Idag finns Högskoleverkets granskning av den högre utbildningen i religonsvetenskap och teologi tillgängligt att läsa. Det är högintressant. Ett samlat intryck är att nu är att stordriftens slåttermaskin går fram. Tänk när litteraturvetenskapen och andra humanistiska discipliner bedöms med samma argusögon. Då blir det tunnsått. Här några ifrågasättanden som borde få det att darra i utbildnings- och forskarleden:
Högskoleverket finner anledning att ifrågasätta examensrätterna för:
• huvudområdena religionsvetenskap och teologi, avancerad nivå vid
Göteborgs universitet (masterexamen),
• huvudområdet religionsvetenskap, grundnivå, vid Högskolan i Halmstad
(kandidatexamen),
• huvudområdet religionsvetenskap, grundnivå, vid Högskolan i Jönköping
(kandidatexamen),
• huvudområdet religionsvetenskap, avancerad nivå, vid Karlstads
universitet (magisterexamen och masterexamen),
• huvudområdet religionsvetenskap, grundnivå, vid Linköpings universitet
(kandidatexamen),
• huvudområdena religionsvetenskap och teologi, grundnivå och
avancerad nivå, vid Lunds universitet (kandidatexamen, magisterexamen
och masterexamen),
• huvudområdena religionsvetenskap och teologi, avancerad nivå, vid
Umeå universitet (masterexamen).
Och här kritik mot forskarutbildningar:
Högskoleverket finner anledning att ifrågasätta kvaliteten i följande utbildningar
på forskarnivå:
• religionsvetenskap vid Göteborgs universitet,
• religionsvetenskap vid Karlstads universitet,
• religionsvetenskap vid Linköpings universitet,
• etik, Gamla testamentets exegetik, islamologi, kyrkohistoria,
migrationsvetenskap med religionsvetenskaplig inriktning,
missionsvetenskap med ekumenik, Nya testamentets exegetik, praktisk
teologi, religionsfilosofi, religionspsykologi, religionssociologi och
systematisk teologi vid Lunds universitet,
• religionsvetenskap vid Umeå universitet,
• etik, Gamla testamentets exegetik, kyrkohistoria, kyrkovetenskap,
missionsvetenskap, Nya testamentets exegetik, religionsfilosofi,
religionspsykologi och religionssociologi vid Uppsala universitet.
03 juni 2009
Kyrkan måste bygga ett eget universitet
Svenska kyrkan anklagas för att ha för stort inflytande över det religionsvetenskapliga studiet vid de teologiska fakulteterna. Om det berättartidningar som Dagen och Dagens Nyheter. Högskoleverkerkets granskning av utbildningarna lär inte vara nådig. Men från Lund och Uppsala har man uppfattningen att Svenska kyrkan inte alls styr eller påverkar. Annat kan det ha varit förr, innan den lutherska dominansen bröts bland lärare och professorer.
Tur för Harvard, Oxford och Cambridge att svenska högskoleverket inte har makt över dem. Då skulle kurser ryka och professurer strykas bort med den praktiska ateismens flitiga rödpenna. Ja få universitet skulle få godkänt för sitt religionsvetenskapliga studium med Högskoleverkets krav på mångfaldens neutrala perspektiv och det etno- och genusraster som måste till.
Så här kan Högskoleverket skriva i samband med att man undersökte lärarnas kompetens:På många lärosäten är man medveten om att kunskaper om världsreligionerna och om religionens funktion i olika samhällen ger en värdefull kompetens. Men när man studerar kristendomen sker det i dag oftast inom kurser som bara behandlar den religionen. Studier av andra världsreligioner sker däremot inom ämnet religionshistoria och utan att kristendomen behandlas. Detta bidrar inte till integreringen av olika etniska grupper i det svenska samhället utan risken är att ett redan existerande avstånd grupperna emellan förstärks.
Läser man en kurs i medeltida teologi eller om reformationens kontroversfrågor är det naturligtvis inte relevant att samtidigt studera shintoism eller norröna föreställningar! Eller tvärt om, studerar man Islam i Afrika är inte kristna missionsrörelser i Latinamerika eller Lappmarkens lutherska präster så lätta att integrera.
Kritikerna kanske har rätt ändå, men på ett annat sätt än de avser. Kyrkan kanske inte ska hålla sig kvar vid de sekulära institutionerna. Om kyrkan är så illa sedd av krafter vid fakulteter och på högskoleverket så varför härda ut? Universiteten i Lund och Uppsala är ursprungligen skapelser av kyrkan. Inget verklig hinder finns väl, annat än pengar, arbete och Högskoleverkets nålsöga, som hindrar att kyrkan startar en egen högre utbildning, ja på nytt bygger upp ett eget universitet! Denna gång med filialer på olika håll i landet, nya sociala medier och nätets alla andra kvalitéer gör det fullt möjligt.
Startar man sin egen högre utbildning, sitt eget universitet, på rätt sätt kommer studenter att flockas och akademiska lärare att stå i kö. Dags att tåga ut! Bygg upp ett eget universitet!
Tur för Harvard, Oxford och Cambridge att svenska högskoleverket inte har makt över dem. Då skulle kurser ryka och professurer strykas bort med den praktiska ateismens flitiga rödpenna. Ja få universitet skulle få godkänt för sitt religionsvetenskapliga studium med Högskoleverkets krav på mångfaldens neutrala perspektiv och det etno- och genusraster som måste till.
Så här kan Högskoleverket skriva i samband med att man undersökte lärarnas kompetens:På många lärosäten är man medveten om att kunskaper om världsreligionerna och om religionens funktion i olika samhällen ger en värdefull kompetens. Men när man studerar kristendomen sker det i dag oftast inom kurser som bara behandlar den religionen. Studier av andra världsreligioner sker däremot inom ämnet religionshistoria och utan att kristendomen behandlas. Detta bidrar inte till integreringen av olika etniska grupper i det svenska samhället utan risken är att ett redan existerande avstånd grupperna emellan förstärks.
Läser man en kurs i medeltida teologi eller om reformationens kontroversfrågor är det naturligtvis inte relevant att samtidigt studera shintoism eller norröna föreställningar! Eller tvärt om, studerar man Islam i Afrika är inte kristna missionsrörelser i Latinamerika eller Lappmarkens lutherska präster så lätta att integrera.
Kritikerna kanske har rätt ändå, men på ett annat sätt än de avser. Kyrkan kanske inte ska hålla sig kvar vid de sekulära institutionerna. Om kyrkan är så illa sedd av krafter vid fakulteter och på högskoleverket så varför härda ut? Universiteten i Lund och Uppsala är ursprungligen skapelser av kyrkan. Inget verklig hinder finns väl, annat än pengar, arbete och Högskoleverkets nålsöga, som hindrar att kyrkan startar en egen högre utbildning, ja på nytt bygger upp ett eget universitet! Denna gång med filialer på olika håll i landet, nya sociala medier och nätets alla andra kvalitéer gör det fullt möjligt.
Startar man sin egen högre utbildning, sitt eget universitet, på rätt sätt kommer studenter att flockas och akademiska lärare att stå i kö. Dags att tåga ut! Bygg upp ett eget universitet!
02 juni 2009
Stad och natur i kamp
Kajor som bygger bo i skorstenar är inga roliga vänner. De far med all säkerhet illa. Och när boet inte håller vad det lovar blir det kris. Men sotarna får jobb. och i dessa tider är det inte att förakta. Retsamt utmanar de sin omgivning, orädda och folkvana. Dessutom gillar de varandra och håller koll. De uppträder till och med i stora sällskap! Ornitologerna menar att de främst häckar: I holkar eller ihåliga träd, men även i håligheter den kan finna i byggnader eller i skorstenar. Finns det möjligheter så häckar kajor gärna tillsammans i stora kolonier.
Fiskmåsarna häckar långt från vatten och sjö. De kan också hitta en lockande skorsten. Ibland på taket strax ovan en kollega vars nattsömn blir störd. Inget kan mäta sig med fågelskrin långt innan uppstigning är påbjuden. Som ornitologerna skriver: Vanligaste lätet ett gällt ”ki-ia”. Har även ett skrockande ”kak-kak-kak”. Det ger ringar under ögonen. Och ihållande brus i öronsnäckan.
Natur och stad lever överlappande sina liv. Men man kan undra om det bara är staden som flyttar sina gränser? Det händer att jag blir övertygad om att en naturens rörelse åt andra hållet förebådas av dessa djärva och sturigt envisa fåglar. De är ett slags förtrupp som sonderar terrängen inför nästa manöver. Kampen fortgår.
Fiskmåsarna häckar långt från vatten och sjö. De kan också hitta en lockande skorsten. Ibland på taket strax ovan en kollega vars nattsömn blir störd. Inget kan mäta sig med fågelskrin långt innan uppstigning är påbjuden. Som ornitologerna skriver: Vanligaste lätet ett gällt ”ki-ia”. Har även ett skrockande ”kak-kak-kak”. Det ger ringar under ögonen. Och ihållande brus i öronsnäckan.
Natur och stad lever överlappande sina liv. Men man kan undra om det bara är staden som flyttar sina gränser? Det händer att jag blir övertygad om att en naturens rörelse åt andra hållet förebådas av dessa djärva och sturigt envisa fåglar. De är ett slags förtrupp som sonderar terrängen inför nästa manöver. Kampen fortgår.
01 juni 2009
Ingen mer inblandning hos muslimer och kristna!
Utredaren Erik Amnå har överlämnat sin utredning om imamers utbildning. Klokt och insiktsfullt resonerar han om hur man bör se på frågan om en statlig imamutbildning i Dagens Nyheter. Han skriver: Det råd som jag i dag ger statsrådet Lars Leijonborg är ändå att det bästa vore att inte göra något särskilt i fråga om imamerna (Staten och imamerna. Religion, integration, autonomi, SOU 2009:52). Jag ifrågasätter om en sekulär stat ska gå in och styra en religiös organisation genom ledarutbildning. Enligt vår konstitution ska ju staten iaktta en konfessionell neutralitet även om den också ska förstärka etnisk och religiös särart, vilket den bland annat gör genom stöd till ledarutbildning i religiösa samfund.
Men att ta över och organisera utbildningen vore att auktorisera vissa imamer. Det skulle spä på en frekvent misstänksamhet mot att staten vill disciplinera landets imamer genom utbildning. Det finns även ett kompakt motstånd mot statlig inblandning i konfessionella utbildningsmoment.
Vi bör värna den sekulära staten och dess icke-inbalndning i religiösa samfund och deras angelägenheter. Med Amnå bör man säga nej till en statlig imamutbildning!'
Men med Erik Amnås sätt att reflektera bör man i förlängningen naturligtvis också avvisa de politiska partiernas inblanding i Svenska kyrkans inre angelägenheter. Inte bara staten utan även de politiska partierna bör i det moderna samhället avstå från sådan styrning. Misstänksamheten är hos somliga av oss i stark tillväxt, och den är snart monumental: att partierna vill disciplinera Svenska kyrkan...
Men att ta över och organisera utbildningen vore att auktorisera vissa imamer. Det skulle spä på en frekvent misstänksamhet mot att staten vill disciplinera landets imamer genom utbildning. Det finns även ett kompakt motstånd mot statlig inblandning i konfessionella utbildningsmoment.
Vi bör värna den sekulära staten och dess icke-inbalndning i religiösa samfund och deras angelägenheter. Med Amnå bör man säga nej till en statlig imamutbildning!'
Men med Erik Amnås sätt att reflektera bör man i förlängningen naturligtvis också avvisa de politiska partiernas inblanding i Svenska kyrkans inre angelägenheter. Inte bara staten utan även de politiska partierna bör i det moderna samhället avstå från sådan styrning. Misstänksamheten är hos somliga av oss i stark tillväxt, och den är snart monumental: att partierna vill disciplinera Svenska kyrkan...
Ickenyhet om höginkomsttagare fick stor spridning
Veckans mest överskattade nyhet: Rika bäst på att utnyttja hushållsnära tjänster! Höginkomsttagare utnyttjar denna förmån allra mest! Denna "nyhet" har undersökts av SCB och kablats ut över landet av TT, som här i lokaltidningen Nerikes Allehanda. Var finns den kritiska granskningen? Släpper man igenom vad dumheter som helst? Skärp sig TT!
Det kan väl förskolebarn räkna ut att denna Hushållsnära tjänst är formad för att passa och gynna dem med god ekonomi. Vilka andra kan utnyttja en tjänst som förutsätter att man ska ligga ute med pengar i ett helt år? Man lånar inte gärna för att betala sådana tjänster. Först (!) i efterhand får man tillbaka sina utlägg.
Det vore däremot en första klassens sensation om SCB tagit reda på att: Låginkomsttagare använder hushållsnära tjänster mer än alla andra... Men när det nu är som det är, är det bara som det brukar! Inga nyheter!
Förslag på lika rafflande nyheter: vatten är blött, när det regnar är det inte uppehållsväder, om solen lyser får vi solsken.
Det kan väl förskolebarn räkna ut att denna Hushållsnära tjänst är formad för att passa och gynna dem med god ekonomi. Vilka andra kan utnyttja en tjänst som förutsätter att man ska ligga ute med pengar i ett helt år? Man lånar inte gärna för att betala sådana tjänster. Först (!) i efterhand får man tillbaka sina utlägg.
Det vore däremot en första klassens sensation om SCB tagit reda på att: Låginkomsttagare använder hushållsnära tjänster mer än alla andra... Men när det nu är som det är, är det bara som det brukar! Inga nyheter!
Förslag på lika rafflande nyheter: vatten är blött, när det regnar är det inte uppehållsväder, om solen lyser får vi solsken.
31 maj 2009
Samtal Framåt Natten
Det blev tyst, alldeles för tyst om Per-Arne Axelsson. När han sorterades bort från televionen för att ge plats åt ungdomar hamnade livåskådning och tro på undantag. Ingen har fyllt den nisch som var hans.
Per-Arne Axelssons lågmälda livåskådningsprogram i TV2, med en alldeles egen livåskådningsredaktion i Örebro, lämnar fortfarande ett tomrum efter sig. Här fick författare, filosofer, vetenskapare, kulturarbetare och andra formulera sig med tid för eftertanke. Insiktsfullt och ofta inspirerande och djupt.
De som aldrig sett, och de som vill återknyta bekantskapen, får här en chans att möta PAX (som han också kallades) i ett samtal med filmaren Vilgot Sjöman i Framåt Natten. Så avsätt 21 minuter och låt dig inspireras över ansats, ingång, ton och innehåll
Televisionens arkiv bör innehålla massor av otroliga program där Per-Arne Axelsson var producent. Lyft fram fler! Ge oss chansen att se våra författare och kulturdebattörer i PAX program! Till exempel serien om Hoppets Här, författarsamtal med diktare som Claes Andersson, hans epokgörande film om Mama Barbro svensk missionär i Tanzania och kyrkoskildringen från Folkrepubliken Kina!
Per-Arne Axelssons lågmälda livåskådningsprogram i TV2, med en alldeles egen livåskådningsredaktion i Örebro, lämnar fortfarande ett tomrum efter sig. Här fick författare, filosofer, vetenskapare, kulturarbetare och andra formulera sig med tid för eftertanke. Insiktsfullt och ofta inspirerande och djupt.
De som aldrig sett, och de som vill återknyta bekantskapen, får här en chans att möta PAX (som han också kallades) i ett samtal med filmaren Vilgot Sjöman i Framåt Natten. Så avsätt 21 minuter och låt dig inspireras över ansats, ingång, ton och innehåll
Televisionens arkiv bör innehålla massor av otroliga program där Per-Arne Axelsson var producent. Lyft fram fler! Ge oss chansen att se våra författare och kulturdebattörer i PAX program! Till exempel serien om Hoppets Här, författarsamtal med diktare som Claes Andersson, hans epokgörande film om Mama Barbro svensk missionär i Tanzania och kyrkoskildringen från Folkrepubliken Kina!
Gummiband som skjuter upp avgörandet
Gott om gummiband är det. Somliga texter har man dessutom försett med både livrem och hängslen. Den unga generationen vet inte att så var det i verkligheten för finansminister Gunnar Sträng. Han var en som "played it safe". Till varje pris skulle byxorna sitta uppe.
Men vill man inte vara precis och konkret är det vanligt med formuleringar som kan böjas och vändas åt alla möjliga håll. Tolkningsöppna. Debattinbjudande.
Här några vanliga gummiband:
om så är möjligt. Vilket betyder att det kan vara hur om helst. När det är möjligt är en bedömningsfråga och därför lämnas allt öppet.
när det är relevant. Relevansen är uppenbarligen något man kan diskutera. Allt hålls öppet.
om situationen kräver det. En situation har svårt att ställa krav. Allt står öppet.
om tillfälle ges. Samma som ovan.
som Jesus skulle ha gjort. Vilket man ju inte med så stor säkerhet kan veta. Öppet alltså.
ska följa våra grundläggande värderingar. Ofta kommer värderingar i konflikt och värden kan strida mot varandra. Öppanar för olika handlingar och lösningar.
som kyrkans lära föreskriver. Om detta är vi idag sällan överrens.
i enlighet med partiets tradition. Just det en tradition kan rymma det mesta. Öppet alltså.
om kärleken får råda. Men vem avgör hur det blir om kärleken får råda? Öppnar för olika lösningar.
i överrensstämmelse med Luthers lära om de två regementena. Så kan man tänka om vi hade levt i Luthers tid. Men idag nästan 500 år senare och i ett avkristnat samhälle är det inte lika givet.öppet för tolkning och diksussion, rent av ett gräl.
Men vill man inte vara precis och konkret är det vanligt med formuleringar som kan böjas och vändas åt alla möjliga håll. Tolkningsöppna. Debattinbjudande.
Här några vanliga gummiband:
om så är möjligt. Vilket betyder att det kan vara hur om helst. När det är möjligt är en bedömningsfråga och därför lämnas allt öppet.
när det är relevant. Relevansen är uppenbarligen något man kan diskutera. Allt hålls öppet.
om situationen kräver det. En situation har svårt att ställa krav. Allt står öppet.
om tillfälle ges. Samma som ovan.
som Jesus skulle ha gjort. Vilket man ju inte med så stor säkerhet kan veta. Öppet alltså.
ska följa våra grundläggande värderingar. Ofta kommer värderingar i konflikt och värden kan strida mot varandra. Öppanar för olika handlingar och lösningar.
som kyrkans lära föreskriver. Om detta är vi idag sällan överrens.
i enlighet med partiets tradition. Just det en tradition kan rymma det mesta. Öppet alltså.
om kärleken får råda. Men vem avgör hur det blir om kärleken får råda? Öppnar för olika lösningar.
i överrensstämmelse med Luthers lära om de två regementena. Så kan man tänka om vi hade levt i Luthers tid. Men idag nästan 500 år senare och i ett avkristnat samhälle är det inte lika givet.öppet för tolkning och diksussion, rent av ett gräl.
Kyrkan leds runt, hårt hållen i grimman
Pingsthelg, men inte så många bröllop---? Är Pingsten på tillbakagång? Är den Helige Andes dag nedmonterad? Avskaffandet av Annandag Pingst var inte ett bidrag att stärka eller höja betydelsen. Denna helg som handlar om kommunikationens möjligheter, den borde media och politiker egentligen älska.
Det var då som språkförbistringen i samband med byggandet av Babels torn slutgiltigt upphävdes. Och till kommunikationsportalen framför alla andra utsågs FÖRSAMLINGEN. Det finns alltså mer att upptäcka när det gäller den förtalade och underskattade kristna gemenskapen
Sådant passar förstås inte sekuariseringsivrarna som tror att religion enbart hör hemma hemma och gör bort sig borta. De som inte begriper att religon tillhandahåller mönster, mening och sammanhang. De som inte begriper att religion kommit för att stanna. Och går det åt något håll i världen så är det inte i sekulariseringens riktning. Undersök tredje världen så får man besked. Och Sverige har ju alltid påstått sig gilla tredje världen (men det gäller väl bara så länge vi tror oss vara mer avancerade och bättre).
Religion och tro hör hemma på den offentliga arenan, även i ett postmodernistiskt sammhälle som det vi finner i den värderingsmässigt udda nordiska kontexten. Andra övertygelser kommer inte att låta sig hunsas som Svenska kyrkan. De lär inte som kyrkan låta riksdag och regering trä på dem grimman för att ledas runt i manegen dit politiken vill!
Det var då som språkförbistringen i samband med byggandet av Babels torn slutgiltigt upphävdes. Och till kommunikationsportalen framför alla andra utsågs FÖRSAMLINGEN. Det finns alltså mer att upptäcka när det gäller den förtalade och underskattade kristna gemenskapen
Sådant passar förstås inte sekuariseringsivrarna som tror att religion enbart hör hemma hemma och gör bort sig borta. De som inte begriper att religon tillhandahåller mönster, mening och sammanhang. De som inte begriper att religion kommit för att stanna. Och går det åt något håll i världen så är det inte i sekulariseringens riktning. Undersök tredje världen så får man besked. Och Sverige har ju alltid påstått sig gilla tredje världen (men det gäller väl bara så länge vi tror oss vara mer avancerade och bättre).
Religion och tro hör hemma på den offentliga arenan, även i ett postmodernistiskt sammhälle som det vi finner i den värderingsmässigt udda nordiska kontexten. Andra övertygelser kommer inte att låta sig hunsas som Svenska kyrkan. De lär inte som kyrkan låta riksdag och regering trä på dem grimman för att ledas runt i manegen dit politiken vill!
30 maj 2009
Är ja vad det ser ut att vara?
Svenska kyrkan är en underbar organisation. Där står samtalet högt i kurs. Vi hyllar det enskilda samtalet, det som vi också kallar själavård. Men inte nöjer vi oss med det. Inte! Vi fortsätter samtalet länge och väl. Så ihärdigt och så ofta att enstaka, och nyblivet perifera, röster dristar sig att ifrågasätta meningen med allt detta prat. Ordets kris...
Jag har hört sägas att heltidsanställda kan använda upp till 50 % och mer av sin tjänst för att samtalet i stormöten, i planeringsgrupper, i arbetsgrupper, i smärre projekt och i sin egen verksamhet inte ska tystna. Och målmedvetet planerar man och följer upp. Kommunalt anställda gnisslar tänder över hur olika villkoren kan vara. Där i kommunerna tvingas man spara. Man måste desutom spara pratett till under sina raster. Under dagarna finns ingen tid, man jobbar med brukarna 80-90 % av tiden. Och barnomsorgens personal har grupptid mest hela tiden.
Men en bokreligion behöver förstås avsätta mycket tid för orden, för kommunikationen och för dialogen. Ändå är vi inte nöjda. Vi satsar också rejält med tid att prata OM varandra och andra. Förmodligen inspirerade av uppmaningen att göra för andra det vi vill de skall göra för oss. Vi talar kritiskt om andra för att de ska kritisera andra än oss. Ja är ja och nej är nja och tja är ha och tjohej!
Jag har hört sägas att heltidsanställda kan använda upp till 50 % och mer av sin tjänst för att samtalet i stormöten, i planeringsgrupper, i arbetsgrupper, i smärre projekt och i sin egen verksamhet inte ska tystna. Och målmedvetet planerar man och följer upp. Kommunalt anställda gnisslar tänder över hur olika villkoren kan vara. Där i kommunerna tvingas man spara. Man måste desutom spara pratett till under sina raster. Under dagarna finns ingen tid, man jobbar med brukarna 80-90 % av tiden. Och barnomsorgens personal har grupptid mest hela tiden.
Men en bokreligion behöver förstås avsätta mycket tid för orden, för kommunikationen och för dialogen. Ändå är vi inte nöjda. Vi satsar också rejält med tid att prata OM varandra och andra. Förmodligen inspirerade av uppmaningen att göra för andra det vi vill de skall göra för oss. Vi talar kritiskt om andra för att de ska kritisera andra än oss. Ja är ja och nej är nja och tja är ha och tjohej!
29 maj 2009
Ibland måste man ge sig
Upp med vita flaggan. Vifta rejält. Kapitulation på gång. Jag ger upp. Inför detta måste jag bara ge mig - oförbehållsamt. I surrender! Ich kapitulire!
Visst måste man ibland ge sig. Saker utvecklas och något nytt ger mervärde. Även om det kan tyckas vara onödigt som trendigt och flashigt. Effektsökeriet kan hanteras på ett sådant sätt att det ändå förmår sätta fokus på det som är viktigt.
Emanuel Karlsten har vågat gå hela vägen med tidningen Dagen på nätet och länkar vidare till andra medier på ett föredömligt sätt. Man utnyttjar föredömligt några av mediets sociala och kunskapsstimulerande möjligheter. Och det trendiga nya är den presentation på engelska av svenskspåkiga Dagen.se som han bjudit några webb- och tidningsredaktörer på.
Snyggt! Proffsigt och intressant även för den som bara läser innantill. Verkligen lärorikt och tankeväckande. Så titta på Emanuel Karlstens och Dagens spännande presentation HÄR och klicka på open. Där öppnar sig snygga lösningar med dolda och undangömda texter. Instrumentet, programvaran, den heter Prezi. Den använder inzoomningar och fungerar som en form av mindmapping. Några år framöver lär den kunna ge kickar även i konfirmandarbetet! Tänk vilka snygga lektioner/presentationer man nu kan erbjuda!
Vill man använda mindmapping-software finns det flera andra program och varumärken att välja mellan. Pröva SmartDraw eller MatchWare (eller kanske Visual Mind). Vi som tog intryck av mindmappingtekniken tidigt, redan på 70-talet, minns hur man kunde göra en karta och hålla ny ordning på tankegångar. ett enda bild kunde rymma flera föreläsningar...
Undersök själv och lär Dig samtidigt ett och annat om hur sociala medier krokar i och utnyttjar andras förmågor. Vad månde bliva av Dagen.se om det fortsätter på detta viset? Man lär inte stanna på fjärde plats (något man får förklarat om man ser Dagens presentation)!
Visst måste man ibland ge sig. Saker utvecklas och något nytt ger mervärde. Även om det kan tyckas vara onödigt som trendigt och flashigt. Effektsökeriet kan hanteras på ett sådant sätt att det ändå förmår sätta fokus på det som är viktigt.
Emanuel Karlsten har vågat gå hela vägen med tidningen Dagen på nätet och länkar vidare till andra medier på ett föredömligt sätt. Man utnyttjar föredömligt några av mediets sociala och kunskapsstimulerande möjligheter. Och det trendiga nya är den presentation på engelska av svenskspåkiga Dagen.se som han bjudit några webb- och tidningsredaktörer på.
Snyggt! Proffsigt och intressant även för den som bara läser innantill. Verkligen lärorikt och tankeväckande. Så titta på Emanuel Karlstens och Dagens spännande presentation HÄR och klicka på open. Där öppnar sig snygga lösningar med dolda och undangömda texter. Instrumentet, programvaran, den heter Prezi. Den använder inzoomningar och fungerar som en form av mindmapping. Några år framöver lär den kunna ge kickar även i konfirmandarbetet! Tänk vilka snygga lektioner/presentationer man nu kan erbjuda!
Vill man använda mindmapping-software finns det flera andra program och varumärken att välja mellan. Pröva SmartDraw eller MatchWare (eller kanske Visual Mind). Vi som tog intryck av mindmappingtekniken tidigt, redan på 70-talet, minns hur man kunde göra en karta och hålla ny ordning på tankegångar. ett enda bild kunde rymma flera föreläsningar...
Undersök själv och lär Dig samtidigt ett och annat om hur sociala medier krokar i och utnyttjar andras förmågor. Vad månde bliva av Dagen.se om det fortsätter på detta viset? Man lär inte stanna på fjärde plats (något man får förklarat om man ser Dagens presentation)!
Tid att köra spaden i jorden
Nu finns det mycket att tänka på. Inte på det som vanligtvis ventileras på denna stillsamma sida. Nej nyss återvunnen frihet väcker frågor om hur tiden bäst ska nyttjas. Flera veckor per år finns nu till förfogande. Vad gör man då? En fråga för envar. Till vad ska tiden, vår tid, nyttjas?
Ibland föser omständigheterna oss människor in i situationer som blir svåröverskådliga och obegripliga. När man kommer ut på andra sidan blir det tid för reflektion. En lärdom: principer är kraftfulla instrument särskilt om man äger, eller som av en tillfällighet skulle sakna, de egenskaper principen hävdar. Och rättvisan sedan, nog är den en hävstång som bänder bort allt möjligt betraktat som gammal bråte.
Sanningen är väl att i de flesta sammanhang är det både lite si och lite så, och inte sällan på ett ganska fint och gott sätt. Och det är väl just där man borde använda tiden. Köra spaden i jorden och odla i den alldeles lokala myllan.
Ibland föser omständigheterna oss människor in i situationer som blir svåröverskådliga och obegripliga. När man kommer ut på andra sidan blir det tid för reflektion. En lärdom: principer är kraftfulla instrument särskilt om man äger, eller som av en tillfällighet skulle sakna, de egenskaper principen hävdar. Och rättvisan sedan, nog är den en hävstång som bänder bort allt möjligt betraktat som gammal bråte.
Sanningen är väl att i de flesta sammanhang är det både lite si och lite så, och inte sällan på ett ganska fint och gott sätt. Och det är väl just där man borde använda tiden. Köra spaden i jorden och odla i den alldeles lokala myllan.
25 maj 2009
Världen får vänta - vi pratar med varandra
Hjälparen skall sändas, löd budskapet i söndags. Jo, man tackar och känner glädje! Det är inte en minut för tidigt, eller säger man för sent? En Hjälpare tycks inte bara jag utan många behöva. Kanske inte det som Hjälparen utlovad i Nya Testamentet var tänkt som, men i alla fall...
En verklig hjälpreda skulle kunna leda oss att ta itu med våra kyrkliga kalendrar. Ja, inte med kyrkoåret just, utan med våra personliga almanackor. Svartklottrade, överfulla av möten, bodgetmöten, projekt, deadlines då saker skulle varit avklarade. Tidsandan! Ja inte många tycks hinna hämta andan.
Help, sjöng The Beatles, med insikt om att man kan behöva luta sig mot andras förmågor och kompetenser.
Help! I need somebody
Help! not just anybody
Help! you know I need someone
Help!
Help me if you can I’m feeling down
And I do appreciate you being round
Help me get my feet back on the ground
Won’t you please please help me?
Jag har vänner som klagar på att alla deras goda föresatser att begränsa mötena har kommit på skam. Det är som med det papperslösa samhället. Vi gör fler dokument på papper idag eftersom de är lättare att framställa. Och ju bättre hjälpmedel som uppfinns desto mer ökar vi kapaciteten. Trots att det är svårt att få till tider för möten, står de högt i kurs.
Vi lägger till mer papper, fler rapporter och fler sammanträden och planeringstillfällen. Vi är strängt upptagna. Vi pratar ju med varandra. Världen får vänta.
Varje ny grej blir som en tilläggstjänst. Som med medier. Inget tycks försvinna eller läggas ned. Vi adderar en sak till och ett möte därtill.
Tacka vet jag rödpennor! Med dem kan bockar sättas i kanten och de kan utradera omöjliga planer. Så jag köper ett tjog och ger åt mina upptagna kamrater. Och illusionen uppstår att jag minsann vet hur man gör. Fiffigt!
En verklig hjälpreda skulle kunna leda oss att ta itu med våra kyrkliga kalendrar. Ja, inte med kyrkoåret just, utan med våra personliga almanackor. Svartklottrade, överfulla av möten, bodgetmöten, projekt, deadlines då saker skulle varit avklarade. Tidsandan! Ja inte många tycks hinna hämta andan.
Help, sjöng The Beatles, med insikt om att man kan behöva luta sig mot andras förmågor och kompetenser.
Help! I need somebody
Help! not just anybody
Help! you know I need someone
Help!
Help me if you can I’m feeling down
And I do appreciate you being round
Help me get my feet back on the ground
Won’t you please please help me?
Jag har vänner som klagar på att alla deras goda föresatser att begränsa mötena har kommit på skam. Det är som med det papperslösa samhället. Vi gör fler dokument på papper idag eftersom de är lättare att framställa. Och ju bättre hjälpmedel som uppfinns desto mer ökar vi kapaciteten. Trots att det är svårt att få till tider för möten, står de högt i kurs.
Vi lägger till mer papper, fler rapporter och fler sammanträden och planeringstillfällen. Vi är strängt upptagna. Vi pratar ju med varandra. Världen får vänta.
Varje ny grej blir som en tilläggstjänst. Som med medier. Inget tycks försvinna eller läggas ned. Vi adderar en sak till och ett möte därtill.
Tacka vet jag rödpennor! Med dem kan bockar sättas i kanten och de kan utradera omöjliga planer. Så jag köper ett tjog och ger åt mina upptagna kamrater. Och illusionen uppstår att jag minsann vet hur man gör. Fiffigt!
22 maj 2009
Pirater och konst
Pirater är förstasidesstoff ännu ett tag. Nu beroende på Europavalet. Men i Chicago är piraterna något man går på museum för att lära känna. Man kan t ex skicka piratvykort med Jolly Roger. Så sända gärna en hälsning i dessa piraternas nya tidevarv. Om utställningen på Field Museum annonserades i Chicago Tribune och därför hittade jag dit.
Och när vi ändå är i Chicago på nätbesök så nog är Konstmuseet, The Art Institute of Chicago Museum, ett av världens förnämsta, värt ett (eller två eller tre eller...) besök!
Under ett år (1966) i min tidiga ungdom stod detta museum som ett utflyktsmål av högsta prioritet. Från South Holland, Illinois, reste vi downtown för utställningar, baseball och American Football. Var och varannan vecka gick färden till Chicago och alltså även till the Art Institute! Nu har man konstruerat en helt ny byggnation för modern konst. Den som gillar snabba ryck kan med viss suddig blick se hur byggnaden reser sig. Youtube tillhandahåller visningen:
Och håller vi ändå på så nog borde det sista tipset gälla en annan storartad utställare i USA: The Smithsonian Institution. Hälsa på där - ofta. Mycket att se och lära finns där! Jag lovar....
Och när vi ändå är i Chicago på nätbesök så nog är Konstmuseet, The Art Institute of Chicago Museum, ett av världens förnämsta, värt ett (eller två eller tre eller...) besök!
Under ett år (1966) i min tidiga ungdom stod detta museum som ett utflyktsmål av högsta prioritet. Från South Holland, Illinois, reste vi downtown för utställningar, baseball och American Football. Var och varannan vecka gick färden till Chicago och alltså även till the Art Institute! Nu har man konstruerat en helt ny byggnation för modern konst. Den som gillar snabba ryck kan med viss suddig blick se hur byggnaden reser sig. Youtube tillhandahåller visningen:
Och håller vi ändå på så nog borde det sista tipset gälla en annan storartad utställare i USA: The Smithsonian Institution. Hälsa på där - ofta. Mycket att se och lära finns där! Jag lovar....
21 maj 2009
Såsom vi dagligen överger varandra
Citat ur en ny predikan (Kristi Himmelfärdsdag) på ordrik:
Den Nicenska trosbekännelsen låter Jesus först stiga ner från himlen. Och när han stigit upp till himlen betyder det att han återtagit sin ursprungliga plats, sin roll, återvänt till den gemenskap vi kallar Gud, Fader, Son och Ande. Men en dag skall han återvända. Därifrån igenkommande i härlighet, bekänner vi. Och den Apostoliska bekännelsen låter också Jesus stiga ner. Men här gäller nederstigandet dödsriket.
Himmelsfärden har givit näring åt föreställningar om en avlägsen Gud. Om en frånvarande Gud. En Gud som inte längre angår oss. En död Gud. All brist på engagerad närvaro i vår tid, i familjer de frånvarande fäderna, i samhällets utkanter obefintliga nätverk, för de sjuka och fattiga en obarmhärtig tillvaro… Allt sådant tycks bekräfta en sida av himmelsfärden. Kristus överger oss. Lämnar oss såsom vi dagligen överger varandra.
Förflyttningarna markerar förändringar. Och när språket inte räcker till blir det bilder. Om vi sitter som fångar hos den västerländska filosofin som tror sig kunna fatta och förstå allt - blir himmelsfärden ännu ett tecken på religion som vidskeplighet. Men vi behöver bilder som hjälper oss att hantera gåvan av liv. Och den stora frånvaron som döden utgör. De vi är mest fästa vid rycks ifrån oss. Som när Jesus lämnar sina lärjungar. Himmelsfärden visar att vi inte äger varandra, att till livet hör att vi måste skiljas. Men hoppet om återförening består. Jag skall komma tillbaka, är hans budskap. Och vi är faktiskt inte svikna, vi får Anden, Hjälparen, en nynära relation.
I himmelfärdsberättelsens riktning upp går Jesus från förnedring till upphöjdhet, från det fattbara till det ofattbara, från det synliga till det osynliga, från det mänskliga till det gudomliga. Nu står han över våra mänskliga begränsningar. Jesus är hos Gud, på Faderns högra sida. I honom är människan på ett sätt redan där, men ännu inte helt och fullt! Vi är inte framme, inte än.
Den Nicenska trosbekännelsen låter Jesus först stiga ner från himlen. Och när han stigit upp till himlen betyder det att han återtagit sin ursprungliga plats, sin roll, återvänt till den gemenskap vi kallar Gud, Fader, Son och Ande. Men en dag skall han återvända. Därifrån igenkommande i härlighet, bekänner vi. Och den Apostoliska bekännelsen låter också Jesus stiga ner. Men här gäller nederstigandet dödsriket.
Himmelsfärden har givit näring åt föreställningar om en avlägsen Gud. Om en frånvarande Gud. En Gud som inte längre angår oss. En död Gud. All brist på engagerad närvaro i vår tid, i familjer de frånvarande fäderna, i samhällets utkanter obefintliga nätverk, för de sjuka och fattiga en obarmhärtig tillvaro… Allt sådant tycks bekräfta en sida av himmelsfärden. Kristus överger oss. Lämnar oss såsom vi dagligen överger varandra.
Förflyttningarna markerar förändringar. Och när språket inte räcker till blir det bilder. Om vi sitter som fångar hos den västerländska filosofin som tror sig kunna fatta och förstå allt - blir himmelsfärden ännu ett tecken på religion som vidskeplighet. Men vi behöver bilder som hjälper oss att hantera gåvan av liv. Och den stora frånvaron som döden utgör. De vi är mest fästa vid rycks ifrån oss. Som när Jesus lämnar sina lärjungar. Himmelsfärden visar att vi inte äger varandra, att till livet hör att vi måste skiljas. Men hoppet om återförening består. Jag skall komma tillbaka, är hans budskap. Och vi är faktiskt inte svikna, vi får Anden, Hjälparen, en nynära relation.
I himmelfärdsberättelsens riktning upp går Jesus från förnedring till upphöjdhet, från det fattbara till det ofattbara, från det synliga till det osynliga, från det mänskliga till det gudomliga. Nu står han över våra mänskliga begränsningar. Jesus är hos Gud, på Faderns högra sida. I honom är människan på ett sätt redan där, men ännu inte helt och fullt! Vi är inte framme, inte än.
20 maj 2009
Spotify till alla
I Journalisten läser jag om att Ystads Allehanda blir först med att länka sin musikrecensioner till Spotify där läsaren kan höra det som recenseras! Lysande idé naturligtvis! Medierna kopplar samman sig och upplysningsvärdet och den upplevda effekten multipliceras.
Spotify förresten. Där behöver man bli inbjuden - men möjlighet till provlyssning finns! Musik blir ett mervärde. Något som verkar breda ut sig. Bredbandsbolaget tror jag det är som erbjuder sina kunder en musikdatabas av otrolig omfattning. Till och med den gamle protestsångaren Phil Ochs fanns med i stor mängd! Och den som hört hans antimilitaristiska visa I aint marching anymore glömmer det aldrig.
Spotify förresten. Där behöver man bli inbjuden - men möjlighet till provlyssning finns! Musik blir ett mervärde. Något som verkar breda ut sig. Bredbandsbolaget tror jag det är som erbjuder sina kunder en musikdatabas av otrolig omfattning. Till och med den gamle protestsångaren Phil Ochs fanns med i stor mängd! Och den som hört hans antimilitaristiska visa I aint marching anymore glömmer det aldrig.
18 maj 2009
Nyheter flödar i mobilerna
En ny mobilsajt har sett dagens ljus. Det är tidningen Dagen som fortsätter att spänna de digitala musklerna. Och de bjuder oss andra att titta in för att se resultatet.
Emanuel Karlsten som är redaktör för Dagen på nätet berättar på sin blogg om hur man på några timmar fick till sin nya mobiltjänst - där man kortfattat i notisform får nyhetsflödet sorterat i olika kategorier. Och han tipsar andra om hur man gör. Här finns ingen rädsla för konkurrensen. Ju fler som vågar desto bättre tycks man tänka.
Det är enkelt, förtjänstfullt och bra. Skönt att Dagen inte ligger still och bevakande väntar utan att man med aktiv förnyelse ger sig i kast med det tekniken kan erbjuda. Det är märkbar skillnad på attityd förr och nu. Världen skrämmer inte på samma sätt.
De stora drakarna har teknik och ekonomi att tidigt erbjuda nya tjänster. Dagen har inte deras resurser att vara tidigast och först - men de ger sig inte utan ökar sitt sortiment efterhand.
Och vad kan man få veta? Att Caroline af Ugglas ber innan hon somnar - något Dagen läst i DN. Man får läsa om Olle Carlsson välkomnandes som kyrkoherde i Katarina kyrka och om att EFK planerar att avsäga sig vigselrätten, fast inte just nu. Så småningom kan ju denna tjänst leda till att man också behöver vässa sina nyhetsklor ännu mer - så att man får fler "egna" nyheter som kan motiver att använda just dagens mobiltjänst. Men en lyckosam start, måste jag säga!
Emanuel Karlsten som är redaktör för Dagen på nätet berättar på sin blogg om hur man på några timmar fick till sin nya mobiltjänst - där man kortfattat i notisform får nyhetsflödet sorterat i olika kategorier. Och han tipsar andra om hur man gör. Här finns ingen rädsla för konkurrensen. Ju fler som vågar desto bättre tycks man tänka.
Det är enkelt, förtjänstfullt och bra. Skönt att Dagen inte ligger still och bevakande väntar utan att man med aktiv förnyelse ger sig i kast med det tekniken kan erbjuda. Det är märkbar skillnad på attityd förr och nu. Världen skrämmer inte på samma sätt.
De stora drakarna har teknik och ekonomi att tidigt erbjuda nya tjänster. Dagen har inte deras resurser att vara tidigast och först - men de ger sig inte utan ökar sitt sortiment efterhand.
Och vad kan man få veta? Att Caroline af Ugglas ber innan hon somnar - något Dagen läst i DN. Man får läsa om Olle Carlsson välkomnandes som kyrkoherde i Katarina kyrka och om att EFK planerar att avsäga sig vigselrätten, fast inte just nu. Så småningom kan ju denna tjänst leda till att man också behöver vässa sina nyhetsklor ännu mer - så att man får fler "egna" nyheter som kan motiver att använda just dagens mobiltjänst. Men en lyckosam start, måste jag säga!
16 maj 2009
Dagens dikt
Från trosviss:
Barnkören
Mitt i en mening
hämtades luften från
väntrummet nära näsan.
Någon drog i strumpor som
kärvänligt kliade sig
mot benen.
Vinkning mot tredje bänk
familjens plats
och storögon på de äldsta,
solisterna.
Spänningen tog osynliga grepp.
Grottgäspning
bände loss fingrar.
När pauserna tog igen sig
sjöng barnkören Gloria.
I mellanrum med stämmor.
Sångens röster sotar utan en aning
igenslammade kanaler.
Ögon fylls av samband
när allt är
som ska vara…
Förunderligt värmd.
Barnkören
Mitt i en mening
hämtades luften från
väntrummet nära näsan.
Någon drog i strumpor som
kärvänligt kliade sig
mot benen.
Vinkning mot tredje bänk
familjens plats
och storögon på de äldsta,
solisterna.
Spänningen tog osynliga grepp.
Grottgäspning
bände loss fingrar.
När pauserna tog igen sig
sjöng barnkören Gloria.
I mellanrum med stämmor.
Sångens röster sotar utan en aning
igenslammade kanaler.
Ögon fylls av samband
när allt är
som ska vara…
Förunderligt värmd.
Att sitta sig till stillhet
Öva sin känslighet för det som ligger bortom sinnenas vanliga perception - är det möjligt? Ska man tro många olika andliga traditioners övningar så är det inte bara möjligt utan nödvändigt. Ett värn mot att världen ockuperar sinnena. Omvärlden så som den ter sig vid första ögonkastet är inte omedelbart fattbar den heller. Vi behöver förförståelse, begrepp och mönster såväl som perspektiv. Till trons förförståelse är att allt finns till genom Gud och i Gud. Men världens och egen ondska skulle ju då "smitta" och på något sätt upphäva Guds godhet. Ändå tröstar det att föreställa sig Gud som omslutande allt. Det kans säkert vara så utan att allt har Gud som svar. Ondskefrågan brukar ju teologin parera genom att hänvisa till den fria viljans förmåga till att göra ont och fördärva det goda. För min egen del behöver jag öva att bli stilla. Allt rusar bara på. Att bara sitta sig till stillhet och återvinna andningens frigörande verkan öppnar inre slussar. Tanken får frihet från allt tyckande för en stund. Värdeomdömen sjunker undan. Och närvaron uppfyller mig. Tacksamhet. Kontemplation, objektslös meditation eller bön? Javisst.
Om Svenska kyrkan inte vårdar sig om detta arv blir den snart hemlös. Den drabbas av föreställningar om att vi förfogar över arvet. Att vi kan lägga till och dra ifrån det som passar oss eller en nödtorftig majoritet. Tidsandan är en trolös kamrat. Den öser inte ur de källor av levande vatten som vi från första början erbjudits.
Inre sekularisering lever av att våra egna behov, ibland förklädda till omsorg om andra, avgör vad som går an. Vi uttrycker oss själva, allt mer glömska om lyssnadets, lärandets, efterföljelsens och övningens väg. Pilgrimsvandringens led är inte utstakad av oss.
Om Svenska kyrkan inte vårdar sig om detta arv blir den snart hemlös. Den drabbas av föreställningar om att vi förfogar över arvet. Att vi kan lägga till och dra ifrån det som passar oss eller en nödtorftig majoritet. Tidsandan är en trolös kamrat. Den öser inte ur de källor av levande vatten som vi från första början erbjudits.
Inre sekularisering lever av att våra egna behov, ibland förklädda till omsorg om andra, avgör vad som går an. Vi uttrycker oss själva, allt mer glömska om lyssnadets, lärandets, efterföljelsens och övningens väg. Pilgrimsvandringens led är inte utstakad av oss.
15 maj 2009
Stavelsestava på gammalt vis...
Tacka vet jag Hablingbo!
Min salig mor stavade på ett gammeldags sätt. Jag minns hennes gotländska sjungande idiom när hon i en enda lång ramsa med små dift- och triftonger fick orden att dansa och leva. Stavning är ju en särskild konst och inte är det just min starkaste gren. Men plötsligt blev det lustfyllt och rytmiskt.
På nätet kan man hitta en och annan kommentar om läsinlärning. Här finns en mer historisk sådan... Och här finns ett särskilt program. Och många har upptäckt stavelsernas betydelse som byggstenar i språk och läsning.
Häromkvällen lekte jag med ett antal frivilliga/medarbetare/volontärer med denna stavnings- och stavelsemetod. Och för alltid har mor Igge gjort Hablingbo på Gotland till något mycket speciellt.
Bokstav för bokstav i en stavelse fogas till nästa stavelse, sammanbundet med ordet säga. Och så fortsätter det bokstav för bokstav, stavelse för stavelse:
H, a, b, säga Hab,
l, i, n g säga ling,
b, o säga bo.
Säga Hab,
säga ling,
säga bo,
säga Hablingbo.
På nätet kan man hitta en och annan kommentar om läsinlärning. Här finns en mer historisk sådan... Och här finns ett särskilt program. Och många har upptäckt stavelsernas betydelse som byggstenar i språk och läsning.
Häromkvällen lekte jag med ett antal frivilliga/medarbetare/volontärer med denna stavnings- och stavelsemetod. Och för alltid har mor Igge gjort Hablingbo på Gotland till något mycket speciellt.
Bokstav för bokstav i en stavelse fogas till nästa stavelse, sammanbundet med ordet säga. Och så fortsätter det bokstav för bokstav, stavelse för stavelse:
H, a, b, säga Hab,
l, i, n g säga ling,
b, o säga bo.
Säga Hab,
säga ling,
säga bo,
säga Hablingbo.
14 maj 2009
Purcell i Örebro
Henry Purcell hyllades och 350-årsminnet av hans födelse högtidlighölls vid en konsert i Örebro Olaus Petri kyrka den 10 maj kl 18.00. Dirigent var Mats Bertilsson och Drottningholms Barockensemble medverkade. Bland annat framförde Funeral Sentences (Man that is born of a Woman eller In the midst of Life) ett exempel på Full Anthems som Purcell komponerade.
Under kvällen framfördes också Te Deum & Jubilate Deo för solister, kör, två trumpeter och stränginstrument komponerad till S:t Cecilias Feast 1694. Verket trycktes redan 1697 och kom ut i nya upplaga under 1700-talet.
Av någon outgrundlig anledning recenserades denna otroliga konsert inte i Nerikes Allehanda trots ett flertal inbjudningar. Vi får väl tro att det var ett force majeure som hindrade tidningens närvaro, t ex orkan, blixtnedslag, tät dimma.
Vi som var där fick lyssna till Vocalis och ungdomskören OPQ i ett framförande med sin nye dirigent Mats Bertilsson som rätteligen borde ha sprängfyllt kyrkan! Strålande och fantastiskt. Dessvärre gör ljudinspelningen på Youtube inte rättvisa åt den tonsäkerthet och briljans med vilken man levandegjorde engelsk barock när den är som bäst. Detta är musik som bland annat med Jesaja ropar sitt Helig, helig, helig! Och det sker med känsla och inlevelse.
Under kvällen framfördes också Te Deum & Jubilate Deo för solister, kör, två trumpeter och stränginstrument komponerad till S:t Cecilias Feast 1694. Verket trycktes redan 1697 och kom ut i nya upplaga under 1700-talet.
Av någon outgrundlig anledning recenserades denna otroliga konsert inte i Nerikes Allehanda trots ett flertal inbjudningar. Vi får väl tro att det var ett force majeure som hindrade tidningens närvaro, t ex orkan, blixtnedslag, tät dimma.
Vi som var där fick lyssna till Vocalis och ungdomskören OPQ i ett framförande med sin nye dirigent Mats Bertilsson som rätteligen borde ha sprängfyllt kyrkan! Strålande och fantastiskt. Dessvärre gör ljudinspelningen på Youtube inte rättvisa åt den tonsäkerthet och briljans med vilken man levandegjorde engelsk barock när den är som bäst. Detta är musik som bland annat med Jesaja ropar sitt Helig, helig, helig! Och det sker med känsla och inlevelse.
Engagemanget rasar i höjden
Var på frivilligfest igår kväll. För att ibland förstå att vi alla hänger ihop möts människor som genom sina insatser är med och bygger församling. Frivilliga medarbetare gillar inte alla att bli kallade. Medarbetare är ett alternativ.
Volontärer föredras och förordas av många idag. Men volontärer har samtidigt blivit benämningen på dem som en längre tid reser till annan ort och gör en insats. Vi har under många år i församlingsarbetet hos oss haft ungdomsvolontärer från Tyskland. De har satsat och avsatt mycket tid och kraft på sin insats hos oss. Kanske kan alla dessa som ger massor av tid och de som engagerar sig på fritiden eller i någon annan mer begränsad form ändå samsas och rymmas i ordet volontär...
Jag påminde vid festen igår om att sammansättningen av fri och villig är två positiva begrepp. De förstärke varandra. Motvillig är en annan kombination, ett minus och ett plus, att vara mot och villig. Mot tar över det villiga och skapar verkligen en känsla av motstånd.
Hur man kombinerar spelar stor roll. Hemskt bra ger en antydan om hur viktig kontraster är för det man vill säga. Har man förskräckligt roligt då är det mycket mer än bara vanligt mys och kul. Och det hade vi på vår feste för och med frivilliga till-mötes-gående volontärer. Kontrasten betyder verkligen något avgörande. Döbra! Jätteliten. Engagemanget rasar i höjden, en kväll som denna!
Volontärer föredras och förordas av många idag. Men volontärer har samtidigt blivit benämningen på dem som en längre tid reser till annan ort och gör en insats. Vi har under många år i församlingsarbetet hos oss haft ungdomsvolontärer från Tyskland. De har satsat och avsatt mycket tid och kraft på sin insats hos oss. Kanske kan alla dessa som ger massor av tid och de som engagerar sig på fritiden eller i någon annan mer begränsad form ändå samsas och rymmas i ordet volontär...
Jag påminde vid festen igår om att sammansättningen av fri och villig är två positiva begrepp. De förstärke varandra. Motvillig är en annan kombination, ett minus och ett plus, att vara mot och villig. Mot tar över det villiga och skapar verkligen en känsla av motstånd.
Hur man kombinerar spelar stor roll. Hemskt bra ger en antydan om hur viktig kontraster är för det man vill säga. Har man förskräckligt roligt då är det mycket mer än bara vanligt mys och kul. Och det hade vi på vår feste för och med frivilliga till-mötes-gående volontärer. Kontrasten betyder verkligen något avgörande. Döbra! Jätteliten. Engagemanget rasar i höjden, en kväll som denna!
11 maj 2009
Hurra för de 40 åren!
Har varit på 40-årsjubileum. Njurförbundet har firat. Högtidligt blev det. Här är talet som aldrig blev hållet (från oss i Njurföreningen i Örebro) eftersom man satte streck för talen:
Kära förbund, det fyller oss/mig med stolthet att få tillhöra Dig. Och Du erbjuder rikliga tillfällen till goda upplevelser. Denna dag blir de flesta av oss här unga på nytt. Din födelsedag är ju också vår. Och att få fylla 40 så här i 60-årsåldern är verkligen inte dumt!
I mina sammanhang är talet 40 viktigt. Jag tänker inte på Ali Baba och de 40 rövarna. Nej, 40 dagar efter påsk blir det himmelsfärd. 40 dagars frestelser kan övervinnas. Och efter 40 år i öknen finner folket äntligen vägen till det förlovade landet. Ett land som flödar av mjölk och honung. Så efter 40 verkar det som om något riktigt bra ligger nära till hands. Det lovar gott också för Njurförbundet!
Alla har vi små anekdoter från den njursjukes verklighet. Min donator var tidigt på benen för 12 år sedan, dagen efter transplantationen. Hon och hennes make kom i en märklig procession in på rummet till mig och min fru. Hon kom med droppställning och diverse attiraljer uppkopplade. Så säger hon: Ska det vara något mer?
Ska det vara något mer? Jo, på en jubileumsfest måste vi väl ändå jubla lite grann! Så för oss själva, vi som för dagen blivit 40, kan vi sjunga. Och för att gratulera Dig, vårt kära Njurförbund som har födelsedag, klarar vi struparna ljudligt och utbrister klämmigt: Ja må vi leva, ja må vi leva....!
Kära förbund, det fyller oss/mig med stolthet att få tillhöra Dig. Och Du erbjuder rikliga tillfällen till goda upplevelser. Denna dag blir de flesta av oss här unga på nytt. Din födelsedag är ju också vår. Och att få fylla 40 så här i 60-årsåldern är verkligen inte dumt!
I mina sammanhang är talet 40 viktigt. Jag tänker inte på Ali Baba och de 40 rövarna. Nej, 40 dagar efter påsk blir det himmelsfärd. 40 dagars frestelser kan övervinnas. Och efter 40 år i öknen finner folket äntligen vägen till det förlovade landet. Ett land som flödar av mjölk och honung. Så efter 40 verkar det som om något riktigt bra ligger nära till hands. Det lovar gott också för Njurförbundet!
Alla har vi små anekdoter från den njursjukes verklighet. Min donator var tidigt på benen för 12 år sedan, dagen efter transplantationen. Hon och hennes make kom i en märklig procession in på rummet till mig och min fru. Hon kom med droppställning och diverse attiraljer uppkopplade. Så säger hon: Ska det vara något mer?
Ska det vara något mer? Jo, på en jubileumsfest måste vi väl ändå jubla lite grann! Så för oss själva, vi som för dagen blivit 40, kan vi sjunga. Och för att gratulera Dig, vårt kära Njurförbund som har födelsedag, klarar vi struparna ljudligt och utbrister klämmigt: Ja må vi leva, ja må vi leva....!
08 maj 2009
Sekulär musik ersätter inte bön och tro
I västerlandet faller religionen alltmer undan och den sekulara sfären breder ut sig på alla områden. Det tillhör det postmoderna samhällets pluralism och mångfald, tänker vi. För den som vill vara kristen innebär det att den tid av mitt liv som uppfylls av öppenhet för och inriktning på det gudomliga och heliga trängs undan. Det leder också till en inre sekularisering, inte ens kyrkan kan hävda sig och sitt. Vi blir mer underhållningsagenter och verksamhetsivrare än gudstjänstfirare och bedjare.
I kristen tro har redan tidebönerna fått stryka på foten. Även bönen i hem och familj försvinner. Gör en enkel koll bland vänner och bekanta hur det förhåller sig med bordsbön, aftonbön eller den gemensamma bönen inför helgen på lördagkväll. Nästan helt borta. Försvunnen. Tystnat har bönen! Tänker man aldrig någonsin på Gud i bön eller på annat sätt förbleknar Gud i våra liv! Här kan man jämföra med muslimens plikt att hålla bön som lever otroligt stark även i nutiden. Det fungerar på gott och ont som ett värn mot världen.
Frågan som väcks hos mig handlar om hur vi som tror och vill leva våra liv med öppenhet för Fader, Son och Ande i denna tid kan hålla kvar andlighetens perspektiv och öppenhet. Det är inte bara ipods, mobiler, datorer, plattskärmar etc som håller oss borta. Våra huvuden och hjärtan lägger sin tid på annat och stadigt minskar trons utrymme och betydelse.
Teologiprofessorn Ola Sigurdson , som i morse (fredag) delade Tankar för dagen med svenska folket, funderade över sin morgon när han fylld av nutida musik vandrar genom Göteborg innesluten i sin bubbla. Han fick det till att musiken och stroferna fungerade som Psaltaren en gång gjorde, som texter vilka tolkar och förklarar våra liv. Dessa Psaltarens bönetexter fungerar idag enbart undantagsvis som kristen bönbok.
Jag känner igen Ola Sigurdsons tanke från mitt eget 70- och 80-tal då jag gladeligt kunde välja en Hoola Bandoola-låt som "psalm" till en morgonandakt i radio. Den tolkade tänkte jag på ett modernt språk det Gud kunde ge. Deras låt När man jämför är en sådan:
Ibland när krampen släpper
och man vågar andas ut.
Och bilderna försvinner
av en pina utan slut.
Efter femton år i fängelse
för nå't man aldrig gjort
får man kika en sekund genom nyckelhålet
till himmelrikets port.
Det är då man vill få gömma sej
och gråta som ett barn,
när man jämför hur det är
med hur det hade kunnat va'
När man är med dom man älskar
och dom som älskar en.
Och det inte är för tidigt
och det inte är för sent.
Nej, just när snäckan öppnar sej,
för att andas en minut
och ingenting av allt man minns
är vackrare än nu.
Det är då man vill få gömma sej
och gråta som ett barn,
när man jämför hur det är
med hur det hade kunnat va'
Ja, ensamheten trycker,
som ett par skor som är för små.
För varje steg man tvingas ta,
blir det svårare att gå.
Men då, när slöjan lyfter sej
och murarna bryts ner,
och inte ens horisonterna
begränser det man ser.
Det är då man vill få gömma sej...
En uppskattad och välkänd text som då kunde öppna för den andliga erfarenheten som Bibeln berättar om. Samma metod som Paulus på Areopagen använde. Med anknytning till det som var allmänt känt och uppskattat.
Men när det man fyller sitt huvud och sitt liv med inte inrymmer en medveten öppenhet för Gud (som innesluter hela trons värld) så blir det ju enbart min egen förmåga det kommer an på. Om jag kan orka att relatera det sekulära till Gud. Och det är en alltigenom idealistisk illusion att det skulle låta sig göras. Det som sker är att allt mer tid och kraft tas i anspråk av tankar, ord och handlingar som enbart på skapelseplanet blir Guds, och då bara i en allmän och allomfattande mening. Och Gud blir alltmer diffus och panteistisk, alternativt blir alltmer som en avlägsen släkting man endast på förekommen anledning tänker på eller bryr sig om.
Det är en önskedröm/vanföreställning att de sekulära texterna kan ersätta Psaltarens gudsfromhet och trosmässiga inriktning på Gud. Psaltaren själv uppmuntrar visserligen till att sjunga en ny sång, men självklart till Herrens ära! Hotet i nutiden är inte att vi ber för mycket eller att vi fyller våra liv med gudslängtan - utan att vi fyller våra liv mer och mer, och ofta uteslutande, med allt annat! Guds plats i våra liv är reducerad till en liten oansenlig tårtbit i ett undanskymt (ofta förandligat och mycket världsfrånvänt) hörn. Vår förmåga att se och ta emot var ny dag som Guds gåva försvinner eftersom vi inte lever med den ständiga bönen i våra hjärtan.
Så Ola Sigurdson som älskar amerikana och modern musik ska naturligtvis fortsätta att göra det. Men det kan knappast räcka för människor i vår tid att tro att Gud omsluter och helgar precis allt. Vi kan inte hoppas på att alla sekulära texter pekar mot Honom. En dag kanske det kan bli så? Men vi är inte där.
Kultur och konst inkluderande litteratur och musik är underbara verktyg som kan fylla våra liv med sådant som är gott. Men även det till synes goda kan bli till en avgud och en ersättning. Så gärna musik, men framför allt: mer av tro! Mer av Gud!
I kristen tro har redan tidebönerna fått stryka på foten. Även bönen i hem och familj försvinner. Gör en enkel koll bland vänner och bekanta hur det förhåller sig med bordsbön, aftonbön eller den gemensamma bönen inför helgen på lördagkväll. Nästan helt borta. Försvunnen. Tystnat har bönen! Tänker man aldrig någonsin på Gud i bön eller på annat sätt förbleknar Gud i våra liv! Här kan man jämföra med muslimens plikt att hålla bön som lever otroligt stark även i nutiden. Det fungerar på gott och ont som ett värn mot världen.
Frågan som väcks hos mig handlar om hur vi som tror och vill leva våra liv med öppenhet för Fader, Son och Ande i denna tid kan hålla kvar andlighetens perspektiv och öppenhet. Det är inte bara ipods, mobiler, datorer, plattskärmar etc som håller oss borta. Våra huvuden och hjärtan lägger sin tid på annat och stadigt minskar trons utrymme och betydelse.
Teologiprofessorn Ola Sigurdson , som i morse (fredag) delade Tankar för dagen med svenska folket, funderade över sin morgon när han fylld av nutida musik vandrar genom Göteborg innesluten i sin bubbla. Han fick det till att musiken och stroferna fungerade som Psaltaren en gång gjorde, som texter vilka tolkar och förklarar våra liv. Dessa Psaltarens bönetexter fungerar idag enbart undantagsvis som kristen bönbok.
Jag känner igen Ola Sigurdsons tanke från mitt eget 70- och 80-tal då jag gladeligt kunde välja en Hoola Bandoola-låt som "psalm" till en morgonandakt i radio. Den tolkade tänkte jag på ett modernt språk det Gud kunde ge. Deras låt När man jämför är en sådan:
Ibland när krampen släpper
och man vågar andas ut.
Och bilderna försvinner
av en pina utan slut.
Efter femton år i fängelse
för nå't man aldrig gjort
får man kika en sekund genom nyckelhålet
till himmelrikets port.
Det är då man vill få gömma sej
och gråta som ett barn,
när man jämför hur det är
med hur det hade kunnat va'
När man är med dom man älskar
och dom som älskar en.
Och det inte är för tidigt
och det inte är för sent.
Nej, just när snäckan öppnar sej,
för att andas en minut
och ingenting av allt man minns
är vackrare än nu.
Det är då man vill få gömma sej
och gråta som ett barn,
när man jämför hur det är
med hur det hade kunnat va'
Ja, ensamheten trycker,
som ett par skor som är för små.
För varje steg man tvingas ta,
blir det svårare att gå.
Men då, när slöjan lyfter sej
och murarna bryts ner,
och inte ens horisonterna
begränser det man ser.
Det är då man vill få gömma sej...
En uppskattad och välkänd text som då kunde öppna för den andliga erfarenheten som Bibeln berättar om. Samma metod som Paulus på Areopagen använde. Med anknytning till det som var allmänt känt och uppskattat.
Men när det man fyller sitt huvud och sitt liv med inte inrymmer en medveten öppenhet för Gud (som innesluter hela trons värld) så blir det ju enbart min egen förmåga det kommer an på. Om jag kan orka att relatera det sekulära till Gud. Och det är en alltigenom idealistisk illusion att det skulle låta sig göras. Det som sker är att allt mer tid och kraft tas i anspråk av tankar, ord och handlingar som enbart på skapelseplanet blir Guds, och då bara i en allmän och allomfattande mening. Och Gud blir alltmer diffus och panteistisk, alternativt blir alltmer som en avlägsen släkting man endast på förekommen anledning tänker på eller bryr sig om.
Det är en önskedröm/vanföreställning att de sekulära texterna kan ersätta Psaltarens gudsfromhet och trosmässiga inriktning på Gud. Psaltaren själv uppmuntrar visserligen till att sjunga en ny sång, men självklart till Herrens ära! Hotet i nutiden är inte att vi ber för mycket eller att vi fyller våra liv med gudslängtan - utan att vi fyller våra liv mer och mer, och ofta uteslutande, med allt annat! Guds plats i våra liv är reducerad till en liten oansenlig tårtbit i ett undanskymt (ofta förandligat och mycket världsfrånvänt) hörn. Vår förmåga att se och ta emot var ny dag som Guds gåva försvinner eftersom vi inte lever med den ständiga bönen i våra hjärtan.
Så Ola Sigurdson som älskar amerikana och modern musik ska naturligtvis fortsätta att göra det. Men det kan knappast räcka för människor i vår tid att tro att Gud omsluter och helgar precis allt. Vi kan inte hoppas på att alla sekulära texter pekar mot Honom. En dag kanske det kan bli så? Men vi är inte där.
Kultur och konst inkluderande litteratur och musik är underbara verktyg som kan fylla våra liv med sådant som är gott. Men även det till synes goda kan bli till en avgud och en ersättning. Så gärna musik, men framför allt: mer av tro! Mer av Gud!
07 maj 2009
Religion och politik ska hållas isär, påstår Reinfeldt
Historien upprepar sig ibland på det mest beklämmande sätt. När Fredrik Reinfeldt inte vill träffa företrädare för folkrörelser eller trossamfund och religioner gör han samma misstag som Carl Bildt begick under sin tidigare regeringstid. Ointresset leder till klyftor och misstänksamhet. Enbart de socialdemokratiska ministärerna har varit intresserade av de intryck och erfarenheter som sådan möten med religiösa ledare kunde resultera i.
Svenska ekumeniska nämnden kunde på sin tid ha kortrare seminarier t ex om etik när man mötte Olof Palme både på Harpsund och på stiftsgården Stjärnholm. Även med respekt för att en statsminister är otroligt inbokad och upptagen blir signalen tveklöst att det inte finns intresse för en betydande del, den religiösa, av det svenska samhället.
Tidningen Dagen redovisar idag hur Sveriges Kristna Råd (SKR) försöker finna draghjälp i Europa för en dialog på högsta nivå. Dagen skriver: Men inför EU-ordförandeskapet försöker SKR hitta en annan väg för audiens hos statsministern. Lennart Molin menar att Europa generellt är bättre på att ta tillvara på samhällsengagemanget från religiösa företrädare.
- Ja, det står uttryckligen i Lissabonfördraget att det ska finnas en sådan dialog. Och det har ju redan börjat praktiserats på EU-nivå. Så där finns ju regelbundna möten med kommissionen och dess ordförande José Manuel Barroso.
Dagen intervjuar Sverige statsminister Fredrik Reinfeld som ger svar som öppnar för en medveten bodelning mellan politik och religion: Vad säger du om att religionen har en mer betydelsefull roll i Europa än i exempelvis Sverige?
- Vår grundläggande utgångspunkt är ju att religion och politik ska hållas isär. Vi har ju dessutom inte samma religion inom hela EU. Här finns alla världsreligionerna på plats.- Därför är det viktigt att inskärpa att det vore klokt för hela EU att hålla politiken isär eller att åtminstone signalera en respekt inför olikheter i syn på religionsutövning.
Med en sådan hållning får ju den partipolitiska makten över Svenska kyrkan ny belysning. Religion och politik ska hållas isär! Jasså?
Om statsministern och tillika Moderaternas partiledare anser att religion och politik ska hållas isär borde nästa fråga bli: Styr och kontrollerar Moderaterna tillsammans med socialdemokraterna Svenska kyrkan? Den frågan ställs aldrig av Dagen (typiskt nog). Men hade den ställts blir Reifeldts nästa reflekterande svar i samma intervju av särskilt intresse:- Så kan det säkert vara. Men vi ser inte det som att utgångspunkten ska vara att politiken görs upp tillsammans med religiösa uttolkare eller religiösa ledare av det enkla skälet att vi inte vill ha en sammanblandning av religion och politik. Vi tycker att i de fall vi har sett detta i världen så förskräcker exemplen snarare än tvärt om.
Vad gäller förhållandena i Svenska kyrkan kunde det inte uttryckas bättre!
Svenska ekumeniska nämnden kunde på sin tid ha kortrare seminarier t ex om etik när man mötte Olof Palme både på Harpsund och på stiftsgården Stjärnholm. Även med respekt för att en statsminister är otroligt inbokad och upptagen blir signalen tveklöst att det inte finns intresse för en betydande del, den religiösa, av det svenska samhället.
Tidningen Dagen redovisar idag hur Sveriges Kristna Råd (SKR) försöker finna draghjälp i Europa för en dialog på högsta nivå. Dagen skriver: Men inför EU-ordförandeskapet försöker SKR hitta en annan väg för audiens hos statsministern. Lennart Molin menar att Europa generellt är bättre på att ta tillvara på samhällsengagemanget från religiösa företrädare.
- Ja, det står uttryckligen i Lissabonfördraget att det ska finnas en sådan dialog. Och det har ju redan börjat praktiserats på EU-nivå. Så där finns ju regelbundna möten med kommissionen och dess ordförande José Manuel Barroso.
Dagen intervjuar Sverige statsminister Fredrik Reinfeld som ger svar som öppnar för en medveten bodelning mellan politik och religion: Vad säger du om att religionen har en mer betydelsefull roll i Europa än i exempelvis Sverige?
- Vår grundläggande utgångspunkt är ju att religion och politik ska hållas isär. Vi har ju dessutom inte samma religion inom hela EU. Här finns alla världsreligionerna på plats.- Därför är det viktigt att inskärpa att det vore klokt för hela EU att hålla politiken isär eller att åtminstone signalera en respekt inför olikheter i syn på religionsutövning.
Med en sådan hållning får ju den partipolitiska makten över Svenska kyrkan ny belysning. Religion och politik ska hållas isär! Jasså?
Om statsministern och tillika Moderaternas partiledare anser att religion och politik ska hållas isär borde nästa fråga bli: Styr och kontrollerar Moderaterna tillsammans med socialdemokraterna Svenska kyrkan? Den frågan ställs aldrig av Dagen (typiskt nog). Men hade den ställts blir Reifeldts nästa reflekterande svar i samma intervju av särskilt intresse:- Så kan det säkert vara. Men vi ser inte det som att utgångspunkten ska vara att politiken görs upp tillsammans med religiösa uttolkare eller religiösa ledare av det enkla skälet att vi inte vill ha en sammanblandning av religion och politik. Vi tycker att i de fall vi har sett detta i världen så förskräcker exemplen snarare än tvärt om.
Vad gäller förhållandena i Svenska kyrkan kunde det inte uttryckas bättre!
06 maj 2009
Yr som i yrhätta, yrke och yrkande
Fortfarande blir människor gripna av möjligheten att fritt få uttrycka sig. I ett eget medium. Länge leve bloggen! Borta är papperstidningens kontrollerande redaktörer och chefer. Inga argusögon att passera. Ingen som förfogar över mina texter...
Vilka möjligheter att få formulera sig och dela intryck och erfarenheter med andra! Yrhätta, yrke och yrkande tre ord som börjar på yr. Jag kan tänka på några till som är engagerande och festliga: yra, yrsnö, yrväder!
Så med en fanfar och ett rungande välkommen häsar jag kollegan yrsomi välkommen till bloggosfären!
Vilka möjligheter att få formulera sig och dela intryck och erfarenheter med andra! Yrhätta, yrke och yrkande tre ord som börjar på yr. Jag kan tänka på några till som är engagerande och festliga: yra, yrsnö, yrväder!
Så med en fanfar och ett rungande välkommen häsar jag kollegan yrsomi välkommen till bloggosfären!
Ge islam partipolitikens gåva
Sverige har blivit ett mångkulturellt och pluralistiskt samhälle. Religioner och trosövertygelser som inte tidigare varit så starka har vuxit i betydelse. Dessa religioner har blivit aktiva som aktörer i det svenska samhället. Tydligast är det främst i fråga om våra muslimska vänner. Nu när man utrett en svensk imamutbildning som ett led att öka integration och minska utanförskap vore det på sin plats att ta ett annat och än mer avgörande steg.
Det är mycket osäkert var denna nya kraft befinner sig ideologiskt och politiskt i förhållande till det övriga samhället. Islam i Sverige har stora likheter med folkkyrkan. Det finns en stor grupp icke utövande muslimer och en kärna av gudstjänstdeltagare. Det är viktigt att även islamtillhöriga men passiva får inflytande över sin religion. Den kan då formas enligt beprövad modell så att inte bara en religiös elit bestämmer.
För att garantera den demokratiska bredden i denna mycket viktiga religion borde de politiska partierna bli den grund på vilken man utser sina ledande organ - alltifrån lokala moskéer till riksförbund. Man har den folkliga bredden och kan därför tillhandahålla lämpliga kandidater.
Även formen för att utse sina kandidater kan då reformeras. Allmänna val bland dem som tillhör islam, förslagsvis vart fjärde år, kan då bli den metod genom vilken man säkrar demokrati och jämlikhet.
Dessutom kan man då få en samstämmighet med det man beslutar om i riksdagen och det islam i Sverige vill hävda. Det gynnar harmoni och samstämmighet. Särskilt som även islam får bidrag och stöd från det svenska samhället. Partierna blir då en garant för att islams resurser och samhällsstödet används på ett för alla muslimer gynnsamt sätt.
I ett sekulärt samhälle behandlas alla religioner lika, åtminstone i princip. Därför bör islam få åtnjuta samma demokratiska bredd som endast och enbart den partipolitiska strukturen och engagemanget sägs garantera. Låt islam få det som Svenska kyrkan har det! Ty, inte vågar väl de religiöst neutrala partierna äntligen fullborda bodelningen som kyrka -statbesluten syftade till och släppa kyrkan fri?
Det är mycket osäkert var denna nya kraft befinner sig ideologiskt och politiskt i förhållande till det övriga samhället. Islam i Sverige har stora likheter med folkkyrkan. Det finns en stor grupp icke utövande muslimer och en kärna av gudstjänstdeltagare. Det är viktigt att även islamtillhöriga men passiva får inflytande över sin religion. Den kan då formas enligt beprövad modell så att inte bara en religiös elit bestämmer.
För att garantera den demokratiska bredden i denna mycket viktiga religion borde de politiska partierna bli den grund på vilken man utser sina ledande organ - alltifrån lokala moskéer till riksförbund. Man har den folkliga bredden och kan därför tillhandahålla lämpliga kandidater.
Även formen för att utse sina kandidater kan då reformeras. Allmänna val bland dem som tillhör islam, förslagsvis vart fjärde år, kan då bli den metod genom vilken man säkrar demokrati och jämlikhet.
Dessutom kan man då få en samstämmighet med det man beslutar om i riksdagen och det islam i Sverige vill hävda. Det gynnar harmoni och samstämmighet. Särskilt som även islam får bidrag och stöd från det svenska samhället. Partierna blir då en garant för att islams resurser och samhällsstödet används på ett för alla muslimer gynnsamt sätt.
I ett sekulärt samhälle behandlas alla religioner lika, åtminstone i princip. Därför bör islam få åtnjuta samma demokratiska bredd som endast och enbart den partipolitiska strukturen och engagemanget sägs garantera. Låt islam få det som Svenska kyrkan har det! Ty, inte vågar väl de religiöst neutrala partierna äntligen fullborda bodelningen som kyrka -statbesluten syftade till och släppa kyrkan fri?
05 maj 2009
Vem blir biskop i Köpenhamn?
Det är inte bara i Stockholm man väljer ny biskop. I Danmark skall en ny biskop utses i Köpenhamn. Den som vill veta hur ett biskopsval i Danska folkekirken går till kan bli upplyst i Kristeligt Dagblad. Denna tidning har under alla år uthålligt stått fast vid att texten och orden i en tidning är av största vikt. Man tror helt enkelt på ordet och ordets betydelse och makt.
Läser man danska hjälpligt så kan man få följande information:
Alle stemmeberettigede, det vil sige præster, medlemmer af menighedsråd og repræsentanter for valgmenigheder, har så mulighed for at indstille en kandidat til bispeposten.For at blive indstillet som bispekandidat, skal man have mellem 75 og 150 stillere bag sig. Alle stemmeberettigede kan være stillere, men kun for én kandidat, og man kan ikke være stiller for sig selv. En kandidat skal være cand.theol fra et dansk universitet og opfylde betingelserne for at blive præst i folkekirken, men ikke nødvendigvis være stemmeberettiget...
Stillingslisterne skal indsendes til administrationen i Københavns Stift. Ministeriet fastsætter også proceduren for at vælge en valgbestyrelse blandt provstiudvalgets medlemmer. Valgbestyrelsen har tre medlemmer, som varetager afholdelsen af valget. Typisk fremstiller og udsender valgbestyrelsen afstemningsmateriale til de stemmeberettigede og tæller stemmer op.
De stemmeberettigede har efter udskrivelsen af valget tre uger til at indsende deres stemme.En kandidat skal have mere end halvdelen af alle stemmerne for at blive valgt. Hvis der kun er opstillet to kandidater, og de får lige mange stemmer, afgør kirkeministeren, hvem der skal være biskop.
Det finns sex kandidater:
Kaj Bollmann Generalsekretær for Kirkefondet
Anders Gadegaard Domprovst i København
Peter Skov-Jakobsen Sognepræst ved Holmens Kirke
Tine Lindhardt Generalsekretær for Bibelselskabet
Andreas Christensen Sognepræst ved Frihavns Kirke
Asser Skude Sognepræst i Kapernaum Kirke
Kristeligt Dagblad har helt enkelt bett kandidaterna att svara på vilka utmaningar som kyrkans ledarskap står inför.
Den 25 maj kl 12 ska alla röster vara inne. Hur det sedan går får man se då.
Läser man danska hjälpligt så kan man få följande information:
Alle stemmeberettigede, det vil sige præster, medlemmer af menighedsråd og repræsentanter for valgmenigheder, har så mulighed for at indstille en kandidat til bispeposten.For at blive indstillet som bispekandidat, skal man have mellem 75 og 150 stillere bag sig. Alle stemmeberettigede kan være stillere, men kun for én kandidat, og man kan ikke være stiller for sig selv. En kandidat skal være cand.theol fra et dansk universitet og opfylde betingelserne for at blive præst i folkekirken, men ikke nødvendigvis være stemmeberettiget...
Stillingslisterne skal indsendes til administrationen i Københavns Stift. Ministeriet fastsætter også proceduren for at vælge en valgbestyrelse blandt provstiudvalgets medlemmer. Valgbestyrelsen har tre medlemmer, som varetager afholdelsen af valget. Typisk fremstiller og udsender valgbestyrelsen afstemningsmateriale til de stemmeberettigede og tæller stemmer op.
De stemmeberettigede har efter udskrivelsen af valget tre uger til at indsende deres stemme.En kandidat skal have mere end halvdelen af alle stemmerne for at blive valgt. Hvis der kun er opstillet to kandidater, og de får lige mange stemmer, afgør kirkeministeren, hvem der skal være biskop.
Det finns sex kandidater:
Kaj Bollmann Generalsekretær for Kirkefondet
Anders Gadegaard Domprovst i København
Peter Skov-Jakobsen Sognepræst ved Holmens Kirke
Tine Lindhardt Generalsekretær for Bibelselskabet
Andreas Christensen Sognepræst ved Frihavns Kirke
Asser Skude Sognepræst i Kapernaum Kirke
Kristeligt Dagblad har helt enkelt bett kandidaterna att svara på vilka utmaningar som kyrkans ledarskap står inför.
Den 25 maj kl 12 ska alla röster vara inne. Hur det sedan går får man se då.
Svinslakten är förföljelse av koptiska kristna
De koptiska kristna i Egypten drabbas av det brådstörtade beslutet att slakta landets grisar. Muslimer vare sig äter eller föder upp grisar. Men de kristna som inte har sådana inskränkningar i sin mathållning arbetar med svinuppfödning. Och det är fattiga kristna vid sophögarna som främst gör det.
Beslutet att slakta grisarna har för en gång skull resulterat i demonstrationer och försök att blockera gatorna och hindra åtgärden. AFP berättar mer om saken. CNN och The telegraph har också rapporterat.
Myndigheterna har också medgett att beslutet fattats av andra anledningar än att förhindra influensan. I dagens Svenska Dagbladet berättas mera och man har dessutom infogat rörliga bilder från Egypten. Att åtgärden inte bara slår mot grisuppfödningen i slumområden utan enbart drabbar kopterna visar hur svårt det är för kristna att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda i Egypten.
Tidningen Dagen skriver: - Grisarna slaktas bara för att de tillhör kopter och för att myndigheterna vill blidka en islamistisk och grisfientlig opinion, säger en kommentator till Sveriges radio.
Myndigheterna har nu utvidgat sin version av orsakerna och hänvisar till att de också vill rensa upp i den ohygieniska grisuppfödningen, särskilt i Kairo.FN:s världshälsoorganisation WHO uppger att det inte finns några belägg för att influensan faktiskt överförts till människan från grisar. Egyptens parlament röstade trots detta i tisdags för att alla landets grisar ska slaktas. Enligt hälsoministeriets talesman finns det mellan 300 000 och 350 000 grisar i Egypten. Det beräknas ta ett halvår att slakta alla.
Det finns knappast några kommentarer på de koptiska hemsidorna - vilket också är ett tecken på hur trängd denna urgamla kristna minoritet är. Se till exempel U.S Coptic Association, Coptic Church eller Påven Shenoudas III sida.
Religionsfriheten sitter inte bara trångt - den tillämpas inte i Egypten!
Beslutet att slakta grisarna har för en gång skull resulterat i demonstrationer och försök att blockera gatorna och hindra åtgärden. AFP berättar mer om saken. CNN och The telegraph har också rapporterat.
Myndigheterna har också medgett att beslutet fattats av andra anledningar än att förhindra influensan. I dagens Svenska Dagbladet berättas mera och man har dessutom infogat rörliga bilder från Egypten. Att åtgärden inte bara slår mot grisuppfödningen i slumområden utan enbart drabbar kopterna visar hur svårt det är för kristna att få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda i Egypten.
Tidningen Dagen skriver: - Grisarna slaktas bara för att de tillhör kopter och för att myndigheterna vill blidka en islamistisk och grisfientlig opinion, säger en kommentator till Sveriges radio.
Myndigheterna har nu utvidgat sin version av orsakerna och hänvisar till att de också vill rensa upp i den ohygieniska grisuppfödningen, särskilt i Kairo.FN:s världshälsoorganisation WHO uppger att det inte finns några belägg för att influensan faktiskt överförts till människan från grisar. Egyptens parlament röstade trots detta i tisdags för att alla landets grisar ska slaktas. Enligt hälsoministeriets talesman finns det mellan 300 000 och 350 000 grisar i Egypten. Det beräknas ta ett halvår att slakta alla.
Det finns knappast några kommentarer på de koptiska hemsidorna - vilket också är ett tecken på hur trängd denna urgamla kristna minoritet är. Se till exempel U.S Coptic Association, Coptic Church eller Påven Shenoudas III sida.
Religionsfriheten sitter inte bara trångt - den tillämpas inte i Egypten!
03 maj 2009
Trosviss på nytt
Dagens dikt på bloggen trosviss:
Om regnet kommer
Staketet vände avståndstagande
ryggen till och drömde,
längtande att bli mur:
På vår sida är vi inte!
Håll er borta så vi kan se er
och jämföra det ni är
med det vi aldrig någonsin
ska bli eller vill vara!
Bortvänd från ängar och hav,
från vind och vidd,
tuggade staketet sina teser:
Välvilja tillverkar hat!
Vetenskap ger lycka!
Vet att uteslutningsmetoden
ska fängsla er och skrinen låsas!
Men om regnet kommer?
Om regnet kommer
reser sig vattnet tigande.
Översköljer jämlikt
alla murar, staket och gränser.
Om regnet kommer
Staketet vände avståndstagande
ryggen till och drömde,
längtande att bli mur:
På vår sida är vi inte!
Håll er borta så vi kan se er
och jämföra det ni är
med det vi aldrig någonsin
ska bli eller vill vara!
Bortvänd från ängar och hav,
från vind och vidd,
tuggade staketet sina teser:
Välvilja tillverkar hat!
Vetenskap ger lycka!
Vet att uteslutningsmetoden
ska fängsla er och skrinen låsas!
Men om regnet kommer?
Om regnet kommer
reser sig vattnet tigande.
Översköljer jämlikt
alla murar, staket och gränser.
Kungliga Järnvägsstyrelsen avsatte mark på Alnängarna
Koloniområdet vid Alnängarna kom till som en odlingsmöjlighet för dem som arbetade vid Centralverkstäderna. Kungliga Järnvägsstyrelsen upplät markområdet. Där gick det under ett antal år också ett järnvägsspår till örebros gamla oljehamn. Idag omgjort till ett fantastiskt frilufsts- och strövområde. Nu kommer man ner till Hjälmaren på riktigt. Långa promenadstråk och cykelvägar har gjort detta till ett verkligt paradis!
Besök gärna också Naturens hus, du som har vägarna förbi!
Som av en händelse fann jag häromkvällen en liten artikel i Hvar 8 Dag/ Illustreradt Magasin. Denna tidskrift var folkbildande och det märks på detta nummer där bilden och notisen fanns. Tidningen utkom den 11/6 1911.
164 tomter omfattande 150 kvadratmeter hade redan år 2011 tagits i bruk. Efterfrågan och behovet var stort!
Idag, liksom förmodligen redan år 1911, har ogräset fått sig en duvning! Maskrosor och tistel har bekämpats handgripligt med hacka och spade. Kan våren bli mer påtaglig?
01 maj 2009
Trosviss - men inte varje dag
Sedan en tid tillbaka har jag lagt ut små dikter på en alldeles egen blogg. Vill Du titta så är det möjligt.
Bloggen heter med ett övertygande namn trosviss - en hållning som inte varje dag återspeglas i de ord som finns där.
Bloggen heter med ett övertygande namn trosviss - en hållning som inte varje dag återspeglas i de ord som finns där.
Kolonialism - en rörelse för odlare?
Valborgsmässoafton innebar besök på den nyfunna kolonin. Ett markområde vid Alnängarna, strikt uppdelat i lotter och tomter. Inte helt olikt ett Afrika där man dleade upp geografin och drog gränser på en karta.
Men kolonirörelsen i Sverige är en folkrörelse som har föga gemensamt med forna tiders kolonialism som var förfärlig och förtryckande. Här är det frihet och friluftsliv med liten stuga som gäller. Nu odlas det i staden. Ett ivrigt ansande och rensande i varje hörn. Somliga har arbetat med avancerade lösningar som skulle göra en trädgårdsmässa den äran. Andra har försiktigt och återhållet låtit naturen ha sin gång. Hängmattor och vilstolar gör sig också bra på kolonilotter.
Här krävdes dock snabba insatser. Ölandstoken hade gått bärsärkagång och vuxit över alla breddar. Så med en slö sekatör skulle genast beskäras. Efter dagar på huk kan jag nu knappt resa mig upp. Fromt nedböjd linkar jag runt.
Säckvis med risiga grenar måste desssutom efter fullbordad röjning bland buskar och träd forslas bort till avdelning för trädgårdsavfall på den moderna sopstationen. Där behöver man nuförtiden karta och kompass för att inte komma bort och för att inte göra bort sig. Man får understundom också uppleva rusningstrafik värre än i Stockholms innerstad. Och då är det enbart tålamod som gäller när man blir prejad, omkörd och ilsket glodd på. Men sanningen att säga finns där också vänlig personal och ett tillfälligt kamratskap bland dem som vräker bort vad de har.
Förundrat betraktar jag med mitt trädgårdsavfall hur människor kånkar runt mellan containrarna på sänggavlar, trasmattor, pigtittare, tvättmaskiner, serietidningar och böcker, dörrar och tavlor med eller utan ram. För att inte nämna gamla bilbatterier, halvstöpta ljus och misslyckat hobbysnickrade möbler. Vi ler åt varandra och nickar i riktning åt nästa ställe att avbörda sig välfärdens överflöd. Det vilar verkligen något smått religiöst över en plats där man lämnar allt som tynger. Där finns tveksamhet och vånda liksom befrielse och lättnad.
Nu är det ett litet potatisland som skall grävas och plantor sättas. Och den lilla lilla stugan. Vad gör man med den? För tillfället får också den underkastas tidens gång och på ett naturligt och skönt sätt långsamt mogna. Hängmattan hägrar.
Men kolonirörelsen i Sverige är en folkrörelse som har föga gemensamt med forna tiders kolonialism som var förfärlig och förtryckande. Här är det frihet och friluftsliv med liten stuga som gäller. Nu odlas det i staden. Ett ivrigt ansande och rensande i varje hörn. Somliga har arbetat med avancerade lösningar som skulle göra en trädgårdsmässa den äran. Andra har försiktigt och återhållet låtit naturen ha sin gång. Hängmattor och vilstolar gör sig också bra på kolonilotter.
Här krävdes dock snabba insatser. Ölandstoken hade gått bärsärkagång och vuxit över alla breddar. Så med en slö sekatör skulle genast beskäras. Efter dagar på huk kan jag nu knappt resa mig upp. Fromt nedböjd linkar jag runt.
Säckvis med risiga grenar måste desssutom efter fullbordad röjning bland buskar och träd forslas bort till avdelning för trädgårdsavfall på den moderna sopstationen. Där behöver man nuförtiden karta och kompass för att inte komma bort och för att inte göra bort sig. Man får understundom också uppleva rusningstrafik värre än i Stockholms innerstad. Och då är det enbart tålamod som gäller när man blir prejad, omkörd och ilsket glodd på. Men sanningen att säga finns där också vänlig personal och ett tillfälligt kamratskap bland dem som vräker bort vad de har.
Förundrat betraktar jag med mitt trädgårdsavfall hur människor kånkar runt mellan containrarna på sänggavlar, trasmattor, pigtittare, tvättmaskiner, serietidningar och böcker, dörrar och tavlor med eller utan ram. För att inte nämna gamla bilbatterier, halvstöpta ljus och misslyckat hobbysnickrade möbler. Vi ler åt varandra och nickar i riktning åt nästa ställe att avbörda sig välfärdens överflöd. Det vilar verkligen något smått religiöst över en plats där man lämnar allt som tynger. Där finns tveksamhet och vånda liksom befrielse och lättnad.
Nu är det ett litet potatisland som skall grävas och plantor sättas. Och den lilla lilla stugan. Vad gör man med den? För tillfället får också den underkastas tidens gång och på ett naturligt och skönt sätt långsamt mogna. Hängmattan hägrar.
27 april 2009
Uppbyggelse i församlingens mitt
Så har helgen övergått i vardag. I församlingen har ännu en uppbyggelsehelg avslutats - den sjätte. Den fjärde skrev jag då stillsamt några ord om på bloggen. Visserligen är varje helg ett tillfälle att byggas upp till sin invärtes människa, men en gång om året blir det i Olaus Petri församling i Örebro en alldeles särskild helg.
Vi är naturligtvis inte ensamma om detta. Andra församlingar samlas på likartat sätt till inspirationsdagar eller till andlig fördjupning. Namnen är många - syftningen en och densamma. Församlingen och andra intresserade skall några dagar kunna lyssna till god undervisning och dessutom fira många gudstjänster.
Utan att skämmas citerar jag mig själv: Att bli uppbyggd till sin inre människa är vad det handlar om. Ett tillfälle att lyssna till andligt kloka och erfarna människor. Att istället för att bara tala om gudstjänst och bön få leva ett par dagar i bönens och gudstjänstens atmosfär.
Vi är i Svenska kyrkan ofta mycket bättre på kristen teori än kristet liv. Vi vet hur man ber och diskuterar bönens olika modeller och sidor. Frågor som: vad gör man när man ber, är vi nästan mer bekväma med än att uthålligt bedja. I en uppbyggelsehelg blandar vi lyssnandet med utövandet.
Vi gladdes åt en inledningsmässa, en vesper, en lovsångs- och förbönsgudstjänst innan det också blev söndag med högmässa. Berit Simonsson, inspiratör och förkunnare i OAS-rörelsen, var föredragshållare och predikant. Så var också teologiske läraren och pastorn Lennart Thörn som undervisat både vid Örebro Teologiska Högskola (fd Missionsskolan) och vid Göteborgs universitet. Om honom kan man läsa i Strängnäs stiofts tidning Portalen som finns som PDF-fil. De har bägge talat utförligt om den Helige Anden - Hjälparen
Vårt upplägg är enkelt och kan tas efter av vem som helst. Inledningsmässa som följs av ett längre föredrag med efterföljande samtal. Ett antal seminarier - den gång om Anden i mitt liv, Anden i samhället, Anden i världen - några glimtar från Australien. John Parton var den som delade med sig, präst i den Anglikanska kyrkan i Australien och nu bosatt i Sverige. Ett seminarium handlade om sång och den Heliga Ande och en grupp la mosaik med Anden som tema. Till och med en kyrkvandring för barn blev det!
Lite gemensam kvällsmat blev det efter vespern där Berit Simonsson predikade och därefter ännu ett föredrag med samtal. Kvällens Lovsångs- och förbönsgudstjänst utnyttjade hela kyrkorummet och innehöll flera stationer dit man kunde gå för personlig förbön, smörjelse med olja, bikt, ljuständning och mycket annat.
Ungdomarna som var med passade på att ha ett läger i församlingen och kunde därför delta extra mycket. Vilket gladde övriga deltagare och fick oss alla att känna oss unga på nytt!
Söndagens högmässa firades högtidligt. Gudstjänstens inledning innehöll en stor procession med kors och sex ljus. Två barn fanns bland ljusbärarna. Kyrkokören Olaus Petri Cantores och en mängd diakoner och präster tågade också som en sky av vittnen i samma procession genom kyrkorummet som en påminnelse om allas vår gemeensamma pilgrimsvandring mot himmelens land.
Efter kyrkkaffet blev det ett avslutande samtal om vårt behov av andlig fördjupning. Vi berörde vilka ämnen och områden vi skulle vilja ha i nästa års Uppbyggelsehelg...
Efterhand som vi berättar om helgen på församlingens hemsida ska jag länka dit för att ge en mer levande skildring av helgen och dess innehåll.
Inspirerade och styrkta vandrade vi hem efter helgen!
Vi är naturligtvis inte ensamma om detta. Andra församlingar samlas på likartat sätt till inspirationsdagar eller till andlig fördjupning. Namnen är många - syftningen en och densamma. Församlingen och andra intresserade skall några dagar kunna lyssna till god undervisning och dessutom fira många gudstjänster.
Utan att skämmas citerar jag mig själv: Att bli uppbyggd till sin inre människa är vad det handlar om. Ett tillfälle att lyssna till andligt kloka och erfarna människor. Att istället för att bara tala om gudstjänst och bön få leva ett par dagar i bönens och gudstjänstens atmosfär.
Vi är i Svenska kyrkan ofta mycket bättre på kristen teori än kristet liv. Vi vet hur man ber och diskuterar bönens olika modeller och sidor. Frågor som: vad gör man när man ber, är vi nästan mer bekväma med än att uthålligt bedja. I en uppbyggelsehelg blandar vi lyssnandet med utövandet.
Vi gladdes åt en inledningsmässa, en vesper, en lovsångs- och förbönsgudstjänst innan det också blev söndag med högmässa. Berit Simonsson, inspiratör och förkunnare i OAS-rörelsen, var föredragshållare och predikant. Så var också teologiske läraren och pastorn Lennart Thörn som undervisat både vid Örebro Teologiska Högskola (fd Missionsskolan) och vid Göteborgs universitet. Om honom kan man läsa i Strängnäs stiofts tidning Portalen som finns som PDF-fil. De har bägge talat utförligt om den Helige Anden - Hjälparen
Vårt upplägg är enkelt och kan tas efter av vem som helst. Inledningsmässa som följs av ett längre föredrag med efterföljande samtal. Ett antal seminarier - den gång om Anden i mitt liv, Anden i samhället, Anden i världen - några glimtar från Australien. John Parton var den som delade med sig, präst i den Anglikanska kyrkan i Australien och nu bosatt i Sverige. Ett seminarium handlade om sång och den Heliga Ande och en grupp la mosaik med Anden som tema. Till och med en kyrkvandring för barn blev det!
Lite gemensam kvällsmat blev det efter vespern där Berit Simonsson predikade och därefter ännu ett föredrag med samtal. Kvällens Lovsångs- och förbönsgudstjänst utnyttjade hela kyrkorummet och innehöll flera stationer dit man kunde gå för personlig förbön, smörjelse med olja, bikt, ljuständning och mycket annat.
Ungdomarna som var med passade på att ha ett läger i församlingen och kunde därför delta extra mycket. Vilket gladde övriga deltagare och fick oss alla att känna oss unga på nytt!
Söndagens högmässa firades högtidligt. Gudstjänstens inledning innehöll en stor procession med kors och sex ljus. Två barn fanns bland ljusbärarna. Kyrkokören Olaus Petri Cantores och en mängd diakoner och präster tågade också som en sky av vittnen i samma procession genom kyrkorummet som en påminnelse om allas vår gemeensamma pilgrimsvandring mot himmelens land.
Efter kyrkkaffet blev det ett avslutande samtal om vårt behov av andlig fördjupning. Vi berörde vilka ämnen och områden vi skulle vilja ha i nästa års Uppbyggelsehelg...
Efterhand som vi berättar om helgen på församlingens hemsida ska jag länka dit för att ge en mer levande skildring av helgen och dess innehåll.
Inspirerade och styrkta vandrade vi hem efter helgen!
21 april 2009
TV-serien På Liv och död fick människor att anmäla sig!
På Liv och död hette de 8 program i Sveriges Television som handlat om Sahlgrenska Sjukhusets transplantationskoordinatorer och om donationer och transplantationer. Publiken har fått möta ett 15-tal personer under deras sjukdom och väntan.
Del 8 av serien har precis sänts och fram till den 16 maj kan man fortfarande se det på nätet om man söker upp SvT Play. I det programmet får man möta Jennifer 14 år som har en leversjukdom och behöver få ett nytt organ. Hon längtar efter att allt ska bli som vanligt, det längtar hon mest efter. Och så får man lära känna Janne 52 år som fått ett virus som satt sig på hjärtat.
Den som inte sett programmen har verkligen gått miste om en del av livet som många av oss njursjuka människor har erfarenhet av. Där har funnits längtan efter att äntligen få ett liv befriat från sjukdomens alla konsekvenser. Tittarna har mött oron för vad som skall hända. Engagerad och gripen har man blivit av att se människors kampvilja, av kasten mellan hopp och förtvivlan, glädje och sorg.
Programserien har inte bara lett till starka känslomässiga reaktioner hemma i tv-sofforna. Människor har förstått hur viktigt detta med organdonation och transplantation är. Många nya anmälningar har strömmat in till Donationsregistret. 1,5 miljoner människor har nu låtit registrera sig.
Under år 2008 berättar statistiken på Donationsrådets hemsida att följande transplantioner ägt rum:
Njurar: 419 (varav 136 från levande donatorer)
Lever: 147 (varav 7 från levande donatorer)
Hjärta: 44
Lungor: 51
Hjärta/Lunga: 1
Pancreas (bukspottkörtel): 10
Tarm: 5
Cell-öar: 4
Totalt: 681
Producenten Andreas Johansson och teamet runt honom är värda all uppskattning för sin inkännande och realistiska dokumentärserie. Och personalen på Sahlgrenska, och på alla andra sjukhus, som enträget och uthålligt kämpar för människors hälsa och bättre livskvalitet, bör efter denna serie få möta den beundran och tacksamhet de är värda.
För oss som tillhör Njurföreningen i Örebro län och Njurförbundet är serien en sporre att än mer enträget och ihärdigt möta människor med vår information. Vi vill fortsätta uppmuntra alla de människor vi möter att låta registrera sig som donatorer!
Del 8 av serien har precis sänts och fram till den 16 maj kan man fortfarande se det på nätet om man söker upp SvT Play. I det programmet får man möta Jennifer 14 år som har en leversjukdom och behöver få ett nytt organ. Hon längtar efter att allt ska bli som vanligt, det längtar hon mest efter. Och så får man lära känna Janne 52 år som fått ett virus som satt sig på hjärtat.
Den som inte sett programmen har verkligen gått miste om en del av livet som många av oss njursjuka människor har erfarenhet av. Där har funnits längtan efter att äntligen få ett liv befriat från sjukdomens alla konsekvenser. Tittarna har mött oron för vad som skall hända. Engagerad och gripen har man blivit av att se människors kampvilja, av kasten mellan hopp och förtvivlan, glädje och sorg.
Programserien har inte bara lett till starka känslomässiga reaktioner hemma i tv-sofforna. Människor har förstått hur viktigt detta med organdonation och transplantation är. Många nya anmälningar har strömmat in till Donationsregistret. 1,5 miljoner människor har nu låtit registrera sig.
Under år 2008 berättar statistiken på Donationsrådets hemsida att följande transplantioner ägt rum:
Njurar: 419 (varav 136 från levande donatorer)
Lever: 147 (varav 7 från levande donatorer)
Hjärta: 44
Lungor: 51
Hjärta/Lunga: 1
Pancreas (bukspottkörtel): 10
Tarm: 5
Cell-öar: 4
Totalt: 681
Producenten Andreas Johansson och teamet runt honom är värda all uppskattning för sin inkännande och realistiska dokumentärserie. Och personalen på Sahlgrenska, och på alla andra sjukhus, som enträget och uthålligt kämpar för människors hälsa och bättre livskvalitet, bör efter denna serie få möta den beundran och tacksamhet de är värda.
För oss som tillhör Njurföreningen i Örebro län och Njurförbundet är serien en sporre att än mer enträget och ihärdigt möta människor med vår information. Vi vill fortsätta uppmuntra alla de människor vi möter att låta registrera sig som donatorer!
Hästarna dog
Vid en polomatch i Florida hände en katastrof inför ögonen på festklädda väntande människor. En häst föll ner och dog. En till och en till. När det hela en dag senare var över hade 21 hästar dött. Ett öde som berör. Men som också tvingar oss att fundera över hur vi behandlar djur. Och människor..
Läs historien på engelska så som den berättas av Associated Press Sarah Larimer.
Läs historien på engelska så som den berättas av Associated Press Sarah Larimer.
20 april 2009
Nystajlad Dagen
Nu har någon rört om på skrivbordet igen. Så kan det kännas när man besöker "nystajlade" Dagen på nätet. Tidigare hade man en lite annorlunda men klart överblickbar förstasida. Men med för små stilsorter.
Nu har man stajlat om sig efter rådande mode. Det är bara att jämföra Nerikes Allehandas förstasida med Dagens. Eller om man så vill med Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Modellen är artikelingångar med rubrik och bild till vänster i en dubbelspalt. Och två spalter till höger med diverse tips och andra ingångar. Sydsvenskan och Barometern använder samma upplägg.
Att man klär sig som modet föreskriver behöver inte vara enbart negativt - men det blir ack så stereotypigt. Man hade kunnat göra mycket med sin tidigare ganska strikta layout för att öka överskådligheten och bättre lock till läsning. Där fanns ändå något som var eget och gav karaktär, det var annorlunda och bröt av mot gängse nättidningar. Nu kräver materialet man erbjuder desto mer av lyskraft och orginalitet för att man ska kunna försvara och rättfärdiga sin anslutning till andras lösningar.
Med tiden kanske det visar sig ha gjort sidan mer tillgänglig för dem som är vana att en tidning på nätet ser ut så: Dubbelspalt till vänster med nyheter och dragande artiklar och allt diverse i två spalter till höger.
För en nättidning är överblickbarhet ett viktigt ingångsvärde. Men läser man Aftonbladet eller Expressen på nätet har "kvällspressen" andra filosofier. Där ska det röra sig så mycket som möjligt, det ska spreta och finnas massor av material att fångas av. Scrolla ner hela sidorna längd och man ser mångfalden. Målet är natruligtvis att dras in i tidningens material och sidor. Och det borde man studera närmare. Vad händer när man vill lämna sidan två eller tre? Vilka val har man då?
Tidigare har jag kritiserat Dagen för att man, riktigt enligt filosofin att man ska hålla sina läsare kvar på de egna sidorna, undvikit att länka till det man skriver om. Den tidning som vågar det experimentet kommer å andra sidan att bli använd just som uppslagsbok. Där får man tillgång till mer material som den vetgirige annars måste söka upp själv. En sådan nättidning skulle locka mig! Så min kommentar till Dagen är inte helt positiv: omdömet blir ett tveksamt: nja.
Nu har man stajlat om sig efter rådande mode. Det är bara att jämföra Nerikes Allehandas förstasida med Dagens. Eller om man så vill med Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Modellen är artikelingångar med rubrik och bild till vänster i en dubbelspalt. Och två spalter till höger med diverse tips och andra ingångar. Sydsvenskan och Barometern använder samma upplägg.
Att man klär sig som modet föreskriver behöver inte vara enbart negativt - men det blir ack så stereotypigt. Man hade kunnat göra mycket med sin tidigare ganska strikta layout för att öka överskådligheten och bättre lock till läsning. Där fanns ändå något som var eget och gav karaktär, det var annorlunda och bröt av mot gängse nättidningar. Nu kräver materialet man erbjuder desto mer av lyskraft och orginalitet för att man ska kunna försvara och rättfärdiga sin anslutning till andras lösningar.
Med tiden kanske det visar sig ha gjort sidan mer tillgänglig för dem som är vana att en tidning på nätet ser ut så: Dubbelspalt till vänster med nyheter och dragande artiklar och allt diverse i två spalter till höger.
För en nättidning är överblickbarhet ett viktigt ingångsvärde. Men läser man Aftonbladet eller Expressen på nätet har "kvällspressen" andra filosofier. Där ska det röra sig så mycket som möjligt, det ska spreta och finnas massor av material att fångas av. Scrolla ner hela sidorna längd och man ser mångfalden. Målet är natruligtvis att dras in i tidningens material och sidor. Och det borde man studera närmare. Vad händer när man vill lämna sidan två eller tre? Vilka val har man då?
Tidigare har jag kritiserat Dagen för att man, riktigt enligt filosofin att man ska hålla sina läsare kvar på de egna sidorna, undvikit att länka till det man skriver om. Den tidning som vågar det experimentet kommer å andra sidan att bli använd just som uppslagsbok. Där får man tillgång till mer material som den vetgirige annars måste söka upp själv. En sådan nättidning skulle locka mig! Så min kommentar till Dagen är inte helt positiv: omdömet blir ett tveksamt: nja.
19 april 2009
En grann fotodagbok sedan 2001
Nätet är en värld av väntande upptäckter. Ord och bild, läsa, höra och se. Varje dag kan jag gå på upptäcksfärd och finna sådant jag förvånas och ibland faktiskt gläds åt. Nätet har nästan allt.
Och så får man sina favoriter. En av de mest ambitiösa och konsekvent genomförda dagböckerna erbjuder en bild för varje dag. Lars Ekblad, präst och fotograf, har sedan 2001 (!) dokumenterat sina dagar på sin granna och smakfulla fotodagbok. Även om jag ibland råkar känna igen en och annan person som kan dyka upp på bilderna tror jag att de kan vara lika tankefrämjande och upplevelsestärkande för den som saknar direkt igenkänning. Enda sättet att veta är att själv besöka hans sidor på nätet.
Lars Ekblads Text & Bild är en generös och stilren sida med fotodokumentation att glädjas åt!
Och så får man sina favoriter. En av de mest ambitiösa och konsekvent genomförda dagböckerna erbjuder en bild för varje dag. Lars Ekblad, präst och fotograf, har sedan 2001 (!) dokumenterat sina dagar på sin granna och smakfulla fotodagbok. Även om jag ibland råkar känna igen en och annan person som kan dyka upp på bilderna tror jag att de kan vara lika tankefrämjande och upplevelsestärkande för den som saknar direkt igenkänning. Enda sättet att veta är att själv besöka hans sidor på nätet.
Lars Ekblads Text & Bild är en generös och stilren sida med fotodokumentation att glädjas åt!
De bästa datortipsen
Lagom har man lärt sig hur man gör något på sin dator så har andra börjat använda sig av helt nya möjligheter. Vi som har begränsad minneskapacitet på den kroppsliga hårddisken behöver hjälp. Handfast och pålitlig. Vi som har en fallenhet för att inte minnas hur vi gjorde förra gången behöver stöd.
För mig som datoranvändare är PC för Alla en vän i nöden. Där hittar jag det jag inte ens visste att jag saknade. Någon visar och berättar hur man ska göra.
Där får man veta hur man tar sig fram till de bästa tipsen och skolorna. En utmärkt länksamling ger oss: Smarta datorknep steg för steg! Kan det bli bättre?
För mig som datoranvändare är PC för Alla en vän i nöden. Där hittar jag det jag inte ens visste att jag saknade. Någon visar och berättar hur man ska göra.
Där får man veta hur man tar sig fram till de bästa tipsen och skolorna. En utmärkt länksamling ger oss: Smarta datorknep steg för steg! Kan det bli bättre?
18 april 2009
Hovslagarens dotter i Lerbäck
Teater i Lerbäck - en mordgåta. Hovslagarens dotter. Med en otrolig intrig, varvad med ljuvliga rätter i pauserna mellan akterna, svinner aftonens upplevelser in i minnet som en verkligt god afton!
Några veckor kvar. Sedan har Hovslagarens dotter gjort sitt. Men än finns chansen att se och smaka.
Och gotländska tongångar klingade i kök och bland besökare. Gott!
17 april 2009
Rosornas och ruinernas stad - 1920
Lokalpatriotismen kan väl få blomma en stund med ljudlösa bilder från 1920. Håll till godo! Rosornas och ruinernas stad som den tedde sig då:
Från SvT:s Öppet arkiv.
Från SvT:s Öppet arkiv.
15 april 2009
Att åka med!
Kan det bli tydligare. Någon styr cykeln och en annan åker med? Att stirra in i sin äldre broders kortbyxor är inget konstigt. Det var priset man fick betala för att alls få åka med när det bar av. En tvåjhjuling, betänk det! Det skulle dröja länge innan man själv fick byta trehjulingen mot en tvåhjuling. Så pakethållaren blev lösningen. Man for fram genom tillvaron. Mellangatan väntade på oss!
Ser du förresten fönstret i bakgrunden med alla sina små rutor? Det var där vi bodde i vår barndom. När vi blev något äldre och större spelade vi tennis på gården. Först lyckades vi slå hål på rutorna till vardagsrummet.
Strax därefter forcerade vi en av de många små rutorna i bakgrunden. Det var då den ädla modern kom rusande ut på gården med svart blick. Hon visste naturligtvis vilka förövarna var. Väninnorna kunde inte begripa hur dålig pli det var på de rödhåriga små gossarna. Men kaffekalaset därinne hade bara tagits upp på nytt så krossade en välslagen smash ännu en ruta.
Vi stack. Så när den ilskna modern dök upp var vi redan på bakgården och på väg ner mot Donnersplats. Vi kom hem sent på kvällen. Långt efter läggdags. Marsch i säng, hette det då!
Men jag tänker att det fortfarande finns tillfällen i livet där man tvingas sätta sig på pakethållaren om man alls vill få åka. På en röd hoj. Ska det behöva vara så?
14 april 2009
Sätt inte partipolitikens tvångströja på kyrkan
Med anledning av att Dagens Nyheter den 11 april i sin huvudledare ifrågasätter partipolitikens vara i Svenska kyrkan (uppmärksammat bland annat på Prästeriks blogg) vill jag citera mig själv. Här kommer ett utdrag ur en artikel i Nerikes Allehanda med rubriken: Sätt inte partipolitikens tvångströja på kyrkan!
Och verkar synpunkterna i varje fråga inte riktigt dagsaktuella får man kika mot slutet av detta blogginlägg...
…Vore det inte istället dags att skilja kyrkan från staten! Nu sätter man kyrkan i partipolitikens tvångströja – vilket naturligtvis ger möjlighet till fullständig kontroll över kyrkan även efter en framtida eventuell skilsmässa. Som om kyrkan inte vore något annat än vilket kommunfullmäktige som helst.
Den partipolitiska kyrkan har vi visserligen haft länge. Valen till kyrkoråd och kyrkofullmäktige såväl som till stiftsting och kyrkomöte är partipolitiska. Men på senare år har man märkt en ökad partipolitisk aktivitet i dessa sammanhang. Så blir det allt vanligare med enskilda partiöverläggningar i de kyrkligt beslutande organen. Att gå än längre i den riktningen är onödigt….
Det känns lite märkligt att behöva träda upp till försvar för biskoparnas och prästerskapets plats i kyrkans ledning. Men det finns en självklar samstämmighet mellan de flesta kristna kyrkor i synen på präster och pastorer. De är kallade och avskilda till bestämda uppgifter och funktioner. De viktigaste uppgifterna är att förkunna evangeliet och att förvalta sakramenten.
Det borde vara en självklarhet att dessa omistliga funktioner finns representerade i kyrkans högsta beslutande organ, och det utan att passera det nålsöga partipolitiska mandatlistor utgör.
Biskopar och präster är inte automatiskt skickliga till att leda och styra. Det finns många exempel på motsatsen. Inte heller har de visat sig särskilt framstående i kampen för rättvisa och jämlikhet. Snarare har prästerskapet gång på gång visat sig vara generande konservativt.
Rent principiellt är det dock viktigt att biskopar och präster finns med i Kyrkomötet. Hur skall annars en kyrka som ser ut som en blåkopia av samhället självt någonsin kunna fungera som en kritisk instans? Hur skall en sådan kyrka någonsin kunna agera profetiskt och samhällskritiskt?
I förlängningen av förslaget till nytt Kyrkomöte skönjes en u6tveckling där prästen blir en religionsvårdande tjänsteman underställd kyrkorådet. Idag finns det ett led vid sidan av kyrkoråden, vilket betyder att prästerna har biskopen till förman. Biskopens ämbete är att betrakta som en ledaruppgift. Att ansvar för kyrkans enhet och kontinuitet ligger i denna ledarroll både i fråga om tro och liv.
Säger man ett obetingat ja till de nya förslaget till Kyrkomöte påbörjar man nedbrytandet av den svenska kyrkan som en episkopal kyrka – och det utan debatt i sakfrågan.
Nog är det ett sundhetstecken att ifrågasätta prästers och biskopars ledarroll i kyrkan. En mera demokratiskt uppbyggd kyrka är också välkommen. Men en kyrka består inte bara av demokrati. Så länge vi har ett biskopsämbete i vår kyrka bör det också ta sig uttryck i den formella organisationen.
Säger vi ja till en reform som ställer biskoparna vid sidan av bryter vi med hela den tradition och historia som ger plats åt teologer och präster i kyrkans. ledning. Vi riskerar också att få en urholkning av biskopsämbetet i riktning mot mera pynt och prakt och mindre verkligt ledarskap.
Vi skiljer också ut uppgifterna på ett olyckligt sätt – biskopar och präster sköter det andliga så tar lekmännen hand om beslutandet och det världsliga…
En kyrka bör ledas av aktiva bekännare, av troende människor, som engagerar sig i kyrkans liv. Dessutom bör i ledningen finnas sakkunskap om den bestämda kyrkans konfessionella särart och dess teologiska och liturgiska tradition samt representanter för kyrkans olika ämbeten.
Att säga sig vilja ge en mer demokratisk uppbyggnad av kyrkan samtidigt som man bryter med denna för kyrkan så särpräglade uppbyggnad det är att erbjuda en främmande klädedräkt. Är det månne Kejsarens nya kläder vi beundrar?
Så skrev jag i en lång debattartikel Nerikes Allehanda lördagen den 17 april 1982. För 26 år sedan! Nu kan man se i backspegeln. Just det!
Och verkar synpunkterna i varje fråga inte riktigt dagsaktuella får man kika mot slutet av detta blogginlägg...
…Vore det inte istället dags att skilja kyrkan från staten! Nu sätter man kyrkan i partipolitikens tvångströja – vilket naturligtvis ger möjlighet till fullständig kontroll över kyrkan även efter en framtida eventuell skilsmässa. Som om kyrkan inte vore något annat än vilket kommunfullmäktige som helst.
Den partipolitiska kyrkan har vi visserligen haft länge. Valen till kyrkoråd och kyrkofullmäktige såväl som till stiftsting och kyrkomöte är partipolitiska. Men på senare år har man märkt en ökad partipolitisk aktivitet i dessa sammanhang. Så blir det allt vanligare med enskilda partiöverläggningar i de kyrkligt beslutande organen. Att gå än längre i den riktningen är onödigt….
Det känns lite märkligt att behöva träda upp till försvar för biskoparnas och prästerskapets plats i kyrkans ledning. Men det finns en självklar samstämmighet mellan de flesta kristna kyrkor i synen på präster och pastorer. De är kallade och avskilda till bestämda uppgifter och funktioner. De viktigaste uppgifterna är att förkunna evangeliet och att förvalta sakramenten.
Det borde vara en självklarhet att dessa omistliga funktioner finns representerade i kyrkans högsta beslutande organ, och det utan att passera det nålsöga partipolitiska mandatlistor utgör.
Biskopar och präster är inte automatiskt skickliga till att leda och styra. Det finns många exempel på motsatsen. Inte heller har de visat sig särskilt framstående i kampen för rättvisa och jämlikhet. Snarare har prästerskapet gång på gång visat sig vara generande konservativt.
Rent principiellt är det dock viktigt att biskopar och präster finns med i Kyrkomötet. Hur skall annars en kyrka som ser ut som en blåkopia av samhället självt någonsin kunna fungera som en kritisk instans? Hur skall en sådan kyrka någonsin kunna agera profetiskt och samhällskritiskt?
I förlängningen av förslaget till nytt Kyrkomöte skönjes en u6tveckling där prästen blir en religionsvårdande tjänsteman underställd kyrkorådet. Idag finns det ett led vid sidan av kyrkoråden, vilket betyder att prästerna har biskopen till förman. Biskopens ämbete är att betrakta som en ledaruppgift. Att ansvar för kyrkans enhet och kontinuitet ligger i denna ledarroll både i fråga om tro och liv.
Säger man ett obetingat ja till de nya förslaget till Kyrkomöte påbörjar man nedbrytandet av den svenska kyrkan som en episkopal kyrka – och det utan debatt i sakfrågan.
Nog är det ett sundhetstecken att ifrågasätta prästers och biskopars ledarroll i kyrkan. En mera demokratiskt uppbyggd kyrka är också välkommen. Men en kyrka består inte bara av demokrati. Så länge vi har ett biskopsämbete i vår kyrka bör det också ta sig uttryck i den formella organisationen.
Säger vi ja till en reform som ställer biskoparna vid sidan av bryter vi med hela den tradition och historia som ger plats åt teologer och präster i kyrkans. ledning. Vi riskerar också att få en urholkning av biskopsämbetet i riktning mot mera pynt och prakt och mindre verkligt ledarskap.
Vi skiljer också ut uppgifterna på ett olyckligt sätt – biskopar och präster sköter det andliga så tar lekmännen hand om beslutandet och det världsliga…
En kyrka bör ledas av aktiva bekännare, av troende människor, som engagerar sig i kyrkans liv. Dessutom bör i ledningen finnas sakkunskap om den bestämda kyrkans konfessionella särart och dess teologiska och liturgiska tradition samt representanter för kyrkans olika ämbeten.
Att säga sig vilja ge en mer demokratisk uppbyggnad av kyrkan samtidigt som man bryter med denna för kyrkan så särpräglade uppbyggnad det är att erbjuda en främmande klädedräkt. Är det månne Kejsarens nya kläder vi beundrar?
Så skrev jag i en lång debattartikel Nerikes Allehanda lördagen den 17 april 1982. För 26 år sedan! Nu kan man se i backspegeln. Just det!
13 april 2009
Kycklingar imiterar änglar
Ett vykort, poststämplat den 14/4 1906. Baksidestexten: Om jag vore dig så nära så skulle du få ägg. Käre lilla Karin, Jag undrar hur du mår i Påsk? Jag har tänkt att skriva många gånger med det blir ej utaf. Vi har hälsan gudi lof alla, och i Pingst då ventar vi främmande från St. Mellösa...
Kycklingen överst i bild har avbildtas likt en örn i många stadsvapen.
Eller möjligen en påskens ängel? Ärkeänglar avbildas ofta med vingarna dekorativt utbredda. Med sina små utsträckta vingar, och ögon som fokuserar betraktaren, signalerar även denna lilla kyckling makt och myndighet, om än i barnslig version. Kycklingen har uppsikt över ramen av Förgätmigej.
Kycklingarna på flankerna har intagit väktares positioner. Man anar ett lån från någon av påskens altartavlor med den uppståndne Jesus, den öppnade graven och änglauppvaktningen - men i kycklingversion. Uppenbarligen finns här en påverkan, medveten eller omedveten?
Det skära bandet är dekorativt och det förenar dem. Förbinder dem med varandra i ett och samma uppdrag - att både skydda och erbjuda rummet inom ramen.
Texten får stå okommenterad:
Påsk är de ljusa förhoppningars tid -
Glädje jag önskar dig, lycka och frid!
12 april 2009
Brevlåda som glappar på locket
Förr var nöjen enklare. Ingen behövde använda Grillads hemska vokabulär och larviga trams. Fast lite tramsigt var skojet även förr. Så här kunde det gå till i Dolda kameran:
Kan man invända mot de godtrogna? Herr Karlsson till exempel som blir så glad över att träffa en talande brevlåda. Hur kul kan det bli? Det har han då aldrig gjort eller hört förut! Lyft på locket!
Kan man invända mot de godtrogna? Herr Karlsson till exempel som blir så glad över att träffa en talande brevlåda. Hur kul kan det bli? Det har han då aldrig gjort eller hört förut! Lyft på locket!
Stenarna blir så glada att de får knoppar
Ur en ny predikan, Påskdagens, på predikobloggen ordrik.
I morse när vaktmästaren öppnade dörrarna till Olaus Petri kyrka var det ungefär som när man öppnar en bok. En bok har ju massor av sidor med en berättelse. Och när man har börjat läsa eller lyssna om någon läser för en, så vill man nästan inte sluta.
Idag ska vi titta på några av kyrkans sidor. Vi ska läsa berättelsen som finns i huset. Den är spännande och kan berätta så mycket, bara man vet var man ska titta och läsa. Somliga av oss kan läsa böcker, andra kan inte det ännu. Och så finns det människor som är jättebra på att läsa hus.
Kom hit får Ni se. Se där, det finns det en oxe uppe på pelaren. Och där är ett lejon...och en örn. Det är de fyra berättelserna i Bibeln om Jesus som bilderna handlar om. Vilka skrev berättelserna, evangelierna som vi kallar dem? Just... Och idag har vi läst ur lejonets bok om Jesus.
En gång bråkade man med Jesus för hans lärjungar, sådana som vi, de sjöng och var glada för att de var vänner till Jesus. Och då sa några som inte gillade det där ifrån på allvar, mycket strängt. - Säg till dina lärjungar att de håller tyst. De lät säkert väldigt mycket eftersomde hade roligt tillsammans. Ungefär så där som körerna sjöng nyss. Starkt och högt. Snart ska de sjunga ännu starkare. Tänk om de blir tystade...
Och då säger Jesus: om de tiger ska stenarna ropa. Och lägger man örat till en pelare eller en kyrkvägg och är riktigt tyst så hör man dem ropa. Långt därinne: Jesus är uppstånden. Och så ropar de utanpå förstås om att vägen till himlens paradis har Jesus öppnat. Och stenarna blir så glada att de får knoppar, se varenda pelare har knoppar, och uppe i taket växer blommor och blad. Hela kyrkan ropar om det Jesus gjort – vunnit seger över döden! Vilken Påskkyrka!
I morse när vaktmästaren öppnade dörrarna till Olaus Petri kyrka var det ungefär som när man öppnar en bok. En bok har ju massor av sidor med en berättelse. Och när man har börjat läsa eller lyssna om någon läser för en, så vill man nästan inte sluta.
Idag ska vi titta på några av kyrkans sidor. Vi ska läsa berättelsen som finns i huset. Den är spännande och kan berätta så mycket, bara man vet var man ska titta och läsa. Somliga av oss kan läsa böcker, andra kan inte det ännu. Och så finns det människor som är jättebra på att läsa hus.
Kom hit får Ni se. Se där, det finns det en oxe uppe på pelaren. Och där är ett lejon...och en örn. Det är de fyra berättelserna i Bibeln om Jesus som bilderna handlar om. Vilka skrev berättelserna, evangelierna som vi kallar dem? Just... Och idag har vi läst ur lejonets bok om Jesus.
En gång bråkade man med Jesus för hans lärjungar, sådana som vi, de sjöng och var glada för att de var vänner till Jesus. Och då sa några som inte gillade det där ifrån på allvar, mycket strängt. - Säg till dina lärjungar att de håller tyst. De lät säkert väldigt mycket eftersomde hade roligt tillsammans. Ungefär så där som körerna sjöng nyss. Starkt och högt. Snart ska de sjunga ännu starkare. Tänk om de blir tystade...
Och då säger Jesus: om de tiger ska stenarna ropa. Och lägger man örat till en pelare eller en kyrkvägg och är riktigt tyst så hör man dem ropa. Långt därinne: Jesus är uppstånden. Och så ropar de utanpå förstås om att vägen till himlens paradis har Jesus öppnat. Och stenarna blir så glada att de får knoppar, se varenda pelare har knoppar, och uppe i taket växer blommor och blad. Hela kyrkan ropar om det Jesus gjort – vunnit seger över döden! Vilken Påskkyrka!
Påsknattens mässa.
I natt tändes påskelden utanför vår kyrka. Där stod vi i stilla begrundan, och förväntan. Bilarna som åkte förbi stannaer till för att se vad hopen runt elden och präster i fotsida kläder egentligen höll på med. Och flickor på cyklar stannar till och verkar vilja bli med. Andra hyschar vartandra för att inte överrösta bönen vid elden. Så tänds påskljuset. Mörkret ska vika ljuset segra.
Alla fick sin egna handljus tända från den låga som brann på 2009 års påskljus och vandrade ut liksom nyheten om hans uppståndelse. Kristus vårt ljus, sjöng en av prästerna och bar, högt lyftat, in ljuset i den mörka kyrkan. Därinne sjöngs sedan urgamla ord om hur Gud lett sig folk från fångenskap till befrielse.
Vid dopfunten steg bekännelsen fram. Vi sa vårt ljudliga ja till tron och till att vilja leva i dopet.Välsignelsens vatten i dopfunten stänktes över oss alla. Och vi följde påskljuset i en vandring inne i vår kyrka som har en pelaromgång i koret - som gjord för processioner. Uppståndelsen sätter folk i rörelse.
Vi firade mässa som man gjort sedan den första tiden. Och ropet som då ljöd hörs idag ljuda över världen: Kristus är uppstånden! Halleluja!
Och gensvaret är: Ja, Han är sannerligen uppstånden från de döda! Halleluja!
Glad Påsk!
Alla fick sin egna handljus tända från den låga som brann på 2009 års påskljus och vandrade ut liksom nyheten om hans uppståndelse. Kristus vårt ljus, sjöng en av prästerna och bar, högt lyftat, in ljuset i den mörka kyrkan. Därinne sjöngs sedan urgamla ord om hur Gud lett sig folk från fångenskap till befrielse.
Vid dopfunten steg bekännelsen fram. Vi sa vårt ljudliga ja till tron och till att vilja leva i dopet.Välsignelsens vatten i dopfunten stänktes över oss alla. Och vi följde påskljuset i en vandring inne i vår kyrka som har en pelaromgång i koret - som gjord för processioner. Uppståndelsen sätter folk i rörelse.
Vi firade mässa som man gjort sedan den första tiden. Och ropet som då ljöd hörs idag ljuda över världen: Kristus är uppstånden! Halleluja!
Och gensvaret är: Ja, Han är sannerligen uppstånden från de döda! Halleluja!
Glad Påsk!
11 april 2009
Påsk i Öppet Arkiv
Så här på påskafton har jag dristat mig att botanisera i Öppet arkiv, en spännande guldgruva för den som vill blicka bakåt. Sveriges Television bjuder på godbitar ur sina arkiv. Där finns stor igenkänning och faktiskt ett och annat muntert skratt. Det förflutna åldras så att säga med charm. Och vad kan man väl önska sig mer än en liten påskutflykt till Åre med skidor och curling? Skidutrustningen är läcker och modet otroligt. Det är Svt och gammal journalfilm i skön förening. Så titta och njut:
Och vill man se mer ur Svt:s källarvalv finns det flera klipp och program som har med påsk att göra. För den nostalgiskt lagde är detta sublim njutning, eller hur! Ett vårtecken som framstår som ett av de främsta: de första konfirmanderna.
Och vill man se mer ur Svt:s källarvalv finns det flera klipp och program som har med påsk att göra. För den nostalgiskt lagde är detta sublim njutning, eller hur! Ett vårtecken som framstår som ett av de främsta: de första konfirmanderna.
10 april 2009
Maktlös och omgiven av synd
Utdrag ur en Långfredagspredikan på ordrik.
Simon som var från Nordafrika (Cyrene) kommer resande från landet och tvingas bära Jesu kors. Vilket senare blev en förebild för hur en kristen skall vara – beredd att hjälpa, villig att bära andras bördor. Men också beredd att utstå och lida. Är Du och jag beredda?
Man kastar lott om hans kläder. Den som kan beröva en människa hennes kläder, tar ifrån henne det lilla skydd mot en obarmhärtig omvärld hon har, förnekar hennes värde. Människan visas maktlös och utan värdighet.
Jesus ska dö bland förbrytare och rövare. Han spikas på korset, och med honom spikas varje mänsklig brist, vår brist, vår synd: svek, lögn, hat, avund, övergrepp, tortyr, våld. Han ser till att det naglas fast för att vi ska bli fria.
Ändå väljs Jesus ut för allas hån och förakt. Hjälp dig själv! Stig ner från korset! Så vill man också i den billiga segern över Jesus uppställa bevis, man vill övertyga alla om att han som hjälpte andra – i själva verket är maktlös och hjälplös. Han förmår ingenting, tycks de säga. Och på så vis angriper de Gud som sänt Jesus. Så detta att håna Jesus och tron är inget nytt. Redan på Golgata stiger förakt, rädsla och hat fram. Inte ens vi går fria. Så långt predikan...
Så här skriver Evangelisk Lutherska kyrkan i Finland om Långfredagen:
Långfredagens budskap lyder: Kristus har dött
för oss. Han försoningsverk är fullbordat. Därför
är detta en stor dag i kristenheten. Detta
märks redan i benämningarna på olika språk. I
de slaviska språken och också i ungerska och
estniska används beteckningar som betyder
”den stora fredagen” (t.ex. estniska Suur reede).
Den engelska beteckningen Good Friday, ”den
goda fredagen”, leder tankarna till försoningens
dyrbara gåva. I de romanska språken talas
det om ”den heliga fredagen” (t.ex. franska
Vendredi saint). Det tyska ordet Karfreitag tar
fasta på den sorg som är förknippad med korsfästelsen
(prefixet kar- betyder sorg i gammal
tyska). Benämningen ”långfredag” finns i olika
versioner endast i de nordiska länderna.
Långfredagens bibeltexter följer händelserna
på Golgata ända från korsfästelsen fram
till Jesu död. Klockan 15 kan man fira minnet
av Jesu dödsstund (se Andakt vid Jesu dödsstund
i gudstjänstboken). Långfredagens kvällsgudstjänst
har traditionellt ägnats åt Kristi begravning.
Gud har helgat också vår egen grav
till ett vilorum.
Simon som var från Nordafrika (Cyrene) kommer resande från landet och tvingas bära Jesu kors. Vilket senare blev en förebild för hur en kristen skall vara – beredd att hjälpa, villig att bära andras bördor. Men också beredd att utstå och lida. Är Du och jag beredda?
Man kastar lott om hans kläder. Den som kan beröva en människa hennes kläder, tar ifrån henne det lilla skydd mot en obarmhärtig omvärld hon har, förnekar hennes värde. Människan visas maktlös och utan värdighet.
Jesus ska dö bland förbrytare och rövare. Han spikas på korset, och med honom spikas varje mänsklig brist, vår brist, vår synd: svek, lögn, hat, avund, övergrepp, tortyr, våld. Han ser till att det naglas fast för att vi ska bli fria.
Ändå väljs Jesus ut för allas hån och förakt. Hjälp dig själv! Stig ner från korset! Så vill man också i den billiga segern över Jesus uppställa bevis, man vill övertyga alla om att han som hjälpte andra – i själva verket är maktlös och hjälplös. Han förmår ingenting, tycks de säga. Och på så vis angriper de Gud som sänt Jesus. Så detta att håna Jesus och tron är inget nytt. Redan på Golgata stiger förakt, rädsla och hat fram. Inte ens vi går fria. Så långt predikan...
Så här skriver Evangelisk Lutherska kyrkan i Finland om Långfredagen:
Långfredagens budskap lyder: Kristus har dött
för oss. Han försoningsverk är fullbordat. Därför
är detta en stor dag i kristenheten. Detta
märks redan i benämningarna på olika språk. I
de slaviska språken och också i ungerska och
estniska används beteckningar som betyder
”den stora fredagen” (t.ex. estniska Suur reede).
Den engelska beteckningen Good Friday, ”den
goda fredagen”, leder tankarna till försoningens
dyrbara gåva. I de romanska språken talas
det om ”den heliga fredagen” (t.ex. franska
Vendredi saint). Det tyska ordet Karfreitag tar
fasta på den sorg som är förknippad med korsfästelsen
(prefixet kar- betyder sorg i gammal
tyska). Benämningen ”långfredag” finns i olika
versioner endast i de nordiska länderna.
Långfredagens bibeltexter följer händelserna
på Golgata ända från korsfästelsen fram
till Jesu död. Klockan 15 kan man fira minnet
av Jesu dödsstund (se Andakt vid Jesu dödsstund
i gudstjänstboken). Långfredagens kvällsgudstjänst
har traditionellt ägnats åt Kristi begravning.
Gud har helgat också vår egen grav
till ett vilorum.
08 april 2009
Ja till religionskritik
Tanken att religion skulle vara fredad från kritik är en totalitär inställning. Inskränkningar i yttrandefriheten håller man sig mest med i enpartistater och diktaturer. Nej till kritikförbud. Nyhetsförmedlaren Reuter rapporterar.
Men samtidigt kan man inte annat än önska att kritik vore saklig och välgrundad. Och att man inte bara ska flytta på gränserna så att man hur långt som helst kan skända, förlöjliga och trampa på det som andra människor värderar mycket högt. Men det är en fråga som handlar om moral och inte om förbud.
Respekt för andra människors övertygelser tycker vi i vårt land är en självklarhet. Men alla delar inte den hållningen - och har mycket stor frihet att hålla på. Den som känner att ens tro, politiska uppfattning, behandlas orättfärdigt illa får själv använda yttrandefriheten, får säga emot, ska höja sin röst. Har rätt att be folk tiga. Det kan man nämligen också göra.
Elisabeth Sandlund skriver klokt i tidningen Dagen: Att muslimer över hela världen blev djupt kränkta av de så kallade Muhammedkarikatyrerna kan det inte råda någon tvekan om. Lika glasklart är det att många kristna blir bestörta och förtvivlade när Jesus framställs på ett sätt som uppfattas som profanerande och hädiskt. Men att lägga locket på och försöka lagstifta bort religionskritik är ingen lösning på de problem som bristande insikter om och respekt för det heliga skapar. FN:s råd för mänskliga rättigheter riskerar att förvandlas till en parodi på sig själv genom tilltag av detta slag.
I grunden behöver vi försvara yttrandefriheten åt alla håll. Hotet mot yttrandefriheten är större och betydligt allvarligare än de dumheter somliga ägnar sig åt för att racka ner på andras övertygelser. Sverige och landets religiösa samfund bör gemensamt avvisa FN:s stolligheter.
Men samtidigt kan man inte annat än önska att kritik vore saklig och välgrundad. Och att man inte bara ska flytta på gränserna så att man hur långt som helst kan skända, förlöjliga och trampa på det som andra människor värderar mycket högt. Men det är en fråga som handlar om moral och inte om förbud.
Respekt för andra människors övertygelser tycker vi i vårt land är en självklarhet. Men alla delar inte den hållningen - och har mycket stor frihet att hålla på. Den som känner att ens tro, politiska uppfattning, behandlas orättfärdigt illa får själv använda yttrandefriheten, får säga emot, ska höja sin röst. Har rätt att be folk tiga. Det kan man nämligen också göra.
Elisabeth Sandlund skriver klokt i tidningen Dagen: Att muslimer över hela världen blev djupt kränkta av de så kallade Muhammedkarikatyrerna kan det inte råda någon tvekan om. Lika glasklart är det att många kristna blir bestörta och förtvivlade när Jesus framställs på ett sätt som uppfattas som profanerande och hädiskt. Men att lägga locket på och försöka lagstifta bort religionskritik är ingen lösning på de problem som bristande insikter om och respekt för det heliga skapar. FN:s råd för mänskliga rättigheter riskerar att förvandlas till en parodi på sig själv genom tilltag av detta slag.
I grunden behöver vi försvara yttrandefriheten åt alla håll. Hotet mot yttrandefriheten är större och betydligt allvarligare än de dumheter somliga ägnar sig åt för att racka ner på andras övertygelser. Sverige och landets religiösa samfund bör gemensamt avvisa FN:s stolligheter.
Heja Wanja!
Att heta och vara Wanja Lundby-Wedin är just nu förmodligen inte särskilt upplyftande. Att stå ut med otidigheter och tillmälen kan inte vara roligt. Bara de korta inslag som Tv visat och reaktioner speglade i pressen visar på en upprördhet som går utöver det mesta. Någon ville inte köpa en begagnad bil av henne Nej, varför skulle man köpa en bil av henne? Har hon annonserat ut någon?
Oförsonligheten är inget roligt drag i den fackliga rörelsen. Utrymmet för misstag och felsteg är begränsat. Upprördheten är begriplig och tankar på att man förverkat sitt förtroende kan och ska förstås ha rätt att komma till uttryck. Men elakheterna, angreppen som blir personliga, tillmälena som sågar sönder allt vad värde och värdighet heter borde man slippa.
Så trots självmål - tycker jag att Wanja Lundby-Wedin ska hålla huvudet högt. Hon har nämligen erkänt misstag och bett om ursäkt. Skam vore väl om det då inte fanns förlåtelse och försoning. Inte minst i en vecka som denna!
Oförsonligheten är inget roligt drag i den fackliga rörelsen. Utrymmet för misstag och felsteg är begränsat. Upprördheten är begriplig och tankar på att man förverkat sitt förtroende kan och ska förstås ha rätt att komma till uttryck. Men elakheterna, angreppen som blir personliga, tillmälena som sågar sönder allt vad värde och värdighet heter borde man slippa.
Så trots självmål - tycker jag att Wanja Lundby-Wedin ska hålla huvudet högt. Hon har nämligen erkänt misstag och bett om ursäkt. Skam vore väl om det då inte fanns förlåtelse och försoning. Inte minst i en vecka som denna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)