens vi går fria. Så långt predikan...

Så här skriver Evangelisk Lutherska kyrkan i Finland om Långfredagen:
Långfredagens budskap lyder: Kristus har dött
för oss. Han försoningsverk är fullbordat. Därför
är detta en stor dag i kristenheten. Detta
märks redan i benämningarna på olika språk. I
de slaviska språken och också i ungerska och
estniska används beteckningar som betyder
”den stora fredagen” (t.ex. estniska Suur reede).
Den engelska beteckningen Good Friday, ”den
goda fredagen”, leder tankarna till försoningens
dyrbara gåva. I de romanska språken talas
det om ”den heliga fredagen” (t.ex. franska
Vendredi saint). Det tyska ordet Karfreitag tar
fasta på den sorg som är förknippad med korsfästelsen
(prefixet kar- betyder sorg i gammal
tyska). Benämningen ”långfredag” finns i olika
versioner endast i de nordiska länderna.
Långfredagens bibeltexter följer händelserna
på Golgata ända från korsfästelsen fram
till Jesu död. Klockan 15 kan man fira minnet
av Jesu dödsstund (se Andakt vid Jesu dödsstund
i gudstjänstboken). Långfredagens kvällsgudstjänst
har traditionellt ägnats åt Kristi begravning.
Gud har helgat också vår egen grav
till ett vilorum.

Ja till religionskritik

Tanken att religion skulle vara fredad från kritik är en totalitär inställning. Inskränkningar i yttrandefriheten håller man sig mest med i enpartistater och diktaturer. Nej till kritikförbud. Nyhetsförmedlaren Reuter rapporterar.

Men samtidigt kan man inte annat än önska att kritik vore saklig och välgrundad. Och att man inte bara ska flytta på gränserna så att man hur långt som helst kan skända, förlöjliga och trampa på det som andra människor värderar mycket högt. Men det är en fråga som handlar om moral och inte om förbud.

Respekt för andra människors övertygelser tycker vi i vårt land är en självklarhet. Men alla delar inte den hållningen - och har mycket stor frihet att hålla på. Den som känner att ens tro, politiska uppfattning, behandlas orättfärdigt illa får själv använda yttrandefriheten, får säga emot, ska höja sin röst. Har rätt att be folk tiga. Det kan man nämligen också göra.

Elisabeth Sandlund skriver klokt i tidningen Dagen: Att muslimer över hela världen blev djupt kränkta av de så kallade Muhammedkarikatyrerna kan det inte råda någon tvekan om. Lika glasklart är det att många kristna blir bestörta och förtvivlade när Jesus framställs på ett sätt som uppfattas som profanerande och hädiskt. Men att lägga locket på och försöka lagstifta bort religionskritik är ingen lösning på de problem som bristande insikter om och respekt för det heliga skapar. FN:s råd för mänskliga rättigheter riskerar att förvandlas till en parodi på sig själv genom tilltag av detta slag.

I grunden behöver vi försvara yttrandefriheten åt alla håll. Hotet mot yttrandefriheten är större och betydligt allvarligare än de dumheter somliga ägnar sig åt för att racka ner på andras övertygelser. Sverige och landets religiösa samfund bör gemensamt avvisa FN:s stolligheter.

Heja Wanja!

Att heta och vara Wanja Lundby-Wedin är just nu förmodligen inte särskilt upplyftande. Att stå ut med otidigheter och tillmälen kan inte vara roligt. Bara de korta inslag som Tv visat och reaktioner speglade i pressen visar på en upprördhet som går utöver det mesta. Någon ville inte köpa en begagnad bil av henne Nej, varför skulle man köpa en bil av henne? Har hon annonserat ut någon?

Oförsonligheten är inget roligt drag i den fackliga rörelsen. Utrymmet för misstag och felsteg är begränsat. Upprördheten är begriplig och tankar på att man förverkat sitt förtroende kan och ska förstås ha rätt att komma till uttryck. Men elakheterna, angreppen som blir personliga, tillmälena som sågar sönder allt vad värde och värdighet heter borde man slippa.

Så trots självmål - tycker jag att Wanja Lundby-Wedin ska hålla huvudet högt. Hon har nämligen erkänt misstag och bett om ursäkt. Skam vore väl om det då inte fanns förlåtelse och försoning. Inte minst i en vecka som denna!

Ägg som tecken

Visserligen är det Stilla veckan. Vi går längs stationerna på lidandets väg som följeslagare. Men snart slår påsken ut som morgonens sol.

Men påskhälsningarna är genomgående stereotypa. Höns, kycklingar och tuppar. Påskliljor. Ägg.

Möjligen kan äggen fungera som uppståndelsesymbol - det nya livet som bryter igenom väggen mellan liv och död!

I ortodox tradition finns ägget som uppståndelsetecken. Man har till och med målat ikoner på ägg. Eller använt äggets form som en påminnelse. Mitt i det sekulära kan budskapet slå rot och vittna om en dimension tätt intill.

Och de flätade korgarna blir nästan osynliga som emballage så ofta är. Men korgarna här blir en påminnelse om det agrara, om det folkliga slitet med att tillverka. Och att ta hand om hönsgårdarna och samla in alla ägg - andra till glädje!

Påskförberedelser

Nu är det stilla veckan. Förberedelser för påskens firande är i full fart. Att påsken har med kristendomens innersta övertygelser att göra vet många - även om de inte riktigt kan förklar hur det hänger ihop.

Särskilt svårt blir det ju om man inte alls vidkänns synd och brist.

Uppfattningen om den allmänna hyggligheten är numera så utbredd att den rent av skakar gundvalarna för kristen tro. Om ingen synd finns upphör också behovet av en död och uppståndelse. Det blir en död som vilken som helst. En god och hygglig människa dör för att han är så älskvärd och kärleksfull. Men därutöver...?

Härovan finns tomtar som pysslar med sitt påskägg. Påskliljorna blommer vid äggets fot och videkvistarna är välmatade. I hörnet en klocka som ringer. Som påkallar uppmärkamhet. Och manar folk att gå till Guds hus.

I Olaus Petri kyrka och församling finns många tillfällen i påsk:

Mån 6/4 19.00 Korsvägsandakt Pierre Hernvall

Tis 7/4 19.00 Korsvägsandakt Henrik Glamsjö

Ons 8/4 19.00 Korsvägsandakt Lars B Stenström

19.45 Stabat Mater av G B Pergolesi

Konsert för två röster OBS! Insläpp 19.30. (Följ länken för mer information!)

Tor 9/4 19.00 Skärtorsdagsmässa Claes Strömqvist,Mats Bertilsson. Efter gudstjänsten är det agapemåltid i församlingshemmet, vaka och aftonbön i kyrkan efter agapemåltiden.

Fre 10/4 10.00 Långfredagsgudstjänst Lars B Stenström, Mats Bertilsson, Cantores

15.00 Inför korset - vid nionde timmenClaes Strömqvist

18.00 Jesu gravläggning - aftongudstjänst Pierre Hernvall

Lör 11/4 22.00 Påsknattsmässa Claes Strömqvist, Henrik Glamsjö, Mats Bertilsson, OPQ

Sön 12/4 10.00 Påskdagen - festmässa

Ylva Rundberg, Lars B Stenström, Mats Bertilsson, Anne Maj Samuelsson, Annki Rundh, Kyrkans Barntimmar, Miniorerna, Cantores, Barnkören, Ceciliakören och Gosskören. Efter gudstjänsten är det påskfest för stora och små i Församlingshemmet!

Mån 13/4 10.00 Annandag påsk - högmässa Henrik Glamsjö, Pierre Hernvall, Ingeborg Lindqvist Torstensson

En politisk Allsvenska

Folke Heim, denna bloggs sk gästkrönikör skriver om Allsvenskan.

Premiären är avklarad och kampen igång. Även om mitt lag inte begick sin premiär igår märks det att temperaturen stigit. Solen hälsade med varma strålar denna lyckliga dag. Jag har redan studerat tabellen och kommer att följa den med stigande förvåning. Ja, så har det varit i flera år. Man kan inte annat än bli förvånad över somliga lags berg- och dalbanor. Huvudstadens lag Hammarby, AIK och Djurgården kan också överraska. Åt alla möjliga håll.

Eftersom jag lika intresserat följer politiken har jag en idé. Borde man inte rangordna partierna efter ungefär samma regler som allsvenskans? Domare måste förstås utses som granskar och dömer i förväg bestämda debatter. Ja, de avger inte sitt omdöme i förväg utan vid bestämda tillfällen som bestämts i förväg. Särskilt budgetdebatten och den utrikespolitiska debatten borde utformas som kamp mellan två. De utgör ju en slags allsvenska matcher.

Publiktillströmningen är inte så imponerande idag. Och inträde är bara inte att tänka på. Men piffar man upp debatterna med lite fotbollsregler kan det ordna till sig. Straffspark utdöms vid ojuste sätt att tackla politiker eller ämne. Den som lägger straffen får både skjuta hårda argument förbi en oftast svartklädd motståndare samt välja en straffrunda, t ex måste en sådan ledamot som orsakat straffen springa ett extra varv runt riksdagshuset innan man utmattad och andfådd släpps in på planen igen.

Nog kunde opinionsinstituten utse varsin företrädare, några får stå på sidlinjen och andra röra sig fritt i kammaren, i Folkets hus eller var debatten nu äger rum. Idag har de ändå vänt på rangordningen. Ett nytt lag har tagit ledningen. De avgör ändå hur det går och borde därför ta över, vilket blir mycket billigare än att varenda medborgare ska få döma i val. Miljoner domare verkar vara en orationell metod. För de flesta av oss som valt ett favoritlag räcker det att skrika åt spelarna från åskådarläktaren. Som när Wanja Lundby-Wedin gjorde självmål.

Och käcka hejaramsor kommer snart att förekomma.
Fredrik målar varje gång,
skjuter ifrån höften,
tacklar kort och tacklar lång,
fullgör sina löften!

Mona! Pussar, kramar dem,
Vinner jämt, kan måla,
springer snabbt - de undrar vem,
kan dem så tilltvåla!

Och sedan har det i gärsgårdsseriesammanhang dykt upp några aktörer med buttra spelare som spelar efter egna och hemlighållna regler och framkallar de svåraste kval hos oss alla. Tills vidare låtsas inte många om dem. Men om de tar sig till Allsvenskan, vad gör man då? Finns det matchstraff som kan utdelas i förväg för osportsligt uppträdande? Eller så får man gör som Grenoli - spela så mycket bättre...

Nej - snart börjar den verkliga matchen. Tid att gå.

Mitt namn är Folke! Folke Heim.

Bibeln i plastfigur

Bibel, teologi och Playmobile är inte riktigt kompatibla. Inte minst företaget som tillverkar plastfigurerna Playmobile är avståndstagande. Men resultatet kan ge en stunds underhållning och väcka tankar därtill.

Man förstår tillverkarna som vill stoppa tilltaget. Skulle deras figurer användas i en religions namn och dessutom ha gjorts om för att passa ändamålet. Men som alla vet kan den som säljer en vara inte alltid kontrollera hela kedjan av användare. Tidningen Dagen berättar om den tyske teologen:
På sajten playmo-bibel.de kunde man fram till nyligen se Playmobil-Noa i sin Playmobil-ark och en Playmobil-Eva som ger ett Playmobil-äpple till Playmobil-Adam. Markus Bomhard hade på egen hand "omskapat" figurerna en aning för att de skulle passa in i de bibliska berättelserna. Med hjälp av vanligt stearinljus har den kreative prästen "smält om" leksakerna.

Det är det här tilltaget som fick tillverkaren Brandstätters att skicka sina advokater på den lekfulle prästen. Bomhard har fått fram till den 6 april på sig att stänga webb-sidan skriver Expressen.

Även Kalman Kingsley's Playmobible är värt en stunds nätsurfande... Och ingen har väl glömt The Brick Testament - en LEGO-version av bibliskt material? Och för alla dessa sidor gäller att man har en fördel om man är lite bibliskt påläst!

Nod - för ordälskare

Sverige, det lilla landet i norr, har en tidskriftsflora som det krävs år av läsande och forskning för att riktigt överblicka. Men likt en naturälskare borde ordälskarna gå på en exkursion.

Nod tillhör sedan 2004 dessa, utanför sin egen läsekrets, alltför anonyma publikationer. Fler borde veta vad Nod är, känna till den och läsa den. Ity det är den värd!

Genom en enkel knapptryckning kan Du få en första kontakt. För att få del av artiklarna behöver man förstås införskaffa det nummer man blir intresserad av.Tryck här!

Att tidningen har kopplingar till Örebro Missionsskola och människor inom samfundet Evangeliska frikyrkan (EFK) gör den faktiskt bara ännu mer spännande. Alla fördomar kan snart komma på skam. Nyttigt, eller hur...

Nyare sammanträdesteknik

En ledig dag. Skönt efter gårdagens alla många sammanträden. Man borde nog införa en rankinglista över sammanträden för att få dem att bli roligare, snabbare, effektivare och handla om det som verkligen är viktigt.

Ett av den senaste veckans sammanträden som varade i tre timmar innehöll drygt 1 timmes föredragningar. Efter en kvart var det svårt att lyssna. Efter en halvtimme gick ögonen i kors. Efter tre kvart trodde folk att man satt och nickade åt varandra på ömse sidor om bordet - men det vara bara folk som låtsades vara vakna!

Ett annat möte innehöll en och annan skrattsalva - men eftersom det krävdes så många papper att bläddra i så försvann folk snart, den ene efter den andre, in mellan sidorna snärjda i någon formalitet.

Dags alltså att hitta på nya och mera dynamiska sammanträdesregler.

1. Inget ärende får ta mer än 20 minuter. Därefter blir det bordläggning till nästan ett nytt sammanträde.

2. Ingen föredragning får vara längre än 10 minuter. Pratar någon längre får de gå hem och skriva en rapport till nästa möte - då alla föredrar att den personen inte får vara med.

3. Alla sammanträden får hålla på högst några timmar (2 är bäst). Är det 10 deltagare får alla 8 minuters taltid till sitt förfogande. Resten är paus eller föredragning. När de som vill prata har gjort av med sin taltid avslutas sammanträdet.

4. Förfriskningar finns att tillgå. Men ingen får bli överförfriskad. Då blir det nominering, motion (som alltid är bra) och avslag.

5. Frisk luft ska likaså alltid finns. Tar den slut får ingen säga något. Vid krislägen tillhandahålles syrgas i ett därför avsett hörn. Och serpentiner och nya flärpor finns alltid om de skulle behövas.
6. Alla som skällt på varandra måste klappa om (inte till) varandra innan man får gå hem.

7. Ordföranden måste ha förberett minst 3 nya - och roliga - skämt. De berättas med jämna mellanrum.

8. Protokollet får bara utgöra en sida. Allt annat blir bilagor. Och meningarna får bara vara 5 ord långa. Ungefär så här blir det.

9. Efter en timmes möte spelar man musik och de musikaliska stolarna påbörjas vilket innebär att man får chans att ta den plats man faktiskt ville ha från början. När musiken slutar kastar man sig dock ner på närmaste och bästa plats. När två hamnar på samma plats måste någon anmäla avvikande mening och i handling visa att man menar det. Man får helt enkelt gå hem.

10. Vid vart tredje sammanträde får de ordinarie bli suppleanter och tvärt om. Ordförande blir kassör och sekreteraren blir serverad kaffe.

11. Vid varje sammanträde utlottas en handduk eller någon annan fräsch attiralj som man kan piffa upp möteslokalen med eller gömma alla papper under. Utlottningen sker bland dem som t ex nomineras till kortaste inlägget på danska eller vassaste OCH roligaste repliken på urdu eller nordskånska.

12. Man får inte upprepa sig, staka sig eller stjäla någon annans idé. Och inte lämna rummet. För då inbjuds Pia Johansson till nästa sammanträde.

Men hur rankinglistan ska utformas tål ännu att grubbla vidare på. En rankingblogg kanske där alla avslöjar hur jätte... de i själva verket haft på sitt möte.

Reglerna ovan är bara det första utkastet till en möjlig bok i Nyare sammanträdesteknik. Snart nog måste man också utveckla de gamla begreppen. Det ska jag be att få återkomma till.

Till sist ett kort smakprov:

Votering betyder att man röstar stående i en ring. Kommer av vote=rösta och ring=en folkdansterm för att man tar varandra i händerna och ställer sig i ring. Då ser alla hur de andra röstar.

Reservation blir det när tio (n) personer reser sig och säger va!?

Kyrktornet lyfter

Den stora skämtardagen är här - och vore det inte för att krisens allvar belägrat oss - så kunde man ju roa sig kungligt. Och jag gör som miljoner bloggare idag. Skriver om skämt på fullt allvar. Den första april borde kunna ägnas åt ett så kallat sök. Man kan ju egenhändigt googla (dvs leta själv) i sin egen närmiljö för att se vilka uppslag man får. Det 53 meter höga kyrktornet alldeles utanför mitt skrivarfönster håller på att få en ytterrock av alluminium och andra lättmetaller. Se där vilken bra utgångspunkt.

Det knakar tydligen i fogarna så att flisor kan rasa ner. Häromåret rasade en rejäl bumling ner efter vad som väl förmodades vara köldsprängning. Ni vet smältvatten i en spricka som tinat och smält i nästan hundra år. Till sist har sprickan vidgats och stenen skiljer sig åt och kastar sig utför ett hundra famnars djup.

Och vad kunde man påstå idag på 1 april? T ex:

Kyrkan bygger restaurang i kyrktornet. Vidunderlig utsikt. Kunde kanske vara något?

Kyrktorn siktar mot månen. Nu monteras lyftrakterna. Njae.

Skiffertaket blir blått. Målarfirma bekräftar. Kunde också vara en tanke.

En ljus idé. Kyrktornet får ljusslingor med 100 000 lysdioder. Så snyggt!

Ring själv. Med klubbor får allmänheten ringa i klockorna! Opraktiskt.

Kyrka i tiden. Grafittimålare dekorerar tornet! Bäst att inte ens tänka tanken.

Utvändig konstinstallation. Kyrktorn slås in i plast av världsberömd konstnär. Äsch.

Ny våning på tornet. Man vill bli högst i stan. Ambitiöst, men krångligt.

Vilken praktik. Skolelever träningsbygger tornställning. Hoppsan, vilken pedagogik.

Utvändig talarstol. Erbjuds både präst och politiker. Den kristna kyrkan vill pröva detta med utrop och monterar nu en utsidig talarstol från vilken goda budskap ska ropas ut över staden... Men hallå, ingen går på det, ingen!

Nej, jag ger upp. Får väl klara mig med de enklare knepen. Sådant man råkat ut för själv. Hålla upp en dörr och släppa den när någon ska gå in? Och då säga ett vänligt: Just kidding! Eller nej. Det får vara. Skämten blir så lätt på andras bekostnad, och det orkar jag för dagen inte med. Får se hur det blir i morgon.

Aprilskämt samlas upp på en bra och översiktlig hemsida. April Fools Day Hoaxes kan man också läsa. Där nämns även det svenska färgteveskämtet.

Det är våren

Idag kom våren. Elker också så var det först idag som jag lyfte blicken och såg att den var här. Blåsten hade gått och lagt sig i något snår. Och det där som finns i luften under våren (inte pollen) utan jorddoft och mylla, trädde fram.

Cykelturen till Universitetssjukhuset i Örebro blev en njutning. Ja det är våren, ja det är våren, som har kommit igen... Visslande struntade jag i allt grus som nyss spreds ut som en matta och försökte hålla isen kvar under sig. Nu bara ett ljud av löften om det som komma skall. Vårregn, knoppar och blommor.

Det är vår igen! Äntligen! Tack gode Gud!

Allt vad man är intresserad av...

Bloggkoll har jag väl inte, men tänk så mycket det finns att skriva. Jag hittar t exKarin Långström Vinge som skriver om verbet telefona - som tydligen betyder att lysa sig fram med sin mobiltelefon. Men det ljuset är inte till mycket hjälp för oss som alltid undrar: var sitter luren? Telefona (telefåna stavas det nog) är väl de som fånigt nog ständigt talar i sin telefon eller mobil. Som inte litar på direkt kontakt genom verkliga möten.

Och här fick jag flera minuter för egen bön eftersom den eländes uppkopplingen felade igen. Visserligen sitter bredbandsuppkopplingen inte i första jacket! Nästan som blasfemiskt och hädiskt handlande, eller hur? Och jag väntar tålmodigt (men med en växande irritation som tar andan av en).

Och så till sist dyker Brygubben upp med en pålitlig reflektion om tro:
1. Svenska Kyrkan är ingen åsiktsgemenskap. Räkna inte med att just ditt sätt att leva tro blir mönster för alla, men ta heller inte skit för hur du lever i ditt dop.
2. Kyrkans tro, bekännelse och lära är en gudomlig uppenbarelse. Lita på att inga av nuets mänskliga trender rår på det kyrkan tidlöst förvaltar. Så du är skyddad från tuffa tag och kommer att falla mjukt även om det skulle bli från höga hästar.
3. Tro är ingen privatsak. Den får tvärtom prägla hela din personlighet.
4. Du är kyrka där du är. Vänta inte på att någon anställd eller politiker ska dyka upp, utan gör det du själv får och kan på direkten.

Sedan blir det ännu en obeställd paus som jag lågmält och vänligt uthärdar i väntan på Storasyster i vassen som just läst P.D. James bok The Private Patient ( kan den på svenska heta En otrevlig misstanke?) om den fromme (?)kommissarien Dalgliesh. Ännu en bok att plussa på den alltför långa listan! Nu för tiden läser jag mindre och devedear desto mer. Även antalet osedda långfilmer ökar dramatiskt trots att jag försöker följa med. Efterkälken, den är min, så att säga. Man sladdar liksom bakefter alla som redan sett det man endast hört talas om.

Snart landar jag hos Aletheia som ger en politisk omvärldsanalys med fokuspunkt i riksdagen. Läs- och tänkvärt för den som gillar sådant.

Och Prästerik skriver om Gravsättningens själavård. han konstaterar att han inte har behövt gå endsam till graven även om seder och inställningar skiftar: Jag möter ibland just det önskemålet från de anhörigas sida om att inte behöva följa med till graven. Och även om jag tycker att det är att frånhända sig sitt anhörigansvar, så kan det naturligtvis finnas många och stundom goda skäl till att man inte vill eller kan följa med den sista biten. Och jag argumenterar inte för att de ska följa med. Däremot är jag alltid mycket tydlig med att jag själv kommer att följa med till graven. Så om det ska vara minnestund i församlingshemmet efteråt, då får de finna sig i att vänta en liten stund på mig, så jag hinner ner till graven och tillbaka igen. Det märkliga är att när sedan själva begravningsdagen är inne så har den övervägande majoriteten övervunnit sin rädsla och bestämt sig för att de ska nog följa med till graven iaf. Hittills har jag aldrig behövs gå ensam till graven, även om vi inte varit så många alla gånger.

Denna oro och rädsla som anmäler sig inför det konkret och påtagligt slutgiltiga avsked man tvingas ta av den som är död. Det kan man som försvar försöka skjuta upp. Förr eller senare står man ändå inför det bergfasta faktumet att döden berövat oss dem vi älskar. Hur ska man klara sådant? Är det ens möjligt? Hur hanterar man därtill den oro för sin egen förestående död som därigenom påtalat sin ofrånkomliga ankomst?

Nog är bloggvärlden rik och omväxlande! Där kan man hitta vad man själv är intresserad av. Och är man inte intresserad så finns nog det också. Ointressanta bloggar, alltså...

Är den som valts alltid förtroende värd?

Demokratisk jämlikhet är något eftersatt. Slagorden tornar upp sig som moln vilka skymmer det faktum att vi ändå har olika inflytande. Demokratins folkvilja byggd på majoriteter skall också tillförsäkra alla medborgare möjlighet att påverka beslut. Men den möjligheten skiljer sig åt, är olika!

Den som sitter i ett stort partis verkställande utskott och dessutom i 24 bolagsstyrelser tillhör otvetydigt dem som bestämmer. En sådan person har makt, myndighet och ett inflytande bortom det vanliga medborgare kan drömma om. Liknande maktpositioner kan finnas i alla de stora partierna.

Partitillhörighet är ett första steg på vägen till större makt och mer inflytande. Blir man vald till olika beslutförsamlingar, till styrelser och fullmäktigegrupper ökar inflytandet dramatiskt. Samtidigt säger man att partitillhörigheten minskar. Slustatsen blir att allt färre får allt mer att säga till om - visserligen med auktorisation vart fjärde år. Snart är det dags igen. Nästa år är valår. Då får vi många avgöra vilka av de få som är förtroende värda. Alltid något.

Rensa bort dogmer

Frihet, jämlikhet och solidaritet har sina motsvarigheter i Svenska kyrkans lära hävdas ibland. Visst är det en spännande tanke. Svenska kyrkans lära bygger i stort på Luthers 1500-talsreformation och visst är det underbart att det finns grupper i vårt samhälle som faktiskt menar sig kunna finna den franska revolutionens huvudvärden i 1500-talets kristna lära (ja, med den lilla försköningen att broderskap är bortsorterat och utbytt mot solidaritet). De som tänker så utmanas härmed att visa var i kyrkans lära man finner dessa motsvarigheter.

Därtill menar man att folkkyrkan bygger på en bekännelse som är nedärvd. Det är just därför man blir så nyfiken på de läroformuleringar som hyllar värden som frihet, jämlikhet och solidaritet.

Samstämmigheten har under 1900-talet blivit allt tydligare därför att det finns förtroendevalda och präster som har hjälpt till att ordna denna samstämmighet. De har nämligen hjälpt till att frigöra kyrkan från de trossatser som skymde kärleksbudskapet.
Om sådana påståenden är det alldeles tyst, igenknäppt, inlåst. Ingen ifrågasätter, ingen säger emot. Ingen! Hur kan det komma sig?